fredagen den 30:e oktober 2009
Halvvägs
Jag såg framför mig hur jag skulle fylla bloggen till bredden med rapporteringar om sömniga byar, mina medresenärer m.m. Då visste jag inte hur oinspirerad jag blir av att sitta fast på en buss.
12.15
Det är helt klart värt att betala 90 kronor extra för större säte och eluttag när man ska häcka på en dubbeldäckare i fyra timmar. Fast det är sant, jag hade gärna tjuvlyssnat lite på tonåringarna som sitter längre fram i bussen.
Anteckningar från en nattuggla
Det är min tur att åka norröver, upp till Norrbotten! Hur nostalgisk jag än må vara och hur mycket än jag längtar efter min mamma, som också åker upp i helgen, är det enda jag kan tänka på i natt att jag ska träffa min härliga gammlemormor på lördag och att det mötet förhoppningsvis innebär att jag får ta del av hennes liv på ett sätt som vi barnbarnsbarn vanligtvis inte får göra. När jag väl håller på ska jag se till att få en bild på oss sittande vid hennes välkomnande köksbord alternativt en bild i hennes vita hammock som jag ramlade av som 10-åring, vilket resulterade i att jag fick rivsår på halva ryggen. En sak är säker och det är att jag inte åker därifrån utan en bild på oss. Man ska ta tillvara på nuet!
torsdagen den 29:e oktober 2009
Svar till potentiell "Typiskt anonym femtioelva"
Anonym skrev "Varför så angelägen att hälsa på någon som du inte känner? Verkar konstigt tycker jag. Släpp det, hon kanske hade fullt upp, hade kanske tankarna på annat håll, hon kanske helt enkelt inte har ambitionen att vara hejhej-tjenis med en massa random folk hon träffat en gång."
Bland det bästa jag vet är att tagga folks som envisas med att lämna anonyma kommentarer IP-adresser. Om det inte vore för att det var ovanligt många som surfade in på "Försök att inte se så snygg ut" strax innan och efter 23.18 hade jag kallat dig "Typisk anonym femtioelva". Men som svar på din fråga handlade inlägget inte alls om tjejen från festen utan mer om fenomenet att inte säga hej, vilket jag uppfattar är väldigt vanligt i Sverige jämfört med andra länder. För mig är det viktigt att säga hej också till "en massa random" människor som jag träffat minst en gång. Din kommentar fick mig att bestämma mig för se hur våra nya grannar ställer sig till det franska fenomenet "Grannarnas dag", som är en rörelse som startade i Paris för att motverka våld men också anonymiteten som gör folk väldigt isolerade.
Bland det bästa jag vet är att tagga folks som envisas med att lämna anonyma kommentarer IP-adresser. Om det inte vore för att det var ovanligt många som surfade in på "Försök att inte se så snygg ut" strax innan och efter 23.18 hade jag kallat dig "Typisk anonym femtioelva". Men som svar på din fråga handlade inlägget inte alls om tjejen från festen utan mer om fenomenet att inte säga hej, vilket jag uppfattar är väldigt vanligt i Sverige jämfört med andra länder. För mig är det viktigt att säga hej också till "en massa random" människor som jag träffat minst en gång. Din kommentar fick mig att bestämma mig för se hur våra nya grannar ställer sig till det franska fenomenet "Grannarnas dag", som är en rörelse som startade i Paris för att motverka våld men också anonymiteten som gör folk väldigt isolerade.
Rörd till tårar
Vi har lyssnat på Michael Jacksons "This is it" ett flertal gånger de senaste dagarna och jag blir lika rörd varje gång. Mitt blödiga jag tänker att det är som om han visste att det skulle bli den sista. I juli 2007 skrev jag "Nu försöker jag förklara för min sockersöta son, den blivande treåringen, vilken stoartist Michael Jackson är och han sitter tyst bredvid mig och lyssnar. Jag låter godbitar så som Billie Jean, Beat it, Thriller, Jam, Bad, Black och White och allt annat jag kan komma över via Youtube kliva ur högtalarna." Mer än två år senare känns det fortfarande lika fint att få introducera musik som jag själv vuxit upp med för ungarna.
Bloggeri bloggera, del två
Ett tecken på att jag nog inte har förstått mig på det här med att skapa en dialog på bloggen än är att ingen har reagerat på stycke nummer två i det här inlägget.
"Det fanns nog en viss sanning i det jag skrev häromdagen om att jag inte riktigt vet vad jag vill med "Försök att inte se så snygg ut". För snart fem år sedan jag startade min allra första blogg, "Jag har skrivkramp". Ibland fick jag någon kommentar, men det allra viktigaste var att skriva. Det är det fortfarande, men nu upplever jag att jag står och stampar. Jag kommer ingen vart. Mest av allt vill jag bara skriva om det jag tänker på, men samtidigt vill jag utveckla mig. Jag fick höra att jag borde bjuda in till samtal, att skapa en tvåvägskommunikation.
"Men skulle inte det innebära att jag börjar skriva för andras skull?"
"Kanske, kanske inte...", fick jag som svar.
Vad är det för svar egentligen? Nåväl, en sak är jag i alla fall säker på och det är att jag tycker att det är så grymt kul att blogga!"
Jag ville helt enkelt veta om mina läsare har några åsikter kring hur "Försök att inte se så snygg ut" kan bli ännu bättre? Jag är inte ute efter att bli nya Blondinbella, snarare att utvecklas så alla tips är så klart mer än välkomna!
"Det fanns nog en viss sanning i det jag skrev häromdagen om att jag inte riktigt vet vad jag vill med "Försök att inte se så snygg ut". För snart fem år sedan jag startade min allra första blogg, "Jag har skrivkramp". Ibland fick jag någon kommentar, men det allra viktigaste var att skriva. Det är det fortfarande, men nu upplever jag att jag står och stampar. Jag kommer ingen vart. Mest av allt vill jag bara skriva om det jag tänker på, men samtidigt vill jag utveckla mig. Jag fick höra att jag borde bjuda in till samtal, att skapa en tvåvägskommunikation.
"Men skulle inte det innebära att jag börjar skriva för andras skull?"
"Kanske, kanske inte...", fick jag som svar.
Vad är det för svar egentligen? Nåväl, en sak är jag i alla fall säker på och det är att jag tycker att det är så grymt kul att blogga!"
Jag ville helt enkelt veta om mina läsare har några åsikter kring hur "Försök att inte se så snygg ut" kan bli ännu bättre? Jag är inte ute efter att bli nya Blondinbella, snarare att utvecklas så alla tips är så klart mer än välkomna!
Från far till förstfödd son
Jag känner mig illamående efter att ha läst en intervju med journalisten Björn af Kleen om hans bok "Jorden de ärvde", som handlar om hur adeln lyckats bevara slott och landegendomar genom de senaste seklen, i bilagan DI Weekend. Tyvärr hittar jag inte artikeln på the www. Illamående känner jag mig eftersom det är helt sjukt att staten fortfarande stödjer fideikommissaktiebolagen, som är en slags blandning av statligt och privat ägande och är "i heder anförtrott". Det är bara den förstfödde sonen i den adliga familjen som kan ärva egendomen. Det här gamla avtalet, som slöts mellan någon kung och adeln, har hängt kvar och blev till och med utsett till ett kulturarv efter en socialdemokratisk utredning år 1995. Det är inte vilket kulturarv som helst utan ett könsdiskriminerande. Bra jobbat Sverige!
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 236
Ni får ursäkta skrytmaratonet, men nu kan Lillebror ett par av de allra viktigaste orden, alltså hej, pappa, mamma, storebrorsans förnamn, äta och bok. Om jag kunde bestämma skulle nästa ord han lär sig vara Nej. Han är alldeles för snäll och låter t.ex. andra bebisar slita honom i håret fastän det syns på honom att han misstycker.
DAGENS
DAGENS VILL HA: en personal shopper att skicka till stormarknaden. Orkar inte storhandla...
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, byxsdress i demin, svart bomullströja, svart kofta i 100 procent akryl, ett par så kallade tantskor och höstkappan.
DAGENS SMINK: ett tunt lager concealer under ögonen.
DAGENS FRISYR: oresonligt men ändå helt okej.
DAGENS HÄNDELSE: eftersom jag ska sitta på en buss i fyra timmar i morgon tänkte jag köpa senaste numret av tidningen VI, som skulle finnas i tidningshyllorna i dag. När jag hade letat på de mest självklara ställena t.ex. stadens enda tidningsbutik utan framgång höll jag på att ge upp. De kunde inte heller kolla om de hade fått den men ännu inte plockat upp den, men då kom jag på att en viss bokhandeln brukar sälja den. Han som äger butiken bad mig vänta medan han lämnade butiken för att kolla posten och kom tillbaka med ett, förlåt klyschan, rykande färskt nummer. Det finns en anledning till varför jag köper i princip alla böcker på Akademibokhandeln trots att det är mer golv och doftljus än bokhyllor - personalen, så klart!
DAGENS LÅT: "Don't Take My Kindness For Weakness".
DAGENS PLANER: det gamla vanliga, hänga med familjen, läsa i badet och så måste jag packa inför en helg i Norrbotten. Är det förresten någon av er som vet vad jag bör ta med mig för jacka till Luleå?
DAGENS SAKNAD: tålamod, se nedan.
DAGENS DUMMASTE: trots att jag köpte VI för att läsa den medan jag färdas genom sömniga byar och småstäder under morgondagen har jag redan läst två artiklar. Karolina Ramqvist verkar vara så cool!
DAGENS SJUKA: min onda rygg.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: när Sockertoppen sa att vi har varit så kulturiga under Kulturlovet, som höstlovet kallas nuförtiden. Han har rätt. Vi har kollat på teve, fikat, besökt bibblan två gånger, ritat lite och lyssnat på radio. Alltså populärkultur, fikakultur och lite finkultur. Väldigt kulturigt.
DAGENS FAVORIT: Pernilla Anderssons Ashbury Apples.
DAGENS KÖP: tidning och ett anteckningsblock.
DAGENS HUMÖR: bekymmersfri.
DAGENS ORD: pekbok.
Lyxproblem
Trots att jag är hemskt dålig på att parallelläsa gör jag det just nu, Charlotte Roches "Våtmarker" och Karolina Ramqvists "Flickvännen". Det började med att jag läste "Våtmarker" med stor entusiasm och bara "den är ju genial" men så skrev Cecilia till mig att "Flickvännen" är magknipsbra och så hade jag plötsligt båda igång samtidigt. Men nu tror jag faktiskt att jag måste koncentrera mig på en av de för jag märker att jag funderar på hur det ska gå för Karin medan jag läser om Helen, och tvärtom.
onsdagen den 28:e oktober 2009
Bloggeri bloggera
Hur kommer det sig att siffrorna på Bloggportalen inte riktigt stämmer överens med de på Bloggtoppen? Och varför kallas siffrorna på respektive portalerna för glädjesiffror? Och sist men inte minst, vilket verktyg bör man använda för att verkligen veta hur många besökare man har? Jag frågar eftersom jag lade märke till att resultaten skiljer sig åt när jag jämför Statcounters siffror med Google analytics. Det verkar som om siffrorna skiljer sig åt beroende på "vem" man frågar.
Från det ena till det andra.
Det fanns nog en viss sanning i det jag skrev häromdagen om att jag inte riktigt vet vad jag vill med "Försök att inte se så snygg ut". För snart fem år sedan jag startade min allra första blogg, "Jag har skrivkramp". Ibland fick jag någon kommentar, men det allra viktigaste var att skriva. Det är det fortfarande, men nu upplever jag att jag står och stampar. Jag kommer ingen vart. Mest av allt vill jag bara skriva om det jag tänker på, men samtidigt vill jag utveckla mig. Jag fick höra att jag borde bjuda in till samtal, att skapa en tvåvägskommunikation.
"Men skulle inte det innebära att jag börjar skriva för andras skull?"
"Kanske, kanske inte...", fick jag som svar.
Vad är det för svar egentligen? Nåväl, en sak är jag i alla fall säker på och det är att jag tycker att det är så grymt kul att blogga!
Från det ena till det andra.
Det fanns nog en viss sanning i det jag skrev häromdagen om att jag inte riktigt vet vad jag vill med "Försök att inte se så snygg ut". För snart fem år sedan jag startade min allra första blogg, "Jag har skrivkramp". Ibland fick jag någon kommentar, men det allra viktigaste var att skriva. Det är det fortfarande, men nu upplever jag att jag står och stampar. Jag kommer ingen vart. Mest av allt vill jag bara skriva om det jag tänker på, men samtidigt vill jag utveckla mig. Jag fick höra att jag borde bjuda in till samtal, att skapa en tvåvägskommunikation.
"Men skulle inte det innebära att jag börjar skriva för andras skull?"
"Kanske, kanske inte...", fick jag som svar.
Vad är det för svar egentligen? Nåväl, en sak är jag i alla fall säker på och det är att jag tycker att det är så grymt kul att blogga!
