Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 223

I dag är dagen då jag blev idrottsförälder, men mer om det en annan gång. Nu måste middagen lagas och ätas, mjukisbyxorna hittas, vattenflaskan fyllas på och gympapåsen packas. Allt i rasande fart.

När jag var liten drömde jag om att kunna

Åh, kära hjärtanes! Det finns så många fina minnen från min barndom, men hur gärna jag än vill så minns jag dessvärre inte vad jag drömde om. Jag minns knappt ens vad jag ville bli när jag blev stor (minns du mamma?). Det skulle inte förvåna mig om det var något väldigt typiskt för min ålder och mitt kön. Ibland tänker jag att det är ett problem att jag inte kan komma ihåg, men samtidigt är det inget som stör mig. Livet går vidare.

Bakgrund: Göra en Alex Schulman

Note to self:

Om vi hade lämnat den ena tidningen till grannarna i kväll hade jag aldrig bläddrat igenom kulturen en andra gång och då hade jag nog dessvärre glömt bort att hämta ut min biljett till "En helkväll med Lo Kauppi och Anna Vnuk". Med en mening på nästan fyra rader ville jag bara påminna mig själv om att hämta ut biljetten i morgon, sista dagen vettu!

Bild: Riksteatern

Göra en Alex Schulman

Så går det till:
1. Du skriver en rubrik.
2. Jag skriver en text till rubriken.

Yes!?

Lägesrapport

Zzz...

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 222

När börjar kidsen få åtminstone lite trafikvett? Jag undrar eftersom jag hann få minst tre begynnande hjärtattacker på väg hem från förskolan på grund av Sockertoppens osynliga skyddslappar.

Ingen sånglärka

Man tycker ju att man ska kunna "Ja må hon leva" vid det här laget, men varenda gång jag ska leda skönsången blir det fel. Så här lät det strax innan sju:
"Ja, må han leva!
Ja, må han leva!
Ja, må han leva uti hundrade år!
Och hur går den sen då?"
Varpå Sockertoppen fyllde i "Uti hundrade år. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!"

Nästa gång blir det "Det är ingen vanlig dag. Nej det är ingen vanlig dag för det är XX födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!" Den kan jag ju, nästan... (den börjar egentligen med "Är det en vanlig dag?) Det är tur att jag har andra kvaliteter när det gäller firande av nära och kära t.ex. är jag mycket duktig på att köpa prinsesstårtor och brygga kaffe.

Teve när det är som sämst

Var det någon fler som stängde av teven, alternativt bytte kanal, när Hollywoodfrun Anna Anka hotade sin unge för att han inte ville vara med på bild. Hon bara "Kommer du ihåg vad vi sa innan vi kom hit? Då blir mamma arg. Då blir det inget godis, ingen present. Du får ingenting. Åh, din surpuppa."

Skillnad på graffiti och klotter

I Umeå finns det lagliga väggar för graffiti långt in i ett nedlagt regementsområde en bit utanför centrum. Många är de som vallfärdar dit för att uttrycka sig, men nu funderar politikerna på att stänga ner väggarna eftersom de hävdar att det är en inkörsport till kriminalitet och droger för ungdomarna i Umeå. Ett annat problem de tar upp är att väggarna inte ska ha bidragit till att klottret på andra ställen i stan har minskat. Jag vet att det här är old news, men det blev så verkligt i dag när jag läste om diskussionen i kommunfullmäktige.

Trots att det är stor skillnad på graffiti och klotter vill de nu sätta stopp för en konstnärlig uttrycksmöjlighet. Man bara va? Hur går det ihop med att Umeå blivit utnämnd till Europas kulturhuvudstad 2014? Jag hoppas verkligen att det här förslaget inte går igenom. Gör som Malmö i stället och sätt upp en till vägg. Den skulle passa utmärkt nere vid Hamnmagasinet och den nybyggda skateparken! När de väl håller på kanske de kan låta ett gäng unga talanger ställa ut sina verk.

I brist på annat

Jag hittade listan från A-Ö på Birgitta Ohlssons nya hemsida:

Andhål: när jag får vara själv, vart kvittar.
Bil: en fransk familjebil.
Citat: samma som B.O. - ”Vill man förändra världen måste man börja med sig själv”
Dröm: att jag i framtiden får berätta om det som händer i vårt samhälle och vad det får för betydelse för människor.
Egensinnighet: ihärdig.
Film: det finns så många.
Gravsten: inga extravaganser, tack.
Horoskop: yada, yada, yada.
Idoler: det finns så många.
Jobbdröm: nyhetschef.
Kläder: lager på lager är så min grej.
Läser: ofta och gärna.
Musik: oftast lyssnar jag på det andra har valt ut, men det förändrades när jag blev med Spotify.
Nyttig: raska promenader och väldigt lite sliskaslaska.
Organisation: Läkare utan gränser, just nu.
Produkter: kaffe, böcker och datorn.
Queen: Elizabeth I.
Reser: gärna, men det har blivit lite med det sen vi köpte radhuset.
Stilikon: har ingen.
Tidning: utan morgontidningarna vore livet onekligen fattigt.
Undviker: att gå ut ensam när det är mörkt, tyvärr.
Vill: så mycket! Nu måste jag bestämma mig vad jag ska satsa på.
www.makenoiseforfreechoice.eu: okej!
Xtrvaganza: snittblommor och böcker.
Yttrar: ibland kan jag komma på mig att säga uppfostrande saker som jag hatade när mamma sa till mig när jag var liten t.ex. "Det är när man har tråkigt man utvecklas som människa" till Sockertoppen när han gnäller om att han har tråkigt.
Zoo: ett stenkast från vart vi bor finns det rätt mycket djur som lever i det fria.
Årstid: hösten
Äter: mycket pasta.
Önskar: att jag vågade lite mer.

Så märkligt

Jag blev så väldigt glad av att läsa det här inlägget, men också lite fundersam. Jag undrar också varför vissa inte kan lämna kommentarer när fältet ligger nedanför inlägget? Jaja, nu har jag i alla fall ändrat så att ett popup-fönster dyker upp när mina läsare kommenterar ett inlägg. Hoppas att det fungerar bättre!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 221

Saker jag längtar efter:
Bada i fred! Direkt min man vänder ryggen till rusar Sockertoppen uppför trappan och står utanför dörren till badrummet "mamma, mamma jag vill bada med dig."
Gå på toa utan att Lillebror står utanför och gråter förtvivlat över att dörren är stängd.

