Tack Clara! Tack så väldigt mycket!

Innan jag sprang till bussen i förmiddags plockade jag med mig ett paket ur brevlådan. Väl på bussen öppnade jag paketet som innehöll Nils Claessons "Blåbärsmaskinen", som är en berättelse om författarens uppväxt och om hans far Stig ”Slas” Claesson.

Jag började läsa på bussen och förstod redan efter ett par rader att jag skulle få svårt att lägga ifrån mig boken. Jag hann läsa en sisådär 70-80 sidor innan jag hämtade hem Sockertoppen från dagisgården. Så fort min man kommer hem från jobbet ska jag lägga min trötta kropp i badkaret och fortsätta läsa.

Bild: bokförlaget Ruin

En död pappa kan inte ringa

Jag undrar om jag någonsin kommer att vänja mig vid att pappa inte ringer för att gratulera mig den 31 mars.

Halvvägs till 50

Foto: Istockphoto.com

Vid femsnåret i morse krokade Sockertoppen fast sin arm kring min hals och frågade "du mamma, får vi sjunga för dig nu?" Jag sa att jag gärna ville sova i åtminstone två timmar till och vände mig om i hopp om att han skulle somna om.
"Mamma... Lyssna på det här då. "Ja mådulera, ja mådulera. Lera! Haha."
"Snälla söta rara, det är mitt i natten. Sov."
"Okejrå", sa han och somnade, till min stora förvåning, om. Vid halv åtta väcktes jag av skönsång och sedan åt vi frukost och tårta i sängen.

När folk har frågat mig hur det känns att bli äldre har jag svarat något i stil med tja det känns väl egentligen inte alls. Visst är det fint att bli uppvaktad och få presenter, särskilt de som är oväntade, och visst älskar jag att det står blommor lite varstans i huset. Men jag vet inte, så peppad är jag faktiskt inte och jag är inte helt säker på om måste vara det heller.

Nåväl nu ska jag hinka lite kaffe och peta i en tårtbit. Det är nog det mest ansträngande jag tänker göra resten av dagen.

Nackdelen med att ha ett namn som börjar på A

Just innan den svettiga vargtimmen väcktes jag av att mobilen, som låg på vardagsrumsbordet en trappa ner, ringde. Jag kastade mig ur sängen och halvsprang ner. Under tiden hann jag tänka femtioelva olika tänkbara scenarier. När min mobil ringer på obekväma tider tror jag alltid att det är någon som har dött. Herregud. Min pappas ex ringde tidigt, tidigt på julaftonsmorgon år 2007 för att berätta att pappa fått frid.

Det var ingen som hade dött den här gången. Det var bara ett pucko som inte satt på knapplåset och det är inte första gången det händer. För ett par år sedan gav jag som förslag till en bekant vars mobil ringde mig i tid och otid att antingen byta namn på mig i kontaktlistan eller att helt sonika ta bort mitt nummer. Personen hörde aldrig av sig igen. Ha!

Dagens bild

Lyxproblem

När maskinerna (läs tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin) har snurrat klart piper de i omgångar tills man stänger av skiten. Pipet går inte att nonchalera, inte ens om man är på övervåningen. Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip.

Jag är sååå 1300-tal

Gjorde ett fånigt test på facebook "Vilket århundrade är du?":
"Du är pest och pina för din omgivning. Svarta dödens tid hade passat dig som handsken, frågan är om du inte tagit kål på pesten på egen hand med din kunskap? Du är ett snille, ett geni, ett proffs-enligt dig själv. Welcome to the dark ages. En kändis som borde gjort dig sällskap detta århundrade är Björn Ranelid."

Nu ska jag kolla vem jag är i Saltkråkan.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 156

Älskade knodden, bebisen, brorsan, gullet, Semlan, Lillebror får kvälvningar av allt som inte smakar modersmjölkersättning eller risgröt. Vi står helt handfallna och förstår just precis ingenting när han kräks av morotspurén.
"Men va, Sockertoppen gillade det ju, han är väl mallen? Vad är grejen? Just ja, Lillebror är Lillebror, inte Sockertoppen."

