Kan ni bestämma åt mig?

Två olästa pocketböcker ligger bredvid mig, men jag kan inte bestämma mig för vilken jag ska börja med:

1. "Med den här boken vill vetenskapsjournalisten Joanna Rose och Aleksander Perski beskriva vilka psykologiska krafter och samhällsmekanismer som gör att så många unga kvinnor drabbas. Men de vill också betona att det går att undvika att hamna i fällan genom att finna balans mellan egna krav och lusten samt förmågan, istället för att söka bekräftelse genom prestationer. Här varvas grundfakta med praktiska tips om vad som går att göra."

2. "Ur vulkanens mun är ett laddat relationsdrama om konflikter, svek, drömmar och kärlek som fullkomligen tar andan ur läsaren."

Bild: 1. Månpocket, 2. Nordstedt

Jag har varit fylld av vrede hela helgen

När jag ställde in Björn af Kleens bok "Jorden de ärvde" i bokhyllan i går kväll hade jag lätt ont i käkarna. Boken handlar om hur den svenska jordägaradeln har kunnat behålla slott och lantegendomar genom de senaste seklen.

Häromkvällen skrev jag att jag vid flera tillfällen skrikit åt männen som författaren har intervjuat "amen vad faaan, 2009 inte 1809", ibland har jag tvingats bita ihop för att inte väcka de som sover. Vad som är så provocerande är att männens 1700-tals tugg kan fortsätta parallellt med 2000-talet och att staten bidrar till det.

Eftersom jag har peppat så inför att läsa "Jorden de ärvde" var jag lite rädd för att den inte skulle leva upp till mina förväntningar, men jag fastnade omedelbart. Och förutom att boken fick mig att bli vrålförbannad gjorde den mig också peppad på att läsa ännu fler reportageböcker*.

* ett hett tips till den som vill göra mig glad i jul!

Suddiga vardagspixlar

Tema Nya smeknamn:

Yatzykungen

Posarn

The Olssons Brothers

---
Förresten undrar jag vad som är grejen med att bilderna ser helt annorlunda ut på bloggen än i bildprogrammet? Suddigare, mörkare. Löser jag det genom att först ladda upp bilderna på t.ex. Flickr för att sedan klistra in koden i blogginlägget?

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 245

"Men sluuta mamma, du är pinsam", kved Sockertoppen när jag sjöng en halvkass barnlåt, som jag går omkring och nynnar på mest hela tiden.
"Eh, vadå pinsam? Förresten, vem har lärt dig det ordet", sa jag med min extra myndiga röst.
"DU!!!"

Vardagsmotion is the shit!

Jeansen köpte jag för knappt femton dollar på en vintage store längs med Melrose avenue sommaren 2007. De är höga i midjan, har en perfekt slitning och jag tror att de såldes i valfri Gul&Blå-butik under 70-talet. Jag minns att butiksbiträdet gav mig en lång blick när jag berättade att de antagligen skulle ha kostat dubbelt upp, kanske mer beroende på hippfaktor på butiken, i Sverige (det sa jag förstås efter att jag hade betalat).

Då satt de som ett smäck, men efter den senaste graviditeten har jag knappt fått igen knappen. Ett par gånger har jag kunnat knäppa igen den efter lite krälande och ålande på sängen, men jag har aldrig rört mig utanför huset "jag kan ju bli kissnödig." Eftersom jag inte vill lägga om min kost ännu mindre springa arslet av mig gav jag för längesedan upp hoppet om att någonsin få på mig jeansen igen.

I morse sparkade jag lätt på högen med kläder som jag hade tänkt sälja på bloppisen "Synd på ett par så snygga jeans".
"Förlåt...", sa jag och tittade på jeansen som låg överst i högen.
"Du kan väl pröva?"
"Det är kört."
"Men pröva!"
"Jaja..." Jag fick igen knappen utan ansträngning och jag tänker att det måste vara ett bevis på att vardagsmotion duger lika bra som träning.

DN Söndag - livsstilsbilaga för överklassen?

Karin skrev "Måste fråga dig som också är DN-läsare, vad tycker du om deras söndagsbilaga? Jag tycker den håller på att utvecklas till nån livsstilsbilaga för överklassen om man får säga så. Dagens reportage om sk "gypsets" var ju helt otroligt... Och sen om hur allt fler har kontoret på fickan och sitter på fik och jobbar med laptopen - där de också frågade en sjuksköterska om hon tillämpar detta men det sa hon var lite svårt i hennes yrke...

Känner mig som en gammal sur tant, men whats up med det egentligen? Vilka tänker de sig läser detta? Jag säger inte att man måste läsa om "vanligt folk" (vad nu det är) jämt eller att man måste kunna identifiera sig med allt man läser, men dagens söndagsbilaga känns som om den är skriven för typ "Jorden de ärvde"-folket."

Och Maria Westerlund skrev "Tycker tyvärr att DN söndag blivit för mycket mode, mat och babbel. Jag vill ha djupare artiklar. Och sen skulle jag vilja läsa mer om teknikgrejer som jag använder i vardan kring mobilen, datorn, USBminnen, mp3spelare och sånt. Nu handlar det alltid om vilket vin jag ska välja. Jag tro jag kan det nu, faktiskt."

Svar: men är inte det hela grejen med DN Söndag, alltså att den ska vara lite som ett glossigt livsstilsmagasin? Det är ju oftast de mer provocerande artiklarna man lägger märke till t.ex. "Dom kallar oss gypset", men det fanns ju så mycket annat att läsa i dag, söndagsintervjun med Kalla, artikeln om kvinnan som engagerar sig i ensamkommande flyktingbarns framtid och var det inte nått intressant resereportage? Det var min väldigt spontana reflektion om dagens söndagsbilaga. Jag hade tänkt bläddra igenom tidningen en andra vända, men min man hade tydligen lagt den i våra grannars brevlåda (vi byter tidningar) och när jag försökte sno tillbaka den en stund stod hon vid fönstret. Vi kan väl göra om det här nästa söndag?

God morgon, världen!

Någon gång efter midnatt lade jag motvilligt adeln på nattduksbordet. Då hade jag mutat mig själv tre gånger "ja, ja okej läs klart kapitlet men sen... Inge mer adel i kväll." Det var då jag hörde det. En bil som stannade in och en brevlåda som slog igen.
"Det kan väl inte...", viskade jag för mig själv. Jodå. I brevlådan låg - trumvirvel tack - Dagens nyheter. "He va int illa", tänkte jag och läste artikeln "Minst skydlig mest drabbad", om att Afrika bidrar väldigt lite till utsläpp som orsakar klimatförändringar men är den kontintent som kanske är mest sårbar för konsekvenserna, innan jag lade mig för natten. Sedan sov jag orolig resten av natten.

Nu är klockan strax efter åtta och vi har precis tänt första ljuset i adventsljusstaken:

"Vilken ljus tycker du att jag ska tända", frågade jag.
"Ehm... tänd det här ljuset", sa Sockertoppen och pekade på ljuset som är tänt på bilden.
"Vanligtvis brukar man tända ett av ljusen längst ut på staken, men det är ju ingen lag. Klart man kan börja i mitten om man nu vill det. Ska vi?"
"Ja, så klart."

Bloggen får vänta

Ni som läser "Försök att inte se så snygg ut" får ursäkta, men jag måste läsa om den svenska adeln i boken och på the www.

Jag har vid ett flertal tillfällen skrikit åt boken eller rättare sagt åt männen som författaren har intervjuat "amen vad faan, 2009 inte 1809!!!" Just nu läser jag om godsägarvänliga Göran Persson "Jag har själv varit med och sett dem, bokstavligt talat, kliva ut från matsalen på herrgården och tvingats sätta sig på traktorn. I dag hittar du ju en greve på traktor. Titta hur de ser ut. Hur hårda de är om nävarna. Då förstår du att de har gått igenom ganska tuffa tider."

Läsa i badkaret? Så gör du!

Anonym skrev "hur läser man i badkar utan att blöta ner boken och ändå ha det bekvämt? Handlar det om hur högt man fyller badkaret? Jag är alltid så sugen på att läsa i badkaret men när jag väl gör det så blir jag allt som oftast besviken."

Svar: det bästa som finns är ju att läsa i badkaret! Jag låter kranen skötta sitt tills första halvan av underarmarna är under vattenytan. På så sätt kan jag röra mig fritt i badkaret utan att riskera att blöta ner boken. Skulle vattenytan nå ända upp till handleden har jag fyllt på alldeles för mycket vatten. Du får pröva dig fram!

