Vi väntar hem en tonårsbrud (läs lillasyster) som ska slagga på vår ärtgröna soffan i natt. Jag pimplar te och tänker att nåde henne om hon inte hinner med den där bussen. Då jävlar. "Ja, då... då blir det banne mig ingen ny mobil i morgon", säger jag till mig själv och
hör återigen hur skrämmande lik jag är min mamma. Äpplet faller inte långt från trädet, som man brukar säga.
haha Ja, det är jobbigt när man upptäcker hur lik sin mamma man blir ändå. Men lite kul också, ändå.
SvaraRaderaPå sista tiden har jag förlikat mig med tanken att jag blir mer och mer som min mamma. Men det är inte dumt det heller, min mamma är ju helt outstanding! Jag gillar helt enkelt att äpplet inte faller långt från trädet!
SvaraRadera