God morgon, världen!

Strax efter fem drömde jag något om fåglar. Kort därefter vaknade jag av ljudet från två kråkor som slogs på balkongen. När jag kom in från balkongen efter att ha viftat bort fåglarna hörde jag ett härligt "aaauuuuuggggghhhhh" från Lillebrors rum. Då gick det upp för mig att det är min tur att gå upp med ungarna den här morgonen. Nu är vällingflaskan urdrucken och Lillebror sitter på golvet och tuggar på sin radioapa. Själv är jag obeskrivligt trött. Det är tur att bebisar inte orkar vara vakna flera timmar i sträck. Snart somnar han nog om igen.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 179

Varje dag upptäcker Lillebror något nytt. I dag bekantade han sig med det gröna gräset:

Lägesrapport

Väder & vind

Jag vill helst undvika att skriva om väderleksrapporter, men sådana här dagar kan jag inte låta bli att jubla högt:
Just nu: 22°C och strålande sol.
Senare: 24°C och strålande sol.

Så talar en nybliven radhusägare

Vi bjöd the Obbola Family på grillspett i kväll. När de kom vid fyrasnåret var grillen fortfarande omonterad, men köttet låg i alla fall i marinaden. En och en halv timme senare stod maten på bordet. Det var väldigt trevligt. Det hade nog varit ännu trevligare om vi satt vid det än så länge oköpta bordet på den än så länge obyggda altanen.

Länkkärlek

På bloggen "Skriet från kärnfamiljen" diskuteras begreppet "naturliga förlossningar". Jag gillar särskilt att Rebecka Edgren Aldén skriver "Mitt förslag är att avdramatisera detta med förlossningar en aning. Lägg inte in så mycket snack om vilja och inställning – det handlar inte om det! Att föda är inte en prestationshandling!" Amen på det!

Konrad Olsson har börjat blogga igen. Nu återstår att se hur länge han lyckas hålla ångan uppe den här gången. Jag sätter en femma på två till tre veckor.

Annika Berglund tar fin, fina bilder! Om jag fick bestämma skulle hon uppdatera sin fotoblogg minst en gång om dagen.

Och det gör Jenny Brandt också. Hon har till och med en hemsida där man kan köpa några av hennes bilder. Det har vi gjort.

Länkkärlek

Kolla här!

Tänk om fler skulle länka till andra bloggar då skulle alla bloggar få ännu mer trafik! Länge leve länkkärleken!

Ett halvt grönt finger

I kväll har jag grävt gropar i rabatten på framsidan, blandat kogödsel med matjord och fått plantorna på plats alldeles själv. Man skulle nästan kunna tro att jag har ett halvt grönt finger.

Jag trodde aldrig att jag skulle säg... ehm skriva det här, men nu känner jag mig peppad på att köpa en vinbärsbuske till baksidan.

Kära dagbok,

Jag lämnade tillbaka den ljuvliga Norrlandsschersminen i dag. När han visade mig en lättskött, enkel och grannvänlig buske drog jag en djup suck:
"Ni har inte något annat... Kanske lite som den där jasminen?"
"Inte om den inte får bli hög. Risken är att de inte blommar alls."
"Jaha", suckade jag och tänkte att lagom ska lagom ha. Jag ville ju ha något exotiskt som är tvärtemot hur jag känner mig just nu. "Jag tar väl tre stycken av den där då", sa jag och pekade mot de medelmåttiga buskarna.
"Du kan inte ha jasmninen på baksidan då", frågade han och jag påmindes om att jag inte ska sätta mig vid ett pokerbord. Jag har inget pokerface.
"Tyvärr så tror jag inte att det får plats."
"Så tråkigt då, men de här är fina dom med. Det lovar jag dig", sa han medan han packade ner plantorna i en svart sopsäck.

Säcken står kvar på bron i väntan på svärmors gröna fingrar. Jag törs inte gräva ner hundralappar utan stöd. Egentligen kunde jag inte bry mig mindre om buskarna. Det är nog något annat som skaver inom mig. Jag tror att det är en kombination av dåligt samvete och den långsamma föräldraledigheten. Hur fina och nöjda ungarna än är blir det helt enkelt för mycket barnbestyr ibland.

Fråga femtioelva till mig själv

"Fyrtio inlägg saknas och ska man tro SMHI blir det värmebölja i Västerbotten i helgen. Så vad säger du, blire nå rekord?"

Svar: Behöver jag ens svara på den frågan?

Fråga femtioelva

"Småbarnsåren..." har snart 200-inläggsjubileum! Hur ska det firas?"

Svar: Det ska alltså firas? Hmm...

Norrlandsschersminkunniga se hit!

Hanna skrev "Norrlandsschersmin är ett utomordentligt val till framsidan! Jag har en sådan på landet. Lättskött och väldoftande är precis vad den är."

Hur stor är din schersmin? Jag läste att den kan bli över två meter hög och det var ju inte alls vad vi hade tänkt oss. Vet du om den går att klippa ner utan att den ser helt kajko ut? Jag frågar eftersom jag känner mig lite lurad av kvinnan vi köpte den av. Jag förklarade att vi bor i radhus och att rabatten är 3 x 1,5 meter och att den inte får bli för hög eftersom den skulle ge skugga på grannarnas framsida. Ändå propsade hon på att vi borde köpa två plantor. Vad vet ni andra?

Läsdagbok

"Joyce Carol Oates Dagbok 1973-1982" är långt ifrån så intressant som jag trodde att den skulle vara. I och för sig hade jag kanske lite väl stora förhoppningar på hennes dagboksanteckningar. Ja, jag förväntade mig nog lite mer privat aldrig personlig, men än så länge (läs sextio, sjuttio sidor in i boken) har det ekat tomt på sådant. Nåväl. Läsningen fortsätter.

Suddiga vardagspixlar

Vi har köpt Norrlandsschersmin till framsidan. De ska tydligen vara lättskötta och dofta ljuvligt!

Under allt bråte som vi hade lastat på vagnen låg Lillebror och sov sött.

När jag berättade för Sockertoppen att vissa anser att maskrosor är ogräs trodde han att jag skämtade.

Nu börjar det bli grönt på allvar i stan! Härligt!

Jag somnade med blött och oborstat hår i går kväll. Det var dumt för nu har jag dreadlocks i halva håret.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 178

Sockertoppen stannade till utanför den stora klädkedjans skyltfönster:
"A I D och S vad blir det mamma?"
"Det blir aids."
"Vad är det?"
"Det är en sjukdom", svarade jag och berättade lite om sjukdomen. Bland annat berättade jag att det än så länge inte finns något botemedel.
"Det kan jag hitta på", sa Sockertoppen, "jag är ju en uppfinnare."
"Gör det du. Då kommer hela världen att tacka dig."
"Jag ska också hitta på botemedel till abolism (läs alkoholism). Vet du hur jag ska göra?"
"Nej?"
"Jag ska blanda jordgubbar, blåbär, citron, mjölk och socker som de ska få när de blir törstiga. Då blir de friska igen."

Kort om att bo på en byggarbetsplats

Tjugo över sju i morse började markarbetarna dela stenbitar med någon slags såg. Ljudet var öronbedövande. Jag var nyss ute för att prata med deras chef om en helt annan sak när jag skojade lite lätt med dem om hur trevligt det var att vakna upp av deras arbete.
"Men nu är ni väl klara?"
"Inte riktigt. Vi ska alldeles strax dela på stenarna i den där högen."
"Åh vad härligt....", svarade jag.
"Men nu är du ju i alla fall vaken."

Fråga sex till mig själv

"Punkt 20 (Jag håller på att bota mig själv så att jag slipper fundera på om jag har låst dörren eller inte när jag gått hemifrån. Lektion ett: gå inte tillbaka. Lektion två: gå inte tillbaka) i listan 100 saker om mig är intressant. Hur känns det när du inte går tillbaka?"

Svar: Först var det en pina och jag kunde känna hur paniken klättrade uppåt i strupen. Nu känner jag mig mycket säkrare och sneglar bara lite lätt mot dörren medan jag läxar upp mig själv "du har låst den, det vet du. Går du tillbaka är du en mes." När vi bodde i lägenhet kunde jag springa upp två gånger för att kolla att jag verkligen låst dörren. Vi bodde tre trappor upp utan hiss. Det var helt galet. Så flyttade vi till radhuset och jag fick två dörrar att oroa mig över (balkong- och ytterdörren). Då insåg jag att jag var illa tvungen att ta tag i oron och det har jag gjort.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 177

Lillebror sitter mitt på vardagsrumsgolvet och tuggar på en plastflöjt. Han har på sig arvegods från Sockertoppen och när han sitter där på golvet i den där randiga bodyn ser han på pricken ut som storebrorsan gjorde när han var bebis. Inte undra på att man kan få för sig att storasyskonen är mallen för hur småsyskonen blir.