Plötsligt händer det

Det gick fort. Sen gick det fortare och jag kom på mig själv att springa. Inte långt, inte jättesnabbt men jag sprang. Det har jag inte gjort sedan jag tränade på allvar för typ hundrafemtioelva år sedan. Då sprang jag för att bli snabbare och orka mer i bassängen. Nu springer/går jag för att slippa bli anfådd av minsta lilla.

Hipp hipp

m skrev "du som kämpade så hårt i somras för 100 inlägg på en månad och nu när du fixar det firar du inte alls... man ska alltid passa på att fira när man har chansen!"

Svar: sant! Hurra hurra hurra hurra! Jag tror nästan att jag firar det här inlägget, som är det 105:e den här månaden, med att gå en extra lång promenad i mina nya joggingskor! Behöver komma ut. Vara själv. Gå. Lååångt!

Från förr

Jag hittade en mapp med rubriken "Viktigt" när jag flyttade på några pärmar som stod och samlade damm i bokhyllan. I mappen låg ett par arbetsintyg, som jag helt hade glömt bort. Undra vad jag kommer att hitta när jag kollar igenom resten av papperssamlingen som jag har släpat med mig sedan tonåren.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 220

Jag visade Sockertoppen barnboksbloggen Bokunge häromdagen.
"Dom skriver om barnböcker, som dom gillar."
"Får barn också skriva", undrade han.
"Det är ju deras sida, men här kan man själv skriva vad man tycker", sa jag och visade kommentarsfältet.
"Skriv att dom ska skriva om Halvan och dinosaurieboken och våldboken och dom där tjocka böckerna (läs Stora varförboken, Stora hurdåboken och Första uppslagsboken) och mullvaden som får bajs på huvudet och Sally och fågelboken. Det är mina coolaste böcker."

Jag släppte din hand och såg dig gå

Det är jag som hänger på pappas rygg.

Bloggvärldsbloggen frågade vilken hennes läsares livs största sorg är. Min pappas död, svarar jag:

"Saknar du pappa", frågade jag min syster när vi var på väg till busstationen häromdagen med Bloggvärldsbloggens fråga i bakhuvudet.
"Mmm", sa min lillasyster.
"Jag med... Jag med", mumlade jag.

Sedan sa vi inte så mycket mer. Det brukar bli så nuförtin "vad mer finns att säga?" Vår pappa levde med en beroendesjukdom, som till slut tog hans liv tidigt på julaftonsmorgonen 2007. Ett par veckor innan han dog sa han till mig "tänk att det finns något som är så starkt att jag valt bort mina barn." Jag minns att jag stelnade till och att jag ville slå honom hårt om och om igen samtidigt som jag bara ville krama om honom. Det var så oerhört smärtsamt att bära hoppet för en person som för många år sedan hade förlorat sitt.

Jag känner fortfarande att jag behöver prata om hur det var att vakna upp på den där morgonen och höra "det är över. Han är död", men framför allt behöver jag prata om pappa, som var en fantastisk men också förfärlig människa. Han var frånvarande större delen av mitt liv men har ändå varit så starkt närvarande. Det är han fortfarande.

Nu är det snart två år sedan jag knäböjde vid min mobiltelefon. Det är först nu jag har börjat förstå att sorgen inte förtar glädjen och smärtan inte minnena av liv, men jag sörjer fortfarande. Det gör jag. För jag har förlorat en pappa och mina barn en morfar, men mest av allt sörjer jag att pappas misstro till livet gjorde honom så blind att han inte hittade tillbaka till den normalitet han sökte den där sista hösten. Kvar blev jag med alla frågor som värkte i bröstet. Tack och lov har jag lärt mig leva med vetskapen om att jag aldrig kommer att få svar. Men ååh! Vad jag saknar honom! Min bullriga pappa som utan att förstå det själv lärde mig så mycket viktigt om livet!

Umeåtips!

I morgon fortsätter vurstingloppisen på Nolia. Dörrarna öppnar vid elva och slår igen vid 15.00.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 218

Sockertoppen tyckte att vi skulle föreviga två rosor som han plockade utanför ytterdörren tidigare i dag.
"Så du aldrig glömmer...", sa han innan han tog bilden.

Först tänkte jag att det är tur för Sockertoppen att jag inte är en rosfantast som avskyr avbrutna kvistar bland rosorna. Sedan tänkte jag att alla småbarn borde ha fri tillgång till en kamera för de ser ju världen ur en annan vinkel än vad vi gör. Det är lätt att glömma bort det bland allt tjat om gröten och det bruna brödet.

DAGENS

DAGENS VILL HA: en städerska, en kock och en nanny.
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, svarta strumpbyxor, en kjol som jag hade glömt bort att jag har i min ägo, svart tröja med puffärm, svart kofta, jeansjacka och svarta skor.
DAGENS SMINK: lite mascara.
DAGENS FRISYR: oborstat och utsläppt.
DAGENS HÄNDELSE: jag åt så mycket till middag att jag blev tvungen att dra ner blixtlåset på kjolen. Härligt!
DAGENS LÅT: everythings just wonderful.
DAGENS PLANER: när vi har fått ungarna i säng ska jag ha Elizabeth I-maraton. Jag köpte Elizabeth: The golden age för 59 kronor och Elizabeth har jag sedan tidigare.
DAGENS SAKNAD: -
DAGENS DUMMASTE: på grund av blåsan på vänster häl kan jag inte gå i kväll.
DAGENS SJUKA: när jag vände mig om och såg en tjej dansa på ett podium i den hippa klädesbutiken. Hon såg så obekväm ut.
DAGENS DROG: närhet.
DAGENS ROLIGASTE: familjehäng från morgon till kväll.
DAGENS FAVORIT: Petras recept. Alla recept som inte tar mer än 20 minuter att ro ihop är välkomna!
DAGENS KÖP: en hylla (fast vi har inte betalt för den än), en film, fika och en födelsedagspresent till Lillebror.
DAGENS GODIS: -
DAGENS HUMÖR: lättad.
DAGENS ORD: ytlig.

"Vad blire till middag?"

Det blir rödbetor och fetaost m.m. Tack för tipset Petra!