Uppdatering: Klara J-R tipsar om badkarshyllor att vila boken på " Det funkar också ganska bra. Nu för tiden finns det en hel uppsjö med badkarshyllor som man lägger på badkaret."

Kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Jorden de ärvde"

2) Hur långt har du kommit?
Jag har precis börjat läsa om familjen af Petersens. Kapitlet började med följande citat "Mammas ockupation av Stora Huset vid Erstavik är en brottslig gärning. Jag kommer därför att tvingas vidta åtgärder för att brottet beivras" - Johan af Petersens.

3) Beskriv boken med tre ord.
Jorden DE ärvde.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
En soon to be 4:a.

Två flugor i en smäll

Något som jag uppskattar med Umeå är att det finns så många kreativa människor inom en armlängds avstånd (det är en stor stad, men det är inte en storstad). En av dem är Frida Allberg som har startat det egna klädmärket VÄX UPP! som säljer rättvisemärkta barntröjor i ekologisk bomull. Varje månad kommer ett nytt tryck och motiven kommer att kretsa kring "barnuppfostran, Norrland och allt där emellan".

Vad som fick mig att bli peppad var, förutom den lokala förankringen och barnperspektivet, att decembermotivet är tillägnat Internationella aidsdagen, första december. Företaget har inlett ett samarbete med Rädda barnen och för varje decembermotiv som trycks skänks sextio kronor till hjälporganisationen.

Det sägs att ett barn dör i aids varje minut, samtidigt får ett barn hiv och fyra förlorar en förälder i sjukdomen. Därför blev jag väldigt glad när jag fick veta att VÄX UPP! är med och kämpar för barnen! Min råcoola systerdotter ska få decembermotivet av oss i julklapp!

Bild: www.vaxupp.se

Bokköp

Den hade förstås kunnat kvala in som årets bästa julklapp, men i dag kom jag fram till att jag inte kan vänta så länge. Jag bara måste läsa Björn af Kleens bok "Jorden de ärvde", som jag har tjatat om så mycket sista tiden, så jag köpte den. När barnen har lagt sig ska jag lägga mig i badet och lsäa om adeln tills vattnet är ljummet.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 244

I vanlig ordning ugglade vi framför "Mitt i naturen" i kväll, men den här torsdagen var lite särskild. Sockertoppen fixade kvällsfika och vi letade fram papper och penna för att kunna ge rättvisa poäng. För den oinvigde kan jag berätta att den som vinner årets tittarfilmstävling kommer att avgöras i kväll. En jury har valt ut tio finalister av de filmer som skickats in av tittarna under året. Vår röst eller rättare sagt Sockertoppens föll på följande tittarfilm:


ps man måste rösta på sin favorit innan midnatt ds

Klädutmaningen, dag 52

"Men får du köpa kläder", frågade han häromdagen.
"Ja, så klart", svarade jag.

Naturligtvis får jag köpa kläder, om jag nu skulle vilja det. Jag har alltså inte infört köpstopp på kläder, däremot har jag inte samma behov av att shoppa längre. I går köpte jag ett par strumpbyxor, se bild ovan, eftersom jag inte hade ett enda par som var hela. Frågan är bara om det var en bra investering? Troligtvis inte. När det gäller strumpbyxor gav jag för längesedan upp hoppet om att någonsin hitta ett par som faktiskt går att använda fler än fyra till fem gånger.

Suddiga vardagspixlar

"Kolla mamma, man kan köpa den nu", sa Sockertoppen och pekade på SR och SVTs julkalender.
Jag hade ingen lust att förra årets stora besvikelse skulle upprepas, vi inte fick tag i någon kalender förrän ett par dagar in i december, så jag slängde upp plånboken på disken.
"Ja, dom går som smör i solsken", sa butiksbiträdet.
Och det är ingen underdrift! För två år sedan var vi också ute i sista sekund och fick leta som dårar innan vi till slut fick tag i en, bokhandlarens sista.

Operation: Rädda min hy

Jag kanske är extra blödig, men jag blir väldigt rörd när jag läser igenom era tips om ansiktskrämer. Rörd eftersom det är så fint att ni så självklart ställer upp när jag ber om hjälp! Jag har i alla fall bestämt mig för att börja i den lägre prisklassen. Det verkar som om många av er var nöjda med apotekets produkter och skulle det inte fungera har jag ju era tips sparade på bloggen:

Både Linda och Jessica tipsar om Exuviance och Linda har inte haft en dålig hy-dag sedan hon började använda den. Ida rekommenderar Body Shops Aloe Vera-serie, som hon tycker är prisvärd och lättillgänglig. Anna-Karin och Johanna tipsar om Vichy från Apoteket. Basilikas räddare i nöden är zinksalva. Johanna köper Propyless som också är bakteriehämmande. A tipsar om både MD formulations skrubb och Apotekets serie för fukt "Skruppen pelar bort all tråkig och torr vinterhud och gör så att huden kan ta in fukt igen. Lycka till!!!" Nadia har inte samma problem som mig men hon tipsar om Decleors hudprodukter. Christine Isaksson tipsar om Elizabeth Ardens 8-hour creme och Karin har haft liknande problem som mig och använt många olika märken i olika prisklasser men har nu fastnat för Natuvive Essentials Almond. Josefine kör på ACO och Jonna smörjer in ansiktet med Miniderm "Yttepyttelite, annars blir det kladdigt." Martina använder apotekets serie Spotless och Pernilla använder apotekets Oliva-serie "är nöjd", skriver hon. Sara säger att Body Shops personal är väldigt duktiga på att hjälpa en att välja rätt. Anna skriver "Hej! Prova jojobaolja, den är väldigt lik den talg som huden producerar själv och fungerar väldigt balanserande." Petra fick Clinique superdefenese av sin mamma och skriver "So sa jag hejdo till torr hud och hej till perfekt hud. Nasta for bra for att vara sann".

TACK!

Ta hand om husen!

Det enda jag kunde tänka när jag läste en notis om Lindgården som ligger mitt emot Gröna Lund var "shit, shit, shit!" Huset, som är kulturminnesmärkt, är väldigt förfallet. Jag vet inte hur många gånger jag har stannat upp vid huset och suckat uppgivet (klicka här så förstår ni varför). I dag ska tydligen ett beslut tas om husets framtid - rivas eller inte rivas.

En man fick ta över huset av Stockholms stad för en symbolisk summa mot ett löfte om att rusta upp huset. Det gjorde han inte. I stället begärde han att huset skulle rivas och om jag har förstått rätt ville han bygga ett flashigt hotell på tomten. Jag förstår inte hur man kan leva med sig själv om man låter ett hus med ett stort kulturhistoriskt värde förfalla i väntan på att staden ska ge upp.

Tydligen har Lindgården en ny ägare "vilken chans, vi slår till. Till slut ger de upp och då kan vi skratta hela vägen till banken." De säger att huset inte går att rädda, men det är väl självklart att det går. Bara man vill. Jag vill, och jag tycker inte att ägare ska belönas med ett rivningsbeslut för att de låter gamla hus förfalla, särskilt inte de som är kulturminnesmärkta.

Ja, jag har en grej för gamla hus.

Lyxproblem

Att lägga mig i ett solarium känns väldigt långt bort, men det är helt klart dags att inleda årets upplaga av Rädda min hy. Jag vill äga den, inte bli ägd av den.

Man kan inte smöra en macka med hjälp av min panna, men något vajsing är det och det är samma visa varje vinter. Jag tror att jag har hört att man kan få blemmor och finnar av torr hy? I så fall måste jag smörja in ansiktet, men med vad? Hjälp mig om du kan!

Ibland räcker 140 tecken

Jag drack ett flummigt te, som jag hittade längst in i ett skåp, när jag läste vad Popjunkien hade twittrat:
"Heidi Klum tar Seals efternamn. Jag trodde inte ens att Seal hade ett efternamn http://bit.ly/6bqSE2"
Det var inte kul att få te i näsan, men det var kul skrivet. Plötsligt blev jag väldigt sugen på att följa fler på Twitter. Några förslag?

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 243

Jag slöbläddrade genom morgontidningarna när Sockertoppen satte sig på andra sidan köksbordet:
"Du mamma..."
"Ja, vad är det?"
"Jag tänkte på en sak. På muren som föll."
"Menar du i Berlin?"
"Ja, Berlinmuren. Tror du att de använde såna dära kulor som byggarbetarna river hus med?"
"Jag tror att dom använde grävskopor men det är förstås inte helt omöjligt att en och annan hus-rivar-kula for genom muren."
"Kan vi googla", frågade han.
"Absolut, kan du hämta datorn som står på köksbänken", sa jag och tänkte att barns kunskapstörst måste vara bland det finaste som finns.

Bilden hittade vi på Nationalencyklopedins webb under vår googlerajd. Det är en kvinna och en man som håller upp sina barn så att barnens mor- och farföräldrar på andra sidan ska kunna se dem.

Kort bokenkät

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Starka kvinnor som fört Sverige framåt"

2) Hur långt har du kommit?
Jag har läst om Emmy Rappe, Hanna Ouchterlony, Elfrida Andrée och Ellen Key.

3) Beskriv boken med tre ord.
Suveräna vägröjande kvinnor

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
En stark trea (jag vill ju veta ännu mer).

Klädutmaningen, dag 48

Jag blev förstås väldigt glad när jag läste följande på matbloggen Kumminosten: "A.M.O. - som inspirerar till en mer hållbar livsstil med sin klädutmaning". När jag utmanade mig själv där i början av oktober var jag helt övertygad om att jag skulle känna mig klar med utmaningen redan efter ett par veckor, men nu firar den snart sin 50:e dag. Jag och Klädutmaningen så tight!

I dag har jag på mig en rosa skjorta och ett par söndertvättade mjukisbyxor i krossad sammet som jag köpte när jag var på smällen förra året. Jag har försökt ge bort skjortan ett par gånger utan framgång, den måste helt enkelt vara riktigt ruskigt ful. Eftersom ett dagisvirus knockade mig vid lunchtid har det varit väldigt skönt att hasa omkring med "trasor" närmast huden under dagen. Så ett bra tips kan vara att behålla de där sköna kläder även om de ser ut att ha gjort sitt.

Förresten, när jag berättade om tre bra grejer som Klädutmaningen fört med sig glömde jag helt bort den ekonomiska biten. Innan köpte jag kläder till mig själv för 500 till 1 500 kronor per månad, men efter att grundligt gått igenom min garderob finns det ingen anledning att köpa nytt. Det finns pengar att spara!

God morgon, världen!

Väcktes av iskalla barnfötter för en halvtimme sedan. Efter ett par tappra försök konstaterade Sockertoppen att han inte alls kunde somna om "jag är pigg!"
"Jag går upp med honom", sa min man.
"Nej, jag går upp", sa jag och kollade på klockan, tjugofem minuter över fem.
"Nej, lägg dig du. Jag går upp."
"Men jag är ju liks vaken. Sov du", sa jag och tänkte på hur skönt det ska bli att sova vidare när de går upp i morgon bitti. Varannan morgon-regeln är kärlek!

Nu ska jag roa mig med att lyssna på radio, läsa morgontidningarna, dricka kaffe och käka frukost tillsammans med Sockertoppen.

God morgon!

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 242

Ni får ursäkta den dåliga kvaliteten, men så här kan det se ut efter att man skvalpat omkring i en livmoder som tillhör en person som jobbar inom public service:

Bloggrapport

Jisses vad jag gillar "Försök att inte se så snygg ut" just nu!!!

Ät upp maten!

Kumminosten skrev "Jag har startat en bloggutmaning “Ät upp maten” för att påminna mig själv och andra om att inte slänga så mycket mat. Det går ut på att man ska röra ihop en måltid av det som finns hemma istället för att köpa nytt och slänga bort mat. Om du skulle ha tid och tycka att det vore roligt får du gärna anta utmaningen :)"

Svar: det där gör vi redan, särskilt i slutet av månaden! Nämen skämt åsido, jag antar din utmaning och hoppas att fler hakar på! Yes?

Suddiga vardagspixlar

Många är vi som på darrande ben tvingat in oss i nybyggarstugan, som ligger en trappa upp i Västerbottens museum.

Clara, som är född och uppvuxen i Umeå, skriver "Men alltså, otäcka stugan. Eller, rättare sagt de otäcka dockorna i stugan. Jag undrar hur många västerbottensongar som drömt mardrömmar om dem? Den uppstoppade bävern - kul, den uppstoppade björnen - lite spännande, kåtan - tråkig, de uppstoppade fjällriporna - söta, dockorna i den mörka stugan - SVINLÄSKIGA!!!"

Jag skickade in Lillebror i otäcka stugan i dag. Han hälsade glatt på kvinnan vid spisen, dreglade lite på spinnrocken och såg väldigt ointresserade ut när jag pekade på den halvsittande mannen. Lite senare frågade jag Sockertoppen vad han tycker om stugan:
"Inget särskilt".
"Vissa tycker att det är lite läskigt att gå in där...", försökte jag.
"Gubben som vaknar är lite läbbig", sa han men ville inte skriva under på att det är särskilt läskigt att hälsa på hos dockorna.

Det fick mig att fundera lite. Kan det vara så att vi skrämde upp oss själva för att stå ut varje gång våra föräldrar tog med oss till museet? Det blev lite mer spännande så!? Är det dags att dra en skröna för Sockertoppen, som i sin tur för vidare den till sin lillebror? Jag menar, vi lär ju hänga där ett x antal gånger de kommande 18 åren.

Förlåt Elin Berge, vår ena unge petade på ett av dina fotografier i dag, men det såg jag först när jag hade importerat bilderna till datorn. Han har lovat mig att inte göra om det.
"Men den är ju så fin. Den finaste", försvarar han sig så här i efterhand.

DAGENS

DAGENS VILL HA: tunnbröd med julskinka och senap på. Guu så gott! Kan man köpa julskinka nu?
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, lila knästrumpor, svarta tights, svart klänning, ridstövlar och rutig kappa med hög krage.
DAGENS SMINK: lite mascara.
DAGENS FRISYR: jag orkade inte borsta håret efter duschen så jag knöt ihop det med en hårsnodd. En tillfällig lösning som jag lär ångra bittert i morgon.
DAGENS HÄNDELSE: vernissagen! Shit vad mycket folk! Så himla fint!
DAGENS LÅT: jag har nynnat på "tack för att du betalat din teveavgift" hela dagen.
DAGENS PLANER: först en massa borden och måsten, senare kvalitets teve och radio.
DAGENS SAKNAD: fotoglädje. Känner mig fortfarande obekväm med "vurstingkameran". För att komma över det försöker jag behandla den som om den vore en mobilkamera, se bild ovan.
DAGENS DUMMASTE: att jag känner mig stressad över att jag fortfarande inte har lagt upp några grejer på "Synd på ett par så snygga jeans".
DAGENS SJUKA: en dov huvudvärk.
DAGENS DROG: kaffe, som vanligt. Jag drack tre koppar i morse, en vid lunch och två på museet.
DAGENS ROLIGASTE: en kort diskussion i Västerbottens museums foaje om den otäcka stugan en trappa upp. Återkommer i ämnet lite senare.
DAGENS FAVORIT: solen! Jag kände mig plötsligt 100 kilo lättare mentalt när jag såg solstrålar leta sig in genom köksfönstret.
DAGENS KÖP: en pennvässare till Sockertoppen.
DAGENS HUMÖR: bekymmersfri.
DAGENS ORD: gul.

Umeåtips!

Tack vare ett litet sms blev jag uppmärksammad om att det är vernissage för "Drottninglandet" på Västerbottens museum i dag klockan 14.00.

Fotografen Elin Berge har följt ett antal thailändska kvinnor i trakten kring Fredrika här i Västerbotten. Den gemensamma nämnaren för kvinnorna är att de alla har flyttat till Sverige för att leva med en svensk man. I alla berättelser om människor finns det komplexitet så även i "Drottninglandet", det finns sårbarhet och det finns styrka. Dessutom har Frida Hyvönen gjort ett soundtrack till bilderna.

Vill man kan man se utställningen på Västerbottens museum till och med den 24 januari!

"Bill-Roger bor i Västerbotten"

Jag hittade tidernas notis i en högerspalt för en liten stund sedan. Så här börjar den:
"Amalgunda, Bill-Roger och Konsertina. Ingenstans finns så säregna förnamn som i Västerbottens inland.
- De hade lite pengar och många barn. Det enda föräldrarna kunde skicka med dem var ett stiligt namn, säger journalisten Christina Falkengård, som har skrivit en bok i ämnet."

Eftersom det inte fanns någon överhet fanns det inte heller någon som talade om vad som var passande eller inte. Alltså kunde en tradition där ingen var för fattig, för små eller inte god nog för att ha ett stiligt namn sprida sig i länet! Åh, ljuva fria Västerbotten!

ps jag önskar mig Christina Falkengårds bok "Jag heter Serudia!" och en prenumeration på tidsskriften Västerbotten i julklapp ds

Tryck två för utebliven tidning

Morgonens stora fråga är vilken ursäkt Svensk Morgon-distribution drar till med när chefen får veta att vi inte fått Dagens nyheter i dag heller, tredje söndagen av fyra. Kanske kommer de hänvisa till snicksnacket om att en promille av tidningarna inte kommer fram, att det bara blev så, men att de lovar att de ska bättra sig. Det är möjligt att tidningsbudet knockades av svininfluensan i natt, man vet ju aldrig. Men de andra söndagarna då?

Jag vill inte höra deras dåliga ursäkter. Jag vill bara ha min tidning, som vi betalar dyrt för. Varför kan inte budföretaget sköta sitt uppdrag och på så sätt se till att vi får vår tidning varje dag? Resten av veckan är det sällan några problem, de rikstäckande tidningarna delas ut med de lokala. Jag börjar tro att tidningsbuden slarvar eftersom det är några enstaka tidningar som ska delas ut på söndagar, men det kan ju inte vara så att vi är de enda söder om älven som prenumererar på Dagens nyheter? "Tegare" eller "Böleängare", blev du också utan din DN i dag?

Uppdatering:

Som ni kan se fick vi tidningen till slut och jag har lärt mig att vänta tills nio innan jag blir g to the al to the en, men historien slutar inte där. När jag hörde brevlådan smälla igen gick jag ut och gissa om jag blev förvånad när tidningsbudet berättade att en anledning till varför vi inte fick tidningen de andra söndagarna kan vara att - trumvirvel tack - vi bor på sista adressen.
"Hur menar du då", frågade jag.
"Det finns ingen tidning att ge er", svarade mannen.
"Ehm, men det är ju inte okej någonstans. Då borde ni ju se till att räkna rätt. Ska det vara så svårt? Kan du ta upp det med din chef då, att det tar slut på tidningar?"
"Nej, det tänker jag inte göra."
"Eh? Varför då?"
"För att jag jobbar bara extra."

Ja, för om man jobbar extra har man inget ansvar? Håhåjaja...

Ingen självcensur på Facebook, del två

Personen som taggade mig skrev "Jag ska försöka vara mer finkänslig framöver, jag lovar!"

Svar: Så bra, men när det gäller mig tror jag inte att det behövs för jag kommer fly när du drar fram din iPhone eller digitalkamera. Men! Jag gillar dig ändå! Vi syns när du kommer hem för att fira jul!

Suddiga vardagspixlar

Väldigt inspirerad av någon inredningsblogg (förlåt, minns inte vilken) gjorde jag en namnskylt till Sockertoppen i går. Jag som nästan aldrig pysslar, annat än med kidsen, kände mig väldigt piffig. Han ville måla den blå, men jag hittade ingen pensel så den blev svart med hjälp av en fet spritpenna.

Klippa luggen eller inte klippa. Den eviga frågan. I dag säger jag klipp inte, i morgon säger jag säkert klipp. Tur att jag passar i både och.

Från en bror till en annan! Jag är så väldigt glad att vi har sparat det mesta av Sockertoppens kläder. Det enda vi behöver köpa till lillebrorsan är strumpor och kalsonger.

Nu får ni inte dra öronen åt er och bara " då ska jag inte vaccinera mig"

I morse kom jag fram till att jag måste vara en vänstermänniska, inte vänster som i vänster utan en som sover på vänster sida. Hur jag kom fram till det? Vaccinet sprutades in i vänster överarm och sover man då som jag gör på vänster sida får problem = AJ som...! Men hellre lite ont än att lungorna kollapsar.

10 av 11

Varje fredagmorgon brukar jag läsa helgmagasinet DI Weekend, som följer med Dagens INdustri. Jag läser hellre bilagan än självaste DI, som jag oftast bara bläddrar igenom, eftersom den tar vid där dagstidningen slutar och skriver om livet utanför arbetslivet. Det är roligare att läsa om människor än om vilken aktie man borde köpa.

Men på sista tiden har jag reagerat starkt på att männen dominerar i tidningen. Både på bild och i text. I dag kunde jag, efter en snabb koll, konstatera att tio av de elva lite större artiklarna handlar om företagsamma män. Tio av elva liksom. Så himla tröttsamt!!!

"Man kan ju alltid vända på den"

LJM skrev " Har en fråga som hamnar i inredningskategorin, hittade inte igen inlägget där jag borde ställt den så det får bli här istället.
Minns ett inlägg där ert matbord syns på bild. Och under matbordet en ullmatta från den stora möbeljätten. Nu till min fråga... Jag är spekulant på en likadan matta och tänkte fråga hur du tycker den är ur fläck-småbarns-synpunkt? Just i och med att den är vit-randig. Och går det bra att skrubba bort fläckar tycker du?
Skulle vara gulligt om du orkade svara! Tack"

Svar: Nu har vi inte haft så många olyckor vid köksbordet än, men jag har lagt märke till att maten, mjölken, vattnet, såsen m.m. lägger sig ovanpå ullen. Jag har fått höra att man ska använda potatismjöl eller galltvål och aldrig någonsin rengöringsmedel, vilket vi inte visste den där gången vi försökte skrubba bort en ketchupfläck som till slut försvann in i mattan. Suck! Som tur var kan man ju alltid vända på mattan om olyckan har varit framme, mönstret ser likadant ut på båda sidor. Så jag säger investera!

Nu hoppas jag att någon i familjen Kamprad läser detta. I så fall får de väldigt gärna skicka den här lampan till mig som betalning.

Sökord: hur ser en alkoholist ut

Någon som ville veta hur en alkoholist ser ut klickade in sig på "Försök att inte se så snygg ut" för en stund sedan. Som en helt vanlig människa ja, som vem som helst, är mitt svar.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 241

Under gårdagens utvecklingssamtal berättade Sockertoppens fröken att en av hans styrkor är språket. Han är verbal och har ett stort ordförråd. Han berättar ofta långa detaljerade historier som följer en röd tråd, har en början har ett slut, för både fröknar och sina polare. Men det visste vi ju redan. Däremot var det fint att få höra att han upplever att andra lyssnar på honom och att han lyssnar på andra.
Som sagt, alla bra egenskaper har han ärvt av mig.

"Vi med lite ont i armen"

Ni har väl inte missat att veckans tema är sjukvård? Nej, jag skojar bara, det har bara blivit så. Hursomhaver... Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade ont i armen, men så ont har jag faktiskt inte. Jag antar att jag tillhör gruppen "Vi med lite ont i armen", som verkar vara en av de större grupperna. Och så här dagen efter vaccinationen känner mig mest bara lättad. Jag slipper gå runt och grubbla "ska jag, ska jag inte?" fastän jag redan hade bestämt mig.

10 timmar efter sprutan

Ingen värk i armen.
Ingen feber.
Ingen huvudvärk.

Däremot känner jag mig lite trött, men det beror nog på att jag gick upp kvart i sju i morse och att klockan närmar sig midnatt.

God natt!

Svar till blivande sjukvårdsarbetare

En blivande sjukvårdsarbetare skrev "Hallåhej! Du verkar ha någon slags inneboende /kritik/avsky/eller liknande mot svensk sjukvård, det tycker jag är roligt!!! Jag tänker på inlägget igår och andra tidigare... Låt din konstruktiva kritik komma fram till rätt person bara!"

Svar: den där om något inneboende när det gäller den svenska sjukvården skriver jag inte under på. Jag tycker att det är skitviktigt att ställa frågor när man inte förstår, att ifrågasätta när man tycker att något är fel och att säga ifrån när man känner sig orättvist behandlad. Det gäller alla delar av livet.

