"Däremot kan vi förhindra och bota malaria. Men vi gör det inte. Det borde ge oss verklig ångest."

Jag tycker att ni ska läsa Anna Ekelunds krönika på den stora kvällstidningens webb. Skulle det sedan visa sig att ni håller med Ekelund kan ni börja med att klicka på den här länken.

Luggen luggen

Jag klippte "Luggen luggen" första gången år 2007.

Luggen mår inte bra. Den vill bli klippt, men mitt förstånd säger nej. Jag står fast vid mitt beslut trots att jag passade så bra i lugg. Särskilt snygg måste jag säga att jag var när den hade fått växa ut lite. Mitt mål med detta vedervärdiga självplågeri är ett Lisa Corneliusson-svall.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 165

I dag har varit en sådan där dag då vi har bråkat mest hela tiden, alltså jag och Sockertoppen. Man skulle kunna sammanfatta det så här:
3 gråtattacker
20 fräs
1 utbrott
När han drog till med en riktig rövare för femtioelfte gången tänkte jag på det psykologen sa i teveprogrammet "Kattis & Company" i går kväll. Det var något i stil med att man ska säga att man blir ledsen när ungarna gör si och så för då tar man ansvar för sina egna känslor. Jag prövade och så här blev reaktionen:
"Va, blir du?"
"Jamen så klart jag blir. Om du säger till mig att jag är en kissbajskorv som du ska stampa på så att jag blir platt som en pannkaka så blir jag faktiskt ledsen."
"Jaha... Förlåt, mamma."

Jag vet inte om det är så enkelt, men den här gången fungerade det i alla fall.

Dagens bild

Skönt baksidehäng vid det nya bordet. Så långt är allt bra. Nu återstår en fråga, vem är gubben i fönstret?
Svar: troligtvis en kombination av spetsgardinen och en ovanligt snygg blomma.

Jag är också ful på Facebook

I går "taggade" min ena svåger mig i en mindre smickrande bild i sitt senaste album på Facebook. Jag ser inte riktigt klok ut. Håret är en mindre katastrof, de mörka ringarna under ögonen syns tydligt och han har fotograferat mig lite underifrån. Om man tittar riktigt noga kan man se att jag roar mig med att vrida på korken till en halvtom senapstub. Jag tycker att det är lite spännande att han lade upp bilden, vilket han säkert gjorde av bara farten, för nu är jag ful på Facebook. Behåll bilden för all del, jag behöver inte vara snygg jämt!

Den där om att blicka tillbaka

I slutet av april år 2007.

Apropå att blicka tillbaka är det nästan tio år sedan jag fick den fina skepparkavajen, som jag har på mig på bilderna ovan, av min barndomsväns mamma. Jag fullkomligt älskar den där kavajen och det är väl av den anledningen jag inte kan förstå att min vän inte roffade åt sig den när hennes mamma rensade bland sina gamla kläder.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 164

Jag grinade hela vägen hem från barnavårdscentralen i går. Vi var kallad till ett återbesök för att mäta Lillebrors huvud, som hade växt onormalt mycket sist vi var där. Sköterskan konstaterade att hans huvud hade fortsatt växa i samma takt och att vi måste komma tillbaka för en ny mätning. När jag frågade vad det kunde bero på sa hon att det finns många orsaker t.ex. en samling av vätska i huvudet. Det var en märklig stämning i rummet och bara det att hon inte sa något som lugnade mig, jamen något i stil med "det är säkert ingen fara", satte sina spår.

Vid lunch kom en kompis förbi och mitt i pastaätandet ringde sköterskan upp mig. Hon hade inte kunnat släppa att Lillebrors huvud växt så mycket på så kort tid så hon hade satt sig ner och gjort om hans kurva. Det visade sig att hans huvud är helt perfekt. Hon förklarade att sköterskan på den barnavårdscentral vi gick till innan vi flyttade hade prickat in fel på hans tillväxtkurva från det att han var tre månader. Han är 6,5 månad i dag.
"Inte undra på att det blev ett så stort hopp för en månad sedan", sa sköterskan.

Ni kan nog ana hur lättade vi blev! Jag är så tacksam över att hon faktiskt tog sig tid att göra om kurvan. Annars hade vi fått gå och oroa oss i ytterligare två veckor.

Operation Rädda hårstråna

Fram till för ett par veckor sedan hade jag ett tjockt och välmående svall. Nu tappar jag hår som aldrig förr och som grädde på moset går hårstråna av. Jag har googlat lite och kommit fram till följande:
- Mitt hår behöver massvis med fukt.
- Jag måste fläta håret när jag sover.

Har ni något mer att tillföra?

En så kallad "Linda Skugge"

Trots att jag bodde i storstan i flera år känns det alltid som att jag ska åka på en semester när jag åker hem till mamma. Jag är vanligtvis den där turisten som följer Sthlm-guiden slaviskt, men den här gången tänker jag skippa det mest självklara. Det blir inget Skansenbesök, inte ens Junibacken osv osv. Det är nu ni måste hjälpa mig. Vad gör föräldralediga stockholmare med en blivande femåring i ena handen och en bebis i barnvagnen? Vi måste fördriva tiden medan våra nära och kära jobbar och går i skola. Vart fikar man? Vart leker man? Vart köper man godast ta-med-kaffe?

