DAGENS

DAGENS VILL HA: en vursting bil, helst en fyrhjulsdriven.
DAGENS KLÄDSEL: jag såg ut som ett blåbär i den stora dunnjackan och antagligen rätt märkvärdig p.g.a. solbrillorna.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt för att dölja att mitt hår är extremt oborstat.
DAGENS HÄNDELSE: förlåt mig moder jord, men dagens händelse är helt klart Umeå-Örnsköldsvik tur och retur. Jag älskar att köra bil. Älskar! Förlåt...
DAGENS LÅT: kan inte välja! Jag jobbar i Örnsköldsvik måndag till torsdag den här veckan och har därför lyssnat ovanligt mycket på P3, vilket resulterat i att jag numera kan sjunga med i alla poppislåtar.
DAGENS PLANER: fira min 26:e födelsedag en stund till, kolla på det avslutande avsnittet i CSI triologin och förstås läsa lite ur "Håpas du trifs bra i fengelset".
DAGENS SAKNAD: pappa!! Jag har fortfarande inte vant mig vid att han inte hurrar i telefonluren.
DAGENS DUMMASTE: jag har knappt sett ungarna i dag.
DAGENS SJUKA: jag har en knöl på min högra handled, mest troligt en ganglion. Sjuksköterskan konstaterade krasst per telefon "den gör ont, säger du. Då får du väl komma in så får doktorn sticka in en nål i den och suga ut vätskan." Mums!
DAGENS DROG: kaffe i vanlig ordning.
DAGENS ROLIGASTE: att köra bil.
DAGENS FAVORIT: den lånade bilen.
DAGENS KÖP: en sjukt vulgär tröja på rea.
DAGENS HUMÖR: om vi bortser från knölen så måste jag säga att jag är bekymmersfri!
DAGENS ORD: läckande ledvätska.

Kort bokenkät

Förlåt mig, ty jag har syndat... Jag har öppnat en present, som skickats till mig från södra Sverige, trots att det inte är min födelsedag än. Jag fick en bok, men inte vilken bok som helst utan en bok där jag redan på första sidan kunde läsa:
"Folk ser normala ut, hjärnan har hört talas om det, att folk ser normala ut fast de här anhöriga som är alkoholister, narkomaner och psykiskt sjuka. Hjärnan tycker att det är fel. Det borde synas lite eftersom det känns som att gå omkring med fritt fall mitt i ansiktet."
Normal. Det var det jag försökte gömma mig bakom när jag inte vågade/orkade/ville prata om det svåra, om min bullriga jävla narkoman till farsa. Jag såg i alla fall normal ut.

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Håpas du trifs bra i fengelset"

2) Hur långt har du kommit?
Sid 36.

3) Beskriv boken med tre ord.
Tack Susanna Alakoski.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
En fyra.

Tack Clara för att du "fortsätter på samma gamla visa: socialrealismens muntra melodi!"

Bild: Albert bonniers förlag.

Länkkärlek

Linna Johansson har skrivit flera kloka inlägg om myten "raka män och skitsnackiga kvinnor."

Manny-Ken har skrivit kort om hämtningstress på dagis.

Julia Skotts viktiga projekt Kroppsbilder fortsätter.

Och så är Fransyskan tillbaka. Hurra!

Låt oss tala om din och min relation och hjälp mig samtidigt att utveckla "Försök att inte se så snygg ut"

1. Vilket år föddes du?
2. Har vi träffats i det verkliga livet?
3. Hur många bloggar läser du dagligen?
4. Vilken kategori i bloggvärlden läser du helst? (politik, kärlek, mode, konsumtion, litteratur, föräldraskap ect ect)
5. Hur länge har du läst "Försök att inte se så snygg ut"?
6. Vilka blogginlägg, som jag publicerar, uppskattar du mest?
7. Vad skulle du vilja att jag bloggade mer om?

Suddiga vardagspixlar

Det är förstås väldigt skönt att jag (i princip) är klar med hemtentan, som handlar om kultur, kropp och konsumtion, men nu känner jag mig som en urvriden trasa. Totalt dränerad på inspiration och det känns ju mindre bra.