Naturligtvis ser jag till att rätt person får veta vad jag tycker och tänker. Jag minns så väl den där gången jag ringde upp personen som är ytterst ansvarig för Barnmottagningen i Umeå för att berätta att en av läkarna hade pratat om en patient, som råkade vara Lillebror, inför andra patienter. Han tog det på största allvar och dagen efter blev jag uppringd av en kvinna som är chef för avdelningen. Hon undrade vad som krävdes för att få mitt förtroende tillbaka. Det var fint.

Förresten har jag letat reda på ytterligare ett par inlägg som jag har skrivit om den svenska sjukvården. Ett urval:
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 149
Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 164
Den svenska folksjukdomen, del nio
På smällen - Om rester från svunna tider

Precis som jag skrev häromdagen har jag förtroende för sjukvården, men jag kommer nog alltid att tvivla lite. Det känns sunt.

Tack för att du läser min blogg!
Mvh
AMO

Vaccinerad - CHECK

Sockertoppen fick sprutan först eftersom vi inte ville skrämma honom med våra minspel. Det var bara det att jag blev skrämd av hans gråt så när det var min tur var jag inte så värst cool längre.
"Okej, nu gör jag det", sa sköterskan.
Jag var beredd. Det skulle göra ont. Jävligt ont. Jag tänkte på den där lilla flickan som kom fram till mig i väntrummet och sa "man får skrika om det gör ont."
"Sådär, nu är jag klar!"
"Eh va? Den kändes ju knappt."

Allt som allt tog det en timme, inklusive väntetid och biltur, och vi som hade förberett oss på tre till fyra timmars väntetid och ohanterbar smärta. Det enda som jag störde mig på var kvinnan i receptionen som sa till en gravid kvinna, som alltså tillhör en riskgrupp, att hon inte tyckte att det var nödvändigt att ta sprutan. Känns inte helt okej att sjukvården har den attityden.

Ett litet tips till föräldrar vars barn ännu inte vaccinerats:
Sätt på ett sådant där bedövande emlaplåster på barnets arm innan ni går dit. Eftersom barn under 13 år ska få två sprutor kan det bli lättare andra gången om det inte gjorde så vansinnigt ont första gången.

Suddiga vardagspixlar

07.03 en helt vanlig onsdagsmorgon. Ungarna satt bredvid varandra i soffan och såg ovanligt söta ut.
"Hörrni, sitt kvar sådär. Jag vill ta en bild", sa jag men det borde jag aldrig ha gjort för i samma stund kastade de sig ur soffan.
Note to self: kör paparazzistuket nästa gång, alltså bara dyk upp och klick, klick, klick.

Ingen självcensur på Facebook

Då och då händer det att folk taggar nå så djävulskt fula bilder på mig på Facebook. Bilden ovan är ett typexempel. För en stund fick den mig att fundera lite kring min självbild "amen shit, ser jag ut sådär???" trots att jag är väl medveten om hur jag ser ut både på bild och i IRL. Egentligen är min reaktion inte det mest intressanta. Det intressanta är att folk faktiskt lägger upp mindre smickrande bilder av andra på Facebook och resten av the www.

V som i vaccination

Har man barn mellan tre och fem år får man från och med den här veckan vaccinera sig samtidigt som kidsen, vilket vi ska göra i morgon. Med tanke på att en del har blivit sjuka av vaccinet kanske det är dumt att vaccinera en hel familj, men vad tusan - vi kör.

Jag är med Bloppis

Via bloggen "Synd på ett par så snygga jeans" ska jag sälja kläder, skor, jackor och annat som jag inte använder men som borde användas. Just nu ekar det tomt på artiklar, men det ska förhoppningsvis vara åtgärdat i slutet av den här veckan.

Det måste finnas ett smidigare alternativ

När han plockade fram den där njurformade grejen som man ska kissa, bajsa eller spy i eller vad man nu ska ha den till började jag skratta.
"Du kan ju inte mena att han ska kissa i den?"
"Det är så vi gör", svarade han lite frågande.
"Det måste finnas ett smidigare alternativ? Har ni inte en sådan där liten påse som man kan ha i blöjan?"
"Nej, vi har slutat med dom. Det är de här rekommendationerna vi har fått."
"Jag kan inte se att det kommer att fungera?"
"Vi behöver bara lite kiss. Om du tar av blöjan, sätter honom på golvet så att han fryser lite och är beredd så blir det inga problem."
"Men jag kan väl inte sätta en unge som man tror har urinvägsinfektion på ett iskallt golv? Det måste finnas ett smidigare alternativ?"
"Men vänta då, jag ska gå och höra med en kollega."

När han kom tillbaka såg han bekymrad ut och gav mig motvilligt den där påsgrejen.
"Så här brukar vi inte göra."
"Jag förstår", svarade jag. "Men jag tycker faktiskt att det verkar jättekonstigt att det inte finns något annat alternativ än att låta en ettåring springa omkring med rumpan bar här på vårdcentralen med förhoppningar om att man ska få lite kiss i den där eller i en plastmugg."
Då kunde man plötsligt se hur han hoppade upp på sina höga hästar och bara "hörruduru, jag vet faktiskt bättre än dig". Nej, så sa han förstås inte, men han sa med en extra myndig röst att det verkar som om jag inte kan förstå att det handlar om viktiga grejer.
"Men alltså stopp! Det enda jag ville veta var om det fanns något annat alternativ, vilket jag tycker att det borde göra, och i stället för att förklara varför man inte kan använda den där plastgrejen känns det som om du mästrar du mig. Det är inte alls okej", sa jag.
"Du kan inte använda den eftersom det kan komma in bakterier om han inte är ren."
"Men om jag tvättar honom noga med tvål och vatten och så tar jag av den direkt det kommer kiss? Då borde det väl fungera."
"Ja.. jo."
"Jamen dåså", sa jag.

Medan jag packade ihop våra grejer sa jag till honom att jag tyckte att det som hade hänt var skittråkigt och bad om att träffa någon annan efter "kissleveransen". Han svarade mig inte.

Amen på det

"Bloggformen hade varit perfekt för Montaigne. Att kunna ändra sig löpande, lägga till, dra ifrån, korrigera. Att dagligen kunna visa vilket vidunderligt, fåfängliggt, skiftande och fladdrande ting människan är.
Alltså, läsare, det är jag själv som är ämnet för min bok, säger Michel de Montaigne."
ur "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" av bästa Bodil Malmsten.

Att löpande kunna ändra sig, lägga till, dra ifrån, korrigera, visa vilket skiftande ting människan är, själv vara ämnet... Bloggare, räck upp en hand om du också känner att ditt namn skulle kunna stå där i stället för Montaignes.

Till Karin

Du skrev "Måste bara fråga om du har läst klart våtmarker och vad du i så fall tyckte?" och jag svarade "Jag har läst klart och flera gånger tänkt att jag ska skriva om den, men har inte kommit mig för än. I kväll kanske.. "

Jag har tävlat mot min man i allmänbildning hela kvällen så det blev inget inlägg om "Våtmarker". Men i alla fall, lite kort då... Jag hoppas verkligen att så många som möjligt läser boken för det finns något mycket viktigt bakom allt som skaver och som får en att tappa hakan. Och oj, vad jag önskar att den då 15-åriga A.M.O. hade fått läsa Charlotte Roches äckelhärliga roman.

ps "Våtmarker" finns att köpa på pocket ds

Klädutmaningen, dag 40

Jeans som blottar ärret efter kejsarsnittet.
Kommentar: fast det är inte därför jag använder dem så sällan, snarare på grund av att de är så sjukt tighta, alltså väldigt osköna.
Beige klänning i fejksilke som jag köpte när jag var på smällen.
Kommentar: den är lite för fin för mig.
Benvit väst med glittriga detaljer.
Kommentar: jag gifte mig i By Malene Birger så steget till en benvit väst med glittriga detaljer från samma märke var inte så långt. Yada, yada, yada... Jag vet faktiskt inte varför jag köpte västen, den är inte snygg. Inte ens lite.

Lite mer om utmaningen:
En utmaning
Klädutmaningen, dag nio
Klädutmaningen, dag tio
Klädutmaningen, dag 14
Klädutmaningen, dag 18
Klädutmaningen, dag 21
Klädutmaningen, dag 27

Sökord: "är det fult med glugg?"

Strax efter klockan åtta i kväll klickade en person in sig på "Försök att inte se så snygg ut" efter att ha sökt svar på om det är fult med glugg. Det är inte fult, det är snyggt är mitt svar. Jag sörjer fortfarande att min guldpengsglugg förvandlades till ett mindre svartpepparkorn:

Då!

