Stammiskänslan

De senaste veckorna har jag haft väldigt svårt att hålla mig ifrån bokhandlarnas korgar med fjolårets låneböcker. I går köpte jag Torbjörn Flygts "Himmel", som var billigare än en pocketbok, men när jag stod vid kassan uppstod ett litet problem. Jag hade glömt betalkortet hemma och det ekade tomt på kontanter i plånboken.
"Men jag kanske kan få lägga undan den", frågade jag lite försiktigt.
"Nej, men du kan ta med dig den hem och betala nästa gång du kommer in", sa hon.
"Är du helt säker?"
"Ja, det är jag."
"Tack så hemskt mycket, jag kommer i morgon", sa jag och stoppade boken i väskan. "Hej, hej!"
Nu hör det till saken att jag köpt nästan alla mina böcker i den bokhandeln så jag så jag antar att de känner igen mig vid det här laget. Jag blev så rörd att jag genast gick för att ta ut pengar på det gamla hederliga sättet (läs på banken). Det är sådant här som gör att jag fortsätter att köpa mina böcker där trots att det är mer golv och doftljus än bokhyllor.