Snälla, hjälp oss! Snälla!

Suddiga vardagspixlar

Förra helgen var min systerdotter på besök. Hon är två år yngre än Sockertoppen och två år äldre än Lillebror. Det var kul, men stressigt.

Min allra senaste profilbild på Facebook. Jag byter profilbild som andra byter underkläder.

"Hur stavas ditt namn?"
" A l e x a n d r a."
"A l e x a n d, oj det blev fel, r och a."

Jenny Wilson var precis sådär cool som man kan tänka sig att hon är i går kväll. Ingen bullshit-attityd bara J.W's geniala soulpop och en hel del saxofonsolon!!

En vän från högstadiet påminde mig om att jag klädde mig i enbart svart redan då. Efter det samtalet bestämde jag mig för att sluta lura mig själv. Svart är såå min grej!

Earth Hour 2009 i The Bullerbyn.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 155

Jag har lovat Sockertoppen att han ska få vara vaken under Earth hour trots att jag känner mig kluven inför kvällens lampsläckeri. Sockertoppen har i alla fall tagit på sig sitt finaste nattlinne, ställt fram ljus på vardagsrumsbordet och är sedan länge redo att släcka lamporna. En mer peppad unge får man leta efter.

Uppdatering:
En kort intervju med Sockertoppen om Earth Hour.

Varför ska vi släcka lamporna i kväll?
- Därför att man måste ta hand om sin jord.
Varför måste vi ta hand om jorden?
- Därför att bakterierna inte får smutsa ner jorden.
Hur tänkte du då?
- Bilbakterierna svämmar ut på våran jord. Det är dumt.

Inte gammal, men bekväm

I går kväll erbjöd en kompis mig skjuts hem efter Fever Rays galna show i Idun, Folkets hus. Jag hade kunnat stanna kvar och druckit ett glas vin i väntan på Frida Hyvönen, men det kändes mer lockande att få skjuts hem än att sätta mig på nattbussen vid tvåsnåret. När jag berättade det för min mammas kompis fick jag följande svar "haha du börjar bli gammal."

Dagens bild

Mobilkameran fick vikariera för digitalkameran, som fortfarande är vift, när Lillebror showade med sitt nya trick. Herregud. Ungen kan sitta, snart flyttar han väl hemifrån.

Bra för mig! Bra för Umeå!

På skärtorsdagen, som är en kär dag, öppnar Schmäck en filial några dörrar bort. De ska samarbeta med Mattex Antik, som kommer att inreda butiken med vintageskatter och möbler, som man dessutom kan köpa. Skatbo flyttar dit sitt bohag och det fylls på med vintagekläder från det nystartade märket Ragata.

Gör mig en tjänst

Snälla, snälla sluta lämna anonyma kommentarer! Vill ni inte skriva under kommentaren med det egna namnet kan ni faktiskt skriva dit ett passande smeknamn. Och hör sen!

Phju!

Jag fick som sagt en biljett till Umeå Open, som är stans årliga inomhusfestival med massa prima artister på scen.

När jag skulle hämta ut min biljett blev jag hänvisad till VIP/press-disken. Medan jag väntade på min tur fick jag nästan lite ont i magen av tanken på att jag skulle glida omkring i det ljusrosa armbandet. Men nu såg jag att jag har fått ett helt vanligt armband, vilket måste innebära att min boss ville unna mig en kul kväll. Jag kan alltså med gott samvete lämna anteckningsblocket hemma!

Tänka sig

I dag fick jag en biljett till Umeå Open.
"Jenny Wilson här kommer jag", jublade jag högt.

Antal koppar kaffe (än så länge)

En plus påtår till frukost.
En plus påtår efter lunch.
En när vi kom hem från stan.
Två nu på eftermiddagen.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 154

Tänk om man kunde visa bilderna ovan för ungarna och de bara "jaha, nu förstår vi. Om vi sover till åtta behöver vi inte bli så här trötta mitt på dagen."