"Synd på ett par så snygga jeans"

Clara skrev "Jag vårdar dem gärna för ett ögonblick! Efter lite krälande och ålande på mattan lyckades jag få igen knappen. Så gjorde man tydligen även på den tiden det begav sig. Testa själv!"

Jag har lagt dem längst in i garderoben för att slippa påminnas om svunna tider. Men visst, om jag inte får på mig snyggjeansen innan din gudson fyller ett år får du vårda dem åt mig. Deal?

Inget köpstopp, men mer eftertänksamhet

Om det här var en modeblogg/shoppingblogg skulle den skvalpa omkring bland bottenskrapet, som folk rynkar på näsan åt och kallar medelmåttiga. Jag kan inte ta snygga, coola, skarpa bilder på mig själv och jag har varken tid eller lust att sitta och klippa och klistra i valfritt bildprogram dagligen. Dessutom är jag inte, trots mina trendiga träskor, så värst kunnig när det gäller mode och trender.

Låt oss låtsas att "Försök att inte..." är en modeblogg. I så fall skulle den vara döende just nu. Jag har nämligen bestämt mig för att dra ner på shoppningen. Inte för att jag shoppar så värst mycket, men ändå. Maria berättade att hon hela tiden frågar sig "behöver jag verkligen det här?" Så ska jag också göra. I dag höll jag t.ex. på att köpa en marinblå långkjol i tunn bomull. Det slutade med att jag hängde tillbaka kjolen samtidigt som jag påminde mig själv om att jag inte behöver en till kjol. Egentligen var det ingen stor sak, men det kändes ändå både uppfriskande och befriande!

Suddiga vardagspixlar

Vi hittade världens finaste fågelholk när vi genade genom den lilla kyrkogården som ligger Väst på stan.

Det är längesedan jag klädde mig helt i svart. För var dag som går känner jag mig lite mindre obekväm!

Vi tror att det är Masarin alternativt en ledsen gubbe.

"Man kan nästan tro att jag äger grävskopan", konstaterade han när jag visade bilden.

Lägesrapport

Jag är vaken, men ändå inte. Befinner mig i något sorts odefinierbart tillstånd. Vad som saknas? Svar: kaffe.

SKRÄCKEN!!!

En björn i stan.

"Man vågar inte berätta om sina drömmar"

"Tänker fortfarande på - eller är det som jag känner - upplever - de där häpnandsväckande drömmarna jag hade häromnatten. Man vågar inte berätta om sina drömmar, för de är inte bara heliga, de är dessutom fruktansvärt långtråkiga för andra. Det är inte ens möjligt att dokumentera dem i ord. De blir fruktansvärt förvrängda om man skriver ner dem på prosa. Det skulle kanske fungera med handskrivna anteckningar men jag tvivlar faktiskt på det. Nej: ord är förbjudna. När själen talar måste man lyssna, inte försöka omvandla, analysera, förstå." Skriver Joyce Carole Oates i sin dagbok från år 1973.

Jag låg i badkaret när jag läste det här stycket. Här är vi olika, sa jag till mig själv. Jag vill förstå mina drömmar. Veta vad själen talar om. Jag tänker särskilt på drömmen häromnatten som har skavt i mig sedan dess. I korthet handlade den om en tragisk bilolycka som slutade med att min mamma hamnade på intensiven med fem procents chans att överleva. I drömmen var jag både betraktare och sörjande. När jag vaknade var kudden genomsvettig. Drömmen påminde mig om att det finns en tid när mamma inte kommer att leva. Hemska tanke.

Fråga femton

"Du har ju berätttat att sockertoppen är döpt efter Bil Murrray, är det någon speciell Lillebror är döpt efter?"

Svar: Att han fick sitt namn efter skådespelaren Murray är faktiskt en efterkonstruktion. Eller vänta nu (tänker)... När jag väl tänker på saken tror jag att det var ett av argumenten jag hörde när min man och hans bröder propagerade för herr Murrays förnamn. Det är lite som att vi brukar skoja om att temat på våra ungars namn är amerikanska presidenter, men det är också en efterkonstruktion. Vi tyckte mest bara att det är rätt schyssta namn och att de på någon vänster hör ihop - Sockertoppen och Lillebror's Excellent Adventures.

Fråga fem till mig själv

"Vilket är ditt bästa tips till trötta småbarnsföräldrar?"

Svar: Bolibompas hemsida! Har man lite äldre barn kan de få spela ett tag medan man slumrar bredvid. De kan inte ta sig vidare från den sidan annat än till SRs barnwebb, som är är lika pedagogisk och lättsam som Bolibompas hemsida. Har man yngre barn kan man slumra bredvid medan de ser på favoritserien, som man enligt Sockertoppen hittar om klickar på Play Bion. Har man två barn passar man på att göra det här medan bebisen sover.

Modeblogg

Favoritklänningen
Favoritjeansen
Favoritskorna

Fråga fjorton

"och kanske ett inlägg om ett klädesplagg som du ofta önskar att du hade kvar men som du slängt/tappat/gett bort. (själv saknar jag två klänningar som min mormor sytt till min mamma men som kom bort i nåt maskeradvirrvarr för några år sen)"

Svar: Jag saknar inget klädesplagg. Däremot sörjer jag att jag inte kommer i ett par tjusiga Gul&Blå-jeans som jag fyndade på en secondhandbutik längs med Melrose, Los Angeles, för två somrar sedan. Det var attraktion vid första ögonkastet. De är höga i midjan, perfekt slitna och jag skulle tro att de fanns i valfri Gul&Blå-buti någon gång under 70-talet.

Fråga tretton

"och jag vill ha middagstips. med tillhörande recept så klart!"

Svar: Du frågar fel person, men okej...

Riv 2-3 morötter som du fräser tillsammans med en gullök. Häll på krossade tomater. Pressa/finhacka en vitlöksklyfta (fler om du älskar vitlök). Salta. Peppra. Servera med pasta och fetaost.

Fråga tolv

"Vad anser du är det tråkigaste man kan hitta på att göra under en timme? Och varför är det så trist? :-) Är det något du gör ofta???"

Svar: Vardagsplocket! Jag tycker att det är nå så djävulskt tråkigt. Det och att vika tvätt. Jag är Bree Van de Kamps raka motsats och tycker att man ska städa först när det verkligen behövs. Det gör inget om det ligger tidningar på köksbordet, leksaker på vardagsrumsbordet, kläder i fåtöljerna, om skorna står hullerombuller i hallen eller om använda handdukar ligger kvar på badrumsgolvet. Bara det inte är smutsigt förstås, då städar jag gärna. Ibland vardagsplockar jag ändå och då upprepar jag för mig själv "man måste bjuda till. Man måste bjuda till. Man måste bjuda till."

Sedvanligt gnäll

Om jag ens ska komma nära förra årets rekord med 170 inlägg under en och samma månad måste jag publicera en herrans massa inlägg. Synd bara att det är tomt i blogginspirationshjärnan. Jag har inte ens en endaste fråga till mig själv på lager.

Frågan fem till mig själv

"Hur har ni firat er andra bröllopsdag?"

Svar: Måste man fira? Ja, vad är det egentligen man ska fira? Att vi stod ut med varandra ett år till? Räcker det inte med att man minns hur fint bröllopet var och ger varandra en stor, fet kyss?

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 176

När jag hade slutat jobbat klart gled Sockertoppen in i radiohuset för att leta efter Radioapan. Trots ihärdiga försök hittade han honom aldrig.
"Han jobbar i Stockholm i dag", konstaterade han.
"Ja, det tror jag också för jag har inte sett till honom något i dag."

Som vanligt kändes det ända in i hjärtroten när jag fick visa honom världens bästa arbetsplats! Det märktes att han tyckte att det var spännande att jag har en annan roll än bara mamma.

Så snygg var jag för två år sedan

Jag hade en oanständigt kort klänning på mig i kyrkan! Timmarna innan vigseln tränade jag på att knäböja utan att visa stjärten.

Den här buketten knöt en tyska ihop till mig. Hon berättade att hon var såå less på fransyskornas pråliga buketter med pärlor och andra krusiduller.

Jag blåste håret hos en fransyska som inte kunde ett ord engelska. Med facit i hand var det bortkastade pengar (jag hade gjort det bättre själv). Det kändes i alla fall bra att få håret fixat på salong.

Den där om att blicka tillbaka

Paris, 24 maj 2007.

Vi vandrade omkring i Paris en hel dag. Gata upp, gata ner. När vi kom tillbaka till hotellet hade jag blåsor under fötterna. Kvällen spenderade vi tillsammans med Clara och min svåger på en uteservering. Om jag inte minns helt fel diskuterade vi den då högst aktuella Bon-artikeln "Låt oss tala om sex". Dagen efter trängde jag ner mina ömma fötter i de tjusiga bröllopsskorna i sann "vill man vara fin får man lida pin"- anda. Sedan kastade vi oss in i en taxi som körde oss till kyrkan. När vi åkte därifrån ett par timmar senare var jag gift.