Vilket sjå

Jag har precis bokat flygbiljetter ner till Stockholm, vilket var rätt omständigt. Ett bolag hade ett konstigt system för bagaget och jag förstod inte om jag skulle behöva betala extra för barnvagnen eller inte. Den andra sa sig ha lågprisbiljetter, men när jag skulle boka fanns det inga kvar. Mer än tusen kronor per person och sträcka kändes lite väl magstarkt. På det tredje bolagets hemsida kunde man inte boka in ungar utan att kontakta kundservice. Efter 30 minuters väntetid fick jag till slut köpa två biljetter tur och retur.

Lägesrapport

Hur mycket Lillebror sover om förmiddagarna skiljer sig från dag till dag. Vissa dagar sover han två, tre timmar i stöten andra i högst fyrtiofem minuter. Jag tänkte passa på att sova en stund nu på morgonen och chansade därför på att han skulle sova åtminstone en timme till, men just när jag hade slumtrat till hörde jag ett illvrål från spjälsängen. Man skulle kunna tolka illvrålet som "Hey, hallå plocka upp mig då!" Nu sitter han här bredvid mig och tuggar ivrigt på sin radioapa.

Kort om läsning

Något som jag har svårt att förstå är att det faktiskt finns de som läser nedladdade böcker på sin datorskärm. Det måste ju vara skitjobbigt för ögonen och oskönt för kroppen. Gör som mig i stället och köp böckerna när de ges ut i pocketformat. Billigt OCH bekvämt!

Tänk om man kanske skulle ta och släktforska lite

För ett par dagar sedan googlade jag min farmors pappas namn (han hade ett minst sagt unikt namn) på måfå. Jag förväntade mig inte ens en träff och blev därför mycket förvånad när hans namn fanns med på en passagerarlista från början av 1920-talet. Jag ringde min farmor som berättade att hennes pappa emigrerade till Amerikatt i tjugoårs ålder och kom tillbaka till Sverige över ett decennium senare. Jag skulle tro att hans drömmar om en framtid på andra sidan Atlanten krossades av finanskrisen under 30-talet. När han kom hem gifte han sig med min farmors mamma och det var tur för annars hade jag inte kunnat skriva det här inlägget. Ju mer jag tänker på det desto mer känner jag för att släktforska. Mest nyfiken är jag på mina mor- och farföräldras föräldrar och deras föräldrar och deras föräldrar och deras föräldrar. Vilka var de och hur levde de? Det vore guld värt att få veta.

Alla dessa dåliga ursäkter

Jag gick hem med skyndsamma steg i kväll. Det var ansträngande, kan jag berätta. När en äldre man joggade förbi mig hade jag minst fem, sex ursäkter till varför jag var så andfådd.
"Jamen jag har ju pratat i telefon halva vägen", intalade jag mig själv. Sedan ringde jag upp mamma för att berätta när jag och ungarna åker ner. När vi lade på kände jag mig upprymd och skyndade på stegen igen. Ett par hundra meter hemifrån ursäktade jag mig igen:
"Jamen jag är faktiskt lite förkyld. Faktiskt..."

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 163

Som jag tidigare har berättat har det varit ett gissel att få i Lillebror morot-, potatis- och broccolipureér m.m. de senaste två månaderna. Vi har gjort precis som man ska när man introducerar mat, men utan framgång. Han har blivit så äcklad att han vissa gånger kräkts upp det vi bjudit honom på. Gröt och modersmjölkersättning käkar han däremot mer än gärna. Men så i går bestämde vi oss för att köpa mat för lite äldre bebisar och, hör och häpna, ungen käkade upp innehållet i en hel burk på 200 gram. Till lunch i dag åt han ännu en burk och efterrätt. Jämför det med någon sked med mosad potatis nu och då. Bara sådär från en dag till en annan. Jag ville bara inge lite hopp i fall någon av mina läsare kämpar med kräsna bebisar.

Vi snackar baksida

Min barndomsvän kom på besök strax efter lunch i går. Vi hängde på baksidan i ett par timmar. Stolarna sjönk ner i leran och när en vindpust kom fick vi sand i ögonen. Men vi kunde ändå konstatera att när altanen och gräsmattan väl är på plats kommer vår baksida vara the place to be under sommarhalvåret. Åh, vad jag älskar att vi har en baksida. Det borde alla få ha.

Vad som fattas innan vår baksida är klar:
- Matjord
- Gräsmatta på rulle
- Altan
- Buskar
- Utemöbler
- Parasoll att gömma sig under

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 162

Pojken i mitten är vår helcoola unge. När killen till vänster i bild frågade om någon i publiken kunde Radioapans sång om bokstaven p räckte Sockertoppen upp handen och fick snabbt hjälp upp på scen.
"Okej, då sjunger vi. Ett, två, tre", sa killen samtidigt som han riktade mikrofonen mot Sockertoppen.
"Ett, två, tre hihi", härmade Sockertoppen.
Det visade sig att han inte alls kunde låten, men det stoppade honom inte. Han skulle ju få showa på scen tillsammans med sin idol. De dansade, hoppade, skuttade, snackade och Sockertoppen såg sådär nöjd ut som bara han kan göra. Jag blev så stolt att jag nästan började grina. Han stod framför ett hundratal personer och såg så avslappnad ut. Då gick det upp för mig att han inte behöver mig på samma sätt längre. Efter showen fick han beröm och tre presenter av Radioapan och hans vän med hög hatt. Just precis innan de skildes åt tryckte Sockertoppen sin näsa mot apans blå päls och sa "jag älskar dig Radioapan."

Sista kaffet är kokat

För precis en vecka sedan skrev jag ett inlägg om att vi hade slut på kaffe. Nu tror jag att vi har hamnat i den situationen igen.