"koka lite rödbeter, ( inget måste men går dock snabbare i ugnen) tills de har mjuknat upp lite. släng sedan in dem i ungnen, strö massa feta ost och valnöter över och lite salt.
15 - 20 min på 175grader.
Super gott till den sallad eller bara som det är."

Suddiga vardagspixlar

Man skulle kunna tro att vi är osociala i vår familj. När vi fikar säger vi inte så mycket utan sitter försjunkna i varsin bok eller tidning. Ibland kan det hända att någon säger "men lyssna på det här då." När vi läst klart och käkat upp går vi snabbt därifrån.

Modebloggarna tar ju kort på de senaste inköpen i provrum. Jag tar kort på mig själv när jag köpt en röd hylla för att visa vilken snygg kjol jag hittade längst in, längst ner i min garderob. Hyllan ska sitta ovanför mitt svarta skrivbord där min nya lampa står. Man måste ju ha snyggt omkring sig när man ska skriva.

Tänk att den där ungen fyller ett år om lite mer än två veckor. Vi kom ju nyss hem med honom från BB!

Lyxproblem

En ny bordslampa i metall står på mitt svarta (vad annars?) skrivbord och ser snygg ut. Problemet är bara att man lätt bränner sig på den.

I brist på annat

Jag hittade en blogglista, som går ut på att man ska sammanfatta 00-talet, hos Hanna:

Antal stadigvarande pojkvänner: två.
Antal äktenskap: ett.
Antal barn satta till världen: två.
Antal bostäder: alldeles för många!
Antal högskoleexamina: noll, men jag har en examen i journalistik.
Antal kalas-fyllor: eh?
Antal färdigskrivna romaner: noll.
Antal utslitna par Converse AllStar: noll.
Antal halsfluss: noll.
Antal klamydiatester: två.
Antal tatueringar: noll.
Antal försök att gå i terapi: fyra, varav en var rätt lyckad.
Antal receptbelagda läkemedel mot depression och ångest: fick lugnande dagarna efter pappa hade hittats död.
Antal provade p-pillersorter: två.
Antal mobiltelefoner: har bytt varannat år så fem stycken.

Utan mjölk, nu igen

Jag somnade strax innan den svettiga vargtimmen och sov till åtta, men känner mig ändå snurrig och illamående. Var nära att halka i trappan på väg ner, nickade åt tidningen "bra att den kom i dag", suckade lätt när Lillebror slet i min morgonrock medan jag kokade kaffet. Plockade upp honom och gick mot kylskåpet för att plocka fram mjölk och frukostmaterial.
"Men vaaaaa... Ingen mjölk?"
"Tog han allt?"
"Uppenbarligen", snyftade jag.

Tystnaden skulle kunna vara ursäkten

Klockan närmar sig 01.00 och jag är fortfarande vaken, men jag är inte vaken för att lyssna på tystnaden, som visserligen är en bristvara i mitt liv. Jag är vaken eftersom jag inte kan sova. Just nu finns det inte så mycket mer att säga om saken, men i morgon kommer jag förbanna både mig själv och den här natten. Det brukar bli så.

2 orsaker till läspepp

1. Framsidan
2. "En annan signifikativ scen är när Lena läser Elle och intalar sig själv att hon i kraft av sina erfarenheter står över tidningens målgrupp. I sådana existentiella ögonblick når Flygt i mitt tycke längst som samhällskritiker // Han ser konsumtions- och upplevelsesamhällets dolda agenda: att tvinga in så många som möjligt i missbruksbeteenden och få dem att tro att de väljer sina liv. Genom triangeln Lena-Amir-Parvaneh rubbar romanen med andra ord en hotande symmetri och gör på så vis motstånd mot de konventioner den speglar." Göteborgs-Posten

Suddiga vardagspixlar

Nuförtin gäller det att vara kreativ om man vill läsa utan att riskera att små bebisfingrar river sönder sidorna.

När vi hade upptäckt de första röda ögonen var jag ändå rätt hoppfull "så jobbigt kan det väl ändå inte vara. Det är ju inte direkt första gången vi är sjuka." Jag såg framför mig hur jag skulle sitta där och hinka kaffe hela dagarna, men riktigt så trevligt blev det inte...

... Det blev en skitvecka.

Ett frågetecken

Jag undrar hur länge det dröjer innan jag känner i kroppen att mina raska promenader ger resultat? Veckor? Månader? År?

Hon gjorde min dag lite bättre

Enligt en sjuksköterska kan jag köpa joggingskor i morgon bara jag låter bli att ta i folk efter att jag gnuggat mig i ögonen. Man kan tydligen återgå till det vanliga livet när ögat inte är varigt längre.

För den som inte hänger med i svängen kan jag berätta att jag haft ögonflunsa den senaste veckan, men att det nu är mycket bättre.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 218

"Vad gör du", undrade Sockertoppen när jag kom upp för trappan.
"Jag ska bara hämta ett par jeans."
"Lämnade du Lillebror själv?"
"Ja."
"Värsta dåliga mamman...", muttrade han för sig själv.

Den värsta! Förutom att jag lämnar bebisar ensamma tvingar jag numera våra ungar att äta havregrynsgröt och mörkt bröd till frukost. Sockertoppen ska ha klagat hos sin farmor "jag får inte äta vanligt bröd längre. Jag måste äta brunt. Buhu!" Dessutom tycker jag inte ett dugg synd om ungar om de klagar på att de har tråkigt och jag är definitivt ingen lekmorsa.

Jag ger dig min morgon

God morgon!
- Är den verkligen så god?
Inte?
- Somnade sent, har fortfarande rödsprängda ögon som du kanske ser och jag har redan hunnit bråkat med min man.
Ojdå... Men du över till the million dollar question, låg morgontidningarna i brevlådan den här morgonen?
- Ja, tack och lov. Nu är allt som vanligt igen.

Mitt nya jag

Under kvällens promenad, som tog 38 minuter, mötte jag flera personer som var ute och powerwalkade. Vissa gick två och två, andra ensamma med stavar som enda sällskap.