Suddiga vardagspixlar

Sådär såg jag ut under gårdagens bröllop. Jag har gjort ett medvetet val och beskärt bilden så att mitt huvud inte syns. Jag tror nämligen stenhårt på självcensur på det stora www!

Bästa svärmor kom förbi med en råsnygg kruka, som hon ska plantera lättskötta växter i. På bilden syns även Sockertoppen och hans gudfar, som har börjat blogga igen.

På bron som jag stod på när jag knäppte av den här bilden brukar tonåringar hänga på fredags- och lördagskvällarna med varsin folköl i handen. I dag hängde massa knott där. Nästan samma sak! Hö hö!

The Olsson Brothers!

Jag känner mig helt matt efter den här helgen! Matt på ett bra sätt. Vi har haft finbesök från huvudstaden, käkat god mat, hängt ute vid havet för första gången i år, varit på bröllop och så har vi haft en hel del skönt bak- och framsidehäng i solskenet.

Fråga tolv

"Får man fortfarande fråga vad man vill? :) Isåfall undrar jag varifrån namnet på din blogg kommer ifrån?"

Svar: Från början kallades bloggen "Try not to look so pretty", vilket är en titel på en halvkass countrylåt. Det var musikprogrammet iTunes som slumpade fram namnet åt mig och jag fastnade för den direkt, titeln alltså. Försök att inte se så snygg ut står Mikael Holmgren för. Jag blev alldeles till mig när jag läste översättningen första gången i hans blogg, vilket måste ha varit någon gång i början av år 2008. Jag la till citationstecknen och kände mig nå så djävulskt nöjd eftersom det kändes lite mer ironiskt. Jag är fortfarande nöjd!

God morgon, världen!

Men först kaffe och DN Söndag i solskenet på framsidan!

För allt i världen!

Jag har svårt för nylonstrumpbyxor så jag köpte ett par stay-ups, eller rättare sagt så fick jag de av min svärmor, i går. Butiksbiträdet tyckte att jag skulle köpa storlek fyra eftersom jag "ju är så lång." Hon är ett proffs, tänkte jag, och litade blint på hennes ord. Det har jag fått äta upp i kväll. Åhåhjaja. Strumporna har dinglat just ovanför knäna mer än de suttit fast uppe på låren. Rätt omständigt, kan jag berätta.

"När tror hon att potatisen hon mosar plockades?"

En gång i veckan har jag fikat med några andra föräldralediga typer, som jag egentligen inte har så mycket gemensamt med annat än de jämngamla bebisarna. Vi träffades redan under graviditeten. För någon vecka sedan hände en grej som gjorde mig tveksam till hela fenomenet igen. Vi var fyra, fem stycken som satt med varsin bebis i knät. Samtalet gled in på mat och smakportioner.
"I går fick Lillebror smaka parmesanost och till min stora förvåning gillade han det", berättade jag.
"Gjorde du?"
"Ja", svarade jag.
"Ja, jag skulle då aldrig ge min son något som var äldre än han själv", sa samma kvinna och tänkte nog på att en parmesanost måste lagras i typ 18 månader.
Jag tänkte att det var ju minst sagt en märklig regel, men sa något om att han i alla fall hade ätit osten med stor aptit och velat ha mer.
"Jag skulle då aldrig gjort det", konstaterar hon en gång till.
Då blev klockan plötsligt väldigt mycket och jag skyndade vidare till ett viktigt möte med... Ja, mig själv.

Suddiga vardagspixlar

Dagens komplimang: "Så apig du ser ut i dag"

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 175

"Brorsan trodde han var cool för han hade en storebror."
- Sockertoppen

I brist på annat

Jag hittade en bloggenkät på Linna Johanssons blogg:

Du heter: Alexandra

Smeknamn: Alex.

Beroende av: Kaffe.

Vad får du oftast komplimanger för? Min ihärdighet.

Hur svarar du i mobilen? "Hallå!"

Vem ringde du senast? Minns inte?!? Har inte ringt någon sedan i onsdags.

Antal timmar sömn i natt: Fem timmar.

Sov du ensam? Nej.

Brukar du komma i tid? Jag kommer alltid i tid.

När mår du bra? När orosmolnen skingrar sig, vilket de gjort oftare och oftare sista tiden.

Hur känner du dej nu? Trött, men okej.

Vanligaste färg på dina kläder? Svart.

Hade du en bra kväll igår? Jodå. Svärmor bjöd på middag och jag träffade min svågers flickvän för första gången.

Rakar du benen? Både och.

Är du blyg? Inte så värst.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Svår fråga. Linna Johansson svarade "möjligen attraktion" och ju mer jag tänker på det så håller jag med om det.

Är du nöjd med ditt liv? Ja, det är jag.

Vad gör du i morgon? Tar på mig en klarblå klänning, snyter ungarna och går på bröllop.

Vad är det värsta du vet? Snåla människor. Det behöver nödvändigtvis inte handla om pengar.

Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja.

Har du strumpor på dig nu? Nej. Jag har på mig ett par tofflor som min man tog med sig hem åt mig från ett hotell. Skönaste tofflorna ever!

När grät du senast? I natt snyftade jag lite i kudden.

Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala av lite på radhuset, spara, resa och köpa en ny dator.

Bär du glasögon eller linser? Nej.

Är du flygrädd? Ibland.

Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten.

Vilken är din favoritglass? Är inte så värst förtjust i glass.

Är du morgon- eller kvällsmänniska? Varken eller. Jag är en mitt på dagenmänniska.

Min mustasch

Klicka här för att komma till Mustaschkampen.

Kaffe är inte gott utan mjölk

Strax innan den svettiga vargtimmen började Tina Browns Dianabiografi kännas tung. Jag släckte lampan och blev sådär blödig som man kan bli mitt i natten och när man tänker på Dianas söner, som fick växa upp utan sin mamma. Plötsligt satt jag bredvid Sockertoppen, som blev märkbart störd av min närvaro. Jag gick en sväng in i Lillebrors rum och bäddade om honom innan jag gick tillbaka till sovrummet. Sedan måste jag ha somnat. För en stund sedan åt jag min medicin och nu sitter jag här och ugglar med en kopp kaffe med mjölk bredvid mig. Jag tänker helt enkelt låtsas som att en liten skvätt mjölk inte spelar någon roll. Måste. Vakna. Till. Liv.

Förresten är jag väldigt peppad på att läsa Dianabiografin. Björn af Kleen skrev så här om boken i Sydsvenska dagbladet:
"Tina Browns lysande bok om prinsessan Diana handlar om klass, på flera sätt. Innehållsmässigt förstås, eftersom Diana Spencer var en aristokrat född på kunglig mark. Men också till formen är Tina Browns biografi över Diana en produkt av klass."

Jag kan inte sova

Jag fick betala över 300 kronor för lite välling, ett par barnmatsburkar, senaste Bamsetidningen, ett äpple och Henrik Petterssons debutbok "Jehovasjäveln". Bamsetidningen läste vi ut redan samma kväll. Ungarna åt upp vällingen, äpplet och barnmatsbrukarna. Boken sparade jag för framtiden. Det här var för någon vecka sedan när jag hade handlat på "den lite finare" matvaruaffären ute hos mamma i förorten.

I kväll (alldeles nyss faktiskt) läste jag i alla fall ut "Jehovasjäveln", som är Henrik Petterssons version av hur det är att växa upp i en verklighet där allt verkar vara svart eller vitt för att sedan omvärdera allt. Vad jag gillar särskilt är att boken aldrig känns som en stor fet "fuck you, ni har fel"-örfil till Jehovas vittnen. Han berättar sin historia och gör det riktigt bra. Läs! Läs! Läs!

Förresten undrar jag om jag någonsin kommer att förstå hur farligt det är för min ekonomi att matvaruaffärerna säljer pocketböcker. Där vi småhandlar kan man förtillfället köpa pockets för 29 kronor styck. "Skitbilligt jueee", tänkte jag och funderade på allvar att köpa Dilbas ex-makes bok.

Bild: Forum Bokförlag

Dagens ledord:

Bobbo Krull (mer om det en annan gång).
Sovmorgon.
Städning.
Kaffe med mjölk.
"Man tager vad man haver"-lunch.
The Obbola Family.
Kaffe med mjölk.
Maryland.
Solsken.
Skönt baksidehäng.
Grannsämja.
Grus i ögon.
Krokodiltårar.
Päronsplit.

Fråga fyra till mig själv

"Du måste skriva minst 78 inlägg innan månadens slut för att slå förra årets rekord. Hinner du?"

Svar: Just nu är jag rätt tveksam.

Då.Nu.

16/1

20/5

En respirator till blommorna, tack!

En efter en har de gett upp sedan flytten över den stora starka älven i vintras. Det handlar om våra krukblommor som verkar ha fått en släng av någon slags flyttsjuka. Tre av fem orkidéer är mer eller mindre döende och garderobsblommorna, som man inte ska kunna ta död på, ser inte ut att må vidare bra. I dag stegade jag in på en blomsterbutik med ungarna i släptåg.
"Hjälp mig. Hjälp oss. Våra blommor bara dör."