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 235
Jag tänkte vara lite sådär wild & crazy som man tänker att ungar uppskattar och struntade därför i våra inarbetade rutiner i helgen och lät det spilla över första dagen på lovet. Vi låg i sängen sent om kvällarna med högar av bilderböcker bredvid oss, sov länge på morgnarna, åt sena och långa frukostar och kollade på teve mitt på dagen bara för att vi kunde. Allt var frid och fröjd fram tills i går kväll då Sockertoppen ballade ur och ett tredje världskrig drog genom vårt hem. När han väl hade somnat konstaterade jag "aldrig igen nej, aldrig igen." Jag ska aldrig mer vara en cool förälder som struntar i rutinerna. Det fungerar uppenbarligen inte i vår familj.
tisdagen den 27:e oktober 2009
Snart är våren här!?
Häromdagen köpte jag en bukett tulpaner som är min favorit efter trädgårdens drottning, alltså pionen som jag för övrigt hade i buketten när vi gifte oss för 2,5 år sedan. När det gäller tulpanen tilltalas jag av dess enkelhet men framför allt av att man genom att köpa en bukett kan fortsätta intala sig att våren är påväg. Därför blev jag väldigt förvånad när jag upptäckte hinkvis med tulpaner i matvaruaffären. Jag menar, vintern har ju knappt hunnit visa sitt rätta jag än.
Klädutmaningen, dag 21
Tre bra grejer som klädutmaningen har fört med sig:
1. Jag använder kläder som jag glömt bort att jag hade i min ägo. Vissa av plaggen trivs jag i, andra känner jag mig mest bara obekväm i. När jag börjar känna mig klar med det här projektet kommer jag att spara en hel del kläder. Resten ska jag skänka till en secondhandbutik.
2. Mitt habegär har stillats. I går prövade jag mig själv med att gå in i en affär där man alltid kan hitta något nytt. När jag stod där bland alla kläder och shoppingsugna typer kände jag ingenting. Det var skönt.
3. Jag som tidigare har känt mig utspökad i allt annat än svart har plötsligt blivit mer färgglad. I dag var jag till och med så pass vågad att jag matchade en gammal trasmatta.
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 234
Ungarna far omkring ut med golvet i en rasande fart. Jag vet inte riktigt vad de leker men det verkar som om leken går ut på att irritera sin bror till maxgränsen. Själv läser jag tidningen ett andra varv i ett försök att inte lägga mig i deras lek. Jag tänker att de håller på att pröva sig fram i en relativt färsk relation, precis som vuxna brukar göra. Vad är okej, vad är inte okej? Vad gillar du? Det här gillar jag. Fast hade det varit sommar hade jag nog flyttat leken utomhus.
Ellen beskrev syskonkärlek så fint i kommentarsfältet häromdagen "Det är så fint när de ser sina syskon på en nivå som vi föräldrar aldrig kan göra. Syskonskap är en vidunderligt stark sak." Amen på det, Ellen!
Ellen beskrev syskonkärlek så fint i kommentarsfältet häromdagen "Det är så fint när de ser sina syskon på en nivå som vi föräldrar aldrig kan göra. Syskonskap är en vidunderligt stark sak." Amen på det, Ellen!
måndagen den 26:e oktober 2009
Vi borde alltid säga hej till varandra
I somras träffade jag en trevlig kvinna på en fest. Vi konstaterade att vi nog hade träffats tidigare via någon gemensam bekant och att jag hade serverat henne kaffe när jag jobbade som kafébiträde för något år sedan. När vi träffades på stan hejade vi sådär som man ju gör, men så plötsligt en dag slutade hon hälsa.
Vid ett flertal tillfällen har jag tänkt att hon kanske är inne i sitt och att hon därför inte har sett mig. Det var min teori tills häromdagen när vi kom gående från varsitt håll i en smal gränd. Det är så pass smalt där att man inte kan undgå varandra och jag skulle just säga hej, hallå när jag såg henne sänka blicken. Jag blev stum och hon passerade mig på en armlängds avstånd. Hela situationen var så oändligt sorglig, men känns ändå som väldigt typisk. Det verkar vara vanligt att man till slut inte ser de man inte har tillräckligt många gemensamma nämnare med.
Det får mig att tänka på en annan situation som inträffade i lördags. Vi väntade på bussen när en man som var tjenis med min pappa kom fram för att berätta att han fått en ny lägenhet. Han sa "jag ska klara det den här gången" och jag sa att jag var glad för hans skull. När vi hade pratat en stund kom en av hans vänner fram. Hon frågade lite om ungarna, vad de heter, hur gamla de är, vilken Sockertoppens favoritfärg är "blå och grön", svarade han och Lillebror charmade upp henne, precis som han alltid gör med äldre kvinnor. När bussen kom hjälpte hon mig med vagnen och innan dörrarna slog igen hörde jag henne säga "vilken fin människa, tänk att jag fick prata med hennes barn." I dag gick jag förbi henne när hon satt ensam i en busskur.
"Hej igen", ropade jag.
"Hej", sa hon med ett, kanske två utropstecken efteråt.
Efteråt har jag tänkt att det är möjligt att hon från festen sänkte blicken eftersom hon upplevt mig som icke hejvänlig. Det är bara det att jag inte upplever mig själv så. Nåväl. Jag tänker att vi har mycket att lära av Umeås cykel-Ingemar som aldrig tvekar på att säga hej!
Hej, hej!
Vid ett flertal tillfällen har jag tänkt att hon kanske är inne i sitt och att hon därför inte har sett mig. Det var min teori tills häromdagen när vi kom gående från varsitt håll i en smal gränd. Det är så pass smalt där att man inte kan undgå varandra och jag skulle just säga hej, hallå när jag såg henne sänka blicken. Jag blev stum och hon passerade mig på en armlängds avstånd. Hela situationen var så oändligt sorglig, men känns ändå som väldigt typisk. Det verkar vara vanligt att man till slut inte ser de man inte har tillräckligt många gemensamma nämnare med.
Det får mig att tänka på en annan situation som inträffade i lördags. Vi väntade på bussen när en man som var tjenis med min pappa kom fram för att berätta att han fått en ny lägenhet. Han sa "jag ska klara det den här gången" och jag sa att jag var glad för hans skull. När vi hade pratat en stund kom en av hans vänner fram. Hon frågade lite om ungarna, vad de heter, hur gamla de är, vilken Sockertoppens favoritfärg är "blå och grön", svarade han och Lillebror charmade upp henne, precis som han alltid gör med äldre kvinnor. När bussen kom hjälpte hon mig med vagnen och innan dörrarna slog igen hörde jag henne säga "vilken fin människa, tänk att jag fick prata med hennes barn." I dag gick jag förbi henne när hon satt ensam i en busskur.
"Hej igen", ropade jag.
"Hej", sa hon med ett, kanske två utropstecken efteråt.
Efteråt har jag tänkt att det är möjligt att hon från festen sänkte blicken eftersom hon upplevt mig som icke hejvänlig. Det är bara det att jag inte upplever mig själv så. Nåväl. Jag tänker att vi har mycket att lära av Umeås cykel-Ingemar som aldrig tvekar på att säga hej!
Hej, hej!
Men kolla inte bakom böckerna i bokhyllorna
egon skrev "vad tjusig hyllan blev! och ni verkar ha det himla fint och hemtrevligt (som i ngt positivt, icke negativt) hemma."
Jag håller med dig om både hyllan och det hemtrevliga! Det märkliga är att radhuset känns mer hemtrevligt än trerummaren som var vårt hem i flera år och då har vi inte köpt mycket nytt. Jag antar att det stylade stöket* gör sitt! Hö hö!
Vad grejen är med den frånvända fåtöljen på bilden? Lillebror klättrar upp och faller sedan handlöst ner. Så tills dess att han förstått att man ska glida ner med benen först får den stå sådär.
* Här hittade jag uttrycket.
Snart är det över
Jag försöker tänka positivt. Att allt oljud som byggarbetarna och deras maskiner för leder till något bra, alltså att de snart drar vidare till andra byggen. Då ska jag fira med skumpa och bara "vakna till oljudet från asfaltsläggare och ångvält, never again!"
söndagen den 25:e oktober 2009
Suddiga vardagspixlar
Tema Röda nyanser
Lillebror Jordgubbe.
Storebror Jordgubbe.
Ibland känner jag mig suddig i kanterna, särskilt efter oroliga nätter med ungar som vaknar och som under inga omständigheter kan tänka sig att sova i sin egen säng.
Äntligen på plats! När vi beställde hyllan fick vi höra att den skulle skickas direkt, men det visade sig vara ett billigt säljknep. Vi fick vänta på den i en månad, men när jag väl hade hämtat hem den gick det fort. Tack för din insats i dag M!
Kaffekoppar, tallrikar, bestik, vattenglas, barnteckningar and you name it kvar på köksbordet och en herrans massa porslin i diskhon efter en dag då gäster avlöst varandra. Man ska ju ha trevligt, inte putsa på fasaden när man har folk på besök!
Lillebror Jordgubbe.
Storebror Jordgubbe.
Ibland känner jag mig suddig i kanterna, särskilt efter oroliga nätter med ungar som vaknar och som under inga omständigheter kan tänka sig att sova i sin egen säng.
Äntligen på plats! När vi beställde hyllan fick vi höra att den skulle skickas direkt, men det visade sig vara ett billigt säljknep. Vi fick vänta på den i en månad, men när jag väl hade hämtat hem den gick det fort. Tack för din insats i dag M!
Kaffekoppar, tallrikar, bestik, vattenglas, barnteckningar and you name it kvar på köksbordet och en herrans massa porslin i diskhon efter en dag då gäster avlöst varandra. Man ska ju ha trevligt, inte putsa på fasaden när man har folk på besök!
OCR-helvetet
Nu när månadens skörd av räkningar är betald kan jag konstatera att en boksajt är det enda företaget som verkar förstå sina kunders behov, med sina tio siffror långa OCR-nummer. Jämför det med kommunen som har slängt på ytterligare fem siffror att hålla reda på.
Det min tur att åka norröver
Mamma ringde mig sent i går kväll för att berätta att hon hade bokat biljetter till Luleå och att hon tyckte att jag också skulle komma. Kan jag väl, sa jag som inte varit i Norrbotten på över ett år.
Min morbror har bjudit in till förlovningsfest, som förmodligen kan komma att bli en släktchock då alla ska komma. Dessutom ska jag träffa min härliga gammelmormor och prata mer om en idé som jag har funderat på de senaste två åren och så hoppas jag verkligen att någon av mina morbröder tar mig på en nostalgitripp. Vi bodde i Luleå i ett par år så jag vill se om min gamla skola står kvar, om det luktar lika illa i brottningshallen där jag spenderade en herrans massa timmar och så vill jag besöka biblioteket där min läslust väcktes.
Men, vad nu?
När jag letade efter en bild på Luleå stadsbibliotek upptäckte jag att biblioteket såsom jag minns det inte finns kvar längre. I höghuset nere vid kajen huserar tydligen ett toppmodernt gym. Nog för att jag är för utveckling och stadsbiblioteket har ju faktiskt fått nya och fräscha lokaler, men det är alltid lika sorgligt när man upptäcker att det som var självklart i ens barndom inte kommer att vara för evigt.
BIB
LIO
TEK
Min morbror har bjudit in till förlovningsfest, som förmodligen kan komma att bli en släktchock då alla ska komma. Dessutom ska jag träffa min härliga gammelmormor och prata mer om en idé som jag har funderat på de senaste två åren och så hoppas jag verkligen att någon av mina morbröder tar mig på en nostalgitripp. Vi bodde i Luleå i ett par år så jag vill se om min gamla skola står kvar, om det luktar lika illa i brottningshallen där jag spenderade en herrans massa timmar och så vill jag besöka biblioteket där min läslust väcktes.
Men, vad nu?
När jag letade efter en bild på Luleå stadsbibliotek upptäckte jag att biblioteket såsom jag minns det inte finns kvar längre. I höghuset nere vid kajen huserar tydligen ett toppmodernt gym. Nog för att jag är för utveckling och stadsbiblioteket har ju faktiskt fått nya och fräscha lokaler, men det är alltid lika sorgligt när man upptäcker att det som var självklart i ens barndom inte kommer att vara för evigt.
BIB
LIO
TEK
lördagen den 24:e oktober 2009
Den där om att blicka tillbaka
Den här bilden, som jag knäppte av för några år sedan, får mig att känna mig lastgammal.
Boktips!
Jag vet att det är lite märkligt att tipsa om böcker man ännu inte har läst, men jag tänker göra det ändå! I dag köpte jag Karolina Ramqvists "Flickvännen", som är nominerad till Tidningen Vi:s Litteraturpris 2009. Jag har hört så mycket om den och var faktiskt nära att köpa den inbunden för ett par veckor sedan, men jag sansade mig och det var tur för nu finns den även på pocket.