Jag kände mig lite malplacerad i mina tights i krossad sammet bland alla vindjackor och joggingskor. När det gäller kläder tänker jag "man tager vad man haver", men jag skulle helt klart behöva ett par gåvänliga skor. Det och en stegräknare. Här läste jag att det bästa är att köpa ett par skor som är avsedda för promenad, walking eller hiking. Fast jag vet inte, det borde väl räcka med ett par joggingskor? Hursomhaver är det bara till att acceptera att "startpaketet" kostar uppåt en tusenlapp. För att gå liksom... Åhåhjaja, jag säg då de!

Nej tack till nikotingula naglar

Av ren nyfikenhet tog jag bort det gula lacket i går kväll, men jag vågade inte titta förrän jag hade gnuggat bort det sista lacket på höger lillfinger. Hanna hade ju berättat om sina missfärgade naglar:
"Hoppas bara du inte gjort samma tabbe som jag och skippat underlacket. Jag tänkte, det är så ljust så det behövs nog inte, vilket resulterade i att jag hade nikotingula naglar tills de växt så långt att jag kunde klippa bort det sista..."

Trumvirvel, tack!

Ingen missfärgning, vilket var tur för det verkar så väldigt omständigt att behöva grunda med underlack. Omständigt men framför allt tidskrävande.

Det fattas något på köksbordet

Både i går morse och i dag har det ekat tomt på morgontidningar i brevlådan. Kundservice beklagade att tidningarna inte har delats ut, men kunde inte skicka någon med dagens tidningar "dom har slutat för dagen." Så tröttsamt!

The black book

I natt låg jag vaken länge och tänkte intensivt på en idé som jag ville göra till verklighet, men efter att ha brytit ner idéen till atomer nu på morgonen känner jag inte lika starkt för den längre. Det är i alla fall skönt att känna att tankeverksamheten har kommit igång igen och att allt inte bara handlar om sömn, välling och rutiner.

Jag skrev ner mina tankar i anteckningsblocket där alla andra idéer jag fått genom åren är sparade. Det är som en slags alternativ dagbok och jag tänker att en dag kanske det blir något av mina för tillfället geniala idéer. Man vet ju aldrig!

DAGENS

DAGENS VILL HA: det vore inte helt fel om någon kom hem till oss för att styra upp våra kaos-förråd, men jag nöjer mig med ett par lagerhyllor och en iskall Norrlandsguld.
DAGENS KLÄDSEL: större delen av dagen har jag gått omkring i nattlinne. När jag gick ut stoppade jag nattlinnet innanför byxlinningen och i kväll har jag på mig min ursköna morgonrock.
DAGENS SMINK: inget alls.
DAGENS FRISYR: uppsatt.
DAGENS HÄNDELSE: jag gick råsnabbt i 37 minuter. Var både andfådd och svettig när jag kom hem.
DAGENS LÅT: Lady-O.
DAGENS PLANER: stänga av datorn och snacka lite med min man.
DAGENS SAKNAD: inspiration.
DAGENS DUMMASTE: ögonflunsan som härjar här hemma.
DAGENS SJUKA: läs ovan.
DAGENS DROG: kaffe och digestivekex.
DAGENS ROLIGASTE: när Lillebror plötsligt ställde sig upp utan stöd.
DAGENS FAVORIT: Spotifys similar artist-funktion!
DAGENS KÖP: i dag är dagen när jag inte har handlat något.
DAGENS GODIS: digestivekex.
DAGENS HUMÖR: bekymrad.
DAGENS ORD: suck!

Bra men också lite trist

I går hittade jag de beiga stövlarna i en flyttlåda.
Mitt förnuft säger "bra för plånboken!"
Min fåfänga säger "buhu."

Suddiga vardagspixlar

Jag kände ett starkt behov av att få vara ensam en stund så jag gick hemifrån.

När jag gick förbi den uträknade fabriken kändes finanskrisen i magen.

Om det inte vore för mörkret hade jag gått runt slätten, men det får bli en annan dag. På väg hem bestämde jag mig för att köpa en stegräknare. Jag ska gå mig i form!

Till vimlig.se

Varje gång jag går in på Vimlig.se tänker jag att de borde utveckla sidan. Skaffa ett gäng bloggare från stan, tipsa om klubbar och konserter och kanske slänga upp kortare intervjuer med kreativa Umeåbor nu och då. Det skulle kanske vara svårt att konkurrera ut de lokala mediernas nöjessidor, men jag tror definitivt att det skulle bli en schysst sida som lockar till sig många klick.

Lägesrapport

I dag känns det som om en hög mur står mellan mig och världen. Hela dagen har jag hasat omkring i mitt urtvättade nattlinnet, sov när barnen med de röda ögonen sov och har knappt ens orkat torka bort varet i min egen ögonvrå.

Jag kände mig så fattig när jag läste "Röster om Marie-Louise Ekman" i tidningen VI för andra gången "jag kommer aldrig att befinna mig i ett sammanhang där någon kommer säga så som mig" och så snyftade jag lite i morgonrocken. Det är så synd om mig... Nej, jag överdriver förstås, men det är ingen bra dag i dag och ute öser regnet ner.

Sverker jag behöver dig

Trygg hansa har bett oss skicka in bilder på Sockertoppen när han har en normal frisyr. Nu undrar jag hur en normal frisyr ser ut?

Sådant här är sällsynt på "Försök att inte..."

I helgen tipsade svärmor om en lättlagad fiskrätt. Jag tänkte skicka vidare receptet:

Du behöver
Frysta laxblock (visst heter det så?)
Tacokrydda
Potatis eller ris
Crème fraiche
Kryddor du gillar

Så här gör du
Sätt på ugnen på 180 grader. Lägg laxen i en ugnsform och släng på tacokryddan. Våga vara lite slösaktig med kryddan! Vi var lite mesiga och sparade in på kryddan, vilket märktes när vi åt. Häll lite vatten i formen och så skjuts in i ugnen där den ska stå med laxen och allt i 15-20 minuter. Koka ris eller potatis, båda fungerar. Rör ner kryddorna i crème fraichen.

Tipsa gärna tillbaka! Det behöver nödvändigtvis inte vara en fiskrätt. Jag är tacksam för alla någorlunda lättlagade recept som inte tar längre än 15-20 minuter att ro ihop!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 217

Som om det inte räckte med helgens ovälkomna besökare vaknade Sockertoppen med ett rödsprängt fuktigt öga i morse och innan min man skulle ta med honom till vårdcentralen vaknade Lillebror med ett halvt igenklistrat öga. Mest troligt har båda två ögoninflammation.

Oh the joy!

Är han ett hjärnspöke?

Jag har lagt märke till att många klickat in sig på "Försök att inte se så snygg ut" efter att ha sökt information om den obehagliga mannen, som bor under Fredrik och Paulas trappa. "Vad är Kwådd","Vem är Kwådd" eller bara "Kwådd". Jag önskar verkligen att jag hade svaret. Mest för min egen skull så att jag slipper sitta med skräcken bredvid mig i soffan de kommande söndagarna.

God morgon, världen!

Det slog mig att man faktiskt kan närma sig "Den perfekta söndagsmorgonen" på vardagarna. Prioriterar man notiser, som man inte ska underskatta, framför de lite längre texterna känns det som om man har läst morgontidningen. Frukosten och kaffet hinns med medan ungarna äter sin gröt. Fast den här morgonen verkar det som om morgonteven går före radion, men det är inte mitt val.

Kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
Anteckningar från kriget

2) Hur långt har du kommit?
Jag har läst två av av de fyra anteckningsböckerna. Gillade den andra bättre än den första.

3) Beskriv boken med tre ord.
Allvarlig, historia, välskriven.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3,5.

Bild: Modernista

Vad pågår i det fina huset?

Tänkte bara påminna er om att slå på SVT1 klockan 21.15 om ni vill se andra delen av "Mannen under trappan"!

Suddiga vardagspixlar

Dagens sjunde kopp kaffe.

Recept till den perfekta söndagsmorgonen

En morgontidning, vi har valt DN. CHECK
Kaffe med mjölk, men det går bra utan mjölken också. CHECK
Hummus på mörkt bröd. CHECK
En kylskåpskall banan. CHECK
Radion ska stå på så att man kan lyssna på nyheterna. CHECK
Har man barn äter de sin frukost utan tjafs och leker för sig själv en stund. CHECK och CHECK

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 216

Det är lördag, klockan närmar sig midnatt och jag tvättar sängkläder. Ni får tre svarsalternativ:
1. Magsjuka
x. Springmask
2. Kissolycka

Suddiga vardagspixlar

I över en timme drog Lillebror omkring längs med parketten i jakt på sin storebror "Billeee, Billeee", ropade han. Till slut gav han upp. Resten av dagen såg han ut ungefär som på bilden ovan med två undantag:
1. När vi träffade Lovisienstadt på stan.
2. När han fick ett digestivekex.
Det var först när Sockertoppen kom hem vid femsnåret som Lillebror lade ner gnällverkstan. Det stavas syskonkärlek!

Samma visa varje lördag

Få inlägg och få som läser.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 215

De senaste dagarna har Lillebror hängt i mina kläder. Försöker jag gå någonstans hänger han kvar. Man skulle kunna säga att han har blivit en del av dagens outfit.

Det positiva: han fungerar rätt bra som accessoar, men det visste ni ju redan.
Det negativa: jag får bara sitta i fred när han sover eller om jag går upp på övervåningen.

Uppföljning

Jag ringde Apple tidigare i dag och killen på andra sidan luren gav mig ett ärendenummer och sa att jag skulle få det lagat utan kostnad. Han försökte få det att låta som om han var snäll mot mig, att han gjorde ett undantag. Det kändes lite fånigt eftersom jag vet att det här inte är ovanligt problem (tredje gången för mig) och man ska få det lagat oavsett om garantin har gått ut eller inte.

Suddiga vardagspixlar

Det är mycket trevligare att köpa frukt och grönt hos torghandlaren än i en vanlig matvaruaffär:

September 2009
Det tog en kvart innan han hittade det perfekta äpplet.

September 2008
Han spenderade tjugo kronor på lite lingon, en svamp och ett äpple.

Gult är inte fult

Ni kanske minns att jag skrev lite kort om dramatenchefens gula nagellack häromdagen? I dag är mina naglar lika fina!

ps nej, det är inte ett svartpepparkorn det är en glugg ds

Hej, fredag!

Jag fastnade framför teven i natt. Två och 1/2 män, Efterlyst, VMA med Beyoncé och sedan något konstigt program på Discovery vid tvåsnåret. Det blev lite som när jag läser fast "i nästa reklampaus stänger jag av" i stället för "det här är sista kapitlet". Klockan sju i morse började jag betala för min idioti. Det är tur att det är fredag och inte vilken fredag som helst utan fredagen när barnbidragen rullade in på kontot. Jag tror nästan att jag ska trösta mig själv med snittblommor och god mat.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 214

"Du kan börja med dom här", sa jag och gav Sockertoppen en tallrik med äppelbitar. "Sen vankas det gröt."
"Åneeeeej."
"Men sluta..."
"Skojar du med mig?"
"Nej", svarade jag frågande.

Vem skojar om gröt? Inte jag i alla fall.

En hårhistoria

Hittade bilden ovan och bara "vinrött hår? Hur såg jag ut egentligen?" Efter det kollade jag igenom bildmapp efter bildmapp i jakt på andra hårbilder och det här är väl de mest intressanta:

För tre år sedan var jag blond hela sommaren.

Sedan klippte jag en kort page och färgade håret brunt.

När pagen inte längre var page hade jag håret uppsatt. Varje gång jag klippte mig frågade min frisörska "har du aldrig håret utsläppt?"

I juli 2007 klippte jag lugg och sedan dess har jag varje månad frågat mig själv "klippa eller inte klippa?"

Först ursäktar jag min dåliga franska sedan avbryter jag tystnaden med "JÄVLA SKITDATOR"

Nu är det tredje gången den här datorn drabbas av Macbook-sjukan. Såå tröttsamt.

Drömma går ju

Det verkar inte bättre än att jag har tappat bort mina beiga stövlar. Alltså borde jag kunna köpa de här utan dåligt samvete!

Suddiga vardagspixlar

Jag kände mig lite obekväm i den rosa skjortan i morse men bestämde mig rätt snart för att strunta i det. Resten av dagen har jag inte haft tid att reflektera kring mina kläder, men nu tänker jag faktiskt svida om till nattlinne (svart) och morgonrock (mörkgrå). Det känns rätt.