11 nyanser av svart

Som jag tidigare har nämnt känner jag mig obekväm och utspökad i allt annat än svart. Dagen till ära har jag på mig svarta underkläder och strumpbyxor, svarta leggings, en svart tunika och min svarta väst plus en svart kofta ovanpå. En svart kappa, svarta skor, en svart halsduk och, hör och häpna, svarta solglasögon.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 153

Den här morgonen är en riktig skitmorgon. Jag funderade allvarligt på att göra ungarna arvlösa när jag väcktes av gnället. Det sa jag förstås inte, men jag tänkte det. Jag förstår inte varför de ska envisas med att gå upp så tidigt när de lika gärna skulle kunna sova i ett par timmar till. Förhoppningsvis finns det någon sanning i det Maria sa om att det rättar till sig när vi ställer fram klockan i helgen. Jag menar, även om man inte får sova mer känns det lite bättre att gå upp vid sjusnåret.

På minussidan
De gick upp innan tuppen ens hade vaknat.

På plussidan
De leker med varandra och Sockertoppen tröstar om han råkar göra något Lillebror inte gillar. De får sköta sina egna konflikter, tänker jag och fortsätter hälla i mig kaffe.

Det trodde jag aldrig att jag skulle säga:

"Och så kanske man kan lappa hans bruna byxor?"

J.W

Ännu ett nedvärderande ord ?

Slöfocksmorsor

Jag undrar om det möjligtvis skulle kunna vara en synonym till lattemorsor? Googlar man ordet får man ingen träff. Det var den anonyma typen som röjde i kommentarsfälten under gårdagen som myntade begreppet.

Sverige är fullt av utarbetade mammor som offrar sig för familjen så kom inte här och snacka ner slöfocksmorsorna. De existerar nämligen inte. Jag tycker nog att ordet slöfocksfarsor hade varit mer talande med tanke på hur verkligheten ser ut i alltför många familjer.

Kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Kleopatra - Liv och legend.

2) Hur långt har du kommit?
Typ 120 sidor.

3) Beskriv boken med tre ord.
Historialektion, myter, storslaget.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4 (än så länge).

Bild: Prisma

Men helt anonym är du inte

Anonym skrev "Oj HERREGUD vad borstskämda vissa svenskar är. Blir helt matt när jag upptäcker såna här attityder. Menar du på fullt allvar att du tycker att du ska få BETALT för att VARA HEMMA med DITT BARN och SAMTIDIGT LÄMNA IVÄG ungen?!? Och du har mage att vara sur över att du "bara" får lämna iväg honom 15 timmar?? HELT. J-A. SANSLÖST. Man kan bli moderat för bra mycket mindre.Lämna iväg honom och börja jobba, slöfock!!"

Men hallå, det är inte jag som är missnöjd med 15-timmarsregeln, det är min son.

Lägesrapport

Jag kånkade ut en fåtölj på balkongen för en stund sedan och här sitter jag nu och slösurfar i solskenet. Ljudet från byggarbetarna, som kämpar med bygget av två höghus, hörs knappt. Jag tror att det är lite som om man bor bredvid en järnväg, efter ett tag hör man inte när tågen tuffar förbi.

God morgon bloggvärlden

"Näe, vet du vad... I dag ska vi göra så lite som möjligt", sa jag till Lillebror, som ligger bredvid mig och tuggar på plast. Alltid plast.
"Auuuuggggggeeee", svarade han.
"Så bra. Då är vi överens."

Hjälp min mamma!

Min kära mor ringde häromkvällen och frågade om jag kunde skriva på bloggen att hon letar land och rike efter en afghanpäls*. Hon vill inte ha en ful trasa från 80-talet utan tänker sig en som det osar hippie om.
"Man vill ju vara lite hippie-chic", hälsar hon.

Hojta till om du har en till salu eller vet vars någerst hon ska leta. Hon bor i Stockholm.

* Afghanpäls är en kraglös, knälång och klockad fårskinnspäls från Afghanistan. Ofta broderad. Insidan består av lurvid päls som sticker ut i kragen och vid ärmarna. Poppis under hippeitiden.

Ännu en "Linda Skugge"

Jag letar efter prima inredningsbloggar. Har ni några på lager?