Hon träffade min man

Här berättar popjunkien Rebecca att hon har träffat min man. Ni andra har skymtat hans glasögon på någon bild men annars är han rätt anonym här på bloggen, vilket ni nog lagt märke till vid det här laget. Därför tycker jag att det är spännande att hon har träffat honom. Jag tänker att man skulle kunna jämföra det med ett inlägg som man publicerar för att sedan radera illa kvickt, men som fastnat i folks rss.

Min fåfänga vet inga gränser

Vi har bestämt oss för att byta vårt dubbeltäcke, som hela familjen får plats under, till två vanliga täcken. Av två anledningar. För det första är jag nå så djävulskt less på att tjivas om hur täcket ska ligga nere vid fötterna. För det andra finns det inte ett lika stort utbud på sängkläder till dubbeltäcken och snygga sängkläder vill man ju sova i.

Skitfula och skitsnygga samtidigt

Två svenska märken har utförsäljning i Umeå den här veckan. Jag missade de första dagarna och med all säkerhet en herrans massa guldkorn, men det är inget jag sörjer. Jag fick ju göra det jag älskar (läs jobba). Med två barn, den äldsta var mutad med glass och den yngsta tuggade på Radioapan, drog jag på en utförsäljningsrajd, vilket resulterade i ett par utsvängda jeans till Sockertoppen och ett par ytterst märkliga byxor till mig.

Jag vet inte ens om man kan kalla det byxor, det lutar mer åt att det är en byxdress i demin. Jag fick en komplimang av vår nya granne som gillade byxdressen. En bekant frågade "vad har du på dig. Eh jaha" och min barndomsvän sa något i stil med "snygga byxor". Min man sa "den är ehm... intressant". Han har fortfarande inte kommit fram till om han gillar eller inte, men det kan också kvitta för jag är råpeppad på min nya byxdress. Den är skitful och skitsnygg på en och samma gång och det är helt klart min grej. Jag älskar udda plagg, men det är sällan jag får möjlighet att köpa de här udda plaggen. Ni vet, bor man i... nej, jag tänker inte snacka skit om staden jag bor i. Umeyo i mitt hjärta! Nåväl. Ni ska få bildbevis så fort min kamera gör dressen rättvis.

Titeln är din

Härmed tilldelar jag fyndige Eff titeln Hederskvinna, vilket han själv efterfrågade. Kolla in det här så förstår ni varför. Hö hö!

Låt oss tala om din och min relation!

Ni vet en hel del om mig och mitt liv, men jag vet nästan ingenting om er. Jag skulle bli väldigt glad om ni svarade på följande frågor:

1. Hur gammal är du?
2. Är du man eller kvinna?
3. Vart bor du?
4. Hur försörjer du dig?
5. Har vi träffats i det verkliga livet?
6. Hur länge har du läst "Försök att inte se så snygg ut"?
7. Hur hittade du "Försök att inte se så snygg ut?"
8. Vad skulle du vilja att jag skrev mer om?
9. Vilka tre bloggar tror du att jag skulle uppskatta?
10. Vilken bok skulle du vilja rekommendera mig att läsa?

Jag ser fram emot att läsa era svar. Särskilt nyfiken är jag på vad ni kommer att svara på fråga fyra, sex, sju, åtta och tio! Kom igen nu!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 161

Sagt av Sockertoppen den senaste veckan:
"Åh, jag blir så förbannad."
"Vi säger inget till mamma. Hon blir bara skitsur."
"Jag slog mig på den där jävla kanten."

Jag tar på mig hela ansvaret.

Lägesrapport

En ovanligt pigg bebis ligger mellan oss. Han vaknade av sitt eget illskrik för en stund sedan och verkar inte ha några planer på att somna om än på ett bra tag. Han är urgullig, men jag måste sova för jag ska jobba i morgon. Good night, sleep tight...

Kvällens sysselsättning:

Trots att badkaret är ett av mina favoritställen att läsa valde jag att ta med mig laptopen in i badrummet i kväll. Tack vare Svt Play kunde jag se kvällens avsnitt av Uppdrag granskning som jag missade på grund av vällingkok och filtallrikar. När både temperatur och vattennivå var perfekt la jag mig tillrätta i badkaret. Laptopen stod på toalettlocket.

Jag låg där i badkaret och kände hur jag blev mer och mer irriterad på Vetlanda kommun och den där, ursäkta min extremt dåliga franska, jävla puckot som svindlat bort tjejens pengar. Och morsan då? Jag finner inga ord. I mitten av inslaget tappade jag upp mer varmvatten. Det var kanske inte det mest miljövänliga valet, men det var i alla fall vänligt mot mitt hjärta som slog i etthundraåttio.

Förresten måste det vara något fel på Vetlanda Kommun. Först fallet Louise och nu ett arv på över en halv miljon kronor som kommunen förvandlade till 0,77 kronor. Jag säg då de!

Hur går den matematiken ihop?

I fjol cyklade jag till jobbet vareviga morgon. Uppför en backe och ja, uppför ännu en backe med Lillebror skvalpandes i livmodern. Folk måste ha trott att jag var galen när de såg mig kämpa upp för Berghemsbacken. Jag var nog lite galen för attans vad ont i fogarna jag hade. Jag cyklade överallt. Det var tider det. Men nu, när jag är fit for fight igen, och hela den refrängen, tar jag hellre bussen till jobbet.

Intresseklubben antecknar

Mina fötter är helt mörbultade efter att ha varit instängda i ett par skor inomhus hela dagen. I morgon ska jag ta med mig ett par tofflor.