Jag fick rådet att klippa ner orkidéerna och plåga de så mycket som möjligt genom att ställa undan de ett tag. Som tack för hjälpen köpte vi tre gröna, men rätt trista (jämfört med de döende finblommorna), växter som kan stå i solen dag efter dag, år efter år. Se bild ovan.

Den där om att blicka tillbaka

Maj 2008.

Om ni klickar här kan ni läsa följetongen jag skrev när jag var gravid. Det första inlägget skrev jag i maj när vi just hade outat nyheten och det sista när jag låg på BB dagen efter kejsarsnittet.

Lägesrapport

För en halvtimme sedan krokade Lillebror sin lilla, knubbiga arm kring min och så bara somnade han. Så nu tänkte jag passa på att dricka kaffe utan mjölk för att vakna till liv, slösurfa, lyssna på Ring P1 och läsa Linda Olssons text om flickböckerna som är fulla av könsklichéer. En ganska skön morgon efter en orolig natt, må jag säga!

Lyxproblem de lux

"En byrå skulle vi haft", konstaterade jag och började skriva in adressen till en välkänd sajt där både det ena och det andra säljs. Jag skrev in byrå som sökord och fick ett par träffar. Så här i efterhand känner jag att sökandet var förgäves.

Folk säljer nå så djävulskt fula grejer på sådana där sajter och det verkar som om man måste vara proffs för att fynda. Jag är nybörjare och har varken tid eller ork att uggla framför köp- och säljsajter, men jag vill ha en antik byrå till vårt sovrum. Ovanpå den skulle vår teve stå stå att jag kan få min kvällsvälling (läs CSI) utan att få nackspärr. Just nu står den på ett halvrangligt pinnbord från gud vet när. Vad mycket lättare det vore om de där sajterna var uppdelade utifrån snygghetsfaktor på grejerna som säljs.

100 saker om mig

Jag vet inte om ni minns det men under sommaren 2006 cirkulerade en blogglista, som gick ut på att man skulle skriva hundra saker om sig själv. Det var många som gjorde den inklusive jag själv. Jag tänkte försöka väcka liv i den igen genom att lista 100 saker om mig själv:

1. Jag bor i björkarnas stad och är allergisk mot björkpollen.
2. Efter 4,5 år som förälder kan jag nynna "Trollmors vaggvisa" i sömnen.
3. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år.
4. Kvällen innan min pappa dog tänkte jag ringa honom, men något annat kom i vägen.
5. Jag har haft återkommande mardrömmar om björnar sedan jag var liten.
6. Jag är feminist.
7. Jag slösade bort ett år på komvux.
8. Jag är glad att jag har utbildat mig till journalist.
9. Jag tror stenhårt på montessoripedagogiken.
10. Jag är periodare när det gäller att kolla besöksstatistiken.
11. Just nu är jag inne i en period där antal besök per dag känns extremt viktigt och har järnkoll på vilka som länkar hit.
12. Jag började blogga i juni 2005.
13. Jag har skaffat barn med rätt man.
14. För ett par månader sedan gav jag bort halva innehållet i min garderob.
15. För ett par månader sedan gav jag bort 70 procent av mina skor.
16. Jag kan inte sluta köpa jackor.
17. När jag känner mig låg peppar jag mig själv.
18. Jag kommer ofta på mig själv att vissla högt när jag är på matvaruaffären för att småhandla.
19. Jag skulle vilja skriva mer om relationer, men det är svårt när den andra halvan inte vill figurera på bloggen.
20. Jag håller på att bota mig själv så att jag slipper fundera på om jag har låst dörren eller inte när jag gått hemifrån (Lektion ett: gå inte tillbaka. Lektion två: gå inte tillbaka).
21. Jag tycker att det är skönt att gråta.
22. Jag har än så länge klarat mig undan hål i tänderna.
23. Jag älskar rutiner.
24. Jag ser lite på teve.
25. När jag väl ser på teve ser jag nästan bara på slaskteve.
26. Jag försöker leva ett hälsosamt liv.
27. Punkt 26 går sådär.
28. Jag tycker att vi borde byta Olsson mot Ohlsson.
29. Jag har få kompisar i Umeå.
30. Jag har en grej för lampor.
31. Jag är en mycket ädel människa och betalar mer än gärna tv-avgiften.
32. Jag har sagt fi-hitta i direktsändning.
33. Jag läser högt det jag skriver medan jag skriver.
34. Som ni har märkt vid det här laget dricker jag alldeles för mycket kaffe.
35. Jag tror att jag skulle kunna tänka mig att "sälja min själ till djävulen" (läs ha annonser på bloggen) om jag tjänade tillräckligt mycket på det, men jag är inte helt säker.
36. Jag tror att folk uppfattar mig som tuff.
37. Punkt 36 stämmer delvis. Jag är också rätt snäll.
38. Jag är livrädd för att jag kommer att sadla om och bli socionom.
39. Jag läste på det samhällsvetenskapliga programmet med inriktning samhällsvetenskap på gymnaiset.
40. På tal om gymnasiet så var det i den vevan jag lärde känna Clara.
41. Jag äter mycket vegetarisk kost, men skulle aldrig kunna bli vegetarian på heltid. Kött är gott.
42. Jag kan inte riktigt förklara varför jag föredrar Mac, men det gör jag.
43. Nästa gång jag köper en dator ska jag köpa en stationär.
44. Jag bor på 110 kvadratmeter.
45. Jag älskar att vi har en uteplats.
46. När jag är själv pratar jag med mig själv.
47. Jag äter inte godis.
48. Jag blir galen när jag hör någon prata om "naturliga förlossningar".
49. Jag tyckte inte att det var obehagligt när jag inte hade någon känsel i benen efter kejsarsnittet.
50. Jag är 176 centimeter lång.
51. När jag blev tvåbarnsmorsa hösten 2008 blev jag ännu mer rädd för att dö.
52. Jag blir inspirerad av kvinnor som tar för sig i livet.
53. För ett par år sedan gav en chefredaktör mig rådet att bli en rättshaverist.
54. Om jag känner mig orättvist behandlad säger jag det.
55. Jag tycker att det är osunt att kväva ilskan i det tysta när man är arg.
56. Jag läser två dagstidningar per dag och lyssnar på ekot och de lokala nyheterna ett par gånger om dagen.
57. Jag tycker att jag är bra, på mycket.
58. Jag har fortfarande msn.
59. Jag kan inte definiera vad jag tycker är bra humor.
60. Ibland städar jag trots att jag egentligen inte tycker att det behövs. Man måste bjuda till, upprepar jag om och om igen tills jag är klar.
61. När vi väntade Sockertoppen gick jag upp över 20 kilo.
62. När vi väntade Lillebror gick jag upp 14 kilo.
63. När jag blir tveksam på att vardagsmotionen räcker bär jag omkring på Sockertoppen, som väger över 20 kilo, ett tag.
64. Jag funderar på om jag kommer kunna avsluta den här listan.
65. Jag är ofta skengravid, oavsett preventivmedel.
66. Jag är mycket imponerad av min mamma!
67. Jag måste ofta påminna mig själv om att inte snurra in mig i mina egna tankar.
68. Jag har ingen stil.
69. Jag har slutat tro att mamma ska lösa mina problem.
70. Jag tycker att rödvin smakar bättre än vitt vin.
71. Jag får lust att bojkotta "Norrlands guld" när jag ser deras reklam med tre rediga norrlänningar som är ute och smygdricker medan deras "ovetande" kvinnor är hemma.
72. Jag är löjligt förtjust i Västerbotten.
73. Per Hagman är fortfarande inte min grej.
74. Jag läser mycket nyskriven litteratur.
75. Jag vägrar läsa di där klassikerna bara för att hänga med i svängen när de kommer på tal.
76. Jag ville inte röra vid min döda pappas kind, men gjorde det ändå eftersom det kändes som om det förväntades av mig. Hans var iskall och likstelheten var påtagligt obehaglig.
77. Senaste boken jag läste var "Jag tror att vi behöver prata faktiskt".
78. Om vi någonsin får en dotter ska hon få namnet Vilhelmina.
79. När jag var liten hade jag en eremitkräfta som min jämngamla moster tyckte skulle få namnet Stig Helmer Olsson. Jag hade ett annat förslag, men vågade inte säga emot.
80. Jag önskar att jag hade gröna fingrar.
81. Om jag fick bestämma skulle jag se till att Belinda Olsson började blogga igen.
82. Jag är mycket fåfäng.
83. Jag har mycket att berätta.
84. Jag älskar att förvränga min röst.
85. Jag tycker att jag har en rätt schysst blogg.
86. Jag har en aloe-vera deo.
87. Jag tycker att alla barn ska få ha "Legenden om Sally Jones" av Jakob Wegelius i sin bokhylla.
88. "Ok, amen" av Nina Solomin är en bok som jag känner mig illa tvungen att försöka övertala alla att läsa. Läs den, ni lär inte bli besvikna.
89. Jag försöker frigöra mig från "svarta kläder är så min grej".
90. Punkt 89 går faktiskt rätt bra.
91. Jag kan inte se framför mig hur länge jag kan tänkas fortsätta blogga. En vecka? En månad? Ett år? För evigt?
92. Jag har lite ångest över att vi inte har framkallat några kort på snart tre år.
93. Jag längtar efter att få bada i älven.
94. Det lär dröja minst fyra år tills vi får ett till barn.
95. Svar på punkt 94 är ja, jag vill ha fler barn än två.
96. Jag längtar tills på söndag när jag tar kurens sista tablett så att jag kan börja leva igen.
97. Sista året i gymnasiet skrev jag ett slutarbete om modet under 1900-talet.
98. I samma veva som jag höll på med punkt 97 gjorde vi en modevisning på samma tema.
99. Jag har inte fyllt i min läsdagbok de senaste månaderna.
100. Jag hoppas att så många som möjligt gör den här listan.