Hon drömde om mig

Clara drömde om mig häromnatten. Jag har inte träffat henne i det verkliga livet, men vi följer varandras bloggar. Därför blev jag inte helt förvånad när jag läste en kommentar hon skrev om drömmen. Själv drömde jag om Eric Rosén för något år sedan. En märklig dröm där han sökte upp mig för att berätta att jag var hans biologiska mamma.

Egentligen är det inte så konstigt att man drömmer om människor man aldrig träffat när man dagligen får läsa om deras vardag.

Saker jag skulle vilja lära mig, del fyra

Hantera en borrmaskin

Oerfaren som jag är törs jag inte riktigt lita på mig själv med en borr i nävarna. Men mitt förnuft säger mig att det inte kan vara så värst svårt att borra upp den där tavellisten!?? Och så svårt kan det väl inte vara att borra i ett tak?

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 152

Vart: Stadshuset (jag skulle lämna in ett papper till en tjänsteman).
När: Strax efter hämtning från förskolan
Bakgrund: Sockertoppen gillar inte den så kallade 15-timmarsregeln, som innebär att han spenderar 15 timmar per vecka på förskolan under perioden jag är föräldraledig. Han har varit svinsur på oss och fröknarna hela vintern då han trott att det här är något som vi har kokat ihop. Vi har vid ett flertal tillfällen förklarat att det är politikerna som har bestämt att det ska vara så. Och eftersom vi har bott ett stenkast från stadshuset känner han till att politikerna jobbar där.

"Mamma vem har bestämt att jag inte får gå på dagis?"
"Jamen det vet du ju, det är ju politikerna."
"Kan vi gå och prata med dom?"
"Ja, men jag vet inte exakt vem vi ska gå till i så fall."

Ungen gick då fram till receptionen och frågade receptionisten vem som har bestämt att han inte får gå på dagis. Jag förklarade för henne att han vill veta vilka som beslutade att införa 15-timmarsregeln.
"Det ska jag kolla upp åt dig", svarade den hjälpsamma receptionisten.
"Tack", svarade Sockertoppen och stod blixtstilla i väntan på svar.
"Det verkar som om skolverket har beslutat det och då kan du prata med XX."

Vi pratade aldrig med XX, men Sockertoppen lät hälsa att han är arg på skolverket. Jag förstår honom!

Nu eller aldrig

Det ligger en blå ikeapåse i baksätet fylld till bredden med mina kläder. De ska väck, kläderna alltså. Jag kommer med all sannolikhet ångra mig, bli smygdesperat och fundera på om jag ska köpa tillbaka kläderna från Myrorna. Men jag har bestämt mig. Herregud. Jag har inte använt något av plaggen på över ett år.

Ursäkta min dåliga franska men jag är jävligt less

Har jag berättat hur nära det är att jag ber min frisör att klippa luggen, som jag bestämde mig för att spara ut efter nästan två års velande. Inte? Då gör jag det nu. Det är nära. Sjukt nära.

2 vita hästar

Gillade du det? Då kan du rösta in Two White Horses singel "Good times are gone forever" på Trackslistan genom att klicka här.

Vem är inte bitter ibland ?

Världen enligt J skrev "På något bakvänt sätt känns det skönt att veta att även andra än jag själv är bittra ibland. Inte för att bitterhet är så mysigt eller smickrande, men mänskligt."

Jamen jag tycker nästan att det kan vara skönt att få vara sådär oförskämt bitter. Ibland låter jag känslan ta över totalt för att sedan skaka av mig den och gå vidare lite starkare, lite bättre. Låt oss slå ett slag för bitterheten, en underskattad känsla!

你是愚蠢的

Jag köpte ett par nya jeans för några veckor sedan. Byxorna hyllades av modebloggerskor för över ett halvår sedan, men det kunde jag nog inte bry mig mindre om. De kostade nästan ingenting och fick inte min degmage att svälla över byxlinningen. Perfekt, tänkte jag och kastade upp plånboken på disken.