Tips till Muminlovers

Vi lyssnar på Birgitta Ulfsson som läser upp Tove Janssons berättelse "Trollvinter" i Barnradion, P4. Det kan ni också göra om ni klickar här.

Bild: sr.se

Ta mig tusan!

Jag gav upp hoppet om att få på mig mina pre-graviditeten-jeans för ett bra tag sedan. De få gånger jag har försökt pressa ner mina nya höfter i snyggjeansen har varit förgäves. Men så plockade jag fram jeansen ur gömmorna nu på förmiddagen. "Det kan ju inte skada", sa jag till mig själv. "Och skulle de inte passa tror jag minsann att jag köper ett par nya på den där utförsäljningen."

Men de passade.
Ja.
De passade!

Min ekonomi är räddad!

Med förhoppningar om en långsam måndag

En kompis hörde av sig i går och undrade om jag ville komma förbi i dag, vilket jag ville, men besöket ställdes in sent i går kväll. Om jag ska vara ärlig känns det faktiskt ganska skönt (även om det hade varit väldigt trevligt med vuxet sällskap). Jag har nämligen sovit dåligt i natt, drömt konstiga drömmar om årets deklaration och vaknade tidigt trots att det var min tur att sova den här morgonen. Jag ska därför ägna resten av dagen åt det jag och Lillebror har blivit mästare på - att göra så lite som möjligt.

Om mat

I början av förra veckan kollade jag genom kyl- och frysskåp, skafferiet och andra skåp i köket för att se hur många maträtter vi skulle kunna laga utan att shoppa loss på matvaruaffären. Innan inventeringen var jag på väg till affären för att köpa ingredienser till kvällens middag, men så fick jag snilleblixten och stannade hemma i stället. Jag räknade ut att vi skulle kunna laga 14 middagar och några luncher av maten vi hade hemma. Den vetskapen påminde mig om att jag bara måste läsa Marit Paulsens bok "Lurad av laxen - Sant & falskt om maten", som jag fick av mina svärföräldrar i födelsedagspresent. Om jag har förstått det rätt menar Paulsen att det är bättre att äta rester än att handla ekologiskt, vilket är tvärtemot vad jag har lärt mig om mat de senaste åren.
Så här sa hon till DN i början av april:
"Men vill du göra något bra för världen kan du lika gärna handla vanliga grönsaker i stället för ekologiska, och skänka mellanskillnaden till Rädda barnen."

Kvällens sysselsättning:

Sy fast lösa knappar på vårkappor. Jodå, jag kan sådant jag med.

Lägesrapport

Något förvirrad sitter jag här framför dumburken och funderar på varför jag vill uppdatera "Försök att inte... " när jag inte ens har något vettigt att skriva om.

Jag höll på att få stora dåndimpen

Jag letade efter en cykel till Sockertoppen på Blocket och hittade en annons där säljaren beskriver en barncykel så här: Crescent 16 tums Flickcykel. "Tjejkörd i 1 ½ år" nypris 1.795:- nu 800 kronor.

Tjejkörd?
Suck!

"Det är synd om mig", snyftar hon

I går drack vi upp det sista kaffet och nu sitter jag här och tycker extremt synd om mig själv. På söndagar måste man ju ha minst en liter kaffe att hälla i sig medan man slöläser DN Söndag. Jag har nu två val. Det första är att cykla till affären. Det andra är att dricka chaite i stället. Valet är givet.

Bara så att ni vet

Jag har bestämt mig för att låta "Blåbärsmaskinen" ligga kvar på nattduksbordet. Jag är inte redo för att läsa sista sidan än.

5

5 accessoarer
Förlovningsringen
Vigselringen
Lillebror

5 plagg
Svarta underkläder
Svarta byxor
Svart tröja
Svart kofta
Svart kappa

5 skor
Ridstövlarna
Svarta knytskor med klack
Skoterskorna
Röda träskor
Marinblå tygskor

5 skönhetsprodukter
Ögonbrynspennan
Mascaran
Rougen
Concealern
Kärleken

5 bloggar (som måste svara)
Bittersweet (eftersom du har så snygga ringar)
Lovisienstadt (eftersom jag är nyfiken på dina skor)
Onekligen (eftersom det känns som det sista du skulle skriva om)
Manny-Ken (modekunnig, och allt, som du ju är)
Underbara Clara (eftersom jag vill veta vad du svarar på "5 plagg")

En tjusig en

Tavlan alltså. Den har vi köpt av Sammy Rose.

Suddiga vardagspixlar

Bästa hästen!

Inte så liten längre.

Nya tider! Hö hö!

Dagens bild

I förmiddags fick Lillebror en sprillans ny Tripp trapp-stol av sin farmor och farfar. Det var kärlek vid första sittningen!

Den där om att blicka tillbaka

Jag och Lil'Bowie (tack Eff, bra smeknamn!), som är mer känd som Sockertoppen, april år 2008.

Umeåkärlek

Buster skrev "Längtat tillbaka till Umeå när jag ser din blogg igen."

Lokalpatrioten i mig jublade högt när jag läste kommentaren! Tänk att "Försök att inte..." kan få folk att längta till Umeå!

Länkkärlek

Katarina, vars blogg jag läst sedan ehm... jamen, urminnes tider kanske, ger länkkärlek varje vecka. Jag vill bara jubla när jag tänker på hennes initiativ. Folk som visar sin uppskattning utan omsvep och kruseduller är bland det bästa jag vet. Mer sådant, tack!

3 konstateranden

1. Jenny Wilsons "Hardships!" är det bästa som har hänt mina öron.
2. Det är råhäftigt att vara förälder till en bebis och en soon-to-be femåring.
3. Det är oerhört frustrerande att vänta på ett email som man inte riktigt vet när det kan tänkas hoppa in i inkorgen.