Stammiskänslan

De senaste veckorna har jag haft väldigt svårt att hålla mig ifrån bokhandlarnas korgar med fjolårets låneböcker. I går köpte jag Torbjörn Flygts "Himmel", som var billigare än en pocketbok, men när jag stod vid kassan uppstod ett litet problem. Jag hade glömt betalkortet hemma och det ekade tomt på kontanter i plånboken.
"Men jag kanske kan få lägga undan den", frågade jag lite försiktigt.
"Nej, men du kan ta med dig den hem och betala nästa gång du kommer in", sa hon.
"Är du helt säker?"
"Ja, det är jag."
"Tack så hemskt mycket, jag kommer i morgon", sa jag och stoppade boken i väskan. "Hej, hej!"
Nu hör det till saken att jag köpt nästan alla mina böcker i den bokhandeln så jag så jag antar att de känner igen mig vid det här laget. Jag blev så rörd att jag genast gick för att ta ut pengar på det gamla hederliga sättet (läs på banken). Det är sådant här som gör att jag fortsätter att köpa mina böcker där trots att det är mer golv och doftljus än bokhyllor.

160 kronor senare

Jag har gått på bio själv ett flertal gånger, men aldrig sett en teaterföreställning med mig själv som enda sällskap. Det ska det bli ändring på. Den sjätte oktober ska jag se "Hårdare snabbare" med Anna Vnuk och "Undercover" av och med Lo Kauppi.

DAGENS

DAGENS VILL HA: jag blev lite sugen på en radio som man måste veva upp när jag läste "Audrey-flickorna" tidigare i dag. Fast sedan nyktrade jag till och kom fram till att det räcker med en radio som man kan ta med sig in i badrummet utan att riskera stora elstöt-döden.
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, jeans, en sliten klänning, ridstövlarna och en stor varm kofta.
DAGENS SMINK: rester från i förrgår.
DAGENS FRISYR: luggen hängandes framför ögonen.
DAGENS HÄNDELSE: jag är med Spotify! Tack C!
DAGENS LÅT: en för mig okänd låt som spelades på radion under eftermiddagen.
DAGENS PLANER: teven.
DAGENS SAKNAD: pappa. I natt slog det mig att jag inte minns hans röst längre. Det gjorde ont.
DAGENS DUMMASTE: jag fick ett mycket viktigt meddelande två timmar för sent.
DAGENS SJUKA: min axel. Det är trappolyckan som gör sig hörd. Jag tror nästan att jag måste höra av mig till en sjukgymnast.
DAGENS DROG: kaffe, som vanligt
DAGENS ROLIGASTE: Idol i Umeå.
DAGENS FAVORIT: ungarna.
DAGENS KÖP: lunch.
DAGENS GODIS: pass.
DAGENS HUMÖR: blue.
DAGENS ORD: suck!

Annika Lantz twittrar:

"Jag tänker att Anna Anka är sånt där man håller upp framför ögonen på oss för att vi inte ska se att världen går under bakom vår rygg."

---
När jag såg 3:ans "Svenska Hollywoodfruar" i måndags tröstade jag mig med att det inte kan vara så illa i det verkliga livet. Sedan läste jag Anna Ankas text på Newsmill och insåg hur fel jag haft... Fast vänta nu, hon kanske fick betalt av TV3 för att skriva texten eller så har någon annan gjort det i hennes namn. JA! Så är det nog. Det måste vara så... Annars blir jag mörkrädd.

En färgglad 48:onde

I det senaste numret av tidningen VI syns dramatenchefen Marie-Louise Ekman i ett gult nagellack, vilket är väldigt tjusigt. Ungefär lika tjusigt som den här kvinnans färgkombination. Jag blev så inspirerad av all färg att jag lade till hennes blogg i länklistan till höger. Och hur ska man tolka det här inlägget? Jo, att jag önskar att jag vore mer färgglad. Nu är det bara svart, svart och svart.

Det bar jag omkring på

En tidning
Ett dussintal kvitton
Plånbok
Träskor
Barnvantar
Ett par använda barnstrumpor
Tuggummi
Nycklar
Ett brev från Sockertoppen
En tom påse från en bokhandel
En tom tampongförpackning
En nyköpt fotfil
Brev från Kyrkans barntimme
Solskyddsfaktor 25
Två blöjor
Räkning från akuten
Kavaj
Använd våtservett
8 kronor
Läppstift
Läppglans
Bläckpenna
Sockertoppens tuggummi
Ett utskrivet email
Kallelse till tandläkaren
En legobit
En kom-ihåg-lapp
En tom plastpåse i storlek mindre

Nu har jag plockat ut allt överflödigt. Kvar är plånboken, nycklarna, tidningen, anteckningsblocket, blöjorna, pennan och plåster. Träskorna har jag på fötterna.

Suddiga vardagspixlar

Lillebrors senaste partytrick:

Kwådd skrämde mig

I går kunde jag kolla på första avsnittet av "Mannen under trappan" tack vare den geniala funktionen SVT Play. Nu vet jag inte hur jag ska stå ut ända tills på söndag när andra avsnittet sänds. Det är ju en evighet dit. För min sinnesro är det kanske bäst om jag läser boken. Fast då kanske jag sitter där de kommande tre söndagarna och surar "boken är minsann ALLTID bättre än filmen". Förresten vill jag permanenta håret också, precis som Paula! Vilken skönhet!

Suddiga vardagspixlar

Alltså jag och min lugg... Klippa eller inte klippa. Nu är den i alla fall alldeles för lång.

Vissa bebisar nöjer sig med en träslev. Det gör inte Lillebror. Han är nöjd först när han har en ambulans i vardera hand.

Sockertoppen vid sin nya världskarta.
"Kan man kanske få se ett leende", undrade jag.
"Åhhh... Ja, ja."

Blått är ehm... jamen okej då, flott.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 213

I dag fyller han som hade bråttom ut till Bolibompa fem år (han föddes 18.01). Grattis älskade Sockertoppen! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Foto: Istockphoto.com

Snäll är en viktig bok

Sockertoppen fick boken "Snäll", som är skriven av Gro Dahle och Svein Nyhus, av sin mormor. Vi läste den i kväll och jag blev helt tagen. Alla vuxna som har med barn att göra borde läsa den här boken. Den handlar om Lussi som trycks ner i skosulorna av omgivningens krav. Hon är så snäll, så tyst och så lydig att hon en dag helt försvinner, men handlingen får ett lyckligt slut för Lussi protesterar.