Suddiga vardagspixlar

Boken "Möten med bilder", som jag måste läsa för att fixa hemtentan, blev plötsligt väldigt intressant när den här illustrationen dök upp (bilden är väldigt klickbar):

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 15

Under dagen uppdaterade jag min status på Facebook "skriver hemtenta med Sockertoppen hängandes över axeln." Min mor, som pluggade när jag var liten, svarade "What goes around comes around - karmas lag." Betyder det att Le Sockertopp och Lil'Bro blir odrägliga i tonåren?

Suddiga vardagspixlar

Lil'Bro's crib.

I helgen köpte Le Sockertopp en lavalampa, som står på hans nattduksbord, för sina ihopsparade slantar.

No more kaffekatastrof

Anna, som vet hur man undviker en kaffekatastrof, skrev "Åh ni måste gömma en sån här!"

Kort bokenkät

Madame de Pompadour, som jag läser om för tillfället, visade sig offentligt vid Versailles första gången på dagen 239 år innan jag föddes. Hennes mamma dog vid 46 års ålder, det gjorde min pappa också.

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Madame de Pompadour"

2) Hur långt har du kommit?
Sida 260.

3) Beskriv boken med tre ord.
Kvinna med makt.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
En stark trea.

Bild: Albert Bonniers förlag

Akademiker, se hit!, en uppföljning

Så här svarade föreläsaren: "Helst inom parentes, det brukar vi förespråka. Men huvudsaken är att man är konsekvent!"

Bakgrund: Akademiker, se hit!

Lyxproblem

Kaffet är slut, vilket är väldigt opassande då jag sitter hemma och skriver på hemtentan i dag.

Se där, ett svar från Littfest!

I dag fick jag svar på bloggen från Jenny Eklund, som är Littfests koordinator, apropå gårkvällens blogginlägg "10 kvinnor, 19 män":

"Hej!
Du pekar på en viktig fråga när det gäller både Littfest och andra arrangemang. Jämställdheten. Men fördelningen mellan män och kvinnor i programmet är något vi jobbat aktivt med, det här är en viktig fråga för oss i arrangemangsgruppen.

Vi hade - fram till idag - inte räknat ut exakt hur fördelningen såg ut, men efter ditt blogginlägg ville vi förstås granska oss själva och statistiken. Och för Littfests program är siffrorna såhär:

Hittills medverkande i programmet: 66 personer, 30 män och 36 kvinnor.*
Fördelat på "talartid": ungefär 720 minuter på kvinnorna och 610 minuter männen.
Mer kvinnor än män alltså. ;o)

Som du märker är det långtifrån alla medverkande och alla programpunkter som kommit upp på hemsidan ännu. Under de närmaste dagarna fyller vi på med information, och hoppas att ni har tålamod med detta.

vänliga hälsningar Jenny Eklund, koordinator för Littfest

* Då har vi räknat med alla programpunkter som hör till Littfest utom själva utdelningen av Novellpriset."

Svar: tack för det snabba och mycket oväntade svaret! Jag har tålamod och ser fram emot att se den mer uppdaterade listan på årets medverkande!

Sökord: att flytta från södra sverige till norrland

Det är nog inte ett lätt beslut, men ändå ett bra beslut! Tänk inte så mycket, bara gör det!

DAGENS

DAGENS VILL HA: kontroll.
DAGENS KLÄDSEL: vanliga jeans, vanlig randig tröja, vanlig skepparkavaj, vanliga skor.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt.
DAGENS HÄNDELSE: liten bokrea på Bildmuseet.
DAGENS LÅT: "Bang", Elin Ruth Sigvardsson.
DAGENS PLANER: inga direkta planer annat än att jag tänkte läsa lite innan jag lägger mig. Förhoppningsvis byter vi sängkläder innan dess.
DAGENS SAKNAD: kontroll.
DAGENS DUMMASTE: vi skottade inte fram altanen.
DAGENS SJUKA: mina onda axlar.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: att köra bil.
DAGENS FAVORIT: bilen.
DAGENS KÖP: en klassisk fågelaffisch till Lil'bros rum, den tokfina pysselboken "Surrealism för barn" till Le Sockertopp och en bok om reklam till mig själv.
DAGENS HUMÖR: långt ifrån lika mörk och dyster som jag är på bilden.
DAGENS ORD: jordsnurr.

