Visst hade vi kunnat skjuta upp visningarna, men frågan är om det hade känts bättre i morgon? Skulle inte tro det va. Äkta hälften gav mig en oroad blick och sa något i stil med "ska vi ringa honom och säga att det får bli en annan dag?"
- "Verkligen inte, nu gör vi det här så att vi får det överstökat."
Han piffade till hemmet och åkte till jobbet. Jag låg kvar i sängen och funderade på vad jag skulle mäkta med att göra i två, tre timmar.
Nu sitter jag här på ett fin, fint fik med datorn som sällskap och här tänker jag minsann sitta kvar tills mäklarn gjort sitt. Men visst känns det konstigt att en främmande människa, som man dessutom betalar, mer eller mindre kan bestämma när man får vara hemma eller inte.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar