Elin gånger två

Clara "Underbaraclara" Lidström har gift sig och fått en hel del gratulationer från diverse kända och okända folk. Tidningen hon bloggar för uppmärksammade till och med deras giftermål på webben med en miniartikel. Det är fint, tycker jag.

Bland kommentarerna fanns ett resonemang från en Elin som utmärker sig särskilt. Hon skriver: "Måste bara få säga att jag tycker det går för långt när alla världens människor ska skicka sitt Grattis. ( som om det vore Kungen eller nån liknande som gift sig. Nu vet vi ju att det är det Nya Folket = bloggarna som gratulerar.) Om det nu inte är så att det är vänner till Clara och Jakob…men det tror jag inte.. Vänner Träffas och Talar med varandra. Jag undrar Clara…varför vill du berätta om ditt privata liv på en blogg, om ditt giftemål osv? Sätta ut “privata” kort? Det är ju så att man kan vara Personlig men aldrig Privat. Något att tänka på - var går gränsen för dig? Jag är övertygad om Guds beskydd över dig men undrar ändå vad drivkraften bakom denna exploatering är? Jag vill dock inte ingå i denna alltmer utbredda massrörelse: Okända människor skriver till varandras bloggar med hälsningar som : “kramar” “älskar dig” “puss” osv. osv. Det är tomt. Det är Rädsla för Närhet."

Ja kära hjärtanes, skillnaden mellan att vara personlig men aldrig privat är hårfin och det känner nog de flesta som bloggar igen sig i. Men jag ja, jag säger som en annan Elin "Bloggandet är ett sätt att göra det personliga och privata allmängiltigt, att sudda ut gränserna mellan den smarta kvinnan och den självutlämnande kvinnan. Jag tänker aldrig välja sida mellan dessa. Jag kräver att få vara allt."