"Du har något mellan tänderna"

"Nej, det är min glugg."

När jag var typ tre äpplen hög hade jag gluggarnas glugg och skulle med all sannolikhet fått in dagens guldpeng mellan framtänderna. Nu ryms på sin höjd ett svartpepparkorn där, vilket är lite trist. Det är ju så snyggt med glugg!

Fråga tre till mig själv

"Hur skulle du reagera om någon kom fram till dig och sa Hej, jag läser din blogg!"

Svar: Känner jag mig själv rätt så tror jag att jag skulle bli väldigt stolt och glad, men också väldigt obekväm. Mest troligt får jag tunghäfta och blossande röda kinder och så skulle jag säga något i stil med "kul, kul ja, kul men nu ehm... Måste jag springa vidare. Ja, det måste jag. Hej." Några få gånger har jag hört viskandes bakom mig "jag läser hennes blogg" och då har jag blivit alldeles stel i kroppen och inte vågat vända mig om.

Med lite mjölk, tack!

När jag hämtade ut en medicin uppmärksammade apotekaren mig om att man inte ska dricka mjölk i samband med att man sväljer tabletten "du ska låta bli mjölken i två, tre timmar." Där och då kändes det inte som något problem. "Äsch, jag dricker ju knappt mjölk", tänkte jag. Väl hemma insåg jag att mjölkförbudet kommer att krocka med mitt kaffedrickande. Så nu sitter jag här framför dumburken och väntar på att klockan ska bli halv elva så att jag kan dricka kaffe med en skvätt mjölk. Bara två timmar kvar.

Jag frågade. Ni rekommenderade!

Jag frågade vilka tre bloggar ni tror att jag skulle uppskatta. Förutom de som finns i länklistan till höger tipsade ni om följande bloggar:

Die Kaschemme
Rävjägarn
Bokstävlarna
Vargakvinnan
Martinas blogg
Nai - Visuella
Citronmuffin
Dagarna
bookofmiri
Kanalisera
Lindas [B]loggbok
Hela hustrun
Anna Klara
Michaela
Rabiatfeminism
PING vs PONG
Sara tänker högt
Dialoggen
Hemlös - Med egen blogg
Jag heter Hanna
Berlin Ick!
Lyxunge
My beloves Steelwheels
Bondhustrun
Heja Abbe
Innan du fanns
Englas mamma
Charlie's view
Peter Englund
365saker.se
Frilansbloggen
Korvasbloggen
Pyrets tankar
Andrea Reuters blogg
What would Mia Törnblom do?
Nu är det efteråt
ett liv i exil
Rekobloggen
Den där om Jenny
Beautifulones
Elsa Billgrens blogg
Prankmonkey
Magnus Linton
Drömma = Fashion + Vintage
Ytligheter
Hanna Persson
hanapee
Jag blommar
BittraBritta
To Tell The Truth
Sonja och stormen
lottapotta
Vimmelmamman
Sorglösheten
Unni Drougges blogg
Kickis skrivlåda

Vissa av di där bloggarna brukar jag läsa lite nu och då. Resten ska jag kolla in när tillfälle ges! Hursomhaver. Tack för tipsen!

Vad säger Magdalena Ribbing om saken?

I ett forum hittade jag ett svar där någon hävdar att Magdalena Ribbing anser att det är helt okej att ha vitt på ett bröllop om andra halvan av klädseln är färgad. Vi ska på bröllop nästa vecka och jag har en urtjusig blus som jag så gärna skulle vilja ha på mig. Jag googlar och googlar, men hittar inte expertens slutgiltiga dom i ärendet.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 174

Sockertoppen har samma förnamn och efternamn som en känd Umeåkonstnär. I dag träffade vi konstnären på väg hem från förskolan. Det började med att jag ropade efter Sockertoppen, som gick så kallade myrsteg ett par meter bakom mig.
"Sa du Sockertoppen?"
"Ja?"
"Mhm...", mumlade mannen. "Jag fick namnet Sockertoppen 1950. Det kommer bli en konstnär av din son."
"Det är han redan. Du skulle se hans teckningar", svarade jag i samma veva som jag förstod vem vi pratade med.
"Jasså?"
"Du är Sockertoppen Sockersson förstår jag?"
"Ja?"
"Och det här är Sockertoppen Sockersson den mindre", svarade jag och la min hand på Sockertoppens axel.
Han stannade upp och tittade på oss.
"Nämen."
"Jepp. När du ställde ut här lite längre fram på gatan skojade vi om att Sockertoppen borde gå in och hävda att tavlorna är hans."
"Det skulle ni ha gjort. Jag tror inte att han hade fått med sig tavlorna hem, men det hade varit ett kul spratt."
"Jamen vi gjorde det aldrig, eller hur mamma", sa Sockertoppen.
"Näe, det gjorde vi inte", sa jag.
"Sockertoppen Sockersson du får ha ett bra liv. Hej då", sa konstnären.
"Adjö", sa jag.
"Hej då", ropade Sockertoppen.

Hjälp min vän Clara!

Hon skrev "Nästa mål i mitt liv (nåja...) är att komma på en riktigt god kötträtt på billiga råvaror. Kan nog ta tjugofem år till."

Fråga elva

"Jag är nyfiken på att höra mer kring att du har 5 syskon. Jag blev lite förvånad då jag av nån anledning ser dig som ett ensambarn eller att du möjligtvis skulle ha en nära syster."

Svar: jag har sex syskon! Mina föräldrar separerade när jag var tre äpplen hög. Efter det fick mamma tre ungar och pappa lika många.

Nu en fråga till dig Anna! Hur kommer det sig att du ser mig som ett ensambarn eller att jag skulle ha bara en syster?

I brist på annat

Linna Johansson har gjort det, På Stan-bloggen uppmanade alla att göra det och nu senast gjorde Sandra Gustavsson det.

Hej konsument!

Bästa promenad: Jag gillar att gå genom Bölesholmarna till gatan med de vräkiga villorna och över den gamla träbron till Väst på stan. Där kan man svänga åt vilket håll man vill. Det är mest den första biten av promenaden jag är ute efter.

Favoritgata: Ingen särskild, men jag gillar helt klart vår gata.

Äter lyxmiddag på: Det gör jag inte.

Bästa mikromaten: Jag äter mikromat när jag jobbar. Godast är nog matvaruaffärens "hemgjorda" jambalaya. Hemma har vi ingen mikro.

Favoritförort: ?

Bästa lunchställe: Under sommarhalvåret äter jag helst lunch på valfri ångbåt nere vid kajen. Resten av året är Schmäck en favorit.

Bästa brunchen: När jag är ensam hemma med Lillebror brukar jag passa på att göra någon form av brunch när han sover vid elvasnåret. Det blir bäst när vi har shoppat upp oss på grönsaker och frukter.

Bästa kaffet: 90 procent mörkrostat kaffe, 10 procent mjölk.

Här bjuder jag mamma på middag: Det gör jag inte. Hon bjuder mig, men jag lovar dyrt och heligt att bjuda tillbaka i framtiden.

Här bjuder jag pappa på middag: Han är död.

Senaste Stockholmsupptäckt: Att folk inte säger något när man åker rulltrappa med barnvagn ner till tunnelbanan.

Senast sedda utställning: Sune Jonssons fotografier från Prag år 1968 (tror jag att det var). Jag skulle väldigt gärna vilja hinna med Konsthögskolans, Umeå universitet, examensutställning i Galleri 60. Till helgen kanske.

En bra gå bort-present: Kanske en lättskött krukblomma?

Favoritlyxartikel: Min dator trots att den sjunger på sista refrängen.

Läser helst: i badkaret.

Favoritmärke: Man skulle kunna tro att mitt favoritmärke är det där svenska jeansmärket som börjar på a, men så är inte fallet. Jag har inget särskilt favoritmärke, faktiskt.

Favoritskor: Om jag måste välja så är det nog mina ridskor.

Klädkonto per månad: Ett par hundra skulle jag tro.

Dricksprocent: Så mycket som man "ska" lämna.

Modeförebild: De är många!

Motionerar: Vardagsmotion.

Det dyraste jag har köpt: Radhuset.

Favoritprodukt på Systemet: Min senaste upptäckt på Systemet är de ekologiska och rättvisemärkta vinerna.

Favoritprodukt på Apoteket: Alvedon.

Bästa fyllekäket: Massvis med transfetter.

Lyssnar på: Radio.

Senast gnolade: "Jag hamrar och spikar", som är början på en barnlåt ungarna verkar digga.

Mitt sämsta köp någonsin: En dyr digitalkamera.

Dansar helst till: Jag dansar helst inte.

Senaste impulsköp: Henrik Petterssons debutbok "Jehovasjäveln".

Senaste fyndet: Avocado.

Senaste secondhandfyndet: ?

Användbar pryl: ?

Mode jag aldrig vill se igen: Jag skulle vilja säga haremsbyxor, men så tänker jag på den där tjejen i Stockholm som hade ett par svarta på sig. Hon var toksnygg i blöjbyxorna.

Favoritaccessoar: ?.

Transportmedel: Cykel och buss.

Återvinner: Det blev mycket lättare att återvinna och sopsortera då återvinningscentralen ligger ett stenkast från vår dörr.

Hejar på/håller på: När jag var yngre hejade jag på Djurgården, men nu är jag rätt ointresserad av sport.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: leker med min mobil.

Fråga två till mig själv

"Varför har du slutat skriva om din pappa på bloggen?"

Svar: jag vet inte? Egentligen skulle jag vilja skriva mer just för att det finns så många där ute som lever i tron om att de är ensamma om sina problem. Jag gjorde ju det. Länge. Alldeles för länge. I 23 år, om man ska vara noga. Men jag vet inte vad jag ska skriva längre? Jag vet inte ens om jag vill skriva. Däremot är jag väldigt glad att jag skrev de där tio inläggen, som jag kallade "Den svenska folksjukdomen". Jag sörjer fortfarande att det sista inlägget handlar om hans död, men nu blev det som det blev. Ibland händer det att jag läser igenom allt jag har skrivit om pappa och då knyter det sig i magen för det är så oändligt sorgligt, men jag är ändå väldigt glad att jag faktiskt vågade skriva så privat på bloggen om den vrede och sorg jag kände. Jag behövde skriva mig ur helvetet och det gjorde jag. Sedan vill jag bara att ni ska veta att jag kan bli alldeles rörd när jag tänker på alla fina och peppande kommentarer ni lämnade och emailen ni skrev.

TACK!

Fråga ett till mig själv

Det stod still i blogginspirationshjärnan fram till jag kom på att jag kan ställa frågor till mig själv! Fråga ett till mig själv lyder enligt följande: "Men hallå, om du nu vill lära dig laga mat. Varför bildar du dig inte?"

Svar: Det kanske beror på att mitt intresse inte är tillräckligt stort än. Jag kan laga vardagsmat och just nu räcker det gott och väl. Mamma har alltid sagt att hon lärde sig laga mat först när hon var kring 25 år och skulle det gälla mig har jag lite mindre än ett år på mig.

Förresten lagade jag mat till Lillebror häromdagen! En linsgryta utan salt men med lite vitlök och chili. Han såg skeptisk ut, men åt med stor aptit. Det skulle kunnat vara en solskenshistoria om det inte vore för att han kräktes upp en del av maten. Jag torkade bort spyan. Erbjöd honom en sked till och han, hör och häpna, fortsatte äta. Jag skulle tro att han kräktes eftersom han är van vid den lena purén i barnmatsburkarna.

Lite mindre naket

Jag masserade in schampo i mitt oresonliga hår när det plötsligt slog mig att jag inte kan gå naken från badrummet in i sovrummet längre. Vi har fått nya grannar och de har en mer eller mindre fri insyn i vårt sovrum. De måste visserligen stå vid handfatet i ena badrummet för att se något, men jag har ingen lust att riskera att möta min grannes blick när jag står naken i sovrummet medan han borstar tänderna. Vad säger man morgonen därpå liksom?

Ett konstaterande

Det värsta som kan hända en blogg, förutom att bli nedlagd, måste vara solsken och värmebölja. Ingen vill blogga. Ingen vill läsa.

Fortfarande förvånad

Gillar jag inte en bok lägger jag ifrån mig den. Är en artikel tråkig läser jag nästa. Tycker jag att en bloggare verkar kajko klickar jag på en annan. Därför har jag väldigt svårt att förstå att folk som spytt galla över min blogg i kommentarsfälten faktiskt läser "Försök att inte..." mer än en gång om dagen. Ja, jag har skrivit något liknande en gång tidigare, men nu såg jag att en ip-adress som jag har taggat som "hater" just surfade in på bloggen. Hur kan man slösa energi på något som man uppenbarligen inte gillar eller är intresserad av? Jag förstår inte. Inte alls.

Intresseklubben antecknar

Ni skulle sett oss när vi gick till kiosken för att köpa glass tidigare i dag. Mitt oborstade hår var helt oresonligt och flög i vinden, den stormönstrade koftan jag hade på mig såg ut som en morgonrock, långkalsongerna var urtvättade och bältet som höll ihop koftan är min svågers gamla (J om du läser det här finns ditt Emerica-skärp att hämta hos oss). Sockertoppen hade på sig en röd brandmanhjälm i storlek mindre, ett par långkalsonger med "Fem myror är fler än fyra elefanter"-elefanterna på, en lila kofta med nå märkligt mönster och marinblå gummistövlar. Vi var rätt snygga, om man säger så.

Samma skrot och korn

Jag gjorde det där "Vem av karaktärerna i Mia & Klara är du"-quizet på Facebook:

Härmapa

Inspirerad av Sammy Rose, som tycker att hennes läsare ska vara lite mer anti-jante (jag skröt lite om att mina läsare gillar "Småbarnsåren är tydligen de bästa"), tänkte jag höra om mina läsare har läst eller skrivit ett inlägg som de tycker att jag och alla andra bör läsa? Nå vad säger ni, har ni några inlägg på lager att dela med er av?

S U C K

Ni vet de där gångerna när man känner i magen att någon gör fel och så låter man det ändå bli som de vill. Nähä, ni vet inte. Okej, men jag vet. Jag var med om det alldeles nyss.
"Ring dit i stället, så får du hjälp."
"Men... Ja, okej då."
"Och du känner si och så och si och så? Det är ett solklart läkarfall. Vad knepigt det blir för dig nu..."
"Jaa?"
"Så jag får be dig om att ringa tillbaka till samma nummer igen."
"Jaha. Tack då."

För att komma fram första gången fick jag vänta tio minuter, andra gången en kvart och nu väntar jag igen. Det var en kvart sedan jag ringde tillbaka till de som skulle ha hjälpt mig när jag kontaktade vårdcentralen första gången.

Utanför den uträknade fabriken

Vi köpte glass och mineralvatten på kiosken mitt emot fabriken som drabbats av på tok för många varsel det senaste året. Sedan gick vi över vägen för att slå oss ner på en järnbalk. Vi lutade oss mot fabrikens vita vägg och pratade om ditten och datten medan Lillebror sov i vagnen. Det kändes lite deppigt. Finanskrisen känns i magen när man går förbi fabriken.

Lägesrapport

Jag sitter vid köksbordet och ser mild ut.
That's about it.

Det slog mig just...

... att jag inte har varit hemifrån sedan vi kom hem i söndags. Jag har visserligen varit till matvaruaffären en gång, men det räknas knappt. Så blir det när man har sjuka barn. Man isolerar sig och kollar på barnprogram hela dagarna.

Täbyflickor skickas ner i shoppingträsket

Jag blir så himla ledsen när jag tänker på sommarlägret, som Täby kommun valt att kalla, "Girl & the City". Flickor i årskurs fem till sju (11-13 år) erbjuds frossande i mode och cityliv för "bara" 1 300 kronor. Deltagarna ska bland annat få besöka gallerian NK, strosa omkring i Sofo och på Östermalm, gå på spa, göra färganalys (ehm vad är det?) och dricka latte varje dag. Det är förstås väldigt bra att kommunen vill aktivera barnen, men det här initiativet är bara så osmakligt. Man kan ju undrar vad Täbypojkarna erbjuds för sommarnöje medan flickorna gör färganalyser och dricker latte i city.

Fråga nio

"Jag är nyfiken på om du är villig att berätta om skillnaden mellan dina förlossningar. Måste man förresten ha en dålig vaginal förlossning i bagaget för att få kejsarsnitt?"