Bild: Wahlström & Widstrand
Det blev pinsamt tyst
"Nämen... Ska ni ha en till", sa han.
Hörde jag rätt? Hörde jag rätt? Sa han verkligen så? Upprepade jag för mig själv medan jag frågande kollade ner på min mage.
"Ojdå, förlåt mig.........", ursäktade han sig innan jag hann svara.
"Nää, jag är inte gravid. Jag ser ut så här."
Det är första gången det händer mig, alltså att någon får för sig att degmagen* är en gravidmage, och jag blev lika förvånad som irriterad och bara "tack för den." Nu får ni ursäkta mig, jag ska göra 100 situps. Nej, jag skojar bara, det skulle jag aldrig orka.
* det är så min mage ser ut efter två graviditeter.
Hörde jag rätt? Hörde jag rätt? Sa han verkligen så? Upprepade jag för mig själv medan jag frågande kollade ner på min mage.
"Ojdå, förlåt mig.........", ursäktade han sig innan jag hann svara.
"Nää, jag är inte gravid. Jag ser ut så här."
Det är första gången det händer mig, alltså att någon får för sig att degmagen* är en gravidmage, och jag blev lika förvånad som irriterad och bara "tack för den." Nu får ni ursäkta mig, jag ska göra 100 situps. Nej, jag skojar bara, det skulle jag aldrig orka.
* det är så min mage ser ut efter två graviditeter.
Klädutmaningen, dag 18
- Plommonlila knästrumpor, som inhandlades vintern 2008.
Kommentar: det är rätt tjusigt till klänning eller kjol, men jag har alltid känt mig så tillgjord, så uppklädd i knästrumpor. Därför har de mest bara skvalpat omkring bland mina underkläder i väntan på bättre tider.
- Klänning med snäckmönster, inhandlades år 2005 eller 2006.
Kommentar: den tillhör inte kläderna som legat längst in, längst bak i garderoben, men jag använder den alldeles för sällan. I dag påminde den mig om att jag inte behöver någon ny klänning.
Kappan däremot, den sliter jag på så mycket att ena fickan har gått sönder och knapparna trillar av, en efter en. Det är nog dags att lämna in älsklingen för en helrenovering. Känner ni till någon som är duktig med nål och tråd i Umeå?
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 233
Jag blir så väldigt sugen att packa väskan och dra på en jorden runt-resa med familjen när jag läser min barndomsväns och hennes killes resblogg. De började med att tågluffa genom Europa innan de flög till Afrika och om jag har förstått rätt är de fortfarande kvar där.
Enda hindret för oss just nu är att det kostar skjortan. När det gäller att resa med barn har vi ju redan erfarenhet av hur det är att resa i ett dygn med småbarn och det gick ju, även om det var lite omständigt.
Enda hindret för oss just nu är att det kostar skjortan. När det gäller att resa med barn har vi ju redan erfarenhet av hur det är att resa i ett dygn med småbarn och det gick ju, även om det var lite omständigt.
Hoppas, hoppas, hoppas!!!
Eftersom vi byter till oss den lokala morgontidningen mot Dagens nyheter så har jag ännu inte kunnat slänga upp dagens Västerbottens-Kuriren på köksbordet än. Tur att det går att följa de lokala nyheterna på webben annars hade jag nog inte fått ta del av de goda nyheterna förrän i morgon bitti.
Lars Nittve, Moderna museets chef, säger till tidningen att det inte är omöjligt att Umeå kan få en filial till Moderna museet men att "Det måste finnas ett sug på platsen. Vi vill inte bara komma och plantera oss." Wow! Jag hoppas verkligen att kulturchefen ser till gör verklighet av det här.
För precis som Världen enligt J ser jag fram emot att promenera längs med den stora starka älven, över kyrkbron och kolla in en utställning och förhoppningsvis fika eller käka lunch på konstcampus.
Lars Nittve, Moderna museets chef, säger till tidningen att det inte är omöjligt att Umeå kan få en filial till Moderna museet men att "Det måste finnas ett sug på platsen. Vi vill inte bara komma och plantera oss." Wow! Jag hoppas verkligen att kulturchefen ser till gör verklighet av det här.
För precis som Världen enligt J ser jag fram emot att promenera längs med den stora starka älven, över kyrkbron och kolla in en utställning och förhoppningsvis fika eller käka lunch på konstcampus.
Ingen skitlördag på en Boklördag
Efter en ovanligt intensiv diskussion om huruvida man måste äta upp all gröt eller om det räcker med hälften fick jag till slut läsa morgontidningen i fred. Alla vet ju att den perfekta dagen börjar med kaffe, hårdbrödmacka, morgontidning och radio i bakgrunden. Och som extra grädde på moset vaknade Sockertoppen upp utan feber i dag också, alltså kan vi röra oss utanför ytterdörren.
fredagen den 23:e oktober 2009
DAGENS
DAGENS VILL HA: den här brickan. På den skulle min familj servera mig frukost på sängen, varje dag.
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, ett par alldeles för tighta tights, en urtvättad bomullsklänning som jag inte har använt sedan i somras och ett par ursköna hotelltofflor.
DAGENS SMINK: inget alls
DAGENS FRISYR: oborstat, otvättat och oresonligt.
DAGENS HÄNDELSE: Sockertoppen värmde plättar på spisen. Under tiden försökte jag förstå vart tiden har tagit vägen. Nyss var han bebis, nu fixar han kvällsfikat själv.
DAGENS LÅT: "Regrets (i have none)".
DAGENS PLANER: jag ska gå och lägga mig så fort jag är helt säker på att Lillebror har somnat för natten. Vissa skulle kanske plockat upp och gjort något åt berget av disk i köket innan de lade sig, men sådant sysslar inte jag med. Är jag trött vill jag sova, inte städa.
DAGENS SAKNAD: min man.
DAGENS DUMMASTE: på grund av ömmande tandkött somnade Lillebror inte förrän vid kvart i tio i kväll. Det vore bra om framtänderna kunde ta och leta sig ut ur tandköttet snart, tack.
DAGENS SJUKA: hälsotillståndet här hemma har inte varit på topp.
DAGENS DROG: utan kaffe skulle jag inte orkat med dagen.
DAGENS ROLIGASTE: Sockertoppen har lärt sig vad de säger i all reklam som sänds på Disneykanalen utantill. Han kan också vissa scener i "Kalle och chokladfabriken". Alla bra egenskaper har han ärvt av mig!
DAGENS FAVORIT: Melissa Horns senaste på Spotify, 4 av 5.
DAGENS KÖP: körsbärstomater, en tidning, glass, mineralvatten och en tandborste till mig själv. Min förra har försvunnit.
DAGENS HUMÖR: bergådalbana.
DAGENS ORD: fredagsmys.
Tips till Julia Skott!
Journalisten och bloggaren Julia Skott sitter i panelen för "Stora bloggpriset 2009" och frågar här om hennes läsare kan tipsa om bra bloggar. Kan jag väl, säger jag som ju sedan en tid tillbaka läser hennes grymma blogg! Men jag är väldigt dålig på att kommentera, hoppas hon förlåter mig. Nåväl, här kommer mina förslag:
Nöje & kultur
"Älskade dumburk"
Mode
Jag läser nog ingen utpräglad modeblogg, bara bloggar som skrivs av folk med snygga kläder. Så pass... Eller vänta nu, jag läser ju min svågers nystartade modeblogg.
Sport
Anja Gatus sportblogg
Vardagsliv & fritid
Linna Johanssons blogg
Politik & samhälle
Elin Grelssons blogg
Prylar & teknik
"Lilla gumman"
Design & inredning
Dos Family
Nöje & kultur
"Älskade dumburk"
Mode
Jag läser nog ingen utpräglad modeblogg, bara bloggar som skrivs av folk med snygga kläder. Så pass... Eller vänta nu, jag läser ju min svågers nystartade modeblogg.
Sport
Anja Gatus sportblogg
Vardagsliv & fritid
Linna Johanssons blogg
Politik & samhälle
Elin Grelssons blogg
Prylar & teknik
"Lilla gumman"
Design & inredning
Dos Family
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 232
"Mamma säg till honom. Han stör mig hela tiden", ropade Sockertoppen för femtioelfte gången i dag.
"Lillebror du får inte göra sådär", sa jag trots att det är som att prata med en vägg. "Men du Sockertoppen..."
"Mm..."
"Du får komma ihåg att han gör det inte för att vara elak, jag tror att han vill vara med. Och även om jag säger till honom hundra gånger så kommer han fortsätta. Han förstår inte bättre.
"Jo, det gör han visst. Han är inte dum!"
"Lillebror du får inte göra sådär", sa jag trots att det är som att prata med en vägg. "Men du Sockertoppen..."
"Mm..."
"Du får komma ihåg att han gör det inte för att vara elak, jag tror att han vill vara med. Och även om jag säger till honom hundra gånger så kommer han fortsätta. Han förstår inte bättre.
"Jo, det gör han visst. Han är inte dum!"
Radiokärlek
Även om radion står på dygnet runt, 24/7, varje vaken stund är det bara vissa stunder den får min fulla uppmärksamhet.
Jag älskar de där gångerna när radion har stått på en längre stund utan att jag riktigt har lyssnat och så plötsligt händer det "nämen, vad säger dom?" och så höjer jag ljudet och lyssnar intensivt för att förstå sammanhanget. Det händer mig ett par gånger om dagen.
För en stund sedan stannade jag upp i läsandet när jag hörde orden Bitterfittan och Radioteater. Tydligen ska författaren och journalisten Maria Svelands uppmärksammade roman sändas som radioteater i P1. Första delen av två kan vi höra redan i morgon, lördag. Det ser jag fram emot!
Jag älskar de där gångerna när radion har stått på en längre stund utan att jag riktigt har lyssnat och så plötsligt händer det "nämen, vad säger dom?" och så höjer jag ljudet och lyssnar intensivt för att förstå sammanhanget. Det händer mig ett par gånger om dagen.
För en stund sedan stannade jag upp i läsandet när jag hörde orden Bitterfittan och Radioteater. Tydligen ska författaren och journalisten Maria Svelands uppmärksammade roman sändas som radioteater i P1. Första delen av två kan vi höra redan i morgon, lördag. Det ser jag fram emot!
Anteckningar från en nattuggla
Nu har jag suttit och stirrat på det tomma fönstret utan ngåon som helst framgång alldeles för länge. Jag tycker väldigt illa mig när jag plågar mig själv på det här sättet, alltså när jag börjar fundera på hur jag ska formulera mig. Jag överväger, skriver, delitar, skriver om, skriver mer, delitar och så kan jag hålla på i en hel evighet innan jag i ett mindre vredesutbrott stänger av datorn. Så nu tänker jag skita i det och bara skriva!
För en stund sedan fick jag för mig att jag skulle skriva något om att jag har tröttnat på bloggen, att jag inte vet vad jag vill med den längre, men jag insåg snabbt att det vore att fara med osanning. Jag kände mig bara less för stunden. Jag gillar ju "Försök att inte se så snygg ut"!! Det är faktiskt så pass att jag gillar den bättre nu än för bara någon månad sedan. Framför allt känns det skönt att den inte längre känns som ett måste utan mer som ett slags berättarforum. Jag gillar ju att berätta. På min begravning hoppas jag att någon utbrister "ja, och så var hon ju så väldans bra på att berätta också" och så ska alla nicka i samförstånd.
På tal om begravning och död så läste jag en fin text om bilder nära döden i tidningen Spira, som ges ut av Umeå kyrkliga samfällighet. I samma veva som fotograferingstekniken slog igenom på allvar i mitten av 1800-talet började man tydligen fotografera döda människor. Från början var det framför allt kunligheter som fotograferades döda, men när tekniken blev billigare spreds seden också till allmänheten. Bilderna gömdes inte undan utan kunde hängdas upp tillsammans med dem från födelsedagskalasen. En kvinna som jobbar som fotoantikvarie på Västerbottens museum berättar att kistorna på bilderna ofta är prydda med spetsar och blommor och står antingen ensamma eller omgivna av familjen eller ett helt begravningssällskap.
Hela kvällen har jag sneglat på bilden på syskonskaran och åttabarnspappan som tar farväl av hustrun och mamman Agnes, som ligger nedbäddad i en kista med ljusa blommor kring sitt ansikte. Den är lika vacker som den är sorglig och får mig att tänka på stämningen i andaktsrummet när jag och mina systrar stod runt pappa som låg död under ett av landstingets tunna syntettäcken. Varför var det ingen som tog en bild på oss? I så fall skulle det ha varit en av få bilder då vi allihop var samlade.
torsdagen den 22:e oktober 2009
När snygghetsfaktorn faller pladask
I morse såg jag två kvinnor och en man, alla tre var väldigt dressade, med prislapparna kvar under skorna. Jag fick lust att rusa fram till de och slita bort prislapparna en efter en, men det gjorde jag förstås inte.