10 kvinnor, 19 män

Trots att det står att listan inte är komplett än sjönk min pepp på Umeås litteraturfestival, Littfest, när jag kollade in vilka som medverkar i år.

Av hittills 30 medverkande är 19 män, tio kvinnor plus ett bokförlag där det inte riktigt framgår vem/vilka som kommer. Det ska bli väldigt spännande att följa hur det hela utecklar sig fram till den nionde april när festivalen börjar.

Akademiker, se hit!

För ett par veckor sedan skrev jag en ruggigt välskriven hemtenta om kulturkrockarna i teveprogrammet Solsidan och generellt teveserietittande. Betyg VG-, minus eftersom jag inte refererade rätt.

I veckan ska jag skriva en hemtenta om konsumtion, bildanalys och make-overfenomen. Det kunde ha varit en solskenshistoria om det inte vore för att jag tycker att det verkar så himla trist att använda fotnoter alternativt att ha paranteser i var och varannat stycke. Det finns liksom en anledning till att jag skriver teveprogram och inte TV-program, alltså texten blir ju upphackad och icke läsvänlig med alla dessa parenteser och fotnoter. Måste jag anpassa mig eller existerar det någon slags akademisk gyllene medelväg? *hoppas*

Tack på förhand!
Mvh
//Journalist och f.d. folkhögskolestudent som inte riktigt känner sig hemma i den akademiska världen. Än.

Suddiga vardagspixlar

Jodå, grönt är skönt! Och vad Sockertoppen pysslar med i bakgrunden? Jamen gissa en gång... På tal om det, är det någon av er som känner till något ruggigt bra och lagom svårt onlinespel alternativt något billigt köpspel? Inget våld, tack. Han har nämligen börjat dissa spelen på Bolibompas hemsida och bara "Om jag hade gjort det här spelat hade jag INTE gjort så här" med flera utropstecken efter.

Jag vet inte hur många gånger jag har tappat bort linsskyddet, så nu lägger jag den så synligt som möjligt.

Amerikatt-skorna

Om Alexandra Charles, prestationsprinsessor och krav på förebilder

Prestationsprinsessornas (självutnämnda?) beskyddare Alexandra Charles, som intervjuas i DN Söndag i dag, vill väl. Jag förstår det, men det blir så himla motsägelsefullt när hon å ena sidan säger:
"Vi var ju med och skapade ungdomskulturen. Men vi hade inte samma press på oss när vi var unga. Jag tror unga kvinnor i dag behöver äldre, mogna och erfarna kvinnor som kan tötta och säga du duger, du behöver inte se ut som en såpastjärna. Vi kan försöka ge dem andra förebilder, visa att utseende inte är något att lita till och att tryggheten inte kan kureras med att shoppa."

För en liten stund senare, eller rättare sagt två stycken bort, säga:
"Det är klart att jag har en stor garderob och tänker på vad jag har på mig, jag klär mig efter vilka jag ska träffa. Men jag shoppar nästan aldrig. De kläder jag bar för 30 år sedan kommer jag fortfarande i. Inte för att jag har så hemskt mycket kvar från den tiden, men jag har en del kläder som jag har använt i tio år eller mer.

Snacka om "så duger jag som jag är eller måste jag också klä mig efter vilka jag träffar? Och oj, är du lika smal vid 63 år som du var vid 33"-känsla. Och så mitt i alltihopa dyker frågan om vad vi egentligen kan kräva av förebilder upp. Vad är rimligt? Kan man kräva något eller är det jag som borde se över mina förväntningar?