Finn minst ett fel

Ledtråd: jag plockade med mig det första jag hittade i garderoben. "Byxor i strumporna"-grejen kan jag däremot inte förklara.

Lyxproblem

Just nu är min frisyr så intentsägande att jag blir grinfärdig. Jag önskar mig en lättskött frisyr, som är både skitful och skitsnygg på samma gång. Det skulle passa mig. Färgen är naturligtvis viktig och jag är nå så djävulskt less på mitt mörkbruna hår, som visserligen är min naturliga hårfärg. Jag tänker mig knallrött som konstnären Helene Billgren har på den här bilden, men enligt min frisör krävs det rätt mycket arbete för att uppfylla mina drömmar. Vi snackar avfärgning, blekning och färgning igen, vilket sliter på håret och mitt hår har ju precis repat sig efter blekningen sommaren 2006:

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 160

Det är lite pinsamt, men jag har glömt bort vart man köper ögon i nacken. Både jag och min man skulle behöva varsitt par, snarast. Lillebror, som har suttit still där man satt ner honom, har nämligen ramlat ner från soffan och glidit ur vagnen på en och samma dag. Ingen hjärnskakning, men lite tårar och två skärrade föräldrar.

Kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Blåbärsmaskinen.

2) Hur långt har du kommit?
114 sidor.

3) Beskriv boken med tre ord.
Kaos, igenkännande, skoningslös.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3,5.

Det finns mycket man kan uppröras över t.ex. otrevliga myndighetspersoner

Jag var på skatteverket i dag för att hämta en kopia på ett beslut som jag behöver till årets deklaration. Jag förklarade mitt ärende och fick en djup suck som svar.
"Men det står ju i din deklaration."
"Ja, det kanske det gör. Men nu har mäklaren bett mig att hämta ut en kopia på beslutet. Jag vill bara göra rätt..."
"Men varför ska du ha det?"
"Därför att mäklaren ska fylla i den där blanketten åt mig och han behöver kopian."
"Men det står ju i din deklaration."
"Okej, men jag behöver ändå en kopia på beslutet."
"Jaja...", sa han och gav mig en irriterad blick.
En halv minut senare räckte han över en märklig utskrift som var svår att tyda. När jag lämnade över samma papper till mäklaren skakade han bara på huvudet:
"Jag fattar inte varför han inte skrev ut rätt papper åt dig."

Jag förstår inte heller varför han lät bli att vara hjälpsam. Jag har hämtat ut en liknande grej för ett par år sedan och då var det minsann inga problem att ge mig en kopia på beslutet. Ni kan nog ana hur han reagerade när jag frågade hur man ansöker om att få lämna in deklarationen senare då jag inte är säker på att jag hinner lämna in den i tid (4:e maj innan 24.00).

I brist på annat

I väntan på bättre tider (läs skjuts in till stan) svarar jag på en "ensvarslista" som jag hittade hos Hanna.

1. Var är din mobiltelefon? Nere
2. Var är din andra hälft? Nere
3. Ditt hår? Oborstat
4. Din mamma? Smartast
5. Din pappa? Död
6. Det bästa du vet? Rutiner
7. Din dröm i natt? Märklig
8. Din dröm/ditt mål? Möten
9. Rummet du är i? Sovrummet
10. Din hobby? Ord
11. Din skräck? Cancer
12. Var vill du vara om 6 år? Hemma
13. Vart var du igår kväll? Pysselrummet
14. Vad är du inte? Beige
15. En sak du önskar dig? Kunskap
16. Var du växte upp? Överallt
17. Det sista du gjorde? Läste
18. Dina kläder? Svarta
19. Din TV? Avstängd
20. Ditt/dina husdjur? Nej
21. Din dator? Trasig
22. Ditt humör? Bekymmersfri
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Fransk
25. Något du inte har på dig? Byxor
26. Favoritaffär? Lampbutiken
27. Din sommar? Arbete
28. Älskar någon? Ja
29. Favoritfärg? Svart
30. När skrattade du senast? Nyss
31. När grät du senast? Igår

Suddiga vardagspixlar

Vi håller fortfarande på att lära känna varandra. Under tiden blir han bara större och större.

Bilden togs innan helgen. Nu hänger en röd plåtlampa ovanför köksbordet. En viss någon har nämligen lärt sig borra. Denna någon är dessvärre inte jag.

"Åh våren, varför dröjer du så?"

Vi bor granne med en lervälling. Det är kul ja, åtminstone om man är 4,5 år.

OMG bebisen sitter framåtvänd. Dålig morsa. Dålig morsa.

Jag var en idiot

Nej, jag förstod aldrig att läkaren på Citymottagningen "satte mig på en kur" när han skrev ut de där tabletterna. Så jag slutade helt sonika att knapra smärtlindring när jag inte hade ont längre, vilket har visat sig vara extremt korkat gjort.
"De angriper smärtan från olika håll och är anti-inflammatoriska. Kom ihåg att ta alvedon också", tror jag mig minnas att han sa, men det tänkte jag inte på häromdagen när jag ställde bort pillerburken. Synd bara att inflammationen, eller vad tusan det nu var, fick ett par dagar på sig att riktigt sätta sig i ryggen och nacken. Jag är tillbaka på ruta ett, vilket är mindre skönt.

Jag skriver det själv så slipper ni göra det: jamen skyll dig själv!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 159

Livet går i en rasande fart just nu och "fem myror är faktiskt fler än fyra elefanter."