Hurra! 176 mot 62
Jag kände mig låg när jag kom hem efter en lång dag i skenet av lysrör. Min man reser nämligen norröver och blir borta alldeles för länge och ena ungen är dunderförkyld. Isolerad hemma med två ungar i flera dagar kan vara rätt påfrestande, om man säger så. Men så klickade jag in mig på Elin Grelssons grymma blogg och bara WOW med flera utropstecken efteråt och vidare till artikel efter artikel, blogginlägg efter blogginlägg. Jag vågade knappt tro att det var sant, men det är sant - i dag valde kyrkomötet att gå kärlekens väg! Det är ju helt fantastiskt. Nu måste vi fira!
onsdagen den 21:e oktober 2009
Zzz..
Eftersom jag gick upp väldigt tidigt efter en orolig natt med nerverna utanpå kroppen är jag trött i dag. Så nu ska jag göra något som jag inte har gjort på väldigt länge, passa på att sova medan Lillebror gör detsamma.
Uppdatering: Strax efter att jag publicerade inlägget vaknade Lillebror och bara "In your dreams..."
Uppdatering: Strax efter att jag publicerade inlägget vaknade Lillebror och bara "In your dreams..."
Missar Bokhora på bokcafé
Åh! Ni kan inte ana hur besviken jag är just nu. På grund av en halvdan familjeplanering missar jag morgondagens arrangemang på Bokcafé Pilgatan. Det påminner mig om att vi nog ska ta och plocka fram familjekalendern ur köksskåpet. Hursomhaver. Bokhororna JoL och JoÖ ska snacka "Album", bokbloggen, litteraturkritik och läsning med en lokal kulturredaktör. Har ni möjlighet tycker jag minsann att ni ska bege er dit i morgon (det börjar klockan 18.30) , anteckna gärna åt mig!
tisdagen den 20:e oktober 2009
"Klockan är halv tolv. Det blir..."
Jag sitter här och tänker på att jag börjar jobba klockan 05.00 i morgon bitti, vilket innebär att jag måste gå upp i slutet av den svettiga vargtimmen för att hinna med frukost och två koppar kaffe. En del av er kanske tycker att det verkar hopplöst jobbigt, men jag gillar att jobba morgon så för mig är det ingen big deal.
I brist på annat
Jag hittade en blogglista på Bokhora, som i sin tur hade hittat den hos bloggaren Bernur. Man ska svara på frågorna med hjälp av titlar ur den egna bokhyllan. Först tänkte jag begränsa mig till bokhyllan på bilden ovan, men jag förstod rätt snart att det skulle bli svårt. Btw! Jag bara letat efter titlar och inte ägnat så mycket tanke åt bokens innehåll:
Är du man eller kvinna?
"S som i syster"
Beskriv dig själv
"Får man vara lite tilltalande i det här samhället?"
Hur mår du?
"Allt är bara bra, tack"
Beskriv stället du bor på
"I en förvandlad stad"
Vart skulle du vilja resa?
Till "Bokhandlaren i Kabul"
Beskriv din bästa vän
"Lyssnerskan"
Vilken är din favoritfärg?
Jag hittade dessvärre ingen bok som får en att tänka på färgen svart.
Hurdant väder är det just nu?
Inte "Flyga drake"-väder i alla fall
Vilken är din favoritårstid?
Det kan hända att jag är dålig på att leta, men jag hittade dessvärre ingen bok vars titel får en att tänka på hösten.
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta?
"Vill ha mer", ett program om konsumtion
Vad betyder livet för dig?
"Allt"
Hurdant är ditt parförhållande?
"Kärlek är allt"
Vad är du rädd för?
Att "Ro utan åror"
Dagens aforism
"Äkta vara", tack
Vilket råd skulle du vilja ge?
"Ta betalt"
Hur skulle du vilja dö?
Det vet jag inte, men åtminstone på "En tillräckligt vacker dag för att dö"
Ditt motto
"Mig äger ingen"
Klädutmaningen: dag 14
- Svart tröja med guldknappar, som knäpper upp sig själva, inhandlades hösten 2008.
Kommentar: Senast jag kan komma ihåg att jag använde den var på BB dagarna efter kejsarsnittet.
- Olivgröna strumpbyxor, inhandlades år 2006 eller 2007.
Kommentar: Eftersom de inte har revor eller hål i grenen antar jag att jag inte använt dom alltför ofta.
- Svart bomullskjol med fickor på sidorna (syns inte på bilden), inhandlades år 2006.
Kommentar: Jag har inget bra svar på varför den mest bara skvalpat omkring i garderoben eller jo, det har jag ju... Om jag inte drar ner den med jämna mellanrum så är risken stor att jag plötsligt går omkring och visar halva rumpan.
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 231
Det har sprungit byggarbetare hemma hos oss under förmiddagen. Vi har nämligen upptäckt en mindre fuktskada i köket. En av de petade lite lätt på Lillebrors mage och sa "nämen vilken söt liten flicka." Det kan förstås vara svårt att veta vilket kön en bebis har, men jag antar att han hade noterat Lillebrors knallrosa t-shirt.
Förlåt Hao
För en tid sedan kontaktade vi ActionAid för att bli fadder till en flicka så att hon kan gå i skola. Nu under förmiddagen fick vi information om barnet som organisationen valt ut - en pojke från Vietnam. Vi eller rättare sagt jag valde ActionAid eftersom organisationen säger sig ha flickor och kvinnor i fokus i sina projekt och kampanjer. Jag tror nämligen att det är viktigt att hjälpa flickor och kvinnor att hjälpa sig själva att ta sig ur fattigdomen för på så sätt lyfts så många andra i deras närhet.
Det stod "Bli fadder till en flicka" i rutan vi klickade på för att anmäla vårt intresse så ni kan nog gissa hur förvånad jag blev när jag öppnade brevet och såg pojkens ansikte på bild. Jag tvekade en lång stund, men när jag läste att pojken går i skola, bor hemma hos sin familj och har nära till sjukvård kontaktade jag organisationen, som svarade att det måste ha blivit något fel och att det inte är några problem att byta. Jag känner mig dum och väldigt, väldigt snål men det är ju trots allt en flicka vi vill ge vårt stöd till för färre flickor än pojkar går i skolan och fler flickor än pojkar utsätts för våld, smittas av hiv, är undernärda och utnyttjas sexuellt.
Det stod "Bli fadder till en flicka" i rutan vi klickade på för att anmäla vårt intresse så ni kan nog gissa hur förvånad jag blev när jag öppnade brevet och såg pojkens ansikte på bild. Jag tvekade en lång stund, men när jag läste att pojken går i skola, bor hemma hos sin familj och har nära till sjukvård kontaktade jag organisationen, som svarade att det måste ha blivit något fel och att det inte är några problem att byta. Jag känner mig dum och väldigt, väldigt snål men det är ju trots allt en flicka vi vill ge vårt stöd till för färre flickor än pojkar går i skolan och fler flickor än pojkar utsätts för våld, smittas av hiv, är undernärda och utnyttjas sexuellt.
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 230
Den här morgonen fick vi känna på hur det är att vara förälder till en tweenie. Kläderna jag hade plockat fram dög inte, gröten var äcklig och precis allt jag och min man sa och gjorde var fel "Jag gör som jag vill, ni bestämmer inte över mig."
"Jo, det gör vi och det kommer vi att göra tills du blir arton."
"Hur länge är det", röt han.
"Tio plus åtta år."
"VAAAA?"
"Jo, det gör vi och det kommer vi att göra tills du blir arton."
"Hur länge är det", röt han.
"Tio plus åtta år."
"VAAAA?"
Stör mig gärna!
När butiksbiträdet inte kunde hjälpa mig frågade en kvinna om hon kanske kunde hjälpa till "jag tänkte, jag jobbar ju med ungefär samma frågor", sa hon. Jag letade efter en bok som hade visat sig vara definitivt slut på både bokkedjans- och förlagets lager. En bok som knappt ens går att hitta på antikvariat, fick jag veta lite senare under dagen.
"Du kan ju köpa den här och den här i stället", sa kvinnan. "Det är ungefär på samma tema."
"Men du, tack så mycket", sa jag medan jag ögnade genom baksidetexterna.
"Du får ursäkta om du tycker att jag la mig i", ursäktade hon sig.
"Det är jag som ska tacka för att du faktiskt la dig i. Förresten så tycker jag att man ska göra det, särskilt de gångerna man faktiskt kan hjälpa till", sa jag som tyckte att det var oändligt sorgligt att kvinnan bad om ursäkt. Hon hjälpte ju till när butiksbiträdets expertis inte räckte till.
Jag tycker att det är en fin egenskap att våga lägga sig i främlingars bestyr när det är uppenbart att det behövs. Ibland kan det förstås vara svårt att veta om man egentligen har något med saken att göra, men jag tycker ändå att fler borde våga lägga sig i. Inte bara när folk letar efter böcker också vid andra tillfällen som t.ex. när någon blir orättvist behandlad eller far illa, men inte ens då vågar folk höja rösten.
Under gymnasietiden fick jag en bok, som handlade om en pappa som drack för mycket, av min svensklärare. Jag antar att hon hade förstått att det inte stod rätt till hemma hos min pappa så hon gav mig en bok om folksjukdomen. Kanske hade hon tänkt att vi skulle prata om boken, men vad jag minns gjorde vi aldrig det. Hon försökte närma sig i alla fall, det var hon ganska ensam om.
---
Vilken bok jag söker och vem som kan få den kan jag dessvärre inte berätta för hon (du) läser "Försök att inte..." Det är en julklapp!
"Du kan ju köpa den här och den här i stället", sa kvinnan. "Det är ungefär på samma tema."
"Men du, tack så mycket", sa jag medan jag ögnade genom baksidetexterna.
"Du får ursäkta om du tycker att jag la mig i", ursäktade hon sig.
"Det är jag som ska tacka för att du faktiskt la dig i. Förresten så tycker jag att man ska göra det, särskilt de gångerna man faktiskt kan hjälpa till", sa jag som tyckte att det var oändligt sorgligt att kvinnan bad om ursäkt. Hon hjälpte ju till när butiksbiträdets expertis inte räckte till.
Jag tycker att det är en fin egenskap att våga lägga sig i främlingars bestyr när det är uppenbart att det behövs. Ibland kan det förstås vara svårt att veta om man egentligen har något med saken att göra, men jag tycker ändå att fler borde våga lägga sig i. Inte bara när folk letar efter böcker också vid andra tillfällen som t.ex. när någon blir orättvist behandlad eller far illa, men inte ens då vågar folk höja rösten.
Under gymnasietiden fick jag en bok, som handlade om en pappa som drack för mycket, av min svensklärare. Jag antar att hon hade förstått att det inte stod rätt till hemma hos min pappa så hon gav mig en bok om folksjukdomen. Kanske hade hon tänkt att vi skulle prata om boken, men vad jag minns gjorde vi aldrig det. Hon försökte närma sig i alla fall, det var hon ganska ensam om.
---
Vilken bok jag söker och vem som kan få den kan jag dessvärre inte berätta för hon (du) läser "Försök att inte..." Det är en julklapp!
måndagen den 19:e oktober 2009
Dagens ord: gråtfärdig
Jag var gråtfärdig när jag lämnade kvinnokliniken tidigare i dag. Gråtfärdig eftersom det gjorde så vansinnigt ont när barnmorskan la bedövningen och när hon satte in spiralen. Men mest gråtfärdig var jag eftersom det är så orättvist att min man inte kan göra det i mitt ställe, alltså föra in främmande föremål, som skyddar mot graviditet, i kroppen. Vi är ju båda helt överens om att vi inte vill ha fler ungar, inte än i alla fall. Min karriär har ju längtat efter mig! Undra hur länge superpillret dröjer? Tja... Mest troligt tills dess att fler kvinnor bestämmer vart forskningspengarna ska gå.
Länkkärlek
Förra sommaren bad bloggaren och skribenten Hanna Fridén sina läsare att tipsa om kvinnliga artister. Jag började genast skriva ner ett gäng artister vars musik jag uppskattar t.ex. Jenny Wilson, Anna Ternheim, Säkert!, Vanessa Paradis, Ella Fitzgerald, Feist m.fl.
När jag var klar med artistlistan spann jag vidare och plötsligt kom jag på mig själv att lista förebilder, som alla är grymma kvinnor (men mer om dom i ett annat inlägg). På den listan finns minst en författare, vilket fick mig att tänka på att det är övervägande kvinnliga författare i våra bokhyllor och att min länklista på bloggen nästan helt domineras av kvinnor. Det gör den fortfarande, men för en tid sedan hittade jag till Linus Fremins blogg via Bonnieto och jag bara "men va, hur kan jag missat?" Om ni inte har klickat in er på hans blogg än så tycker jag att ni ska göra det redan nu!