I övrigt håller jag med henne om att unga kvinnor kan behöva äldre förebilder. Jag har själv två personer som med all sin klokhet och erfarenhet fick mig att förstå att det inte finns någon bluff att avslöja "och hör sen."

Suddiga vardagspixlar

I ett par skor, som jag hade beställt från Amerikatt, låg ett par klassiska Aviator-solisar. Jag blev så glad att jag nästan började gråta, samma känsla som när jag fick en vit mountainbike när jag var typ sju, åtta år.

Yes!

Suddiga vardagspixlar

På köksbordet just nu: diverse måndasmagasin, böcker, vissna tulpaner i en reavas, porslin, bokstavskex, alamacka, nyckelknippa, mobiltelefon, hemtelefon, nyköpta strumpor, klistermärken, kopieringskort, anteckningsblock, pennor, en ordbok som påminner mig om att jag borde köpa en ny, plåster, leksaker, sladdar, ljusstakar och tre apelsiner i skålen under en hög av dagstidningarna.

Jag klev upp på vågen och bara "what?"

Jag skulle vilja utveckla en kommentar som jag lämnade på Julia Skotts blogg angående inlägget "Du är ju inte tjock", men eftersom jag inte har någon förklaring vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.

Kommentaren: Jag brukar sällan ställa mig på en våg, men så gjorde jag det häromdagen och upptäckte att jag har gått upp åtta kilo på ett par månader. Jag visste sedan innan att jag har gått upp i vikt, men det var liksom inget problem förrän jag ställde mig på vågen och bara ”what?” Jag blir väldigt arg på mig själv för att jag är så brydd när jag inte ens är beredd att göra något åt det.

Kort bokenkät

Hujedamej... Jag har ägnat delar av förmiddagen åt att transkribera en intervju, alltså skrivit ner vad som sades på en ljudfil. Vanligtvis behöver jag sällan stoppa ljudet eller backa tillbaka medan jag skriver, men i dag tog det tid. Jag har nämligen tappat bort sladden som jag för över ljudet till datorn med. Orden liksom försvann i bruset så den 21 minuter långa intervjun tog totalt 2,5 timmar att skriva ner den, men nu är jag i alla fall klar och kan därför roa mig med Tomas Bloms "Drottningar i Sverige", som brevbäraren dumpade i brevlådan i går, en liten stund. Det börjar med Sigrid Storråda (cirka 960-1020) och slutar med Silvia.

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Drottningar i Sverige"

2) Hur långt har du kommit?
Till Fredrika av Baden (1781-1826), som orterna Fredrika, Dorotea och Vilhelmina i Västerbotten är döpta efter.

3) Beskriv boken med tre ord.
Min nya bibel (Hö hö).

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Jag gillar att författaren diskuterar drottningarnas makt och inte bara hur många barn de födde, så den får en fyra.

Bild: Historiska media

Detta BÖR ni läsa

Bonnieto skrev "Flickor cyklar på rosa cyklar och har gurkor i underlivet. Och det var den dagen jag slutade vara människa och istället blev ett kön."
Läs hela texten genom att klicka här.

Upgrade your självkänsla

Jag vet att jag är fem år sen, men jag blev provocerad av Mia Törnbloms bok "Självkänsla nu", som vill ge läsaren de rätta verktygen till att stärka sin självkänsla. Nu skriver hon visserligen i ett kapitel att man måste jobba med sin självkänsla, men budskapet är ändå att det inte är så svårt som man kan tro. Läs boken, gör övningarna och få det goda livet, typ så.

Ska man kunna ta till sig budskapet tror jag att man måste må någorlunda bra sedan innan, men är ens självkänsla på botten, vilket min var, kan det nog ha en motsatt effekt. Vad händer med en person som har låg självkänsla och som inte lyckas efter att ha läst Mia Törnbloms bok eller någon annan inom samma genre? Jag är ganska övertygad om att jag skulle ha känt mig väldigt misslyckad.