Hem ljuva hem

Jag trodde väl aldrig att jag skulle skriva det här, stadsråtta som jag är, men attans Amalia vad jag trivs att bo i radhus. Jag vet inte om jag vill bo här för resten av livet, men just nu passar radhuslivet perfekt.

Jag har ett annat förslag

Lovisienstadt skrev "Vet precis vilket hus du menar. Jag har sörjt det i flera år. Om jag var rik skulle jag knacka på och erbjuda upprustning. Försöka framföra det på ett fint sätt. Ska vi göra det om vi får cashflow, Alexandra?"

Men du, vad säger du om att i stället investera i det övergivna huset på bilden ovan när (inte om) cashen rullar in på våra konton? Det står mitt i Obbola och bara ropar efter kärlek och ömhet. Som du ser krävs det en hel del arbete för att få huset på fötter igen men när det väl är fixat skulle vi kunna driva ett pensionat där. Linda du kan också få jobba där om du vill. Då får du nära till jobbet!

Söndagsstilje

Grytorna står kvar på köksbordet efter middagen vi slevade i oss för en stund sedan. Nu sitter vi på varsitt håll i huset och mår gott.

En "Linda Skugge"

Är det någon av er som har koll på hur man på billigast sätt tar sig till St Petersburg i juni?

Förritinlover om döende hus

I natt köpte jag ett rött ruckel med anor från ehm.. ja, men i alla fall långt tillbak i historien. Jag skyndade mig hem från banken och berättade för min man vilket prima köp jag gjort. Även om villapriserna i Umeå inte går att jämföra med Stockholms galna bostadsmarknad kan vem som helst förstå att ett par hundra tusen för en tomt på fel sida av älven är ett kap. Jag gjorde ett kap. I drömmen förstås, men ändå. Innan jag vaknade hann vi renovera i sann Family Living-anda och flytta in. Hela familjen trivdes och vi hade kalas i den sockersöta trädgården.

Huset som står ett par hundra meter från vart vi bor nu är urgulligt men fallfärdigt. De har presenning som tak och det ser ut som om stommen håller på att ge vika. Jag blir alltid grinfärdig när jag genar genom området där huset står. Jag antar att ägarna inte orkar ta hand om huset längre och vem är jag att döma andra? De har nog sina orsaker. Men ändå... Det är ju så oändligt sorgligt med döende hus. Någon borde hjälpa huset. Ge det lite HLR.

Apropå döende hus kan jag inte låta bli att tänka på alla gamla vackra hus i Västerbottens inland som förfaller eftersom folk inte kan bo kvar. Det är också oändligt sorgligt.

Tji fick jag

"Man vet ju aldrig", sa jag till mig själv när jag öppnade dörren för att kolla om DN förstått att man vill läsa tidnigen också på röda dagar, men brevlådan var tom. Så klart.

Bara så att ni vet

Jag har burit korset (läs rygg- och nackvärk från hell plus en blixtrande huvudvärk) tillräckligt den här veckan och förtjänar därför att slippa sörja och ha långtråkigt i morgon.

Skriv snabbt, skriv mycket

64 words

Gör testet genom att klicka här. Själv ska jag ägna resten av kvällen åt att tävla mot mig själv. Sådana här test är ju svinroliga!

Bokrelaterade lyxproblem

Apropå det här inlägget skrev Anonym så här "Vad jätteroligt att dina böcker var enligt färg 2006 hihihi"

Anonym måste sett fel för böckerna var inte sorterade efter färg för tre år sedan. Jag började färgsortera först för ett par veckor sedan, men gav upp när jag insåg att jag skulle behöva sortera efter nyans också. Ni vet, Göran Häggs "Välfärdsåren" är mer åt det knallgula hållet jämfört med Khaled Hosseins "Tusen strålande solar" som är mer beigegul osv osv. Sedan insåg jag att de vita bokryggarna ska stå före de svarta och då bestämde jag mig för att lägga ner färgsorterandet helt och hållet. Vilket sjå!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 158

Vårvintern 2006


Vårvintern 2009

Det löser sig alltid

Det gör det verkligen ja, åtminstone för mig.

Läs och begrunda!

"Att blogga, det har en hel del likheter med viskningsleken - en mening sägs, tolkas av en annan och sprids ibland vidare, alternativt uttrycks av person nummer två. Det blir inga direkta följdfrågor utan vad vi ser av en person genom deras blogg blir den absoluta sanningen. En människa är inte mer än vad som syns i Arial i Wordpress. Vad man inte ser finns inte."
- Lisa på Schmut.net

Vänskap på distans

En av mina närmsta vänner ringde i morse och jublade över att hon har blivit erbjuden en studieplats på Shanghais mest prestigefulla högskola. Jag är så glad för hennes skull, men sedan slank det ur henne att hon planerar att flytta till Kina när hon pluggat klart och då blev jag mindre glad. Jag har förträngt hennes planer på att flytta till långtbortistan och brukar slå på dövörat (okej, lite överdrivet men ni fattar) när hon snackar om flytten, men nu är den alltså på väg att bli verklighet.

Fördelar med att ha en kompis i Kina:
Jag har en anledning att åka dit.

Nackdelar med att ha en kompis i Kina:
Det är dyrt att åka dit.
Utlandssamtal kostar skjortan.
Tidsskillnaden gör det svårt för mig att ringa henne när jag vill och behöver.

Jag vet inte heller hur man hanterar saknaden

Läs Ronnie Sandahls krönika om saknaden efter sin vän Anders som dog i lungcancer. Jag gillar särskilt det sista stycket, för det är precis så det känns, på pricken:
"Och nu finns bara minnen kvar. Några böcker i bokhyllan. Det är inte tillräckligt. Men det är något."