Svar: Den största skillnaden var nog personalen på förlossningen. Dagen innan kejsarsnittet fick jag träffa läkaren som skulle lägga snittet, narkosläkaren som skulle lägga bedövningen och barnmorskan som skulle hänga med hela dagen. De förklarade ingående för mig vad som skulle hända, vilka som skulle vara med och vad som skulle hända efteråt. När undersköterskan, som dessutom nynnade lugnande, rullade in mig i operationssalen kände jag mig trygg trots att de skulle skära upp min mage och livmoder. Det är viktigt att känna sig trygg när man ska föda oavsett vilken väg ungen ska ut och det är barnmorskans uppgift att få de blivande föräldrarna att känna sig trygga. När Sockertoppen föddes var det kaos från början till slut. Under de nio timmar som förlossningen tog kände jag mig aldrig trygg.

Obs! Det här är mina erfarenheter. Frågar du någon annan får du med all sannolikhet höra en helt annan historia!

Jag vet inte vad man måste ha i "bagaget" för att få ett kejsarsnitt. Någon annan kanske vet?

Fråga åtta

"Du har skapat två små sötnosar i en "tidig" ålder. Många svenska kvinnor väljer att vänta till efter trettio. Hur kommer det sig att du valt barn nu?"

Svar: Gissa hur många gånger jag har fått den här frågan!?! Skämt åsido. Mitt svar är att det bara har blivit så. När jag ser tillbaka på våra första år som småbarnsföräldrar blir jag så vansinnigt glad. Under de här åren har vi båda hunnit utbilda oss, fått jobb, rest, unnat varandra att vara unga och utvecklats med ett välmående barn på höften. Så blev jag gravid igen och då kändes det helt plötsligt väldigt passande med ett till barn! Visst kan man tycka att det är lite anmärkningsvärt att jag har två barn vid 25 år, men för mig är det helt naturligt. Dessutom är det ju så vansinnigt kul att ha barn!

Till Martina, Saba, Karin, "Anonym" och Anna-Karin:

Jag tyckte att det var väldigt kul att svara på era frågor!

Jag och mina fötter

Visste ni att man kan få större fötter av en graviditet? Det har jag fått. Jag skulle uppskatta att mina fötter har blivit nästan en storlek större per graviditet. Från storlek 39 till ett par mindre 41:or.

Suddiga vardagspixlar

Jag upptäckte att min mobilkamera har en självutlösare:

Mer om den livsviktiga livförsäkringen

Sofia skrev "Det där cellprovet är urviktigt, det har nog räddat mitt liv. Gjorde det för några veckor sedan och det var mitt första (jag är 23). Dom hittade en tumör som jag nu kämpar emot med näbbar och klor! Jag känner mig stark och vet att jag ska fixa det, läskigast är nog ändå ordet cancer.
Det som skrämmer mig mest av att jag fått höra att mindre än hälften av alla "inbjudna kvinnor" inte dyker upp på cellprovet. Det är ju helt galet!"

Allt jag vill skriva till dig Sofia känns så fjuttigt just nu, men jag är i alla fall väldigt glad att du delade med dig av din berättelse och att du känner dig stark. Kämpa vidare!

Inga krusiduller

Till slut fick jag svaret jag väntat på alldeles för länge. Det stod:
"Cellprovet som togs vid den gynekologiska hälsokontrollen var normalt.
Vänligen exp för gynekologisk hälsokontroll."

Jag tror att jag hade förväntat mig ett mer utförligt svar på provet, men de där två raderna är ju precis vad jag behövde. Rakt på sak, liksom. Tack AC-landstinget för att ni gör era svar begripliga så att man slipper ställa frågan "och vad i hela fridens namn betyder det?"

Det jobbigaste med cellprovskontrollen var inte att jag var tvungen att hoppa upp i gynstolen, utan ovissheten om när jag skulle få svar. Provet tas ju för att upptäcka cellförändringar som kan utvecklas till cancer så tidigt som möjligt och cancer är jag livrädd för. Därför har perioden från det att jag lämnade provet till att jag fick svaret i dag känts som en evighet.

Här kan man läsa mer om den billiga och viktiga livförsäkringen.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 173

När: för en stund sedan
Var: i sängen

"Vet du varför barn går upp så tidigt?"
"Näe, jag har ingen naning."
"Varför går du upp så tidigt då?"
"Därför att jag vill till er."
"Jaha ja, men det var ju en bra anledning."

Fi fan vilket sjå

Jag är redo att sluta tjäna pengar och bli ekonomiskt beroende av någon annan bara jag slipper deklarera nästa år. Jag har hetsat och gråtit över årets deklaration sedan jag fick den hemskickad och då behöver jag inte ens deklarera själv. Den låg till och med bakom ursinnesbråket, som slutade med att vi inte sa hej till varandra när min man kom hem från jobbet i dag.

Jag har syndat

Jag lyssnade på reklamradio till och från matvaruaffären i kväll.

I brist på annat

Jag hittade den här blogglistan hos Anonymia Pseudonymssons fantastiska liv:

1. Hur många resväskor äger du?
En.
2. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Jag tar hellre bilden.
3. Har någon någonsin kallat dig lat?
Ja.
4. När var senast någon stötte på dig?
Jag vet inte?
5. Vad åt du till middag senast?
En veg-pizza.
6. Använder du huvtröjor?
Sällan.
7. Vem var den senaste som ringde dig?
Min man som ville berätta att han hade hittat prisvärda utemöbler.
8.Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Parisehjulet.
9. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Det är inte så stort att det är något att orda om i alla fall.
10. Hur många syskon har du?
Fem systrar, en bror.
11. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Fem stycken varav två är barnstolar.
12. Har du en stationär dator eller en laptop?
En laptop.
13. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nej.
14. Vad har du med dig in på bion?
Mineralvatten utan smak.
15. Gillar du att flyga?
När jag var yngre gillade jag det men på senare år känns det inge vidare när jag flyger.
16. Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej.
17. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
26 år.
18. Tycker du om att krama folk?
Jodå.
19. Vad är du allergisk mot?
Pälsdjur, pollen och gräs.
20. Gillar du din boendesituation?
Absolut! Radhusliv is the shit!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 172

"Du får inte sitta på din bror."
"Men hallå, han gillar det juuuh."

Hon ville skicka bröd till mig

I förra veckan fick jag ett email från en reklambrud som ville ha min hemadress eftersom hon skulle skicka ut ett presskit med typ bröd. Min första tanke var att det var ett skämt. Få bröd i brevlådan liksom. Byrån finns och tjejen verkar jobba där, men hon fick aldrig min adress. En annan hade som förslag att jag skulle få två nappar som inte har kommit ut på marknaden än mot att jag skrev om dem på bloggen. Det tackade jag också nej till. Jag har svårt för det där med att ta emot saker som jag erbjuds pga bloggen. Det är fint att de tänker på mig, men jag skulle bara få dåligt samvete eftersom jag inte skulle skriva om produkten på bloggen.

"Hej är det sjukrådgivningen? Jag tror att vi har fått svininfluensan"

Ungarna ligger bredvid varandra på en filt nedanför teven och ser ynkliga ut. Sockertoppen låter som en mycket liten gubbe som har druckit alldeles för mycket whiskey när han pratar och hans mörka ringar under ögonen är djupare än jag någonsin har haft. Lillebror är dålig i magen och vill mest bara sova. Själv har jag ont i kroppen, vilket man kan få innan influensan tvingar en i fosterställning.

Enligt Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet är det fortfarande inte klarlagt vilka exakta symtom de som insjuknar i svininfluensan får. Det är nog lika bra att jag ringer Sjukvårdsrådgivningen på en gång. Jag menar, hur ska man egentligen veta? Äsch jag skojar bara, men det är ganska synd om oss.

Apropå Svininfluensan eller den nya influensan eller vad WHO nu bestämt sig för att kallar flunsan fick jag förresten följande klipp skickat till mig i ett email av Bonnieto:

Så kan det vara att bo mitt i en byggarbetsplats

I skrivande stund skär ett par byggarbetare genom, vad jag tror är, betongblock två dörrar bort. Ljud är inte öronbedövande högt, men ändå mycket störande. I morgon ska de att stå utanför vår dörr och göra precis samma sak.

Jaha

Och vad ska jag blogga om i dag då?

"Men mitt nattduksbord är i alla fall större än ditt"

På mitt nattduksbord trängs just nu 39 lästa och olästa böcker, en tavla, ett pussel, två glas, barnalvedon, en plastsked, en miniräknare, en tevekontroll, en dvd-kontroll, en dator, en bebisleksak, en mer eller mindre trasig mobiltelefon och en lampa som vi fick i bröllopspresent av min svåger.

Fråga sju

"Jag har ju en fråga! Om hur det är att ha två barn. Som du trodde eller annorlunda? Hur kommer det sig att du ändrade dig och ville ha ett till barn? Vad är de största skillnaderna mellan att vara enbarns- och tvåbarnsmamma?
Är själv mamma till en pojke på 4 år och funderar jättemycket på det här med syskon och vet inte om jag vill eller inte."