I går kväll upptäckte jag, vad jag tror är, kinatecken på insidan av byxlinningen. Jag kom att tänka på de där skräckhistorierna man hör om folk som tatuerat in kinatecken på kroppen utan att vara säker på betydelsen. Det är ju sådant man skakar på huvudet åt "jamen hur dum får man vara?" Så tänker jag att det kan ju stå precis vad som helst i mina byxor. Det är möjligt att jag går omkring i med ett hemligt budskap från Kina ovanför rumpan. Ja, eller så står det något chict. Vem vet? Någon som kan tyda kinatecken? Räck upp en hand.

Ey! Låt bli mitt kaffe!

Vaknar man tjugofem minuter i fem gör man rätt i att låta bli morsans kaffe. Och hör sen!

Mitt mellannam är gnäll

En gammal klasskompis kom förbi för att kolla in den nya ungen och det nya boendet. Förhoppningsvis ville hon träffa mig, men man kan ju aldrig vara säker. Skämt åsido. Jag frågade ut henne om hennes liv som bland annat inkluderar vikariat på radion, en resa till Västafrika och ett, som jag väljer att kalla det, härligt storstadsliv. Ju mer hon berättade desto mindre ville jag veta. Jag vill också kasta mig över en mur i Ghana och vända mig om för att se 30-40 ungar välla över muren. Fast i min värld skulle ungarna ropat "OH ALEXANDRA WE LOVE YOU. YOU ARE SO BEAUTIFUL. BEAUUUUUUTIFUL."

Amatöranalys: jag är lite bitter. Typ så.

Strax tillbaka

Photofunia är kul!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 151

SMS-konversation i dag klockan 16.47:
"Jag orkar inte laga middag. Kan du fixa mcdonaldsmat av Sockertoppen?"
"Nej, men till Sockertoppen ska nog gå bra", svarade min man.

Det gäller att passa på

I dag låg ett paket från bokklubben i brevlådan. Jag visste att jag skulle få hem en bok om Kleopatra VII, vilket jag såg fram emot, men jag visste inte att klubben skulle skicka med den fyra timmar långa filmen Cleopatra (från 1963). Jag blev så glad att jag ringde upp kundservice för att tacka för filmen. Jag passade även på att säga upp mitt medlemskap när jag väl hade henne på andra sidan luren.

Jag behöver er

Någon har sökt efter följande ord i den där lilla rutan högst upp till vänster ("Sök blogg"): Hunter, Acne, gummistövlar, stövlar, solglasögon och slutligen Pixie.

Snälla, uppdatera mig. Vad är Pixie?

Jag behöver er

Är det någon av er som har koll på en billig och bra hemsida där man kan ladda upp bilder för framkallning? Det var fyra år sedan sist vi framkallade kort.

Dags att flytta från Umeå?

Umeås röster:
1 poäng: Sarah Dawn Finer – ”Moving on”
2 poäng: Malena Ehrnman – ”La voix”
4 poäng: Agnes – ”Love love love”
6 poäng: H.E.A.T – ”1000 miles”
8 poäng: Caroline af Ugglas – ”Snälla, snälla”
10 poäng: Alcazar – ”Stay the night”
12 poäng: Måns Zelmerlöw – ”Hope and glory”

12 poäng till Måns Z?
Herregud.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 150

Jag behöver inte göra något test. Jag vet redan att jag är en lätt neurotisk, men ändå en rätt cool morsa.

Dagens bild

Mobilkameran fick vikariera för digitalkameran, som var på vift, när Sockertoppen slängde upp Lillebror på magen.

Tråkmåns

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig som känner mig obekväm och utspökad i allt annat än svart. I skrivande stund har jag på mig ett par jeans och en vad man skulle kunna kalla marininspirerad t-shirt. Så fort snickaren är klar med garderoberna planerar jag att byta om. Tunna svarta strumpbyxor och en svart klänning.

Kaffe och Hardship!

Arga Snickarens dubbelgångare borrar fast fyra garderober på övervåningen. Själv dricker jag min andra kopp kaffe för dagen och har precis läst klart en artikel om Helene Billgren i Di Weekend, som följer med Dagens industri varje fredag. Jag blir alltid lika peppad när jag läser om Helene Billgren. Jag hoppas att jag är lika cool som hon är när jag är 56 år.