Bild: Bokförlaget Daidalos

Uppföljning

Vi hittade förresten en stor världskarta längst in i en bokhandel. Den kostade inte ens tvåhundra kronor. Som fått ju! Fast det hade varit rätt coolt med en väggmålning...

Bästa sortens gäster

Jag frågade just min lillasyster om hon visste vilken den bästa sortens gäster är. Hon stirrade på mig som om jag vore dum i huvudet.
"Yngre syskon, så klart. Man behöver inte underhålla er eller känna att man ska vara en god värdinna. Väldigt skönt!"
"Sant", sa hon utan att titta på mig.
Fast sedan kom min andra syster ner och sa att det är ganska tråkigt att vara gäst hos en storasyster. Hon hade hört oss från övervåningen.
"Ja, för de är ju inte så värst gästvänliga."

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 212

Eftersom Sockertoppen drogs ur mig med hjälp av en sugklocka föddes han med ett stort sår högst upp på huvudet. Kvar finns ett ärr stor som en tiokrona. Vi gjorde en skadeanmälan för något år sedan men har av någon oförklarlig anledning inte skickat in några bilder till försäkringsbolaget förrän i dag(!). Tur det annars hade han nog inte fått någon ersättning. Preskriberingstiden för ärendet går nämligen ut på måndag, alltså exakt fem år efter skadan uppkom.

Lägesrapport

Klockan är strax efter elva och jag känner att den här dagen inte har börjat bra. Jag vill börja om!

Jag vill inte vara sån

En äldre man med silvrigt hår och båda kvällstidningarna under ena armen stannade oss i eftermiddags. Han hälsade glatt och pratade om det härliga vädret och om barn och om... Ja, han hade mycket att prata om. Jag försökte hänga med i samtalet men var stressad och på dåligt humör. Efter en stund såg jag hur det gick upp för honom att jag inte var närvarande fastän jag stod där framför honom. Vi sa hej då och innan vi skildes åt böjde han sig ner till Lillebror och log vänligt "hej då krabaten!" Åh! Jag har så otroligt dåligt samvete. Tänk om jag var den enda han pratade med i dag och så lyssnade jag inte ens...

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 211

När Sockertoppen kom upp för hundrafemtioelfte gången i kväll orkade jag inte tjafsa mer.
"Jaja... Kom då."
Sedan låg han bredvid mig och kollade på "Mitt i naturen" när de ringmärkte havsörnar.
"Shit* mamma kolla vad han göööööör. Så högt upp", stammade han fram när programledaren klättrade upp i en tall för att kolla in ett bo. Sedan kollade vi på "Plus" och efter inslaget om giftiga jeans ville han inte ha några nya jeans längre och efter Sverker så... Nej, vid halv tio fick det faktiskt vara nog.
"Nu vänder du på dig och så ser du till att somna."
Två minuter senare sov han.

* Ja, han säger så och det är helt och hållet mitt fel.

Granskad av modetjejen

Häromdagen såg jag hur en tjej som brukar ta streetstylebilder granskade mig från topp till tå "är hon tillräckligt... Näää". Och jag som kände mig rätt hipp i mina nya jeans med hög midja (visserligen från en oväntad lågpriskedja men det kunde ju inte hon veta).

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 210

Tjugo i sju väckte Sockertoppen mig för att visa att han minsann var klar med lastbilen i lego som han kämpade med i går kväll. Jag blev förstås väldigt imponerad då han följt den medföljande manualen till punkt och pricka
"Wow Sockertoppen, vad kul!"
"Nu tror jag att jag ska vila lite."
"Ja, kom och vila."

Man kan ju inte låta bli att undra när han gick upp?

I brist på annat

Jag tar mig friheten att göra om en Facebook-utmaning till en bloggrej:

Ta tag i boken närmast dig. På en gång.
* Bläddra fram till sida 56.
* Hitta femte meningen och skriv ner den.
* Leta inte efter din favoritbok, den coolaste boken, eller den mest intellektuella. Utan ta den närmsta boken.

"Försök att koncentrera dig nu, fortsätter hon och håller sin hand runt min som håller i blyertspennan." Meningen hittade jag i Mian Lodalens "Dårens dotter", som ligger och skräpar på mitt skrivbord i väntan på att få en plats i bokhyllan.

Suddiga vardagspixlar

Just nu:

Lägesrapport

I går kväll la vi oss oväntat tidigt vilket kändes helt rätt "åh, vad skönt! Jag kommer ju att vara utvilad när jag vaknar i morgon bitti", men i dag känner jag mig ovanligt trött. Det känns ungefär som om jag har sprungit rakt in i en vägg och att det inte finns någon som kan plocka upp det som återstår av mig.

I brist på annat

Jag hittade en blogglista på min förra och numera väldigt lösenordskyddade blogg:

Nämn en skönhetsprodukt du inte skulle klara dig utan!
Utan balsam vore mitt hår helt oresonligt!
Vad kommer du att införskaffa till hösten/vintern?
Ett par militärgröna gummistövlar.
Nämn ett plagg som vi aldrig kommer få se dig i.
Harembyxor.
Vad gillar du bäst hos dig själv utseendemässigt?
Min längd!
Sveriges sämst klädda enligt dig.
Det finns så många!
Nämn en bloggare som du tycker klär sig i din smak!
Det finns så många!
Vilket är ditt drömjobb?
Sist jag svarade på den här frågan skrev jag skribent. Då förstod jag inte hur mycket mitt liv skulle påverkas av att jobba med ljud.
Vad är det som utmärker just din blogg?
Jag tror att de flesta uppskattar att jag inte berättar om allt även fast det känns som om jag berättar om det mesta som händer i mitt liv.
Vad ligger högst upp på din önskelista just nu?
En ny kamera!

Grattis Umeå och Västerbotten!

Strax efter klockan två i dag ringde jag hem till min man för att kolla om det var klart - blire nå kulturhuvudstad för Umeå eller inte? Det blev! Umeå vann! Nu hoppas jag att kulturchefen och hans kollegor förvaltar uppgiften väl så att kulturen, staden och länet blomstrar.
Jag tror på Umeå! Jag tror på Västerbotten!

