I början av veckan uppstod en rätt obekväm situation, inte för oss men för ett butiksbiträde i en barnklädesbutik. Vi letade efter en rejäl vinteroverall till sockertoppen och bad en 30 någonting kvinna i butiken om hjälp med att hitta rätt storlek.
"Vad heter din farmor och farfar", frågade sockertoppen och såg sådär frågande ut som bara han kan göra.
Butiksbiträdet berättade att hennes farmor och farfar hette tja, vad de nu hette minns jag inte.
"Är de döda", frågade sockertoppen.
"Ja, de är döda", svarade hon och jag gav henne en mer eller mindre ursäktande blick. Man vet ju aldrig, ungen kanske strör salt i såren.
"Min morfar är också död. Han var alkoholist och drack för mycket vin", sa sockertoppen och sedan var det inget mer med det, åtminstone inte för honom. Butiksbiträdet däremot visste nog inte vad hon skulle säga ja, hon sa i alla fall inget om ungens morfar. Däremot konstaterade hon att storleken var rätt och mer än så kan man nog inte begära, särskilt inte av en person som just blivit golvad.
Vi köpte den röda overallen med reflexsömmar och diverse andra finesser. Inte för att lätta upp stämningen utan på grund av att det ska vara en sjuhelsikes overall, som förhoppningsvis kommer att passa utmärkt för det numera oberäkneliga klimatet här uppe i norr.
Vad sjukt, jag råkade ut för exakt det en gång fast från andra hållet liksom.. En unge var med sin pappa och berättade helt appropå ingenting att hans farfar (tror jag det var) hade dött för att han druckit för mycket öl. Pappan såg jätteobekväm ut, förmodligen för att han tänkte att det var obehagligt för mig, men jag svarade bara att min farfar också var död och att han dog av cancer. Sen var det inget mer med det och ungen sprang iväg och lekte. Hans farfar hade dött för att han drack för mycket "öl" och min hade dött av cancer. Och så var det bara. Herregud folk blir så stirriga när barn pratar om död och speciellt när det handlar om alkohol eller knark. Det är ju viktigt att man visar barnen att det inte är något DE behöver skämmas för. Eller vad tycker du? Tycker du jag gjorde rätt? Jag har nämligen tänkt på den grejen ganska mycket sen det hände..
SvaraRaderaJag tycker att du gjorde helt rätt! Jag är övertygad om att småfolket fixar sanningen, även den som inte är babyrosa och sammetslen.
SvaraRaderaJag tror att barn fixar sanningen bättre än vuxna, egentligen..
SvaraRaderaJa! Men då krävs det att de vuxna vågar vara ärliga och säga hela sanningen!
SvaraRadera