Förresten undrade Fransyskan H vad jag tycker om resten av Jenny Wilsons album.
"Åh! Jag älskar det och jag älskar henne. Jag har lyssnat på hela albumet ett dussintal gånger sedan jag köpte det i lördags. Framför allt gillar jag spåren "Motherhood" och "The Wooden Chair". Köp! Ladda inte ner!"

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 149

I går morse var det drama på hög nivå hemma hos oss. Det föll på min lott att byta Lillebrors blöja och till min stora förskräckelse såg jag ett brunsvart kryp röra på sig i blöjan. Vi konstaterade att det var någon form av mask och dog på plats. Sedan reste vi oss ur askan och ringde till barnmottagningen, som bad oss skynda till sjukhuset.

Det är inte första gången våra ungar drar hem någon form av mask. I höstas gick det springmask på Sockertoppens förskola och efter det kändes det som om jag hade mask i håret, knävecken, under fötterna osv. Vi städade som galningar, putsade Sockertoppens händer och var precis sådär hysteriska som man blir när snuskiga parasiter invaderar ens barn. När han sedan återinfekterades höll jag på att gå under. Springmask är synonymt med psykterror. Men i alla fall en mörk mask, de ska ju inte överleva tarmen med undantag för typ hakmasken.

Väl på barnmottagningen blev vi tillsagda att sätta oss i jourvänterummet, som ligger högst två meter från vart personalen sitter. På bordet låg Lillebrors tillfälliga journal. En ur personalen tog upp journalen och flämtade "åh, mask det här fixar inte jag" varpå en annan hängde på i tugget. Med höjda röster pratade de om deras obehag och hur äckligt och snuskigt det är med maskar. Det var fullt i rummen som jourmottagningen har till sitt förfogande så vi fick sitta och vänta i nästan en timme. Under den där timmen återvände personalen till Lillebrors journal och historien upprepade sig. Till slut kom i alla fall en undersköterska och bad mig följa med för att väga och mäta Lillebror. Till skillnad från de andra visade hon stor förståelse och frågade hur jag kände mig. Hon visade in oss på ett av rummen och bad oss att vänta. In kommer läkaren, som var en av de där som ojat sig.
"Sååå... Är det här maskpojken?"
"Nej, det här är Lillebror", svarade jag.

Hon presenterade sig knappt, tog mig inte i hand och verkade helt glömt bort sin yrkesroll. Hon skulle behandla hela familjen för mask trots att hon inte ens kollat upp vilken slags mask som låg i blöjan.
"Men ska du inte kolla vad det är för mask innan du skriver ut ett recept", frågade jag.
"Jo, det kanske jag ska göra", fnittrade hon och nöp tag i blöjan som låg i två påsar.

När hon kom tillbaka konstaterade hon att vi inte behövde någon behandling.
"Det var ingen mask som kan leva i tarmen."
"Okej, men vad kan det vara för mask?"
"Öööö det vet inte jag."
"Men du är helt säker att den inte kan ha överlevt tarmen", frågade jag och tänkte på att Lillebror hade ätit risgröt kvällen innan.
"Ja, det är jag. Så då var vi klara här. Hej då", sa hon helt plötsligt och gick.

Kvar satt jag med min "lilla maskpojke" och kände mig trampad på. När jag kom hem ringde jag verksamhetschefen för att berätta vad som hade hänt. Han tog det på största allvar och i morse ringde chefen för avdelningen.
"Ibland kan jag försvara min personal, men i det här fallet vet jag inte ens vad jag ska säga. Så här får det inte gå till."

Nej, det får det inte. Nåväl. Det kändes bra att de tog min kritik på allvar. Och masken? Mest troligt är att det var en pälsänger, som följt med ett blöjpaket alternativt en gunghäst som jag plockade in från förrådet för en vecka sedan. Nu ber vi till högre makter att den som låg i blöjan inte har några syskon.

Hepp

Man ska inte förklara uteblivna blogginlägg, har jag hört. Så jag går rakt på sak. Jag tar hand om barn mest hela dagarna. Dricker kaffe gör jag också. Litervis. Fast i kväll känner jag att det nog hade varit bättre om jag bloggat i stället för att hälla i mig kaffe. Magen ni vet, den tar stryk. Aj!