När vi gick igenom pappas trasiga lägenhet under mellandagarna år 2007 hittade jag några böcker som jag plockade med mig hem. Nu trängs pappas böcker bland mina i bokhyllorna. I ena boken hittade jag två ihopvikta papper. På det ena skulle pappa ha formulerat hur han mådde för dagen, på det andra skulle han ha svarat på frågor om hur han såg på framtiden. Han fyllde inte i formulären, döden hann nämligen före. Jag tänker ofta på vad han skulle ha svarat på frågorna om framtiden, men jag får nöja mig med att böckerna är i min ägo. Nu lever han vidare i mitt minne, i våra bokhyllor och det är kanske inte tillräckligt, men det är något.

Dagens bild

Det är tur att livet går i vågor. När man slagit i botten är man på väg upp igen. Jag hoppas på att få må bättre till helgen då hemvändarna kommer till stan!

Fult gjort

När jag klev in i undersökningsrummet för att hoppa upp i den beryktade gynstolen möttes jag, till min stora förvåning, av en läkarkandidats välkomnande leende. Till min stora förvåning eftersom barnmorskan inte hade informerat mig om kandidatens närvaro när hon presenterade sig i korridoren.

Jag har egentligen inga problem med läkarkandidater, men jag vill få ta det beslutet själv. Uschiamej jag tycker att det är fult gjort av sjukvården att utnyttja situationen på det här sättet. På något sätt känns det som att de förutsätter att man ska säga nej och det vet man ju att det är svårare att säga nej om personen står framför en.

Tips!

Om en timme, alltså klockan 20.00, ska jag se andra avsnittet av SVTs dramaserie "Familjen Babajou". Det tycker jag att ni också ska göra. Om ni missade det första avsnittet kan ni se det i SVT Play.

Kort om serien: "Pappa flyttar tillbaka till Afrika. Mamma bestämmer att resten av familjen ska stanna. Hon ska hon ge barnen det bästa som det svenska samhället kan erbjuda. Året är 1979, Kizz är idolerna och syskonen Babajous liv förändras över en natt. Dramaserien Familjen Babajou är en delvis självbiologisk berättelse av regissören Baker Karim."

Är akupunktur svaret på mina böner?

Apropå det här inlägget så skrev S "Akupunktur tror jag på!"

Kan du utveckla varför du tror på akupunktur? Jag har faktiskt bett om numret till en kvinna som sysslar med akupunktur, men tills vidare får jag nog proppa i mig tabletterna läkaren skrev ut i dag.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 157

"Jag har en idé. Någon ska komma hem till oss och ta bilder på mitt rum. Då får mina leksaker vara med i tidningen", sa Sockertoppen som precis hade bläddrat igenom inredningstidningen som hans gudfar skriver för.

Livsviktig livförsäkring

Jag fick en kallelse för att lämna cellprov dagarna innan Jade Goody, som slog igenom när hon var med i brittiska Big Brother, förlorade kampen mot cancern. Efter att ha läst lite om hennes öde har jag förstått att hon var helt clueless när hon fick chockbeskedet "långt gången livmoderhalscancer". Hon var 27 år när hon dog och lämnade två söner efter sig. Det är så oändligt sorgligt.

I Storbrittanien har Jade Goodys öde väckt stor uppmärksamhet och antal kvinnor som lämnar cellprov har tydligen ökat med 20 procent. Jag läste någonstans att var tredje kvinna som blir kallad till cellprov i Sverige inte dyker upp, vilket är helt galet. Alla måste gå. Jag också, vilket jag ska göra i dag. Jag känner mig lite nervös för tänk om... ja, tänk om.

Förra året fick jag en kallelse men det blev aldrig någon provtagning för jag var gravid, vilket hade kunnat vara godtagbar ursäkt om det inte vore för att det fanns en möjlighet att boka om tiden. Man kan tydligen göra testet fram till och med vecka 20 och jag skulle ha gjort det i vecka 14 om jag inte minns helt fel. Sedan läste jag att det inte är aktuellt att ta ett cellprov förrän fyra månader efter en förlossning, så jag har väntat med att ringa för att boka en tid. Av någon anledning drog det ut på tiden, men så fick jag i alla fall en ny kallelse av landstinget och hallelujah för det. Annars vette tusan hur länge det hade dröjt innan jag fick tummen ur.

När jag tänker på Jade Goodys öde känner jag mig oerhört tacksam över att landstinget vill att jag ska hoppa upp i gynstolen var tredje år. Eftersom livmoderhalscancer ibland inte ger några symtom, är det viktigt att gå på de cellprovskontroller som landstingen erbjuder. Från och med nu ska jag gå varje gång jag blir kallad.

Här kan man läsa mer om cellprov.

Aj aj aj

I helgen hade vi finbesök från storstan. De lämnade våren och kom till en envis januarivinter, som vägrar släppa sitt grepp om staden, för att fira mig i efterskott. Men det var inte det jag skulle berätta. Jag skulle berätta att jag lånade ut min ena kudde till min syster, vilket man ju gör om man lider av brist på extrakuddar. Problemet är bara att jag har fått så vansinnigt ont i ryggen och nacken. Jag är nära till gråt precis hela tiden. Överkroppen är stel, öm och huvudvärken jag har till och från känns nästan som migrän. Det ilar från kotorna upp i nacken och ner över pannan, vilket är en mindre trivsam känsla. What to do, what to do. Min man säger att jag ska försöka att röra på mig, men direkt jag rör på mig blixtrar det till i huvudet.