Nu!

Suddiga vardagspixlar

"Allt han gör, vill jag göra. Ska det vara så svårt att förstå?"

Bara världens nöjdaste ettåring som röjt runt bland sin storebrors utklädningskläder.

Detta bör ni läsa:

Johanne Hildebrants text "Varför vill ingen hjälpa de övergivna barnen?"

Ingen bra start på en söndag

* En begynnande huvudvärk.
* Utebliven morgontidning, andra söndagen inom loppet av tre veckor. Undra vad tidningsbudet har för ursäkt den här gången?
* Förkyld ettåring.
+ det var min tur att gå upp med ungarna. Åh, varför envisades jag med att vara vaken så sent i går kväll?

Som tur var har vi mjölk till kaffet och precis som sin storebror gillar Lillebror WALL•E. Så helt körd är inte den här morgonen. Förresten borde alla, vuxna och barn och gärna tillsammans, se filmen om den soldrivna roboten som städar upp efter människan som konsumerat och ätit upp jordens tillgångar. Filmen utspelar sig 7000 år framåt i tiden och är lika gullig som samhällskritisk.

God morgon!

Först cool kille, sen mindre cool

Sjukt coolt! Visst? Så hur gick det för Robert Muraine? Han lämnade "So you think you can dance" (2008) strax innan han skulle visa upp sina hiphop moves, som är en del av tävlingen. Han gav upp för att slippa bli utröstad "Id rather quit then get fired", skriver han på sin hemsida. Några dagar efter premiären var hans video tydligen den mest sedda på Youtube och han fick komma tillbaka för att uppträda i showen ett par gånger. Dessutom har han fått göra reklam för Ikea, Blackberry, Strike Blowling m.fl. Det verkar helt klart som om det har gått bra för honom. Kul! Men han gav upp för att slippa bli utröstad, i min värld är det inte så värst coolt.

DAGENS

Till Johanna som skrev att hon gillar Dagens:

DAGENS VILL HA: Björn af Kleens bok "Jorden de ärvde", som jag skrev om häromsisten. Jag vill ha den NU! NU! NU!
DAGENS KLÄDSEL: trosor, omaka strumpor som vanligt, en randig bomullströja, långkallingar, slitåsläp-jeansen och en orange kofta som jag inte har använt sedan vem vet när?
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: otvättat.
DAGENS HÄNDELSE: dagens största kraftansträngning var när hela familjen gick till närbutiken för att småhandla lite. Under resten av dagen har vi försökt göra så lite som möjligt.
DAGENS LÅT: Julpotpurri.
DAGENS PLANER: en omgång Yatzy med familjemedlemmar som kan kasta tärning under någorlunda ordnade former, få ungarna i säng i tid, läsa "Silvermasken" som jag skrev om i går kväll i badet och kanske en film efteråt? Fast då måste någon av oss åka till Charlies, pax inte jag.
DAGENS SAKNAD: en god ost. Tre av fyra i familjen gillar prästost, det gör inte jag. Hej Lyxproblem.
DAGENS DUMMASTE: jag har fortfarande inte fixat en bloppis. Där skulle jag t.ex. kunna sälja den orangea koftan.
DAGENS SJUKA: min hy. Samma sak varje vinter. SUCK!
DAGENS DROG: P1 och frisk luft.
DAGENS ROLIGASTE: Lillebrors Hur vågar du?-blick när jag plockade ur hans chipsskål.
DAGENS FAVORIT: det här Youtube-klippet alternativt "Wall-E", som Sockertoppen hyrt för femtioelfte gången.
DAGENS KÖP: massa god mat!
DAGENS HUMÖR: bekymmersfri.
DAGENS ORD: muffin (som i fikabrödet och bilderboken "Adjö, herr Muffin, som jag tipsade S:et om tidigare i dag).

En helt vanlig lördagskväll

Fransyskan vad säger du nu då, ska jag satsa på en page?

Detta bör ni läsa:

Hanne Kjöllers text "Zimbabwe: Allting rasar".

Till S!

S skrev "Sen undrar jag om Sockertoppen kan tänka sig att agera bokrecensent, eller är han kanske i strejk?!"

Svar: Ingen strejk, däremot en glömsk morsa. Men nu så!

"Siv sover vilse" av Pija Lindenbaum
"Stora varförboken"
"Legenden om Sally Jones" av Jakob Wegelius
"Häng med i trafiken" av Grethe Rottböll
"Det var det fräckaste" av Werner Holzwarth
"Pelle och Frasse" av Jan Lööf
"Massor av dinosaurier" och "Varning för köttgänget" av Sarah Sheppard
"Hurraa!! Alla barns rätt" av Pernilla Stalfelt (fast den går tyvärr inte att köpa i butik, men kolla köp och sälj-sajterna)
"Charlie och Lola - Hjälp vår jord" av lauren Child
"Första uppslagsboken"
"Grävmaskiner"
"Jättetruckar & lastbilsjättar"
"Min första småkrypsbok" av Anja Baklien
"Första fågelboken" av Lars Klinting
"Våldboken" av Pernilla Stalfelt
"Ta fast Fabian" av Jan Lööf
"Mars - upptäck den röda planeten"
"Stora hurdåboken"
"Rovdjursboken" av Bisse Falk & Lennart Eng
"Adjö, herr Muffin" av Ulf Nilsson
"Lill-Zlatan och morbror raring" av Pija Lindenbaum
+ Arne Norlins böcker om Halvan.

Jag frågade om han möjligtvis kunde säga ett par ord eller två om varje bok, men det var tydligen för mycket begärt. Han hade varken tid eller lust. Ovanstående böcker är i alla fall hans "bästaste" böcker och som du ser är det en hel del faktaböcker. Så satsa på en faktabok!

Hej Lovisienstadt!

När jag läste en text om drottning Kristina (1626-1689) i ett glossigt magasin på väg hem vid sexsnåret i afton tänkte jag på dig. Du visste kanske det sedan innan, men de som läser det här brevet känner kanske inte till att hon föddes på Stockholms slott för över 300 år sedan och tog över regeringen som 18-åring.

Jag har fastnat för berättelsen om Kristina eftersom hon trotsade samtiden och inte passade in i den tidens mallar. Och även om det är oerhört sorgligt är jag glad att hon vågade skriva så här i sin självbiografi "Jag föddes täckt av hår från huvudet till knäna, bara ansiktet, armarna och benen var fria. Jag var luden över hela kroppen och hade en grov, stark röst. Allt detta ledde kvinnorna som tog emot mig att tro att jag var en pojke. Bland hela hovet spred de en falsk glädje som till och med för ett ögonblick lurade kungen. Hoppet och önskan bidrog till att alla misstog sig. Men kvinnorna blev mycket förlägna när de insåg att de hade haft fel...” Medvetenheten, liksom.

Det sägs också att hon ville att Sverige skulle bli ett kulturland och vi ville ju att Umeå skulle bli kulturhuvudstad och se vad som hände - Sverige blev det, Umeå blev det. Det finns också andra nämnare som vi Umeåbor kan identifiera oss med! Efter några år som drottning avsade Kristina sig tronen och lämnade Sverige för Rom, som på den tiden var typ som Stockholm är för många unga Umeåbor.

Jag gillar dig och förlåt för att du fortfarande inte har fått boken och filmen om Kleopatra. Jag skäms. Därför vill jag ge dig Peter Englunds bok "Silvermasken" som är en kort biografi över drottningen Kristina.

xoxo
/amo

Jag sätter in pengarna på ditt konto i morgon som överenskommet

Martina skrev "Måste bara fråga, är du släkt med underbaraclara? Tycker ni är så lika när man ser bilder.."

Svar: Nej, vi är inte släkt men jag tar det som en komplimang. Clara Lidström är råsnygg!

Om en fräck servitör

"En..." och så någonting jag inte uppfattade, men han sa i alla fall inte vesuvio, som jag hade beställt i kassan.
"Inte här...", konstaterade vi.
"En vesuvio då?"
"Här, tack", svarade jag.
"Okej, alltså en"... och så någonting igen som jag inte uppfattade. "Egentligen heter den så, inte vesuvio", fortsatte han.
"Jaha?"

