anarka skriver "... en liten bebis, som ju faktiskt biologiskt är beroende av sin mamma (eller annat person av kvinnokön som kan amma det)..."
Ånej. Nu börjar det...
Åh som jag gruvar mig inför amningshysterin, den som gav mig fetångest för fyra år sedan. Man får naturligtvis tycka och tänka som man vill men när det gäller amning verkar folk inte förstå vart gränsen går för när man bör lägga sig i och inte. Jag har bestämt mig för att ge amningen en ärlig chans, men fungerar det inte så tja, då fungerar det inte och sedan var det inget mer med det.
Jag förstår inte, vilka är dessa människor som anser det vara ett stort misslyckande när amningen inte fungerar?
SvaraRaderaJag har inte barn själv, men jag vill ha inom en inte allt för lång framtid, och inte sjutton skulle jag se ner på någon som inte kan eller väljer av personliga skäl att inte amma.
Vad jag har förstått så är det stort rynkapånäsan i mammagrupper om man inte gör vissa saker eller gör saker på andra vis än vad som är tydligt för just den gruppen... Hur blir man en sån människa?
Whaaa.... galet. Jag ska sluta nu innan det blir en uppsats av det här... men upprörd är jag. Go A.M.O. :)
Ja, du... Nämen du vet den heliga kon (läs mamman) förväntas fixa saker "för det har ju kvinnor gjort i alla tider."
SvaraRaderaamning.
SvaraRaderadet finns så många argument om varför man ska amma sin unge och barnmorskorna ger tydligen inte upp i första taget att tvinga en mamma att amma, även när det inte funkar.
jag vet inte exakt, jag är inte så väldigt insatt i det hela, mest för att jag inte har några barn än.
vad jag vet är att JAG inte blev ammad.
eftersom jag var allergisk mot min mammas mjölk.
och jag var inte särskilt sjuk när jag var liten, faktiskt rent av ett väldigt friskt barn.
och jag är inte särskilt skadad i själen av det och det enda jag känner spontant.
förutom att jag finner ett stort personligt obehag av tanken på just amning.
men det hör inte hit.
är att om man använder sig av andra lösningar så behöver jag som mamma inte vara så himla låst och framför allt så kan min pojkvän få vara lika fysiskt viktig för barnet och ha de nära stunderna som matningen tydligen ska vara.
så varför skulle det vara fel?
ärliga chansen-taktiken låter bra.
att inte låta det vara mer med det-taktiken låter också bra.
Hoppas du lyckas hålla ångesten borta oavsett hur det går med amningen.
SvaraRaderaFörstår vad du menar, hade problem med amningen av min etta och usch vilken ångest det gav.
Får se hur det går med tvåan som snart kommer. Kommer försöka lyssna så lite som möjligt på alla förståsigpåare som det bara går.
Puh, jag blir matt bara jag tänker på amning, eller snarast folks aldrig sinande ström av åsikter om amning.
SvaraRaderaJag vet inte hur många gånger omgivningen har slagit mig i huvudet med:
- Ja, men det är klart att duuuu kunde börja jobba så snart (och dela f-ledigheten med maken från andra månaden) för duuuu aaaammade ju inte!
Det sista brukar sägas med triumf i rösten. Underförstått: riktiga kvinnor ammar och stannar hemma med ungen. Jag begriper inte ens varför jag skulle vilja vara en riktig kvinna enligt sådana mallar. Jag gav amningen en ärlig chans, men när fröken behövde mer krubb än vad jag kunde leverera så var det inte så mycket att fundera över. Värdet som förälder sitter inte i tuttarna...
Blir galen på det där, har inga barn själv men hör mycket om "Amningsmullorna" av andra. En riktig kvinna och bra mamma ska föda vaginalt och amma, att välja bort något av det verkar anses helt sjukt. Jag tycker att det luktar sexism och gamla könsroller!
SvaraRaderaJag tror att att detta amnings-pidestalande är en dålig lösning av dilemmat: "Jag är hemma med barnet och tar allt ansvar för det och släpper inte in pappan riktigt på arenan" kontra "Det vore bra för barnet och mig och min karriär och pappan om jag redan från början delade på detta med den jag lever med" Skuld och dilemman av olika slag är det gott om i den här branschen. Jag är tacksam att jag är klar med mina. Man får bara hoppas att man blir en bra farmor vad gäller dessa saker.
SvaraRaderaDärför finns ersättning. Låt det inte bli ett problem, barn mår precis lika bra om de får ersättning som om de får bröstmjölk det enda det eventuellt kan medföra är att barnet åker en förkylning tidigare än väntat (eftersom ersättningen inte innehåller några antikroppar).
SvaraRaderaSå länge vi (nya mammor) låter det bli ett problem så kommer alla dessa dumma och faktiskt ointelligenta åsikter finnas kvar, Ignorera och gör precis som du själv känner med amning och flaskor hit och dit.
Jag bara måste berätta om en väninna vars nyfödda son åkte på en rs-virus infektion och barnsköterskan på BVC tyckte att mamman borde spruta bröstmjölk i näsan på bebisen "För det är sååå bra, det är den bästa medicinen mot allt". Bara den kommentaren borde vara grund för ett avsked. Väninnan bytte barnsköterska och for till akuten, barnet fick riktiga mediciner och blev frisk helt utan bröstmjölk i näsan.
Jag har ett lite omvänt problem. Dock så handlar det om amning och folks tyckande.
SvaraRaderaMin mamma ammade inte, inte heller min syster. Så min ångest apropå amning är, för det första att det inte ska gå att amma (som för dem). Jag skulle dock gärna vilja amma, men jag skulle inte få någon hjälp i processen (om den nu krånglar) av de som står mig närmast - av kvinnokön. För de har ju ickeammat en massa barn utan problem och pratar så negativt om amning att jag känner mig dum och orolig över att jag faktiskt skulle vilja amma.
Kanske mitt problem inte riktigt hör hemma här, men jag ville bara prata av mig lite.