Svar: Det var när jag blev gravid igen som det plötsligt kändes väldigt passande med ett till barn! Det har blivit precis som jag tänkte mig men också väldigt annorlunda. Lillebror är ju en hyvens unge som började sova hela nätter från det att han var en månad. Man måste ju få sova om man ska orka. Dessutom är han glad nästan hela tiden och Sockertoppen verkar heldigga sin brorsa. Visst har det varit en hel del svartsjukedraman och många krokodiltårar, men inte så många som jag hade förväntat mig. Det jobbigaste, för mig, har varit att hantera att det inte bara är jag och Sockertoppen längre. Jag gör fortfarande mycket på tu man hand med honom, men det kan inte bli som förr igen och jag märker på honom att han saknar det. Jag saknar det också, men när jag möter Lillebrors klarblå blick känner jag att jag är på väg att hitta ett sätt att förhålla mig till det nya.

Fråga sex

"Vilken typ av humor gillar du? Exempel på humorserier/filmer/böcker du gillar eller liknande."

Svar: Jag känner mig dötråkig nu, men jag vette tusan vilken typ av humor jag gillar. Däremot gillar jag inte förnedringshumor eller vad man nu ska kalla det.

Fråga fem

"Är du en vindrickare? I så fall, kan du tipsa om ett gott och prisvärt vin som jag kan överraska Trädgårdsmästaren med?
Och när vi ändå är inne på alkohol... Beskriv omständigheterna kring din första fylla? Och senaste?"

Svar: Jag gillar det där ekologiska/rättvisemärkta rödvinet, som kostar typ 70 spänn. Min första fylla törs jag inte skriva om. Jag vill inte att mamma ska svimma. I helgen bytte hon till och med samtalsämne när jag fick frågan om när jag drack första gången. Senaste var i alla fall på en tillställning för ett par veckor sedan. Det var kul!

Fråga fyra

"Visste ni att Sockertoppen och lillebror var pojkar när de låg i magen - om inte, vilka flicknamn hade ni på förslag?"

Svar: Barnmorskan på specialistmödravården, där man bland annat gör ultraljud, vägrade berätta för oss om vi skulle få en pojke eller flicka när Sockertoppen skvalpade omkring i fostervattnet. Jag minns att vi hade många namnförslag, men just nu kan jag inte komma ihåg vilka. Innan vi fick reda på Sockertoppen skulle få en lillebror hade jag Vilhelmina som förslag på flicknamn. Sno gärna det förslaget och låt era flickor få det finaste namnet någonsin!

Den där om att blicka tillbaka

Oktober 2006

Fråga tre

"Hur träffades du och din man och hur länge har ni varit gifta? (för visst är ni väl gifta eller har jag fått det bakom foten?)"

Vi träffades på biblioteket bland facklitteraturen nej, nu ljuger jag för dig... Jag var nyss fyllda nitton och träffade honom på stans då värsta köttmarknad. Jag hade precis gjort slut med en kille och hade väl egentligen inte tänkt skaffa en ny, men så blev det som det blev och så gifte vi oss för två år sedan.

Finn ett fel

Jepp. Statusbarnvagnen är trasig. Tills vidare får man styra vagnen med en hand medan man bär hem mjölken under den andra armen. Det är tur att vi köpte den för hälften av vad den säljs för i Sverige annars hade jag gråtit blod.

Fråga två

"Jag vill veta mer om ditt jobb, vad du jobbar med, vad du tycker om det, vad du brinner för och om du har någon utbildning, vilken i så fall."

Svar: Jag tog examen från Strömbäcks folkhögskolas journalistutbildning med inriktning radiojournalistik förra våren. När jag sökte in till utbildningen ville jag bli kulturskribent och skriva om typ böcker. Efter första året gick det upp för mig att jag vill jobba med nyheter. Då drog jag ett vildcard och valde radio i stället för skrivande journalistik. Jag har inte ångrat det valet en enda gång. Jag fullkomligen älskar radio, både att lyssna och att göra. Det är så direkt och kreativt ja, ett väldigt kreativt jobb. Innan examen tackade jag ja till ett vikariat på radion och jobbade där fram till ett par veckor innan Lillebror tog sitt första andetag. Alldeles nyligen tackade jag ja till ännu ett vikariat. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att jobba med radio för resten av livet. Men jag sysslar också med lite annat t.ex. så skriver jag för två tidningar och så har jag jobbat för min mamma som sysslar med diverse insamlingskampanjer. Dessutom har jag i perioder jobbat som volontär på en social organisation i stan. De gemensamma nämnarna för mina jobb är mötet mellan människor. Just nu är jag mest bara föräldraledig.

Ett barndomstrauma

Medan jag klädde på mig framför vår helkroppsspegel för en stund sedan kom jag att tänka på vad en kompis mamma sa till mig när jag var typ fjorton, femton år. Jag minns inte vad vi pratade om men plötsligt konstaterade hon i alla fall att jag har en lång överkropp och korta ben. Sedan sa hon inget mer. Det var varken fult eller fint. Det bara var så och tydligen behövde jag höra det. Jag minns att jag grinade när jag gick därifrån.

Fråga ett

"åh, jag har läst din blogg ett tag (eller nä, rätt länge, nåt år förresten) och inte riktigt fattat allt.
du kommer från sthlm från början och flyttade upp till norrland i vuxen ålder? eller? hur kom det sej?
berätta!"

Svar: Nej, nej jag är inte född i storstan utan i Umeå. När jag gick i lågstadiet flyttade vi upp till Luleå där min låtsaspappa hade fått jobb och bodde där tills jag var typ 10-11 år. Först då flyttade vi till Täby där jag bodde hemma hos mamma tills jag i ett vredesutbrott flyttade upp till pappa som bodde kvar i Umeå och nu har jag bott här i nio år.

Men jag är inte så värst förvånad

Shit, vad påtagligt det blir när man inte får några frågor. Snacka om envägskommunikation. Nåväl. Nu ska jag ägna resten av månaden åt att skriva minst 132 inlägg. Jag kan ju inte förlora mot mig själv.

Vikarier - utbytbara människor

Jag har precis sagt "nej, tyvärr... Det går inte" till en redaktör, som ringde för att höra om jag möjligtvis kunde komma in och jobba i dag. Hon förstod så klart, men jag fick ändå ett tryck över bröstkorgen "kommer de att ringa igen?"

Jag är ganska övertygad om att många av er vet hur det där trycket känns. Till er andra kan jag berätta att det inte är en angenäm känsla.

Nu har jag väntat länge nog

Jag hoppas att jag får svar på cellprovet snart. Jag börjar nämligen att bli less på att vara inbillningssjuk.

Ännu en "Linda Skugge"

Första maj utmanade jag mig själv att skriva fler inlägg under årets femte månad än jag gjorde i fjol, men det verkar väldigt långt bort just nu. Jag vet ju att ni väldigt gärna vill att jag ska göra en dokusåpa av Sockertoppens barndom, men ni ville också veta mer om mig så nu ställer jag en direkt fråga - vad vill ni veta?

Länkkärlek

Tips 1
Ni har väl inte missat Linna Johanssons inlägg "PERSONLIGT får mej att vilja röka crack"?

Tips 2
Bonnieto och hennes fästman ska byta sysslor i en månad. Målet är att "båda två ska klara av alla sysslor så att vi alltid kan byta dem och ingen är "tvingad" att göra en viss grej."

Tips 3
Lisa Corneliusson har skrivit ett intressant inlägg med rubriken "Harmoni - föga övertygande" som jag tycker att ni ska läsa.

Tips 4
Nyast i länklistan är bloggen Jazzhands.

Sicket välkomnande!

De vita köksstolarna, som vi köpte för ett par år sedan, började sjunga på den sista refrängen redan under början av förra året. Tanken var att köpa nya, men det har inte känts som prio ett. När jag kom hem i dag möttes jag av tre nygamla stolar, som är snarlika Michael Thonets klassiska kaféstolar. En prima överraskning, vill jag lova! Nu kan vi ÄNTLIGEN ställa undan "rangelskrangel"-stolarna. Det var på tiden!

Så kan en helg på landet se ut

Vi åkte buss ut till mammas landställe. Efter fem minuter frågade Sockertoppen om vi var framme snart.
"Nej, det är nästan en och en halv timme kvar innan vi är framme."
"VAAA", ropade han. Fem minuter senare sov han, tack och lov.

Det var iskallt inomhus när vi kom fram. Jag letade reda på ett par strumpor, tog på mig mammas tjocktröja ovanpå koftan och så lånade min systers mössa.

T som i trötta.

Min syrra kom strax efter oss i fredags och sedan såg jag knappt Lillebror förrän hon åkte i morse.

Jag läste intervjun med Anna Odell i går men blev inte klokare. Kaffet var i alla fall gott.

Sockertoppen fiskade med kastspö. Inget napp nej, inte ens en liten abborre, men nu kan han i alla fall!

Vi kollade igenom min gamla bildmapp.

Sockertoppen har sprungit barfota hela helgen. Dessutom har han hoppat osunt mycket på studsmattan.