Jag brukar visserligen inte äta pizza så ofta, men sist jag kollade kallade man en pizza med tomat, ost och skinka för vesuvio. Vissa restauranger kanske passar på att döpa om sina pizzor när de har chansen, men vad är grejen med att mästra sina gäster?

04.39

Jag är vaken men det känns att kroppen, som ska vara nedreglerad till ett minimum vid fyrasnåret, inte riktigt är med på noterna. Men jag är inte orolig för jag vet att den vaknar till liv efter tre koppar automatkaffe, plus att jag har packat ner 12 pepparkakor i väskan.

God morgon ja, den är faktiskt god!

Tills vi hörs igen ser jag gärna att ni läser Bonnietos "Rör inte mina systrar". Ett mycket viktigt inlägg!

Skyll på Disa!

Sorry gott folk, men jag har fått ovanligt mycket konstigt spam sista tiden så hädanefter måste ni fylla i en kod när ni ska kommentera.
Jag hoppas ni står ut!

Uppdatering: Disa är envis och fyller i kontrollkoden och bara "så lätt bliru inte av med mig. HA HA!" Så vet ni, jag tar bort den där koden.

Suddiga vardagspixlar

Husets snyggaste lampa hittas i Lillebrors rum.

Fokus skulle vara på bokstödet, alltså den bleka rosen, men så blev det inte. I helgen ska jag sätta mig med kameran och instruktionsboken för att uppdatera mig lite. Det var trots allt två år sedan sist jag hanterade en systemkamera.

P-kaka

Nej, det här inlägget ska inte handla om något nytt preventivmedel (även om jag fortfarande tycker att de borde skynda på med det där superpillret vi efterlyste häromsisten). Det ska handla om pepparkakor. I skrivande stund äter jag min femtioelfe kaka i dag och förundras över hur gott det är.
"Åhhh vad det är gott med pepparkakor. Så sjukt gott. Jag kan inte sluta äta."
"Fast ananaspepparkakor är godast."
"Ananaspepparkakor?"
"Ja, ananaspepparkakor."
"Amen fy vad äckligt."
"Nääää, dom är ju goda."

Efter en stund visade det sig att ingen av oss riktigt hade lyssnat på vad den andre sa. Det är Annas pepparkakor som är goda inte ananaspepparkakor, som låter ungefär lika osmakligt som banankaviar. Nåväl. Vad jag ville komma fram till är att pepparkakor är så grymt goda. Varje år blir jag lika förvånad!

Guida mig tillbaka till mina inlägg, tack!

Det här inlägget är det 2642:a inlägget jag publicerar på "Försök att inte se så snygg ut", som jag startade i slutet av december år 2006. Sedan dess har jag bloggat om det mesta kärlek, föräldraskap, vänskap, vardagsbestyr, jämställdhet, böcker, folkhögskolan, radiokärlek, skrivkramper, medmänsklighet, död, sorg, humor, mode, inredning m.m. Lika privat som personligt.

Jag minns inte alla inlägg och det förväntar jag mig inte att ni ska göra heller, men jag tänkte höra om ni minns något inlägg som ni tyckte särskilt bra om? Själv känner jag mest för inlägget jag skrev på juldagen 2007. Jag kan inte förstå hur jag kunde skriva ett så samlat inlägg mitt i den akuta sorgen. Men! Det finns ju så många andra, hela 2641 stycken, så vad säger du? Vilket inlägg minns du?

"Fittstim - numera Sveriges mest snattade bok"

Ausa skrev Jag snodde "min" av en kompis, gav den till min lillasyster några år senare.

Bakgrund: Tre historier om Fittstim

Jag ger dig min morgon

Jag har tyvärr inget spännande att berätta den här onsdagsmorgonen, men kaffet smakade i alla fall bra, morgontidningarna låg i brevlådan och det tunna snötäcket ligger kvar.

God morgon!

Suddiga vardagspixlar

Min vrå.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 240

På väg hem från förskolan snackade vi om att vuxna inte alltid vet bäst och att Sockertoppen gör rätt i att inte alltid rätta sig i ledet.
"Jag ska demonstrera."
"Ska du?"
"Ja, jag ska skrika Alla barn alla barn alla barn inte vuxna inte vuxna alla barn har rätt och så ska jag sätta upp lappar på alla dörrar där barn bor."
På lapparna ska det tydligen stå "Alla barn. Alla barn. Har rätt."

Men det förstås, jag tillhör ju den luststyrda generationen

För ett par veckor sedan pratade jag med en äldre kollega som sa att hon tycker att det är tufft att jag har skaffat åtta ungar innan karriären tagit fart. Jag minns inte exakt vad jag svarade, men jag minns att jag tänkte ungefär samma sak som när jag läste Manny-Kens inlägg:
"Okej."
Jag vet att de menar väl, men för mig är det där ingen fråga och inget utropstecken.

Jag klipper av skiten

Av någon anledning blir jag sugen på att klippa av mig allt hår när jag ser den mörka och suddiga bilden från i fredags. Jag tänker mig en kort urklippt page. Allt för att slippa borsta håret två gånger om dagen för att undvika naturliga dreadlocks. Vem orkar det? Inte jag i alla fall.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 239

Jag undrar om de som snicksnackar om att deras hjärta värker och bultar varje sekund de är ifrån sina små hjärtegryn också säger det inför sina ungar. Hoppas inte.

Suddiga vardagspixlar

Dagens tema är frågetecken:

Varför så skitigt hår?

Varför oreda i bokhyllan?

Varför kändes layouten inte riktigt bra?

Suddiga vardagspixlar

I det svarta pannbandet blir Lillebror väldigt mallig. Han svänger lite extra med armarna, höjer ena ögonbrynet och flinar nöjt.

De behöver nödvändigtvis inte leka med varandra, men de är nästan alltid nära varandra. Gärna inom en armlängds avstånd.

Vill ha mer

"Vars ska Sockertoppen", ropade ett grannbarn.
"Han ska till Moderna mu... Nej, jag menar ju Gammlia", svarade jag innan jag stövlade vidare mot parkeringen. Stövlade eftersom jag hade stövlar på mig.

Skulle man vrida ur Umeå som en trasa skulle det ligga en stor pöl kultur under, men sanningen är också den att utbudet fortfarande är ganska litet, särskilt på söndagar. Bildmuseet, Västerbottens museum och bävern i all ära, men så kul är det faktiskt inte att kolla in de senaste utställningarna för tredje helgen i rad. Därför går jag omkring och hoppas på att filialen till Moderna museet blir verklighet. Det är nog svaret på varför Gammlia blev Moderna.

Hoppas, hoppas, hoppas!

Jag ska vara oduktig

Jag har köpt en digital systemkamera men fråga mig inte vilket märke eller modell för om sådant kunde jag nog inte bry mig mindre. Den är bra, det räcker så.

Däremot blir jag arg på mig själv när jag märker att jag inte kan ta kort lika spontant med den. Den som har gått på Kyrkans barntimme minns kanske hur det blev när man satt i ring och sjöng kristna sånger, alltså lite sådär andäktigt, lite särskilt och väldigt högtidligt. Ungefär så känns det när jag plockar fram vurstingkameran och jag vill ta lika fina kort som jag sjöng fint i ringen.

För att få det problemet ur världen har jag bestämt mig för att vara oduktig och spontan. Jag måste använda kameran ungefär som jag använder mobilkameran, fastän den förstnämnda är klumpigare. Till slut kommer jag ta de där korten jag såg framför mig i ett album när jag köpte kameran i fredags.

Tre historier om Fittstim

Alexandra skrev "min blev stulen ur mitt hem... jo, det är sant. På en fest. VEM som har förstånd nog att läsa den typen av bok har oförståndet att snatta? Man undrar."

Sanna skrev "Nån kräktes på min. Jag mejlade Skugge och Olsson. Den förra försökte, men fick inte fram nåt ex. Den senare svarade inte alls."

jonna skrev "min blev också stulen. har stört mig på det i snart tio år nu."

TGIF

Bli inte oroliga om ni inte hör av mig i helgen. I så fall är jag bara upptagen med min nya vurstingkamera. Woho, igen!

Ordning&reda

Efter att jag rensade det 13'' stora skrivbordet letade jag reda på en storspov, Västerbottens landskapsdjur, och se så fint det blev.

