tisdagen den 2:e september 2008
Rubrik saknas
Av någon bisarr anledning har min hjärna fått för sig att det är Martina Lowden, som debuterade med "Allt" för snart två år sedan som skrivit "Fördjupade studier i katastroffysik". Jag kan inte släppa det, vilket gör att jag koncentrerar mig mer på att samla bevis på hur snarlika tegelstenarna är än att faktiskt läsa Marisha Pessls omtalade roman. Det har gått så långt att jag kände mig illa tvungen att kliva ur badkaret tidigare än planerat i kväll för att göra en minnesanteckning, men så långt kom jag aldrig för sockertoppen stal min uppmärksamhet. Nåväl när jag har samlat mig ska jag återgå till läsningen, men först måste jag koka lite kvällste.
| Reaktioner: |
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Sa lustigt. For jag laste Allt forra veckan och i gar borjade jag pa Fordjupade katastrofstudier... Och jag sitter ocksa och jamfor.
SvaraRaderaJa, det var lustigt! Vi får stämma av när båda läst klart pessls bok!
SvaraRaderaJag orkarde inte läsa klart någon av dem så det kanske stämmer!! Har båda på toa, passar mig utmärkt, en mening då och då. Tyckte Kvantfysiken var för putslustig och Allt för ickeautentisk. Fast jag hatar egentligen gnäll. Oh well...
SvaraRaderaJag träffade Lowden på en litteraturfestival i fjol och det var bra för då kändes "Allt" lite mer på riktigt, så att säga!
SvaraRaderaJag började på Allt men orkade inte så jag började på Katastroffysiken istället och fastnade helt.
SvaraRaderaBåda refererar ju mycket till litteratur, film och ja, diverse (pop)kultur, låter karaktärerna och miljöerna i andras alster måla bilder fungera som beskrivningar i de egna verken. Men med Katastroffysiken gör det oftast inte så mycket om man inte kan referensen för hon förklarar i regel vad hon menar.
Så långt kom jag i mitt jämförande, för jag jämförde också en hel del men mest i början. Sen var det bara spännande och härligt. Allt var svårare att komma in på livet.
Jag tog en paus från läsandet i dag, pallade inte med att bevisa för mig själv hur snarlika de är. Förhoppningsvis upptäcker jag också att katastroffysiken är spännande och härlig!
SvaraRadera