När jag var klar med artistlistan spann jag vidare och plötsligt kom jag på mig själv att lista förebilder, som alla är grymma kvinnor (men mer om dom i ett annat inlägg). På den listan finns minst en författare, vilket fick mig att tänka på att det är övervägande kvinnliga författare i våra bokhyllor och att min länklista på bloggen nästan helt domineras av kvinnor. Det gör den fortfarande, men för en tid sedan hittade jag till Linus Fremins blogg via Bonnieto och jag bara "men va, hur kan jag missat?" Om ni inte har klickat in er på hans blogg än så tycker jag att ni ska göra det redan nu!
söndagen den 18:e oktober 2009
Suddiga vardagspixlar
För en stund sedan påbörjade jag något som jag redan nu känner att jag inte kommer att orka avsluta i kväll. Synd bara att jag var tvungen att vräka ut mig över köksbordet... Fast å andra sidan är jag ganska övertygad om att Sockertoppen inte skulle banga på att käka gröten vid soffbordet i morgon bitti.
På tal om att styra upp kaos upptäckte jag att Ann Söderlund flyttat sin blogg hit. Bloggen heter "Ordning hos Ann".
Lästips!
"Läste du om AIK-tvillingarna", frågade min man.
"Va?"
"I DN..."
Jag såg den kärleksfulla bilden när Erik Olsson smeker sin sjuka bror över pannan, men så noterade jag orden spelas och match i rubriken och bläddrade genast vidare. Så nej, jag hade inte läst den, men nu har jag gjort det. Så här lyder ingressen: "I hela sitt liv har tvillingbröderna Olsson delat allt: barnhem, lägenhet och kärleken till AIK. Men nu är gemenskapen hotad. Lennart har fått cancer och Erik tvingas för första gången gå till matcherna ensam."
Jag började snyfta en bit in i texten, men det beror inte på att jag är extra blödig utan för att reportaget är så himla fint. Historien bär sig själv, men reportaget hade nog känts lite fattig om det inte vore för journalistens formuleringar. Så följ länken för att komma till texten.
"Va?"
"I DN..."
Jag såg den kärleksfulla bilden när Erik Olsson smeker sin sjuka bror över pannan, men så noterade jag orden spelas och match i rubriken och bläddrade genast vidare. Så nej, jag hade inte läst den, men nu har jag gjort det. Så här lyder ingressen: "I hela sitt liv har tvillingbröderna Olsson delat allt: barnhem, lägenhet och kärleken till AIK. Men nu är gemenskapen hotad. Lennart har fått cancer och Erik tvingas för första gången gå till matcherna ensam."
Jag började snyfta en bit in i texten, men det beror inte på att jag är extra blödig utan för att reportaget är så himla fint. Historien bär sig själv, men reportaget hade nog känts lite fattig om det inte vore för journalistens formuleringar. Så följ länken för att komma till texten.
Jag ger dig min morgon
Att blogga om en dag i kronologisk ordning har aldrig varit min grej. För den som inte hänger med i svängen får ni här ett exempel på hur det kan se ut: Jag vaknade klockan sju och åt en ostmacka och så drack jag kaffe med mjölk. Efter det gick jag till jobbet och där var det stressigt, men när jag kom hem efter jobbet fick jag i alla fall lite lugn och ro innan middagen. Förresten, vad jobbigt det är att behöva laga middag varje dag. I kväll har vi plockat undan efter maten, städat och så satt på en tvätt. Nu ska vi se på teve och sen ska jag gå och sova tidigt i kväll, har jag bestämt. Det var min dag det.
Väldigt inspirerad av söndagsintervjun med Tuva Novotny i DN Söndag gör jag ett undantag. Här har ni min dag fram till lunch:
Klockan 11.15
"Du..."
"Mm...", mumlade jag.
"Vill du ligga kvar?"
"Vad är klockan?"
"Kvart över elva?"
"KVART ÖVER ELVA???"
"Men ligg kvar du!"
"KVART ÖVER ELVA????"
Klockan 11.30
"Vem kan skala en apelsin åt mig?"
"Jag kan göra det Sockertoppen. Hämta en tallrik och en kniv så fixar jag det."
Klockan 11.45
"Vad ska vi hitta på i dag", ropade Sockertoppen från övervåningen.
"Jag ska hjälpa till att dra upp båten", sa min man.
"Suck", sa jag.
"Men du kan stanna hemma", sa han.
"Nä, då ringer jag The Obbola Family och hör om de bjuder på kaffe."
Klockan 11.50
"Ska du ha kaffe?"
"Mmm.."
Under tiden kaffebryggaren gjorde sitt jobb bläddrade jag igenom DN Söndag.
Klockan 12.00
"Jag kan ge Lillebror lunchen."
Klockan 12.10
"Bloggar du?"
"Mmm..."
"Suck!"
Väldigt inspirerad av söndagsintervjun med Tuva Novotny i DN Söndag gör jag ett undantag. Här har ni min dag fram till lunch:
Klockan 11.15
"Du..."
"Mm...", mumlade jag.
"Vill du ligga kvar?"
"Vad är klockan?"
"Kvart över elva?"
"KVART ÖVER ELVA???"
"Men ligg kvar du!"
"KVART ÖVER ELVA????"
Klockan 11.30
"Vem kan skala en apelsin åt mig?"
"Jag kan göra det Sockertoppen. Hämta en tallrik och en kniv så fixar jag det."
Klockan 11.45
"Vad ska vi hitta på i dag", ropade Sockertoppen från övervåningen.
"Jag ska hjälpa till att dra upp båten", sa min man.
"Suck", sa jag.
"Men du kan stanna hemma", sa han.
"Nä, då ringer jag The Obbola Family och hör om de bjuder på kaffe."
Klockan 11.50
"Ska du ha kaffe?"
"Mmm.."
Under tiden kaffebryggaren gjorde sitt jobb bläddrade jag igenom DN Söndag.
Klockan 12.00
"Jag kan ge Lillebror lunchen."
Klockan 12.10
"Bloggar du?"
"Mmm..."
"Suck!"
lördagen den 17:e oktober 2009
Om bloggfeber
Om ett par timmar ska jag till Umeå folkets hus på ett seminarium där bland annat journalisten och bloggaren Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter ska prata om journalister kan blogga hur som helst och om vad som helst? Och vad som händer med etiken när gränserna suddas ut. Det ska bli, vilket ni nog förstår, väldigt spännande!
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 229
Jag låg i badet för att värma upp min ömma nacke när han kom in.
"Mamma..."
"Mm.."
"Ska vi snacka lite?"
Jag slet blicken ur tidningen.
"Vad vill du snacka om?"
"Vad läser du om", frågade han.
"Det är en kvinna som skriver om att hon kämpar för yttrandefriheten i sitt land."
"Jaha", svarade han dröjande... "Du mamma.."
"Ja?"
"Visst är det dumt att flickor inte får gå i skola?"
"Ja, det är väldigt dumt", svarade jag och förstod direkt vad han ville prata om. Sedan han fick "Hurrraa!! Alla barns rätt" i början av månaden har vi pratat mycket om barn i andra länder och hur orättvist det är att färre flickor än pojkar går i skolan. "Därför är det väldigt bra att du och Lillebror är fadder till en flicka. Då kan hon gå i skolan och så får hon lära sig massa bra grejer."
"Jag ska kasta dom som säger att dom inte får gå i skolan i finkan."
"Om du vill kan jag hjälpa dig", sa jag och så började vi planera hur vi ska gå till väga. Fast till slut kom vi fram till att det där med finkan kanske var lite överdrivet... Det finns ju så mycket annat man kan göra! Det är spännande att få uppleva när ens unge börjar tänka utanför lådan och bry sig om omvärlden.
"Mamma..."
"Mm.."
"Ska vi snacka lite?"
Jag slet blicken ur tidningen.
"Vad vill du snacka om?"
"Vad läser du om", frågade han.
"Det är en kvinna som skriver om att hon kämpar för yttrandefriheten i sitt land."
"Jaha", svarade han dröjande... "Du mamma.."
"Ja?"
"Visst är det dumt att flickor inte får gå i skola?"
"Ja, det är väldigt dumt", svarade jag och förstod direkt vad han ville prata om. Sedan han fick "Hurrraa!! Alla barns rätt" i början av månaden har vi pratat mycket om barn i andra länder och hur orättvist det är att färre flickor än pojkar går i skolan. "Därför är det väldigt bra att du och Lillebror är fadder till en flicka. Då kan hon gå i skolan och så får hon lära sig massa bra grejer."
"Jag ska kasta dom som säger att dom inte får gå i skolan i finkan."
"Om du vill kan jag hjälpa dig", sa jag och så började vi planera hur vi ska gå till väga. Fast till slut kom vi fram till att det där med finkan kanske var lite överdrivet... Det finns ju så mycket annat man kan göra! Det är spännande att få uppleva när ens unge börjar tänka utanför lådan och bry sig om omvärlden.
fredagen den 16:e oktober 2009
De bodde i "Dödens väntrum"
Ungefär hälften av patienterna som skrevs in på sanatoriet Sandträsk utanför Boden överlevde. Bland de fanns två av mina släktingar. Hade minst en av de dött i tuberkulos skulle jag inte levt i dag, inte heller Sockertoppen eller Lillebror. Tänk om ja, tänk om... Det är en minst sagt svindlande tanke.
Bild: SVT, Hemliga svenska rum
Klädutmaningen, dag tio
När jag stod framför kaos-garderoben i morse plockade jag fram en militärgrön bomullsklänning, som jag köpte från den indiska klädkedjan för något år sedan. Klänningen brukar vanligtvis fungera som nattlinne, men inte under klädutmaningen. Det var ju inte ett nytt nattlinne som jag betalade drygt 200 kronor för den där gången.
torsdagen den 15:e oktober 2009
Kort bokenkät
1) Vad heter boken du läser just nu?
"Våtmarker"
2) Hur långt har du kommit?
38 sidor.
3) Beskriv boken med tre ord.
Intensiv & lätt obekväm
4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4.
Nu får ni ursäkta mig... Jag måste fortsätta läsa=ingen tid över för bloggen! Mot badkaret!
Bild: Wahlström & Widstrand
Klädutmaningen, dag nio
Alltså den där kjolen... Jag köpte den för en billig peng en sommardag för en herrans massa år sedan när Sockertoppen hade spillt ljummet kaffe över mina jeans. När vi kom hem från stan tog jag av mig den och vek in den i garderoben. Efter ett tag låg den längst in, längst upp och där fick den ligga fram tills för ett par veckor sedan då jag plockade fram den och bara "Hmm?" Nu har jag till och med på mig den när jag går på fest.
Som värsta messias berättar jag om kjolen och klädutmaningen för folk jag möter. Häromdagen berättade en kompis ivrigt om hur hon hade plockat fram en klänning, som hon använt en gång, ur gömmorna. Det gjorde mig glad! Pröva ni med! Det är svinkul att fynda i sin egen garderob! Inget mer köpaköpaköpa.
ps ja, jag har beskärt bilden så att resten av folket som hade samlats i min svågers kök inte syns. Det känns nämligen lite obekvämt att kontakta folk jag träffat en gång för att höra om det är okej att publicera bilden på min lilla blogg. ds
Jag är också ett radiobarn
Via Bokhora klickade jag in mig på tidnigen Fokus hemsida och läste om Toni Morrison. Precis som Johanna Ö, som skrev inlägget, föll jag för följande citat:
"Jag är ett radiobarn. När du lyssnar på radio måste du hitta på själv eftersom den inte har några bilder. När någon tar av sig en grön klänning måste du föreställa dig vilken grön nyans den har. Du måste hela tiden använda dig av din egen palett och fantasi."
Det är mer än två år sedan jag stegade in på linjeföreståndarens rum och bara "du, jag tror att jag har ångrat mig. Jag vill lära mig göra radio." Dagarna innan hade jag utan att ens reflektera kring mitt beslut valt inriktning press inför andra året på journalistiklinjen (jag hade ju sökt till folkhögskolan för att bli skribent). Klumpen i magen växte sig större för var dag som gick, men det var först när jag lyssnade på ett riktigt bra program i P1 som jag förstod hur gärna jag ville lära mig att göra radio som får lyssnaren att själv skapa sig en bild av vilken nyans klänningen har. Det är världens bästa utmaning!
"Jag är ett radiobarn. När du lyssnar på radio måste du hitta på själv eftersom den inte har några bilder. När någon tar av sig en grön klänning måste du föreställa dig vilken grön nyans den har. Du måste hela tiden använda dig av din egen palett och fantasi."
Det är mer än två år sedan jag stegade in på linjeföreståndarens rum och bara "du, jag tror att jag har ångrat mig. Jag vill lära mig göra radio." Dagarna innan hade jag utan att ens reflektera kring mitt beslut valt inriktning press inför andra året på journalistiklinjen (jag hade ju sökt till folkhögskolan för att bli skribent). Klumpen i magen växte sig större för var dag som gick, men det var först när jag lyssnade på ett riktigt bra program i P1 som jag förstod hur gärna jag ville lära mig att göra radio som får lyssnaren att själv skapa sig en bild av vilken nyans klänningen har. Det är världens bästa utmaning!