Dessutom undrar jag om förändringarna verkligen går på djupet? Räcker det verkligen med att läsa en bok eller två för att frigöra sig från tidigare mönster och beteenden?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 13

"Mamma..."
"Mm?"
"Bolibompa-Nasims brosa, vad heter han nu igen?"
"Salem."
"Han eh... Faktiskt, han kanske är min brorsa också?"
"Ehm... Va?"
"Ja, om vi är lika. Då måste vi vara brorsor."
"Men jag kan inte vara hans mamma, ju!"
"Joho, du är gammal."

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del tolv

Hear, hear nickade jag igenkännande när jag läste ett mejl från en kvinna som sade sig vara dränerad på inspiration. Min partner in crime befinner sig i Los Angeles sedan fem dagar tillbaka och kommer hem igen först på fredag, vilket innebär att jag, ursäkta klyschan, drar ett tungt last just nu.

Det spelar ingen roll att mattorna ligger ihoprullade (de lekte rullpizza), att vi såg på barnkanalen i två timmar i sträck i dag, att badkläderna ligger kvar i de blöta handdukarna som jag slängde ner i väskan på väg ut från omklädningsrummet i går eller att en halsduk ligger och skräpar i köket. Sådant där kunde jag nog inte bry mig mindre om. Däremot är jag väldigt brydd i att jag inte orkar mer än jag måste - jag jobbar, pluggar, tar hand om barn, lagar mat. "That's it" och sedan går jag och lägger mig trots att jag egentligen skulle vilja läsa boken, Herman Lindqvists Madame Pompadour, som jag påbörjade förra helgen, läsa morgontidningarna utan att komma på mig själv att tänka på något annat och lyssna på ruggigt bra radio och då menar jag verkligen lyssna, inte bara ha det som bakgrundsljud medan jag plockar ur diskmaskinen.

Någon sa "så nu står han i skuld?" Nej, det gör han inte men jag ser fram emot sovmorgon och frukost på sängen i helgen. Och Linda, hur blev det med resan till Ryssland?

"What If You Had Tomorrow's News TODAY?"

I kväll känner jag mig som Gary i teveserien "Early Edition" (minns inte den svenska titeln), som tv3 sände för typ tio år sedan. Tidningsbudet dumpade nämligen morgondagens upplaga av DN i vår brevlåda för en liten stund sedan.

Suddiga vardagspixlar

Apelsin till mellis.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del elva

"Mamma han skjuuuter mig, säg åt honom."
"Lil'Bro skjut inte din storebror", sa jag och möttes av en men vadå, det är ju mig det är synd om-blick.

Länkkärlek

Nippertippa, J, Kristina, Lisa, Emma, Lisa och Charlie Truck tipsade om följande bloggar:

- med hela huvudet tapetserat av ouppfyllda drömmar
- Anna Klara
- Messerschmitt
- Jenny W:s webblogg
- Jag är popmorsa. Hittills är det ur-kul
- När du inte orkar ringa en vän
- u n g t b l o d
- fina saker
- Book of Miri
- Suziluz

Tack!

Länkkärlek

En ny favorit i bloggosfären kan vara ett klick bort. Därför tänkte jag höra om ni möjligtvis skulle kunna tänka er att tipsa om åtminstone en blogg ni följer dagligen? Sedan kan jag lista alla tips i ett nytt inlägg som alla kan ta del av!

Umeåtips!

På onsdag tycker jag att ni ska bege er till Sagateatern vid sjusnåret för att lyssna på ett högst aktuellt seminarium om den svenska kriminalvården.

Regissören och dramatikern Lo Kauppi kommer vara där, en docent i historia också och så fängelseprästen som begravde min pappa. Han jobbade inte som fängelsepräst när pappa begravdes, men stod redan då med ena foten i den världen. Med deras olika infallsvinklar tror jag att regissören, prästen och docenten kan närma sig svaret på frågan vart den svenska kriminalvården är på väg.