Lärdom: se till att ha åtminstone fyra extrakuddar hemma.

Bokenkät

Senaste...
Utlästa boken: "Skriet från kärnfamiljen" (jodå, men inte wow).
Påbörjade boken: för många.
Höjdaren: "Kleopatra - liv och legend."
Besvikelsen: jag minns inte på rak arm och läsdagboken är på vift.
Lånade bibloboken: någon bilderbok till Sockertoppen, skulle jag tro.
Inköpta boken: Sarah Sheppards "Det var en gång... Massor av dinosaurier". Löjligt bra! Köp till alla barn ni känner!
Bokcravingen: Elin Berges "Drottninglandet".
Lästa meningen: "Jag är ett krigsbarn, jag var mycket hungrig tidvis under min tidiga barndom, och jag har ett klart minne av min barnsliga föreställning att när kriget tar slut, då blir det fred."

TV eller teve?

En bekant uppdaterade sin facebookstatus "när blev TV TEVE?"
Jag kommenterade statusen "jag skriver alltid teve. Alltid!" och "så här säger språkrådet om saken Javisst är det rätt med teve. Då har man bildat ett riktigt ord genom att skriva ut vokalerna som man hör när man uttalar förkortningen tv. På samma sätt är det med bh, det kan man skriva behå."
Hon svarade "jag skriver alltid tv! känns lite överflödigt att skriva ut vokalerna som man uttalar i en förkortning.. men men.. Insåg precis att det är 'teve' i DN... förutom TV & Radio - delen."

Läsa bör man annars dör man

clara skrev "Jag älskar, att du älskar att läsa.
Jag älskar också att läsa. Men får liksom inte ron eller tiden sedan barnet kom. Har du några tips? Är det dags att stänga av teven kanske?
Vet inte vad det är. Men jag VILL ju läsa!"

Vegomamman skrev "Liksom clara har jag dock väldigt svårt att komma till ro och läsa nu. Har hållt på med "Mig äger ingen" sen i somras fast jag tycker att den är fantastisk."

Jag vet inte hur ni fungerar, men själv måste jag läsa för att ehm... ja, läsa. Så mitt tips är att läsa ett par sidor varje dag för att på så sätt hålla läslusten vid liv.

Bortskämd

Jag fick Rufus Wainwrights "Release The Stars" av en vänlig själ i helgen. Nu har jag lyssnat igenom hela skivan och jag måste säga att jag gillar den här låten extra mycket:

Jag tar kontroll över min blogg

Följ min blogg med bloglovin
Följ min blogg med bloglovin

Men en sak förstår jag inte. Varför kan man prenumerera på "Försök att inte se så snygg ut" på två ställen?

Därför låg det ett torkat grisöra på parketten

Min syrras hund har varit på besök i helgen.

Finn ett fel

Det ligger ett torkat grisöra på golvet.
Usch fy och blä!

Ryssland här kommer jag!

För ett par veckor sedan sa jag i förbifarten att jag så väldigt gärna vill uppleva Ryssland men att jag inte har råd. Nu har jag plötsligt råd.
Tack mamma!

Planen ser ut som följande: jag och en god vän ska till St Petersburg innan sommarvikariat och andra förpliktelser.

Nu återstår bara att styra upp resan!

Tummen upp Annawii!

Ibland känns det som om det är mycket snack och lite verkstad i Umeå. Man vill så mycket men når inte riktigt ända fram. I går fick jag uppleva motsatsen. Anna Wiklund, lokal modebloggare, bjöd in till fest under rubriken "Bloggfest". Ett trettiotal Umeåbloggare samlades på en av stadens restauranger. Det delades ut presentpåsar, drinkbiljetter och priser. Stämningen var på topp!

Innan vi gick dit kändes det lite creepy. Ni vet, bloggträffar har ju en tendens att kännas lite som högstadiet. Väl på plats vid det runda bordet blev jag positivt överraskad, men framför allt imponerad av Anna Wiklunds driv. Hennes engagemang gjorde mig glad. Det är inte så bara att fixa och trixa med lokal, sponsring till presentpåsar och snacka framför vilt främmande människor. Mer sådant, tack!

06.02

Sitter vaken med en GMG-bebis sedan en timme tillbaka. I det här fallet står GMG för glödhet men glad. Just nu väntar vi mest på att apoteket ska öppna för vi har nämligen slut på alvedon.

"Typ coolast ever"

Jag läste om BookCrossing i tidningen "Vi Läser" häromdagen. Tydligen är flera miljoner böcker på resande fot tack vare hemsidan. Man tar en bok, registrerar den och får ett klistermärke med registreringsnummer och tydliga instruktioner som man klistrar fast i boken. Om jag förstått rätt står det något i stil med:
"Varsågod, ta denna bok och läs den gärna, gå sedan in på nätet och tala om vad du tyckte och lägg den någon annan stans. Detta är en bok som är på väg."

Jag vet inte hur många gånger jag har känt mig tvungen att försöka övertala mina vänner (och alla andra förstås) att läsa Nina Solomins "Ok, Amen". Nu har jag bestämt mig för att registrera mitt exemplar av den geniala reportageboken (om ultraortodoxajudar i Williamsburg, Brooklyn) på BookCrossing.com och skicka iväg den på en rajd, som förhoppningsvis slutar på andra sidan jorden. Jaja, huruvida den hamnar i långtbortistan får vi väl se, men det ska bli spännande att följa bokens resa!

En vanlig syn här i Bullerbyn