"Vårt vackra Västerbotten,
guldet finns här och knotten,
mångmila skogar och höga berg,
spegla i blankstilla del sin färg,
Tung ligger snön över tuvan,
under bryts kopparn i gruvan,
norrskenet strålar i vårvinterkväll,
omkring lappmarksfjäll."
- Refrängen i en västerbottensvisa från vem vet när

Just nu: svår kaffedarr

Vanligtvis brukar jag lära mig av mina misstag, men inte när det gäller min kaffekonsumtion.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 238

Såg ni "Debatt" i går kväll? Det handlade om att barns liv hängs ut som aldrig förr i teve, på bloggar och i kändispressen, men framför allt om teveprogrammet "Ett fall för Louise", som jag får ont i käkarna av att titta på. Följ länken för att komma till gårdagens debatt om vem som tar ansvar när barn syns i media.

Programmet fick mig att återigen fundera på hur jag själv gör. I min egen följetong "Småbarnsåren är tydligen de bästa" exponeras två personer som inte har valt det själv, femåringen Sockertoppen och ettåringen Lillebror. Kanske är det ett försök att rättfärdiga, men jag tycker faktiskt att serien är rätt harmlös. Jag använder alltid smeknamn, försöker vinklar inläggen så att de handlar mer om mitt föräldraskap än om ungarna och publicerar väldigt sällan närbilder. Ibland kan jag känna att jag skulle vilja skriva mer om konflikter vi har och hur vi löser dem, men det slutar alltid med att jag markerar och raderar. Det känns helt enkelt inte rätt. Jag är fortfarande kluven men det är jag glad för eftersom det innebär att jag i alla fall fortfarande reflekterar och inte bara gör.

Efterlysning!

Som ni kanske minns är jag på jakt efter en bok som är definitivt slut på både grossisters- och förlagets lager. En bok som knappt ens går att hitta på antikvariat än mindre på nätet.

Vem vet, kanske är jag dålig på att leta men än har jag inte hittat den så nu tänkte jag be er om hjälp. Den enda anledningen till att jag inte har frågat er tidigare är att jag inte velat förstöra överraskningen, men så slog det mig att eftersom jag har femtioelva systrar (jag skojar inte) kan ingen av vara säker på vem som ska få boken.

Och boken jag letar efter är... trumvirvel tack, antologi Fittstim. Om du känner dig klar med ditt exemplar och är redo att skicka den vidare är jag beredd att betala! Hör av dig!

Som ett litet barn kvällen innan julafton

I morgon ska jag köpa köpa en digital systemkamera (woo-hoo på det!). Förhoppningsvis kan vi alla lära oss leva med att "Suddiga vardagspixlar" inte kommer att bli lika suddiga.

Till mig? Nämen...

Jag läste någonstans att Hanna Fridén får presenter av sina läsare när hon fyller år. Jag har visserligen ingen stor blogg, men nu är det snart jul och jag vet ju att mina läsare är generösa så jag tänkte att ni skulle få ta del av min önskelista:

* Tidningsprenumerationer
Eftersom jag spenderar ohyggligt mycket pengar på tidningar skulle min plånbok må bra om jag fick hem VI, VI Läser, Bang och kanske någon inredningstidning.

* Loka Knarps "Pärlor och patroner"
Jag lockas av hon ska ha porträtterat kvinnor som ofta är lika maktgalna och förvirrade som sina manliga historieboksmotsvarigheter.

* En stor fet soffa
Vår ärtgröna soffa har gjort sitt. Dessutom har vi växt ur den och nu ser jag framför mig en vulgär soffa som stjäl all uppmärksamhet och som man kan ligga huller om buller i.

* En kock, en nanny och hjälp med städningen varannan vecka

* En hel cykel
Jag har redan en, men den skulle behöva en helrenovering t.ex. vore det bra om pakethållaren sätts på plats. Jag lämnade cykeln på stan en natt i somras, det var dumt för nu sitter pakethållaren med barnsadeln lös. Plus att någon har gått lös på korgen.

Är det en god morgon?

Nej, i skrivande stund betalar jag dyrt för att jag envisades med att vara vaken sent i natt, men jag har bara mig själv att skylla.

Sökord: Kom död var min baderska

Min besöksräknare uppmärksammade mig om att någon klickat in sig på "Försök att inte se så snygg ut" efter att ha sökt Cornelis Vreeswijks dikt "Kom död var min baderska", som jag ville men inte vågade läsa på pappas begravning.

"Kom död var min baderska
var min ljuvaste renskraperska; två
mina knotor vita
som snö.

Locka mig tubba mig
du min förförerska att
kasta min klädnad och
döden dö.

Ljuvare renhet du ger - gives ej
Mer ihärdig tvagning än din
bedrives ej.

Baderska baderska
klockvisarförvriderska Rätt-
timma förbiderska
stort

är ditt hav. Jag
är en ö. Två mina knotor vita
som snö"

Även fast jag läste en dikt som nog var mer passande känns det trist att jag fegade ur. Därför hoppas jag att personen som klickade sig in på bloggen ska läsa "Kom död var min baderska" på en begravning. Jag tänker mig att det skulle vara passande med en basröst sådär lite lätt dröjande på orden, men ändå väldigt bestämt.

Jag har förresten alltid trott att dikten heter "Inför en överdos", men om man ska tro det här var det bara arbetsnamnet.

Småbarnsåren är tydligen de bästa, del 237

Häromkvällen verkade det som om det gick upp för Lillebror att man kan göra annat i hans rum än att sova. Nu vill han vara leka där mest hela tiden, både med och utan storebror. Det passar väldigt bra för ryamattan i hallen på övervåningen är ovanligt mjuk.

So what? Vi räddar ju liv

"Vi måste åka och hälsa på henne", var det första Sockertoppen sa när han öppnade brevet från ActionAid.

Fadderbarnet som organisationen valt ut till oss kommer från ett fattigt område i Vietnam och är nio år. Om jag hade fått välja skulle vi gett vårt stöd till en flicka i Zimbabwe eller Malawi, men samtidigt är jag glad att organisationen valde nioåringen från Vietnam där trafficking är ett allvarligt problem. Människohandeln i Vietnam sker ofta i form av arrangerade äktenskap där kvinnorna säljs som hushållsslavar i stället för att bli fruar och kvinnor erbjuds fabriksjobb men säljs i stället i sexindustrin (enligt UNICEF är ungefär 60 procent av de 65 000 prostituterade i Kambodjas huvudstad vietnameser).

Flickan, som är vårt fadderbarn, går redan i skola och sjukvård finns nära till hands. Nu hoppas jag att hon inte kommer att luras till att tacka ja till äktenskap eller jobberbjudanden, som ofta leder flickorna rakt in i prostitution och barnarbete. Vem vet, en dag kanske vi åker till Vietnam och då ska vi helt klart hälsa på henne om hon också vill det, men vi börjar med att skriva ett brev.

Det finns en anledning till varför jag berättar om vårt fadderbarn. Jag är nämligen så vansinnigt trött på folk som tjatar om att all välgörenhet är baserad på egoism. Hanna Fridén skrev ett klokt inlägg efter att ha läst den här krönikan där följande stycke går att läsa "Man vill känna att man gör något. Man vill ha ett gott samvete. Man vill tänka Gud vad bra, nu ser hela världen vilken varm och godhjärtad person jag är som bryr mig om andra människor."

Jag har tyvärr inte tid att berätta vad jag tycker om ovanstående citat för jag måste gå och hänga upp bilden på 9-åriga Anh på kylskåpet så att alla som kommer hem till oss ser henne, vårt fadderbarn.

Suddiga vardagspixlar

Tema Dåtid, helt i stil med mina Den där om att blicka tillbaka-inlägg.

Allhelgonahelgen 2008. Till skillnad från förra året åkte vi inte till minneslunden i år. Tidigare kände jag ingenting, men nu får jag ont i magen varje gång vi åker dit så jag tänder hellre ett ljus hemma, om nu något ljus måste tändas.

Västerbottens inland, 2007. Årets bästa renfight!

Los Angeles, 2007. Jag längtar tillbaka!

Oktober 2008. Ett litet tips till alla soon to be-föräldrar! Om ni har en iPhone råder jag er till att använda den enbart för att skicka MMS på det nyfödda barnet, bilderna blir ju så suddiga. Men(!) ha då i åtanke att det kan vara bra att välja en bild där det inte ser ut som om den nyblivna morsan tar en cigg till första amningsförsöket.

Suddiga vardagspixlar

Han kallar den "Token".