Ett hen hade passat perfekt

Snacka om att inlandskommunerna i Västerbotten hade plockat många gratispoäng om de vågat använda ordet hen i jakten på jobbfixaren som ska stärka inlandet.

Det verkar vara en rätt viktig rekrytering som 8-kommunersgruppen, alltså inlandets motsats till världsekonomins G8, håller på med just nu men kommunalrådet som intervjuades i nyhetsinslaget, som jag hörde på radion i morse, var allt annat än bra på att sälja in jobbet:
"Han kommer vara med och hjälpa till med det...", sa han och bubblade på ett tag och fortsatte "Och ibland kan det vara som så att han ska..."

Han, han och han. Efteråt satt jag och funderade på vad som hade hänt om kommunalrådet hade använt hen i stället för han? Vi får ju anta att det inte är bestämt att en man ska få jobbet, visst!? Även om det är arbetsgivarens marknad måste ett företag tänka på sitt varumärke, extra viktigt måste det ju vara när en viktig tjänst ska tillsättas?!? Vem vill ha en mossig och gubbig arbetsgivare som osynliggör kvinnor? Inte jag i alla fall.

Suddiga vardagspixlar

Samtidigt som resten av Umeå har fullt upp med den årliga Brännbollsyran lämnade vi stan för att umgås med djur. Jag hade linne på mig och fick sommarkänslor. Nöjd men trött ryttare efter träning med den nya tränaren. På väg hem från ridträningen svängde vi förbi Röbäcks 4H som har öppet hus i morgon också. Läs mer här.

Suddiga vardagspixlar

"Jag längtar tills vi ska köpa vår första häst", sa han och jag hann inte säga något förrän han fortsatte. "Förresten titta vad jag kan göra med mina fingrar. Men du mamma, är det för varmt att rida i Florida nu?" "Kan du köpa en tidning åt mig", frågade jag min man som var på affärn i kväll. "Bra. Jag vill ha Damernas värld. Leta efter en typisk Ralph Lauren-annons i närheten av ELLE. På tal om Ralph Lauren måste vi köpa nya piketröjor till ongarna när vi är i USA. Förresten... På tal om polo, han har ridlektion i morgon så jag måste ha bilen."

Sådan mor, sådan son. 

Fem år sen Paris

Pioner, bubbel och kärlek. För precis fem år sedan i dag gifte jag mig med min stora kärlek i Paris.

Min klänning var så kort att jag nästan visade rumpan och fötterna ömma efter alla långa promenader. Jag tror att jag hade sammanlagt fem skavsårsplåster på fötterna när vi sa ja.

Nästan dagligen hamnar människor här på "Försök att inte se så snygg ut" efter att ha googlat Gifta sig i Paris.  Typ så här gick det till:

Innan vi åkte ner gifte vi oss borgerligt, vilket är ett måste om man inte ska gifta sig på Svenska ambassaden. I den lilla summan kyrkan ville ha för vigseln ingick organist, snittar, bubbel och en ruskigt god jordgubbstårta. Våra familjer (plus en av mina kompisar) följde med ner till Frankrike, men bodde inte på samma hotell som oss. Dagen innan vigseln gick jag in på en blomsterhandel och fixade med buketten. Jag sminkade mig själv men lät en frisör som inte kunde prata ett ord engelska blåsa till håret. Middagen åt vi på en restaurang som min mamma och svärmor letat reda på. En sak som vi ångrar är att vi inte anlitade någon bröllopsfotograf så vi har inte så många bilder, men ändå väldigt fina minnen!

Fastnade på bild

Jag bjuder på den här.

PS2

Kom på att jag ska till Amerikatt snart och att jag kan köpa nya träningsskor där för en billig peng! Vad har du för tips till en sån som mig som mest tränar på gym? Märke? Modell?

PS

Jag har ont i ena hålfoten p.g.a dåliga skor. Kände det när jag sprang i dag, särskilt under den första kilometern innan jag hade kommit igång. Det påminner mig om att jag måste köpa nya träningsskor. Frågan är bara, ska jag köpa ett par löparskor eller ett par skor som jag kan träna i på gymmet? Så ofta lär jag ju inte dra ut och löpa efter Blodomloppet på tisdag.

Jag ger mig fyra plus av fem

Nu undrar du förstås hur det gick för mig i kväll? Om jag överlevde Vår Ruset, mitt första lopp som vuxen? Fem kilometer och 30,12 minuter efter start tog jag mig i mål, alltså fem minuter snabbare än när jag sprang sist i söndags. Om jag är jag nöjd? Både och...

På tisdag väntar nya fem kilometer på mig och då ska jag ner till 28 minuter, vilket innebär att jag inte får ge upp. Jag blir omotiverad och börjar gå så fort det blir lite jobbigt och precis så blev det i kväll. Det stör mig.

Å andra sidan får jag inte heller glömma bort att jag började springa för precis två veckor sedan i dag! Så jag är mest nöjd, men också rejält revanschsugen.

I en annan del av Stockholm

"jag flyttade till stockholm för 17 år sedan och har aldrig tidigare mött så mycket främlingsfientlighet, dessutom är det en regel på vissa stockholmsbaserade rikstäckande nyhetsredaktioner att lantisar är mer rasister än stockholmare - kanske för att de känner sig själva, i vilket fall som helst översitteri och fördomsfullt", skriver Anonym.

Sånt som sällan händer

Jag har gjort en klassiker. Med kläderna på och datorn på magen somnade jag samtidigt som barnen där vid åttasnåret i går kväll.

Någon timme senare vaknade jag till, slet av mig alla kläder och la datorn på golvet. På nedervåningen var det fortfarande tänt och jag var nära på att ropa hej, hallå till min man som kommit hem, men insåg att det sämsta man kan göra på kvällen är att ta en powernap. Man måste fullfölja det man påbörjat. Så jag la mig igen.

Elva timmar senare vaknar jag och tänker att det här var den perfekta uppladdningen inför kvällens Vårruset.

Gomorron!