Ett brev till en taxichaufför

Hej,

det var mig du flinade åt när jag tvingades bromsa in häftigt då du körde ut på huvudleden från den lilla gatan, som har väjningsplikt. Vanligtvis brukar folk trycka gasen i botten när de ska hinna före en annan bil, men det gjorde inte du i stället körde du ut i lugn och ro ungefär som om du ägde vägen. Därför har jag ringt till din chef för så där kan du ju inte fortsätta köra.

Mvh
Hon som kör enligt regelboken

Ur en kos dagbok

Vaknade. Åt lite frukost med ungarna. En äggmacka. Körde ungarna till dagis. Pluggade. Jobbade. Hämtade ungarna. Handlade. Fastnade med bilen i 30 centimeter djup snöslask. Tog mig därifrån. Lättad. Omelett och sallad till middag. Mycket ägg i dag. Svärmor kom förbi. Fick loss en till bil ur snöslasket. Tänkte på hur mycket jag älskar att köra bil. La ungarna. Lyssnade på tystnaden.

Lyxproblem

Jag gick tillbaka till frisören, som klippte min lugg för någon vecka sedan, i fredags eftersom den inte var tillräckligt bred, vilket hon höll med om och bjöd därför på klippningen. Det kunde ha varit en solskens-/nöjd kund-historia om det inte vore för att jag dagen efter upptäckte att luggen var extremt ojämn (se bild).

Vanligtvis har jag inga problem att kräva min rätt som konsument, men den här gången betalade jag hellre en annan frisör att styra upp det den första hade ställt till med. Och nu sitter jag och min nyklippta lugg på ett av stadens fik och hoppas att Tredje gången gillt gäller även för luggar.

I min väska

Pangbruden och skjutjärnsjournalisten Julia Skott undrade vad hennes läsare har i sina handväskor. Här är mitt svar:

Lisa har förstått

Hon skriver "Dessutom måste jag erkänna att alla Umeå-bloggarna får mig att vilja välja bort Skåne för deras landsdel."

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del tio

Jag har precis klippt en Lotta på Bråkmakargatan/Gustav Vasa-page på Lil'Bro med en tygsax för vänsterhänta. Det är den enda frisyren jag kan klippa, konstaterade jag i min senaste statusuppdatering på Facebook.

Suddiga vardagspixlar

Soffhäng kändes som det enda rätta alternativet under den här ovanligt långsamma söndagen.

Radioapans kompis kollar på Upp, som får fyra av fem av oss.

Hjärtat!

Den lömska sjukdomen

När jag såg Jacqueline Ramels och Amie Björkstedts "Ett liv - en film om Pia Degermark" sköljde sorgen efter pappa över mig igen men jag kände också en slags tacksamhet.

Trots att Pia Degermark och min pappa växte upp under helt olika förhållanden finns det så många likheter - svek, den trasiga barndomen, ensamheten, misslyckanden, skam, skuld, bottenlösheten och så sjukdomen då, beroendesjukdomen.

När Pia Degermark var 17 år blev hon världsberömd över en natt i rollen som Elvira Madigan, som hon även vann priset som bästa skådespelerska för på filmfestivalen i Cannes. Tio år senare återvänder hon till Stockholm, den här gången som hemlös och drogberoende.

Hon gick vilse i sig själv, precis som pappa gjorde, men hon överlevde och kan nu sitta framför kameran och öppenhjärtligt berätta sin historia. Därför är "Ett liv - en film om Pia Degermark" en viktig dokumentär. Filmen visar att vem som helst oavsett kön, ålder eller klasshörighet kan hamna i skiten och dämpa ångesten med alkohol och droger. Däremot skulle jag vilja veta lite mer om hur hon tog sig upp ur avgrunden. Fixade hon det själv eller fångade hennes nätverk upp henne till slut? För där kanske det skiljer sig åt ändå, tänker jag, där kan nog ens bakgrund spela en stor roll.

(Dokumentärfilmen visas i dag, lördag, klockan 14.50 i SVT2 och på SVT Play.

Suddiga vardagspixlar

Stadens kreddigaste musikaffär använder sig fortfarande av den sorgliga uppdelningen kvinnlig artist/manlig artist.

