söndagen den 27:e september 2009
Plötsligt händer det
Det gick fort. Sen gick det fortare och jag kom på mig själv att springa. Inte långt, inte jättesnabbt men jag sprang. Det har jag inte gjort sedan jag tränade på allvar för typ hundrafemtioelva år sedan. Då sprang jag för att bli snabbare och orka mer i bassängen. Nu springer/går jag för att slippa bli anfådd av minsta lilla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tyvärr har jag mindre trevliga plötsligt händer det. Mitt MN inlägg med din fina kommentar râkade försvinna (ett tangentslinteri och ett automatiskt-spara" skedde samtidigt. Höjden).
SvaraRaderaDu har sâ rätt: det ÄR härligt att springa!
Att inlägg försvinner på grund av tangentslinteri har hänt mig med, flera gånger! Sist förra veckan!
SvaraRaderaVisst är det en underbar känsla när man kommer på sig själv med att springa. Även om det är bara en liten liten stund. Och nästa gång man är ute blir det lite mer..
SvaraRaderaKämpa på!
Men jag antar att det är bättre det, alltsâ överambitiösa automatik-sparningar, än för fâ av dem - förmodligen hade man väl förstört fler dâ. Men irriterande är det, grr. Och van är man vid word-funktionen "ângra"...
SvaraRaderaDen känslan är obetalbar, när man känner att man hellre springer än går.
SvaraRaderaMartina - en dag i taget!
SvaraRaderaFransyskan - ja, den funktionen är guld värd!
nipe - fast jag tycker att det är rätt skönt att gå också!