lördagen den 27:e december 2008

Bokslut år 2008

Årets big news:


Årets samarbete: mellan mig och äkta hälften.

Årets mest dumdristiga impulsköp: mobil+abonnemang.

Årets mest redigaste impulsköp: nya boendet.

Årets sorg: den efter pappa.

Årets "man ska aldrig säga aldrig": vi skulle ju inte ha några fler barn. I skrivande stund ligger en 2,5 månaders bebis och gurglar bredvid mig.

Årets frisyr: Robert Wells-svallet

Årets frågetecken: hur många böcker har jag egentligen läst?

Årets utropstecken:


Årets "aj, det gjorde ont": eftervärkar.

Årets ögonblick: när brorsorna träffades för första gången.

Årets motion: jag cyklade fram och tillbaka till jobbet, som låg på andra sidan stan, med Lillebror skvalpandes i livmodern. Det borde jag få bragdmedaljen för!

Årets tidning: DN Söndag.

Årets beroende: Kaffe och sömn.

Årets tuttrobot:


Årets mest använda ord:
döden.

Årets dikt:
"När man är död

är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut"


Årets flytt: den till Gnällträsk.

Årets tack men nej tack: Al anon.

Årets festival: littfest trots att jag missade Åsa Linderborg.

Årets stövlar: det var inte ett par Hunters i alla fall.

Årets kvällsvälling: "Seinfeld".

Årets vuxenpoäng: examen, radhus, två barn.

Årets tack och lov: att jag fick jobb på radion.

Årets sommar: jobb, jobb och ännu mera jobb.

Årets arvegods:


svartvita fotografier på bland annat min mormors mormor, laestadian från Tornedalen.

Årets återkommande dilemma: luggens vara eller icke vara. Det slutade med att jag bestämde mig för att låta den växa. Så nu ser jag ut som Robert Wells.

Årets om inte Muhammed kommer till berget får berget komma till Muhammed"-situation: Läshörnan.

Årets uppmaning:


Årets rensning: den i hårddisken.

Årets renhistoria: gammalt renkött i min mun.

Årets "nej, nu får det vara nog": tidningsbudet som struntade i att dela ut DN i vår trappuppgång.

Årets sommarpratare: Olle Carlsson

Årets tack och lov: att vi fick sålt lägenheten innan finanskrisen förlamade världen.

Årets släktchock: besök i Norrbotten.

Årets teveserie: "Singelmammorna".

Årets det trodde jag aldrig: att jag skulle sitta och uggla framför teven "Efter tio".

Årets lärdom: livet går verkligen vidare.

Årets sport: cykling och barnvagnsrally.

Årets facebook-ögonblick: när chatten introducerades i mitt liv. Tack svåger!

Årets klädesplagg: den svarta tunikan.

Årets julklapp: en läsdagbok.

7 kommentarer:

  1. Har du också laestadiansläkt från Tornedalen? Kanske våra mormors mormödrar har sjungit sina psalmer ihop. Mormors pappa var laestadianpredikant. På cykel.

    SvaraRadera
  2. Sannolikheten är nog rätt hög! Min mormors mor är vid livet, jag ska höra mig för om den cyklande laestadianpredikanten!

    SvaraRadera
  3. Han hette Nilssin Olli! (olle nilsson-)

    SvaraRadera
  4. Om jag inte minns helt fel är min mormors mor uppvuxen i Båtskärsnäs utanför Kalix. Det var ett sågverk där.

    SvaraRadera
  5. Aha det här var mer åt Pajalahållet, mellan Gällivare och där, Moskojärvi med omnejd!

    SvaraRadera
  6. Ok. Men generationen innan henne är iaf från Tornedalen! Jag ska fråga ändå!

    SvaraRadera
  7. Här finns att läsa om Nilssin Olli och leastadianismen, ganska coolt! Men jag vettifanken hur jag hittade det.
    han var född 1846 tror jg och var 70 när min mormor föddes, gifte om sig och fick barn med sin hushållerska. Crazy lifestyle!

    http://paranormal.se/topic/laestadianismen.html

    SvaraRadera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...