DAGENS

DAGENS VILL HA: en läkartid.
DAGENS KLÄDSEL: rödbrun klänning, vit jacka, jeans och svarta skor.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt.
DAGENS HÄNDELSE: åt lunch med svärmor, det var trevligt.
DAGENS LÅT: "In the end", Charlotte Gainsbourg.
DAGENS PLANER: hämta körkortet, som ligger och skräpar hos posten, vilket jag ska fira med en bakelse tillsammans med ungarna.
DAGENS SAKNAD: jag börjar bli lätt mammasjuk.
DAGENS DUMMASTE: jag blir extremt provocerad av folk som inte använder blinkers när de ska svänga.
DAGENS SJUKA: jag befarar att en öroninflammation gör sig redo för anfall i mitt vänstra öra, vilket skulle vara ganska opassande.
DAGENS DROG: bilkörning. Jag skulle kunna köra fram och tillbaka till Stockholm över dagen! Lätt!
DAGENS ROLIGASTE: när jag stod vid bensinpumpen och bara "hmm, hur gjorde man nu igen?"
"95 eller 98?"
"Va?", sa jag.
"95 eller 98?"
"95."
"Då öppnar du locket och sen äre bara att tanka", sa hon.
"Ah... tack snälla!"
Jag gillar verkligen när människor lägger sig i, särskilt när det är uppenbart att det behövs.
DAGENS FAVORIT: bilen.
DAGENS KÖP: kaffe plus påtår på universitetet och så har jag tankat bilen.
DAGENS HUMÖR: bekymmersfri (bortsett från mitt onda öra).
DAGENS ORD: körkort.

"Att jämställdhetsfrågorna kommer upp på agendan igen."

Goda nyheter, Natalia Kazmierska är ny krönikör i Aftonbladet! Bra val av kvällstidningen!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del nio

Det har visat sig att Lil'bro är en rättshaverist, alltså en person som påstridigt hävdar sin rätt. Ibland får jag en känsla av att han skulle anmäla oss till diskrimineringsombudsmannen bara han kunde skriva. När han överklagar skriker han ilsket.

Jag skulle inte vilja påstå att han är bortskämd, inte än i alla fall. Det här är något helt annat, kanske ett typiskt lillasyskonsyndrom alternativt åldersrelaterat?

Bikten

Tack för alla hurrop och gratulationer! När jag kom hem i dag låg en avi från posten på köksbänken, jag kan hämta mitt körkort efter klockan åtta i morgon bitti!! Nu försöker jag mest bara greppa att jag faktiskt kan sätta mig i bilen och köra i väg utan ett vakande öga från passagerarsätet.

Körkortet har varit ett himla gissel för mig, det började redan för tre år sedan när jag skrev att jag gärna ville ta lappen, men att jag inte var tillräckligt motiverad. Då skrev en läsare:
"Personligen tycker jag det är vansinne att inte ha ett körkort. Sen om man väljer att gå, åka med eller inte ens beblanda sig med bilar så är det helt okej. Men att vara beroende av någon som kör bilen åt en de gånger man verkligen behöver använda den anser inte jag vara att allternativ. Helt ärligt tycker jag det är upprörande med tjejer/kvinnor som hela livet väljer att bli omkringkörda av sina män. Bara för att de aldrig tog körkortet. Sen slutar det med att mannen dör rellativt tidigt och så sitter de där, 60 år och kan inte köra bilen själv. Med andra ord, jag tycker att du måste!"

Visst, körkortet är ju lite som fuck you-pengar, men jag tänker mest på att det är illa gjort av mig att jag har tagit för givet att min man kör, överallt. Alltid. Vi försöker delar lika på ansvaret för ungarna, relationen, hushållet, livet men när det gäller bilkörning har jag blivit löjligt svävande och ursäktat mig med att "livet har kommit emellan."

Nu har jag en hel del körning att ta igen, vi har bil de senaste tre åren, men det gör inget för det är ju, ursäkta min dåliga franska, så jävla kul att köra!

Suddiga vardagspixlar

Höhö!