I dag får vi veta

Vid tvåsnåret är det klart! Då vet vi vilken stad som blir Europas kulturhuvudstad 2014. För den som inte har hängt med i svängen kan jag berätta att det står mellan Umeå och Lund!

Bild: Umeå2014.se

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 209

Jag blir alltid väldigt blödig när Sockertoppens födelsedag närmar sig. I år är det värre än någonsin. Han fyller fem år om en vecka - 5, fem, V. Åhåhjaja. Han håller på att avsluta kapitlet "Småbarnsåren".

Efterlysning!

Jo, jag undrar om någon av er vet vart man kan köpa scouternas klassiska väggalmanacka (en som den på bilden till höger) i Umeå?

Lyxproblem

Det står en trasig kruka under diskhon. Den har stått och samlat damm i ett par månader och kommer stå kvar tills dess att vi tar oss till en återvinningscentral. Det är bara det att det känns lite onödigt att åka dit för slänga en liten kruka.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 208

Det är helt omöjligt att läsa med en soon to be-ettåring och tre ivriga fem- till sexåringar under taket. Jag gjorde ett tappert försök med "Anteckningar från kriget", som låg i brevlådan när jag kom hem. Det gick inte alls.

Gör inte Umeå fulare!

När jag bläddrade igenom en lokal dagstidning i helgen läste jag en mycket upprörande artikel (den verkar inte finnas på webben) som jag inte kan sluta tänka på. Tydligen vill ett fastighetsbolag i stan riva gamla varmbadhuset nere vid älven. Det ska tydligen vara i så pass dåligt skick att en renovering skulle vara dyrare än att riva det. Jag kan inte tro att det är sant! Hur kan man ens tänka tanken? Det verkar som om bolagets ledning inte förstår hur fattig Strandgatan skulle upplevas utan det röda varmbadhuset.

Huset byggdes för en sisådär 115 år sedan och användes som badhus fram till 30-talet. Enligt SVT ska arkitekten skrivit i sin bok att det var en "privat filantropisk åtgärd helt i tidens anda med dess nya idéer om hygien och folkhälsa." Det fanns fyra badkar, tre duschar, ångskåp och finsk bastu. På senare år har det använts som bostadshus och kontor. Av någon anledning är inte huset kulturminnesmärkt, men det tillhör de fastigheter i stan som anses ha ett bevarandevärde.

Förhoppningsvis är byggnadsnämnden så pass förnuftig att någon rivning av huset inte kommer på frågan. Det finns mer att vinna på att rusta upp huset än att fastighetsbolaget bygger ett stort och vräkigt bostadhus på tomten, vilket de med all sannolikhet kommer att göra om byggnadsnämnden säger ja till en rivning.

Till slut får jag säga till mig själv på skarpen

När jag väl börjat läsa en bok har jag svårt att lägga ifrån mig den. Det är ju så skönt att läsa ostört. Ofta fortsätter jag läsa även fast jag sagt till mig själv "det här är sista kapitlet för i kväll." Så var det i går kväll. Jag ställde till och med en timer för att påminna mig själv om att lägga "Dårens dotter" på nattduksbordet. Det gick sådär. En halvtimme senare gick jag ner för trappan för att säga god natt.
"Jag skulle egentligen gått och lagt mig för en halvtimme sedan, men det gick ju... Inte. Men nu ska jag i alla fall gå och lägga mig så att jag orkar upp i morgon bitti när klockan ringer."
Gissa vad jag gjorde när jag kom upp igen? Läste tre kapitel till.

Bokköp

Jag köper väldigt sällan inbundna böcker. Dels för att det är så mycket lättare att läsa en pocketbok, särskilt i badkaret där jag helst av allt läser. Dels för att de inbundna böckerna kostar mer, men när man köpa en inbunden bok för fyrtio kronor är jag inte den som är den. En bokhandel i stan säljer just nu ut förra årets låneböcker för tidigare nämnd summa så jag passade på att köpa ett exemplar av Mian Lodalens "Dårens dotter". Som fått ju!

Bild: Forum

Lägesrapport

Gissa vem åt lamm i går och sov till halv tolv i dag? Jag! Jag! Jag!

Svart är så min färg

Kvällens klädsel: svarta underkläder, svarta strumpbyxor (20 den), svart blus, svart pennkjol, svarta örhängen och svarta klackeskor.

Vilket sammanträffande

Jag hade just kommit innanför dörren när hemtelefonen ringde. Det var en tjej som ringde för att erbjuda oss SvD gratis i sex månader. Tack vare Jen och Clara visste jag ju att man får tidningen med posten och att man blir utan under helgen så jag tackade nej.

Anna Odell-domen

Via min svågers statusuppdatering på Facebook klickade jag mig vidare till den här texten om Anna Odell-domen. Läs den vettja!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 207

Någon gång under eftermiddagen ska ungarna följa med sina farföräldrar ut till havsviken. Där blir de kvar tills i morgon.

Det är första gången Lillebror sover borta och av någon besynnerlig anledning känner jag mig lite hönsig "hur ska det gå? Han är ju så liten... Lilla, lilla Lillebror." Så här kändes det aldrig med Sockertoppen som hängt med sina farföräldrar och andra härliga personer titt som tätt från det att han var väldigt liten. Herregud. Lillebror har knappt hängt med någon utanför närmsta familjen i mer än ett par timmar.

Vad vi ska göra? Äta gott och sova länge. Hallelujah!

DN versus SvD

Vi funderar på att byta. Ska vi? Ska vi inte? Ska vi? Ska vi inte?

Bokköp

Sandra Gustavssons iver fick mig att beställda "Anteckningar från kriget" som är skriven av Marguerite Duras. Så lättköpt är jag när det gäller böcker. Undra om jag kan kräva Sandra på pengar om jag inte gillar den?

Bild: Modernista

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 206

The Olsson Brothers

Lägesrapport

Det vore skönt om den här dagen kunde ta slut snart.

Synd på en så snygg klänning

Jag skulle kunna tänka mig att använda klänningen jag gifte mig i till vardags. Det är ju en ovanligt tjusig klänning (visst Teres?). Problemet är bara att jag inte får på mig den längre. Brösten, höfterna... Sist den såg ljuset var för lite mer än två år sedan, men jag har inte hjärta att varken sälja eller skänka bort den. Som rubriken lyder - synd på en så snygg klänning.