Jag var på förlossningen tre gånger i natt, låg på en iskall brits och krystade ut en unge på fyrakilo ur min vagina utan smärtlindring.
När barnmorskan bar in brickan med mackor och cider och varmchoklad för tredje gången sa hon "du är allt en riktig kvinna du." Jag snäste av henne, sa att det är hennes fel att det inte blev någon smärlindring, att hon väntade för länge med att ringa på narkosläkaren och att hon lika gärna kunde gå och hänga sig. Vadå riktig kvinna? Bredvid mig låg en nyfödd bebis, vår nykläckta fågelunge. Min kropp var i uppror och sedan vaknade jag och kände mig grundlurad. Vart är han? Ja, vart är lillebror?
0 kommentarer:
Skicka en kommentar