Image 13 av 24
Det här med frisyrer, frisörer och den eviga frågan om luggens öde är en never ending story i mitt liv. För något år sedan bestämde jag mig för att spara ut min page och jag har nog aldrig haft så långt hår som jag har nu. Svallet väller ner över skulderbladen när det är blött, men krusar upp sig en bit när det är torrt.
Ett par gånger har jag lugnat ner mig själv när jag varit frestad att klippa av allt hår "nänä, fortsätt spara", har min inre röst sagt. Jag har varit målmedveten, men så råkade jag hamna på någon blogg och via den till fotografen Olivia Frølichs hemsida och plötsligt tror jag faktiskt att jag ändå vill klippa mig. Klicka här så får ni se vad som fått mig att ändra mig, minus cigaretten och färgen.
Ett par gånger har jag lugnat ner mig själv när jag varit frestad att klippa av allt hår "nänä, fortsätt spara", har min inre röst sagt. Jag har varit målmedveten, men så råkade jag hamna på någon blogg och via den till fotografen Olivia Frølichs hemsida och plötsligt tror jag faktiskt att jag ändå vill klippa mig. Klicka här så får ni se vad som fått mig att ändra mig, minus cigaretten och färgen.
Se den! Lova mig det!
I går uppmanade mamma mig att se dokumentären "Madonna i Malawi" och eftersom jag fortfarande gör som hon säger gjorde jag det. Tidigare i kväll försökte jag skriva något smart om dokumentären för att få er att se den om ni inte gjort det än, men jag tänker att det kanske räcker om jag skriver att ni bör se den eftersom ni måste förstå innebörden av ordspråket "I am because we are".
Följ länken för att se dokumentären i SVT Play.
onsdagen den 14:e oktober 2009
Anteckningar från en ofrivillig nattuggla
Det är ingen nyhet att det kan vara svårt att komma till ro om tankeverksamheten pressats till det yttersta i ett par timmar. Därför sitter jag här med skenet från datorskärmen som enda ljuskälla och mumlar för mgi själv. Visst har jag berättat att jag alltid läser högt medan jag skriver, även när jag bloggar? Det händer ganska ofta att det låter så här hemma hos oss:
"Älskling, vad sa du?"
"Nää, jag skriver bara... Du vet", är mitt svar.
"Jaha, okej..."
Eller:
"Men mamma sluta prata för dig själv."
På tal om älsklingar så fyller Lillebror ett år i dag, så liten men ändå så stor! Vi ska fira honom med en prinsessbakelse på morgonkvisten och så ska han få en mjuk boll och Jakob Wegelius "Bland vågor och moln", som jag förälskade mig i när jag besökte bokhandeln häromsisten.
Och på tal om bokhandeln så har jag tänkt lite på min bokkonsumtion, som har varit lite väl hetsig den sista tiden. Just nu väntar jag och Sockertoppen hem ett bokpaket innehållandes Bokhoras "Album" och Sarah Sheppards "Varning för köttgänget", men sedan får det faktiskt vara nog. Jag kanske skulle ta och överföra min klädutmaning, som fortfarande går precis så bra som den började, till böcker. Läsa om några favoriter och till och med ge böcker jag gett upp på en andra chans. Ja, he vore som nått!
"Älskling, vad sa du?"
"Nää, jag skriver bara... Du vet", är mitt svar.
"Jaha, okej..."
Eller:
"Men mamma sluta prata för dig själv."
På tal om älsklingar så fyller Lillebror ett år i dag, så liten men ändå så stor! Vi ska fira honom med en prinsessbakelse på morgonkvisten och så ska han få en mjuk boll och Jakob Wegelius "Bland vågor och moln", som jag förälskade mig i när jag besökte bokhandeln häromsisten.
Och på tal om bokhandeln så har jag tänkt lite på min bokkonsumtion, som har varit lite väl hetsig den sista tiden. Just nu väntar jag och Sockertoppen hem ett bokpaket innehållandes Bokhoras "Album" och Sarah Sheppards "Varning för köttgänget", men sedan får det faktiskt vara nog. Jag kanske skulle ta och överföra min klädutmaning, som fortfarande går precis så bra som den började, till böcker. Läsa om några favoriter och till och med ge böcker jag gett upp på en andra chans. Ja, he vore som nått!
tisdagen den 13:e oktober 2009
Kära dagbok,
Till skillnad från de senaste dagarna känner jag mig någorlunda levande i dag. Trots att jag har sovit helt okej har jag varit våldsamt trött. Addera lagom mycket stress och höstmörker på det så förstår du kanske hur ohärligt det har varit.
måndagen den 12:e oktober 2009
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 227
Märkt av att ha cyklat genom ett folktomt Umeå innan vargtimmen övergått till morgon letade jag efter vantar åt ungarna i den kvällsöppna gallerian tidigare i kväll.
"Men va fa-an, bara rosa eller blått", frustade jag så att butiksbiträdet på andra sidan butiken skulle höra mig (gissa hur respektive färg var uppdelad? Mm... precis). Hon hörde mig inte och jag kände att jag kunde vara lite mer finkänslig "Ursäkta, men har ni inget annat än rosa eller blått?"
"Vilken storlek ska du ha?"
"Till en ettåring och en femåring."
"Här har du ett par svarta." (Svart är bra, då behöver man inte tvätta vantarna så ofta).
"Till ettåringen då?"
"Ehm..."
Gissa vad hon hittade? Ett par vita grovstickade. Ja, det vill man ju verkligen att ens ettåring, som kan gå men fortfarande kryper eftersom det går snabbare, ska drälla omkring i.
"Men va fa-an, bara rosa eller blått", frustade jag så att butiksbiträdet på andra sidan butiken skulle höra mig (gissa hur respektive färg var uppdelad? Mm... precis). Hon hörde mig inte och jag kände att jag kunde vara lite mer finkänslig "Ursäkta, men har ni inget annat än rosa eller blått?"
"Vilken storlek ska du ha?"
"Till en ettåring och en femåring."
"Här har du ett par svarta." (Svart är bra, då behöver man inte tvätta vantarna så ofta).
"Till ettåringen då?"
"Ehm..."
Gissa vad hon hittade? Ett par vita grovstickade. Ja, det vill man ju verkligen att ens ettåring, som kan gå men fortfarande kryper eftersom det går snabbare, ska drälla omkring i.
söndagen den 11:e oktober 2009
lördagen den 10:e oktober 2009
I brist på annat
Jag hittade en blogglista hos "The family":
1. Hur gammal är du om fem år? Nyss fyllda 30 år.
2. Vem var den sista du träffade? Om man kan bortse från familjen så var det vår granne. Vi pratade om att vi båda sett Cullbergbaletten, som uppträdde på Bildmuseet, i dag. Vad som skilde våra berättelser åt var att jag inte hade förstått vad jag hade varit med om.
3. Hur lång är du? 176 cm.
4. Vilken var den senaste film du sett? "Monsters vs Aliens" med Sockertoppen.
5. Vem ringde du senast? Min syrra.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Jag skickade "Äru på stan" till min syrra.
7. Vad är dagens planer? Planen var att läsa lite innan jag la mig, men nu sitter jag här...
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa!
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De separerade när jag var två äpplen hög.
10. När såg du senast din mamma? I söndags.
11. Vilken ögonfärg har du? Blågröna.
12. När vaknade du idag? Vid halv tio i morse väckte Sockertoppen mig "mamma du är alltid så varm!"
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej.
14. Vilken är din favoritplats? Sängen.
15. Vilken plats föredrar du minst? Tunnelbanan.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Mitt i livet.
17. Vad skrämde dig som barn? Att bli vuxen.
18. Vem fick dig att skratta senast? Min man.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nja, men jag har slängt i princip alla.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Jag använder tre stycken.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota.
26. Är du social? Ja.
27. Vilken är din favoritglass? Är inte så värst förtjust i glass.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? I så fall skulle jag betala av mitt studielån och leva loppan för resten.
29. Tycker du om kinamat? Jodå.
30. Tycker du om kaffe? Kan inte leva utan!
31. Vad dricker du till frukost? Kaffe med mjölk.
32. Sover du på någon särskild sida? Närmast dörren.
33. Kan du spela poker? Ja.
34. Tycker du om att mysa? Ja!
35. Är du en beroendemänniska? Ja.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Två stycken.
37. Vill du ha barn? En till, tack!
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och lite spanska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool? Det förstnämnda!
41. Vad spenderar du helst pengar på? Nöjen.
42. Äger du dyra smycken? Jag skulle tro att valfri guldsmed inte skulle värdera min vigselring särskilt högt, men i min värld är den svindyr.
43. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett glas vatten.
44. Vem är den roligaste människan du känner? Min mamma.
45. Välj ett ärr på din kropp? I så fall måste det vara ärret efter kejsarsnittet. I morse påpekade Sockertoppen att det är konstigt att det fortfarande är så rött. Jag antar att han hörde vårt samtal kvällen innan...
46. Vad har du för ringsignal? En ring, ring-signal.
47. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, två sparkdräkter. En grön och en blå.
48. Flirtar du mycket? Nej.
49. Vart togs din profilbild för din blogg? Vid mitt skrivbord.
50. Kan du byta olja på bilen? Vi lämnar in bilen på service.
51. Har du fått fortkörningsböter? Nej.
52. Vilken var den senaste bok du läste? Jag tvingade mig igenom Elise Claesons "Mamma@home - Det moderlösa samhället" i går kväll.
54. Läser du dagstidningen? Jag läser tre stycken.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, men jag skulle inte tacka nej till Fokus.
56. Dansar du i bilen? Nej.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P1 och P4.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ledtrådar till morgondagens skattjakt.
59. När var du i kyrkan senast? Häromdagen.
60. Vad ska du göra nu? Gå och lägga mig.
1. Hur gammal är du om fem år? Nyss fyllda 30 år.
2. Vem var den sista du träffade? Om man kan bortse från familjen så var det vår granne. Vi pratade om att vi båda sett Cullbergbaletten, som uppträdde på Bildmuseet, i dag. Vad som skilde våra berättelser åt var att jag inte hade förstått vad jag hade varit med om.
3. Hur lång är du? 176 cm.
4. Vilken var den senaste film du sett? "Monsters vs Aliens" med Sockertoppen.
5. Vem ringde du senast? Min syrra.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Jag skickade "Äru på stan" till min syrra.
7. Vad är dagens planer? Planen var att läsa lite innan jag la mig, men nu sitter jag här...
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Ringa!
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De separerade när jag var två äpplen hög.
10. När såg du senast din mamma? I söndags.
11. Vilken ögonfärg har du? Blågröna.
12. När vaknade du idag? Vid halv tio i morse väckte Sockertoppen mig "mamma du är alltid så varm!"
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej.
14. Vilken är din favoritplats? Sängen.
15. Vilken plats föredrar du minst? Tunnelbanan.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Mitt i livet.
17. Vad skrämde dig som barn? Att bli vuxen.
18. Vem fick dig att skratta senast? Min man.
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nja, men jag har slängt i princip alla.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Utan.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Jag använder tre stycken.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota.
26. Är du social? Ja.
27. Vilken är din favoritglass? Är inte så värst förtjust i glass.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? I så fall skulle jag betala av mitt studielån och leva loppan för resten.
29. Tycker du om kinamat? Jodå.
30. Tycker du om kaffe? Kan inte leva utan!
31. Vad dricker du till frukost? Kaffe med mjölk.
32. Sover du på någon särskild sida? Närmast dörren.
33. Kan du spela poker? Ja.
34. Tycker du om att mysa? Ja!
35. Är du en beroendemänniska? Ja.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Två stycken.
37. Vill du ha barn? En till, tack!
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och lite spanska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool? Det förstnämnda!
41. Vad spenderar du helst pengar på? Nöjen.
42. Äger du dyra smycken? Jag skulle tro att valfri guldsmed inte skulle värdera min vigselring särskilt högt, men i min värld är den svindyr.
43. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Ett glas vatten.
44. Vem är den roligaste människan du känner? Min mamma.
45. Välj ett ärr på din kropp? I så fall måste det vara ärret efter kejsarsnittet. I morse påpekade Sockertoppen att det är konstigt att det fortfarande är så rött. Jag antar att han hörde vårt samtal kvällen innan...
46. Vad har du för ringsignal? En ring, ring-signal.
47. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Ja, två sparkdräkter. En grön och en blå.
48. Flirtar du mycket? Nej.
49. Vart togs din profilbild för din blogg? Vid mitt skrivbord.
50. Kan du byta olja på bilen? Vi lämnar in bilen på service.
51. Har du fått fortkörningsböter? Nej.
52. Vilken var den senaste bok du läste? Jag tvingade mig igenom Elise Claesons "Mamma@home - Det moderlösa samhället" i går kväll.