Sverige tog sitt förnuft till fånga

Jag blir så väldigt glad varje gång jag tänker på helgens skräll. Sveriges Janis Joplin till Globen! He e int illa, om man säger så!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 148

Var: i Lillebrors rum.
Medverkande: Lillebror och Sockertoppen.
När: i skrivande stund.

"Varför är du så tyst tokunge?"
"Auuuuughhhhööö."
"Säger du det min lilla semla?"
"Auuuuughööööö."
"Vill du ha en kram?"
"Auuguuhööö."
"Vill du det? Va? Vill du ha en kram?"
"Auuuguuuhöööö."
"Nähä då får du ingen kram."
"Auuughöööuuuu."

2 sms

I inkorgen: "Hej snygging, såg dig just, det är väldigt fint att du ler när du går själv."
I utkorgen: "Haha gjorde jag? Jag är på gott humör i dag. Plus att jag har köpt Jenny Wilsons nya album!"

Lyxproblem

Jag är sugen på en påtår, men uppenbarligen är jag inte tillräckligt sugen för jag orkar inte gå ner till köket.

I all min ensamhet

I morgon planerar jag att promenera till stan, slå mig ner vid ett bord på stans bästa fik och läsa de sista 70-80 sidorna i "Ängeln från Groznyj" med en kopp kaffe som enda sällskap. Det ser jag fram emot.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 147

"Vem är Obama?"
"Jamen det är ju USAs president."
"Nya?"
"Ja. Vad tänkte du då?"
"Vad heter hans barn?"
"Jag vet inte riktigt."
"Kan du kolla upp det åt mig?"
"Ja, jag kan googla. Vänta lite då... De heter Malia och Sasha."
"Jaha", svarade han dröjande och fortsatte sortera sina knappar.

Jag ställde ett par följdfrågor, men Sockertoppen verkade inte vidare intresserad av att fortsätta snacka om Obamas ungar. När han gör så här kan jag inte låta bli att önska att jag har möjligheten att läsa hans tankar. Det skulle förstås vara väldigt integritetskränkande, men ändå... Jag blir ju så nyfiken!

Men jag ska inte snöa in mig på förritin, jag vill bara veta mer

Tavlor och ramar står huller om buller i pysselrummet i väntan på att hängas upp. Vi har inte bestämt vart eller hur de ska hänga men hänga ska de, minsann.

På fönsterkarmen framför mig står de gulnade fotografierna på min mormors mormor, laestadian från Tornedalen, bredvid tjusiga Marilyn Monroe och andra snyggingar från förritin. Jag undrar vad mormors mormor i sin enkla men detaljrika klänning skulle sagt om hon visste vilket sällskap hon är i. Beblanda sig med sådant lösaktigt folk. Synden! Fast vad vet jag?

Jag brukar säga att jag skulle vilja veta mer om min pappas barndom och min farfar som inte verkade vara en hyvens man, men det kan vänta. Just nu är jag mest intresserad av min mormors mormor. Vem var hon? Hur levde hon? Varför laestadianismen? osv osv. Dessvärre verkar det vara så vansinnigt för mig att ta mig upp till min gammelmormors hus i Norrbotten. Det är inte logistiken som krånglar, det är jag. Jag får väl göra 'en David Sandström' och beställa hem dokument från riksarkivet. Det om något måste vara en bra början.

Rapport från pysselrummet

"Vad gör du för något?"
"En present till dig."

Det färdiga resultatet:

Jag orkar inte mer

Våren 2008

Jag skulle vilja påstå att vi har en klassisk vinter här i Västerbotten helt enligt skolböckernas alla kriterier. En herrans massa snö, kyla som letat sig in under långkalsongerna och sidensvansar i trädkronorna. Traktorerna har knappt hunnit ploga innan de måste köra en vända till. Jag har visserligen beklagat mig över kylan, men innerst inne har jag älskat det. Men nu är jag less. Jag orkar inte mer vinter. Nu vill jag ha vår och slippa leta efter försvunna vantar och halsdukar. Jag orkar inte bråka mer med Sockertoppen om fleecejackor och tjocksockar. Jag vill plocka fram vårkapporna och byta däck på barnvagnen så att man slipper vrida armen urled när man ska svänga. Jag vill gå hem längs med den stora starka älven och se knopparna på björkarna slå ut (minus allergin, men den orkar jag inte tänka på nu). Jag vill dricka kaffe i solskenet på bakgården och lägga gräs, plantera rabarber och lyssna på grodornas lockrop nere på Grytan och Gröna oxen.

