Döden

Pappa är i jorden nu. Om det har jag inget mer att säga än att det kommer dröja tills jag hälsar på honom igen.

Jag cyklade till minneslunden, satte mig på en bänk och kände just precis ingenting. Jo, en sak kände jag och det var att de lika gärna kunnat sprida askan utanför närbutiken, som låg ett stenkast från pappas trasiga lägenhet.

Jag försöker att trösta mig med att jag har mina minnen kvar, de fina och de fula.