54. Läser du dagstidningen? Jag läser tre stycken.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej, men jag skulle inte tacka nej till Fokus.
56. Dansar du i bilen? Nej.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P1 och P4.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ledtrådar till morgondagens skattjakt.
59. När var du i kyrkan senast? Häromdagen.
60. Vad ska du göra nu? Gå och lägga mig.
fredagen den 9:e oktober 2009
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 226
Vi letar lektips på the www inför söndagens 5-årskalas då nio ungar ska hänga hemma hos oss. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett av tipsen vi hittat angående fiskdamm versus skattjakt för femåringar:
"Ordna skattjakt istället. I förväg gör ni i ordning ett brev som kommer till kalaset. Vill ni att det ska se riktigt mystiskt ut så färga pappret i te och låt torka. Elda sedan längs kanten och gnugga in lite kanel. Då ser brevet ut som om det skrivits av någon gammal sjörövare. I brevet skriver ni att ett monster stulit skatten, det vill säga kalasgodiset. Nu gäller det att hitta fram till monstrets hemliga gömställe."
Gör folk sådant här? Färgar papper i te och gnuggar med kanel kvällarna innan kalaset? Det är visserligen lite bättre än att hyra Pelle Svanslös hus med personal som steker pannkakor till ungarna. För det kan man ju inte göra själv? Denna hysteri när det gäller barnkalas, man smäller ju av! Den enda extravagansen på Sockertoppens kalas kommer vara en låtsasmustasch i godispåsen, som inte kommer att innehålla så värst mycket godis, och jag är helt övertygad om att kidsen kommer ha det bra ändå!
"Ordna skattjakt istället. I förväg gör ni i ordning ett brev som kommer till kalaset. Vill ni att det ska se riktigt mystiskt ut så färga pappret i te och låt torka. Elda sedan längs kanten och gnugga in lite kanel. Då ser brevet ut som om det skrivits av någon gammal sjörövare. I brevet skriver ni att ett monster stulit skatten, det vill säga kalasgodiset. Nu gäller det att hitta fram till monstrets hemliga gömställe."
Gör folk sådant här? Färgar papper i te och gnuggar med kanel kvällarna innan kalaset? Det är visserligen lite bättre än att hyra Pelle Svanslös hus med personal som steker pannkakor till ungarna. För det kan man ju inte göra själv? Denna hysteri när det gäller barnkalas, man smäller ju av! Den enda extravagansen på Sockertoppens kalas kommer vara en låtsasmustasch i godispåsen, som inte kommer att innehålla så värst mycket godis, och jag är helt övertygad om att kidsen kommer ha det bra ändå!
58 tecken räckte
I dag är dagen då milsvis med text om 2009 års fredsprisvinnare skrivits. Det är knappt så att man orkar läsa mer, men en text som jag i alla fall kommer att minnas särskilt från i dag är min kompis statusuppdatering på Facebook:
" We leave one prize to the Norwegians and look what happens"
" We leave one prize to the Norwegians and look what happens"
"Hålet i grenen syns inte under kjolen"
Dagens man tager vad man haver-kläder:
Bruna grovstickade strumpbyxor som jag sällan använder eftersom det är hål i grenen, inköpta 2007.
Svart pennkjol med vita tvättränder, inköpt 2006.
Kornblå bandtröja, som jag hade glömt bort att jag hade i min ägo, inköpt i somras.
Jag fuskade visserligen lite och tog på mig min allra skönaste kofta, en kavaj med djupa fickor och min nya, fina halsduk. Det är intressant men också väldigt sorgligt att se hur mycket pengar jag har lagt ner på kläder och skor som jag ändå inte har använt särskilt ofta.
Västerbotten for president!
Jag tycker att det är väldigt fint att tre västerbottningar (Rabih från Lycksele, Tove från Umeå och Erika från Dorotea) finns representerade i Idolelvan. Ännu ett bevis för att länet håller på att ta över Sverige!
torsdagen den 8:e oktober 2009
Suddiga vardagspixlar
Vi tände ett ljus för pappa i Tegskyrkan i dag, men mest imponerad var vi av orgeln. Obs! Klicka på länken för jag vill veta vad ni tycker om kyrkans utseende (inte insidan).
Klädutmaningen fortsätter. Här syns jag i en klänning som jag köpte när jag var på smällen och som jag inte använt sedan dess. Kaffet dricker jag på Tegsborg och ungefär så här trevligt var mitt sällskap:
Lägesrapport
I skrivande stund väntar vi på veckans avsnitt av "Mitt i naturen", som tydligen ska handla om hasselmusen. Sockertoppen började vänta redan i morse. Nu är det bara 20 minuter kvar, tack och lov.
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 225
"Har jag fått massa pengar", ropade Sockertoppen från övervåningen.
"Ja, för ärret på huvudet", ropade jag tillbaka.
"Jaha..."
"Vi ska spara pengarna åt dig tills du blir äldre."
"Strunt i det."
"Strunt i det?"
"Ja, strunt i det."
Okej, men då köper jag väl en ny dator alternativt en sådan där Canon Eos-någonting, eller så inte. Hö hö!
"Ja, för ärret på huvudet", ropade jag tillbaka.
"Jaha..."
"Vi ska spara pengarna åt dig tills du blir äldre."
"Strunt i det."
"Strunt i det?"
"Ja, strunt i det."
Okej, men då köper jag väl en ny dator alternativt en sådan där Canon Eos-någonting, eller så inte. Hö hö!
Jag är kluven
När jag var ute och gick i går kväll tänkte jag på hur det var när jag fick veta att polisen hade gripit Hagamannen (i mars 2006). Jag jobbade på ett fik och minns att jag stod i köket när min chef ropade "de har tagit Hagamannen... (tystnad) De har tagit honom!!!" Vi försökte lyssna på en presskonferens på en gammal radio för att förstå vad som hade hänt, men framför allt om det verkligen var sant. I flera år hade jag varit rädd för honom, sneglat över axeln när jag hade varit ute och korsat gatan bara för att slippa känna mig förföljd. Jag hade anpassat mig på grund rädslan för honom och var så, ursäkta min dåliga franska, jävla glad att det äntligen var över.
På söndag sänds SVTs "Fallet Hagamannen" och jag förstår att allmänintresset är stort, men ändå känns det som om det är alldeles för tidigt att visa filmen. För barnens skull, framför allt. Jag undrar varför SVT hade så bråttom?
På söndag sänds SVTs "Fallet Hagamannen" och jag förstår att allmänintresset är stort, men ändå känns det som om det är alldeles för tidigt att visa filmen. För barnens skull, framför allt. Jag undrar varför SVT hade så bråttom?
onsdagen den 7:e oktober 2009
Suddiga vardagspixlar
Sockertoppen. Mer. Helst skulle han nog vilja klättra uppför bågen och speja ut över älven, men det får han inte. Jag har förbjudit honom och sagt att förbudet gäller för resten av livet.
I dag ringde jag butiken för att höra när vi får hem pockethyllan, som ska hänga ovanför mitt skrivbord.
"Hmm... den borde komma snart."
"Okej, men det sa ni för två veckor sedan", konstaterade jag.
"Vänta ska jag kolla i en pärm."
"Okej....", suckade jag.
"Här står det att leverans är 20 oktober."
"Men varför sa ni inte det från allra första början?"
Som svar fick jag host, harkel och bortförklaringar.
Klädutmaningen fortsätter. Den randiga t-shirten har jag inte använt sedan i somras. Vi kör samma sak med Lillebror, som syns i ett par plyschbyxor som han hade på sig för 8-9 månader sedan och en t-shirt som är ett par storlekar för stor. Vi kan nämligen inte hitta en säck med kläder för ettåringar.
Syskonhäng framför dumburken. Vad jag gjorde? Satt på kökspallen och lyssnade på radio medan middagen skötte sig själv i ugnen.
Min man mumlade något om att han aldrig hade sett mig så hurtig "jag måste ta en bild." På bilden syns inte reflexerna, som jag hade kring vänster arm och höger fotled.
Run AMO run
Jag har slappat i soffan hela kvällen med satsumasskal på magen och funderat på om jag ska orka ut i spåret i kväll. Först nu, när klockan är kvart i tio, känner jag mig plötsligt väldigt redo.
Den där om att blicka tillbaka
Oktober 2007
Jag ångrar bittert att jag inte fortsatte ta månadsbilder i Photo Booth.
Mitt första bokmärke på typ 15 år
De senaste åren har jag använt kvittot jag fick när jag köpte boken, fotografier, skrynkliga prislappar, kuvert, så kallade hundöron and you name it för att markera sida. Därför kunde jag inte låta bli att slänga upp plånboken på disken efter att Sockertoppen hade föreslagit att jag skulle köpa mig en limegrön bokmärkesfågel. Nu återstår att se hur länge det dröjer innan den tjusiga fågeln försvinner. Bokmärken har ju en tendens att göra det.
Bild: Moderna museets webshop
Två shower, samma budskap
Åh! Jag kände mig vrålpeppad när jag cyklade hem från Sagateatern i går kväll. Jag kom på mig själv flera gånger med att nynna på The Soulchildrens "Don't take my kindness for weakness", som det hade dansats till. Ja, jag säg då de "Helafton med Lo Kauppi och Anna Vnuk" var precis så bra som jag hade föreställt mig. Så här dagen efter är det två saker som jag känner lite extra för:
1. Lo Kauppi for president! Hon hade lyft luren och ringt upp en rad kvinnokämpar runt om i världen för att höra hur de vill förändra världen! Fler feminister borde tänka utanför Sveriges gränser!
2. Anna Vnuks dansföreställning drabbade mig först när metervis av sidenband rann ur henne medan hon förlöstes på scen. Det var omtumlande att se, framför allt då jag själv upplevde den där krisen efter en förlossning. Ni vet, det är så oerhört stort att få barn, ändå anses det så litet "ja, ja. Folk har fött barn i alla tider..."
1. Lo Kauppi for president! Hon hade lyft luren och ringt upp en rad kvinnokämpar runt om i världen för att höra hur de vill förändra världen! Fler feminister borde tänka utanför Sveriges gränser!
2. Anna Vnuks dansföreställning drabbade mig först när metervis av sidenband rann ur henne medan hon förlöstes på scen. Det var omtumlande att se, framför allt då jag själv upplevde den där krisen efter en förlossning. Ni vet, det är så oerhört stort att få barn, ändå anses det så litet "ja, ja. Folk har fött barn i alla tider..."
Svar till Anonym
Den väldigt anonyma personen skrev "Hm, helt plötsligt börjar jag fundera på om du startat en modeblogg?"
Svar: jag försöker bara förstå varför jag har köpt en tröja som ser ut som ett bandage.
Svar: jag försöker bara förstå varför jag har köpt en tröja som ser ut som ett bandage.
tisdagen den 6:e oktober 2009
Det skulle göra mig glad
Vilket lyft det skulle vara för bloggsfären om übercoola Belinda Olsson bestämde sig för att göra en comeback! I så fall skulle det kännas passande att fira med lite "mammavälling". Minns ni? Klart ni gör.
En utmaning
Jag blev så less på mig själv när jag läste inlägget om bandagetröj... sorry snyggtröjan. Varför köpte jag den ens? För att jag var i Stockholm och inte kunde åka hem utan något nytt?
Nu har jag i alla fall bestämt mig för att bara ha på mig kläder som jag vanligtvis inte brukar använda t.ex. den där dyra klänningen med paljetter över bröstet. Den fungerar ju också till vardags och vem bryr sig om en paljettrad fattas? Det syns ju inte om jag har på mig den där västen som jag köpte för ett år sedan men aldrig använt.
Först när jag har använt alla kläder minst en gång får jag dra på mig de senaste fynden. På så sätt kanske jag kommer ihåg varför jag köpte kläderna från första början? Jag menar, alla mina kläder (nya som gamla) är ju fynd men av någon anledning verkar jag ha lätt för att glömma bort det.
Kort bokenkät
1) Vad heter boken du läser just nu?
"Insekt"
2) Hur långt har du kommit?
81 sidor.
3) Beskriv boken med tre ord.
Obekväm, intensiv, liv&död
4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4.
Som en följd av gårdagens tröttsamma gnäll om den borttappade läslusten plockade jag fram Claire Castillions "Insekt" ur gömmorna. Vi kom ju fram till att jag borde läsa något kort och klokt. Boken är 137 sidor lång och innehåller 19 mer eller mindre chockerande noveller om relationer mellan mödrar och döttrar.
Eftersom jag läste "Insekt" i våras trodde jag att jag skulle vara förberedd på novellerna som kan göra vem som helst mållös, men det var jag uppenbarligen inte. Efter att ha läst de tre första var jag tvungen att lägga ifrån mig boken en stund för att andas innan jag kunde fortsätta.
"Insekt"
2) Hur långt har du kommit?
81 sidor.
3) Beskriv boken med tre ord.
Obekväm, intensiv, liv&död
4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
4.