Härliga småfolket

I måndags fick jag höra en lustig historia som hade inträffat i det verkliga livet under sent 80-tal. En flicka åkte buss med sin mormor. En pälsklädd dam steg på bussen och satte sig på sätet framför flickan och hennes mormor. Flickan, som blev väldigt imponerad av damens päls, började klappa på kappan till mormorns stora förtret.
"Du får inte klappa på damens päls."

Damen med pälsen hade vänt sig om för att säga att det var okej att flickebarnet smekte över pälsen.
"Joho mormor jag får ta på ludret."

Luddet. Ludret. Det är ju nästan samma sak, åtminstone om man är tre äpplen hög.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 146

Uppdatering: Oj! Jag visste inte att jag är en sådan där förälder som tar bilder på sina barns teckningar i tron om att hela världen är intresserad. Nåväl. Snoppen är i alla fall hysteriskt rolig.

Så kan det gå

Om en liten stund ska jag ta bussen in till stan för att köpa en svindyr behå. Jag kan tänka mig att jag såg desperat ut när jag prövade behån tidigare i veckan för butiksbiträdet gav mig tjugofem procent rabatt på ordinarie pris. Tro mig. Helst skulle jag vilja kunna köpa en behå på valfri lågpriskedja, men skaffar man två ungar verkar sådana förmåner vara ett minne blott.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 145

Jag hänger hellre med våra ungar än att färgsortera deras strumpor.

Saker jag skulle vilja lära mig, del tre

Slänga ihop en riktigt god omelett.

Sockertoppen har, av förklarliga skäl, ingen aptit just nu. I dag har jag mutat honom med pizza, fruktsallad, korvmackor, glass med chokladsås m.m. Men förgäves.
"Jamen han lär väl säga till när han blir hungrig", konstaterade jag och min man vid lunchtid.

För en halvtimme sedan frågade han om jag möjligtvis skulle kunna steka ägg åt honom. När jag vände på äggen i stekpannan fick jag en aha-upplevelse.
"Tänk om jag hade slängt ihop en omelett i stället. Guu så gott", sa jag till mig själv. Medan jag hackade upp de stekta äggen åt min prickiga unge bestämde jag mig för att lära mig mer om omeletter.

Jag blev ännu mer peppad på omeletter av kocken och matskribenten Jens Linders text om omeletter. Han skriver bland annat "Det finns oräkneliga sätt att laga en god omelett. Somliga blir fluffiga, andra släta. En del är gryniga som äggröra, vissa lösa och halvgräddade. Några är ljusa och ostekta, andra har en gyllenbrun stekskorpa. Det finns de som är stinna av ingredienser, som spansk tortilla eller svensk bondomelett, jämte dem som är aromrika, som persisk örtomelett, och så de enkla och rena, som en fransk omelette naturelle."

Suddiga vardagspixlar

Man ska inte störa ett barn som leker. Har jag hört.

Vi fyllde Sockertoppens nya lampa till hälften med lego.

En matta följde med hem från den svenska möbeljätten.

Temat i pysselrummet är "allt kan inte vara perfekt."

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 144

Feber? Check
Röda prickar som kliar? Check

"Då är det nog vattkoppor."

Okej. Nu kör vi.

Lyssna!

För allt i världen, missa inte när Dolly Parton porträtteras av Karin Forsmark i kväll klockan 23.05 i P4. Kvällens program är den femte och sista delen av P4 Musiks serie "5 kvinnor - 5 stjärnor". Tidigare program har handlat om Barbra Streisand, Joni Mitchell, Tina Turner och Yma Sumac och Miriam Makeba.