Som en följd av gårdagens tröttsamma gnäll om den borttappade läslusten plockade jag fram Claire Castillions "Insekt" ur gömmorna. Vi kom ju fram till att jag borde läsa något kort och klokt. Boken är 137 sidor lång och innehåller 19 mer eller mindre chockerande noveller om relationer mellan mödrar och döttrar.
Eftersom jag läste "Insekt" i våras trodde jag att jag skulle vara förberedd på novellerna som kan göra vem som helst mållös, men det var jag uppenbarligen inte. Efter att ha läst de tre första var jag tvungen att lägga ifrån mig boken en stund för att andas innan jag kunde fortsätta.
måndagen den 5:e oktober 2009
Intresseklubben antecknar
På tal om min tröja som ser ut som ett bandage kan jag berätta att jag även får konstiga tuttar i den. Men eftersom jag köpte "bandagetröjan" utan att pröva den i butiken "den såg så fin ut när den hängde där på galgen" tänker jag tvinga mig själv att trivas i den. Jag gillar nämligen inte att bränna upp mina pengar. Det känns så slösaktigt. Från och med nu går den därför under namnet "snyggtröjan" och jag tänker använda den minst två gånger i veckan.
DAGENS
DAGENS VILL HA: inspiration och läslust.
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, mörkgrå jeans med en gylf som bara glider ner, en tröja som ser ut som ett bandage och ett par svarta skor.
DAGENS SMINK: mascararester långt ner på ena kinden, vilket jag upptäckte när jag kom hem.
DAGENS FRISYR: oborstat och oresonligt.
DAGENS HÄNDELSE: Lillebror tränade på att gå efter middagen. Sju steg, två steg, fem steg, tre steg, tio steg.
DAGENS LÅT: "Jag fann en bok"
DAGENS PLANER: inga planer, men jag borde tvätta ansiktet med tvål och vatten för att få bort mascaran från vem vet när.
DAGENS SAKNAD: inspiration och läslust. Det sistnämnda lite mer än det första.
DAGENS DUMMASTE: när jag vaknade i morse var det första jag tänkte "i dag ska jag lämna in datorn", men det gjorde jag naturligtvis inte. Fråga mig inte varför.
DAGENS SJUKA: min läslust mår inge vidare. Orkar bara läsa barnböcker.
DAGENS DROG: närhet.
DAGENS ROLIGASTE: att man tager vad man haver i kylskåpet-middagen blev lyckad.
DAGENS FAVORIT: den här pressbilden på Anna Vnuk .
DAGENS KÖP: ett par vinterskor till Lillebror.
DAGENS HUMÖR: långt ifrån höstdeppig men ändå "jorå... He funka."
DAGENS ORD: rättigheter.
Pepp på Vnuk och Kauppi
Efter att ha läst den här recensionen blev jag ännu mer peppad på att se "Helafton med Hårdare snabbare Anna Vnuk och Undercover av och med Lo Kauppi". Åh, vad jag längtar till i morgon kväll!
Tandtråd varje dag, och hör sen!
På torsdag ska jag gå en kurs i hur man använder tandtråd hos en tandhygienist. Det var min tandläkare som föreslog det efter att jag berättat att jag tycker att det gör så ont efteråt. Men alltså, gå en kurs... Hoppas jag får ett diplom.
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 224
Nu är det brådis!! Ni måste skynda er till McDonalds där Pernilla Stalfelts bok "Hurrraa!! Alla barns rätt" servas med hamburgaren (ni måste dit innan den 8:e oktober för då byter de böcker).
Bilderboken handlar om barnens egna mänskliga rättigheter.
Jag tycker att det är så himla fint att det är just Pernilla Stalfelt som tolkar barnkonventionen. Hon har tidigare skrivit och illustrerat bland annat "Bajsboken" och "Dödenboken" och har en förmåga att förklara det svåra och obegripliga så att barnen kan ta till sig och förstå. Så läs "Hurrraa!! Alla barns rätt" för era fina ungar och se till att de hänger med i svängen! För det är ju så oerhört viktigt att varje barn får möjlighet att lära sig mer om sina rättigheter. Ju tidigare, desto bättre!
En viktigt bok, men om jag ska vara ärlig är det lite jobbigt när ens unge kräver sin rätt att leka, särskilt om klockan är efter nio på kvällen.
"Jamen hallå..."
"Det är faktiskt min rättighet. Det stod i boken."
Bild: McDonalds
Maten var god i alla fall
Jag brukar väldigt sällan jämföra mitt utseende med andras, men under lunchen i dag kände jag mig ganska trasig jämfört med de välkammade typerna vid bordet bredvid. Mitt hår var elektriskt och fullkomligt oresonligt och jag hade mascararester långt ner på kinden. Det blev inte bättre när jag upptäckte att min gylf var halvöppen.
söndagen den 4:e oktober 2009
Sista gången i det fina huset
Så glöm för allt i världen inte att slå på teven i kväll klockan 21.15!
Suddiga vardagspixlar
"Who's afraid of surrealism?" Inte jag. Inte Sockertoppen. Bor du i närheten gör du rätt i att skynda dig dit. Ju fortare desto bättre, men undvik lördagar för det smockfullt.
Jag skruvade ihop Sockertoppens nya skrivbord från den svenska möbeljätten utan några större sammanbrott eller hot om skilsmässa. Det var befriande.
Ni finns ju på riktigt
I går kväll hälsade jag på en kille som sa "det är du som bloggar, va?" Jag blev ungefär lika obekväm som jag skulle bli om någon sätter sig bredvid mig på bussen fastän det finns flera lediga säten både framför mig och bakom mig. Han påminde mig om att det faktiskt finns en människa bakom varje IP-adress, vilket är lätt att glömma bort. Men jag blev inte bara obekväm också stolt! Det är ju så fint att folk faktiskt läser min lilla blogg! Så hej och tack för att ni läser!
lördagen den 3:e oktober 2009
fredagen den 2:e oktober 2009
"Den som spar hon har"
Förresten kan jag berätta att jag sparade åtminstone en tusenlapp när jag letade efter barnjackan i går kväll. Jag hittade nämligen ett par mörkgrå manchesterbyxor med hög midja som legat nedpackade i en flyttlåda de senaste två, tre åren. Rätt färg, rätt modell!
Den där om att blicka tillbaka
Nu har jag stirrat på den där bilden i vad som känns som en evighet. Jag minns hur hopplöst allt kändes när Lillebrors viktkurva sluttade neråt, men precis som i alla andra sammanhang vände det - ungen biffade till sig och fyller ett år om mindre än två veckor.
torsdagen den 1:e oktober 2009
Detta talar jag aldrig om med andra
Oj! Jag undrar hur det skulle kännas om jag skrev så naket på bloggen? Om jag känner mig själv rätt tror jag inte att jag skulle känna mig särskilt bekväm efteråt och det skulle nog inte dröja länge innan jag ångrade mig. Då skulle jag ta bort inlägget illa kvickt och be till högre makter att det inte hamnat i folks rss-läsare.
Fast det är sant... Plötsligt en dag skrev jag ju om pappas sjukdom, som jag hade ägnat 23 år åt att dölja för vänner, lärare och andra i min omgivning, men av någon anledning känns det som en helt annan sak. Jag var tvungen att skriva mig ur eländet.
Om jag bloggade anonymt så kanske, men inte här.
Bakgrund: Göra en Alex Schulman
Fast det är sant... Plötsligt en dag skrev jag ju om pappas sjukdom, som jag hade ägnat 23 år åt att dölja för vänner, lärare och andra i min omgivning, men av någon anledning känns det som en helt annan sak. Jag var tvungen att skriva mig ur eländet.
Om jag bloggade anonymt så kanske, men inte här.
Bakgrund: Göra en Alex Schulman
Ett hallelujah-moment
Jag hivade ut flyttkartonger, sopsäckar fyllda till bredden med barnkläder, en 12'' cykel och diverse annat skrot på gräsmattan i jakt på finjackan som Sockertoppen har på sig på bilden ovan. Det är på tiden att den vandrar vidare till Lillebror! Vi var lite oroliga över att den kunde ha försvunnit i flytten, men till slut hittade jag den. Längst in, längst bak och längst ner, så klart.
Jag kommer ihåg när jag tog bussen till
Jag var väl en nio, tio år och skulle åka hem till Luleå efter en vecka hos pappa, som bodde kvar i Umeå. När jag skulle köpa läsk och lite godis såg jag två coola tjejer, som såg ut att vara ett par år äldre än mig, betala för varsin Dr Pepper. Jag ville inte vara sämre så jag bestämde mig för att köpa en även fast pappa hävdade att jag skulle tycka att den smakar perkele "jag lovar. Köp vanlig coca cola i stället", men jag var bestämd "nää, jag ska vill ha den." Någonstans mellan Umeå och Skellefteå fräste jag ut den bruna vätskan ur både mun och näsa. Än i dag kan jag känna smaken i munnen när jag tänker på den där bussresan. Jag minns också hur fruktansvärt törstig jag var när jag kom fram till busstationen i Luleå.
Bakgrund: Göra en Alex Schulman
Bakgrund: Göra en Alex Schulman
Länkkärlek
Hörrni! På bloggen milkbartoilet kan man läsa en fin text om studentbostadsområdet Åldhem. Var god läs!
Suddiga vardagspixlar
Vi satt och stirrade på fimpen som något pucko hade lämnat efter sig medan vi väntade på bussen som skulle ta oss till sporthallen.
"Vi borde kasta dom i finkan", konstaterade Sockertoppen.
För knappt en vecka sedan frustade Lillebror irriterat tills vi vände på vagnen så att han fick fri sikt. Då blev han nöjd. Själv tycker jag att det är lite trist och det tror jag att resten av familjen håller med om ja, förutom Lillebror då. Han bara "hej världen!!!"
Jag har ingen dörr att stänga, men jag har i alla fall en egen hörna. Nu fattas bara den röda hyllan som jag beställde i helgen.
Om tio år tror jag att
Tanken på att jag har fyllt 35 år om tio år är svindlande. Med tanke på allt jag har hunnit med de senaste fem åren undrar jag vad som kommer att hända under de kommande tio åren. Jag menar, redan nu har jag ju skaffat mig de där vuxenpoängen (läs äktenskap, två barn, utbildning, jobb) som vanligtvis skiljer en 35-åring från en 25-åring.
Om jag nu ska sia om framtiden hoppas jag att jag är en bättre version av mig själv om tio år. Kanske är jag naiv, men jag tror inte att jaget förändras särskilt mycket från 25 år till 35. Naturligtvis kommer jag att utvecklas, förhoppningsvis till det bättre men jag tror nog att det är skalet som kommer att förändras mest. Därför är jag ganska övertygad om att jag kommer att fortsätta vara ihärdig och lojal mot mig själv. Fast lite mer pondus skulle inte skada och det har jag ju hört att man får med åldern och så hoppas jag att jag är mindre nojig.
Jag hoppas också att jag fortfarande lever ihop med min man och att det även då är självklart att vi delar lika på uppgifterna. Just ja, om tio år kommer vi att vara föräldrar till en tonåring och en blivande. Förhoppningsvis har vi inte curlat de för mycket så att tonåren inte blir allt för hopplös. Och vem vet, kanske har vi fler ungar.
Sist men inte minst så hoppas jag verkligen att jag även då har användning av min utbildning. Hoppas, hoppas, hoppas!
Bakgrund: Göra en Alex Schulman
Om jag nu ska sia om framtiden hoppas jag att jag är en bättre version av mig själv om tio år. Kanske är jag naiv, men jag tror inte att jaget förändras särskilt mycket från 25 år till 35. Naturligtvis kommer jag att utvecklas, förhoppningsvis till det bättre men jag tror nog att det är skalet som kommer att förändras mest. Därför är jag ganska övertygad om att jag kommer att fortsätta vara ihärdig och lojal mot mig själv. Fast lite mer pondus skulle inte skada och det har jag ju hört att man får med åldern och så hoppas jag att jag är mindre nojig.
Jag hoppas också att jag fortfarande lever ihop med min man och att det även då är självklart att vi delar lika på uppgifterna. Just ja, om tio år kommer vi att vara föräldrar till en tonåring och en blivande. Förhoppningsvis har vi inte curlat de för mycket så att tonåren inte blir allt för hopplös. Och vem vet, kanske har vi fler ungar.
Sist men inte minst så hoppas jag verkligen att jag även då har användning av min utbildning. Hoppas, hoppas, hoppas!
Bakgrund: Göra en Alex Schulman
Efter en hård dag
I går somnade jag under intervjun med författaren Monika Fagerholm, som skrivit "Den amerikanska flickan" och som nu är aktuell med "Glitterscenen", i Babel. Frågan om jag somnade eftersom intervjun var som ett sömnpiller eller att jag bara var väldigt trött låter jag vara osvarad. Förresten tycker jag att ni ska läsa "Den amerikanska flickan" om ni inte har gjort det än!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
