DAGENS

DAGENS VILL HA: läslusten åter, tack! Jag har inte läst någon bok, förutom kurslitteratur, sedan jag publicerade den senaste bokenkäten.
DAGENS KLÄDSEL: ett par jeans som håller på att trasa sönder, ett grått linne och tygskor utan snörning.
DAGENS SMINK: rester från gårdagen.
DAGENS FRISYR: utsläppt.
DAGENS HÄNDELSE: jag började prata högt om att jag kanske skulle ta och röra på mig lite "gå en promenad, typ" när ungarna hade somnat. Fyrtiofem minuter senare halvsprang jag in till stan och hem igen. Wow på den!
DAGENS LÅT: Because the night, Patti Smith Group.
DAGENS PLANER: hinka vatten, stretcha lite mer i duschen och efter det slötitta på skräpteve!
DAGENS SAKNAD: jag känner mig halv under perioderna när läslusten tryter ändå kan jag inte förmå mig att läsa ens ett par sidor.
DAGENS DUMMASTE: jag trodde inte på Le Sockertopp när det blev bråk om en leksak. När det visade sig att han hade haft rätt skämdes jag och bad om förlåtelse. Som tur var har vi en storsint unge som förlät mig efter en liten stund även om han tyckte att det var himla dumt att jag inte trodde på honom när han sa sanningen.
DAGENS SJUKA: jag kunde knappt tro att det var sant när jag joggade över ettöresbron!
DAGENS DROG: solen!
DAGENS ROLIGASTE: har haft en ovanligt skön dag!
DAGENS FAVORIT: mina springskor!
DAGENS KÖP: lite mat, tändvätska och grillkol.
DAGENS HUMÖR: tillfreds!
DAGENS ORD: informant.

Suddiga vardagspixlar

På torsdag planerar jag att lämnar in hemtentan efter det tänkte jag ta semester tills dess att plikten kallar i mitten av juni. Yey!

Minizlatan a.k.a. Lil'Bro älskar sin fotboll!

"Ta kort på mig när jag ramlar."

Länkkärlek

Hurra!!! Johanna (f.d. Johanna i Jakan) är tillbaka med en sprillans ny blogg som hon kallar Säg ifrån om jag har sagt det här förut. Bloggosfären har känts tom utan hennes smarta inlägg!

Bästa svängen ska publicera ett par fråga/svar-intervjuer med sina favoritbloggare. Hon började med mig!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 36

Hur berättar man för ett barn om döden, skriver Linus Fremins blogginlägg "När min bästa vän blev halshuggen." Ja, hur gör man? När min pappa dog i slutet av år 2007 hörde jag mig själv säga "jag är väldigt ledsen för min pappa, din morfar, dog i natt" till vår då treåriga son i sann ärligheten varar längst-anda.

Egentligen började allt fem månader tidigare när jag plågades av ovissheten, som anhöriga till missbrukare oftast tvingas leva med. Pappa hade tagit ett återfall efter över fyra år som nykter och drogfri. Jag minns att jag försökte förklara för Sockertoppen, som skulle fylla tre år, varför jag var frånvarande fast jag satt bredvid honom i soffan.
"Min pappa, din morfar, är väldigt sjuk", fick jag till slut ur mig.

Fem månader senare hittade man alltså pappa död på sitt vardagsrumsgolv. Jag minns hur skräckslagen jag blev den där morgonen när polisen hade bekräftat det jag vägrade tro på "men han kanske bara sover tungt? Han brukar göra det dagen efter. Har ni verkligen kollat ordentligt?" För hur kan man ringa på julaftonsmorgon och säga att min pappa var... är död? Jag vet inte vad klockan var när de ringde, men Sockertoppen sov fortfarande.
"Jag är väldigt, väldigt ledsen för min pappa, din morfar, dog i natt", var det första jag sa när han vaknade.
"Är han död", sa han frågande.
"Ja."
Jag minns att han lade sig bredvid mig, smekte mig över kinden och där låg vi en stund tills han inte längre kunde hålla sig borta från julklapparna under granen. De kommande månaderna var svåra, framför allt för mig, men jag ljög aldrig om hur vansinnigt ledsen jag var och gick aldrig undan för att gråta. Jag tror inte att man skyddar sina barn genom att inte prata om det svåra, det är snarare ett missriktat beskyddande. Hade jag försökt dölja min sorg är jag övertygad om att han skulle tro att sorg är en förbjuden känsla.

Vi pratar fortfarande om döden med jämna mellanrum och förutom samtalen har vi läst böcker och besökt kyrkogårdar, men det viktigaste har nog varit att vi alltid sett till att försöka svara på hans frågor. Ibland har det hänt att han ställt frågor som vi inte haft något svar på, då har vi svarat "det vet jag inte", vilket i sig är ett ärligt svar.
"Ja, jag kommer också att dö en dag, du med men inte på mycket, mycket länge. Först ska vi ju leva livet, visst", har vi sagt när han frågat om vi också ska dö. I dag är Sockertoppen mycket väl medveten om hans morfars livsöde:
"Han var abolist, sen dog han", brukar han väldigt osentimentalt berätta för folk han träffar. Deras reaktion skulle jag kunna skriva en hel avhandling om, men det får bli en annan gång för nu tänkte jag tipsa om ett par böcker man kan använda sig av om man inte riktigt vet vad man ska säga, men vill säga något:
"Adjö Herr Muffin"
"Dödenboken"
"När mormor glömde att hon var död"
"Larver och trollsländor"

Fyll gärna på listan!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 35

Den här morgonen
Antal "Ät upp nu!": hundrafemtioelva.
Antal "Klä på dig!": femtioelva.

Varje gång jag hör mig själv tjata på morgontrötta barn färdas jag tillbaka till barndomen när jag själv satt vid köksbordet en tidig vardagsmorgon och tvingades äta flingor "ät upp nu!!" Så tröttsamt.

Hurra så bra!

Kort bokenkät

I går betalade jag 30 kronor för Linn Ullmanns debutroman från år 1999. Exemplaret, som jag hittade på en secondhandbutik i stan, är inbundet och väldigt oläst:

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Innan du somnar"

2) Hur långt har du kommit?
Sid 63.

3) Beskriv boken med tre ord.
Familjen är värst.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Hittills en svag trea.

Förlåt nu blir det lite internt

Ni som är med i bokcirkeln får väldigt gärna logga in på vår blogg och läsa det senaste inlägget!!! Jag har nämligen ett förslag angående träffen på torsdag!

Suddiga vardagspixlar

För precis tre år sedan i dag gifte vi oss i Svenska kyrkan i Paris! For your information kan jag berätta att jag hade tidernas kortaste bröllopsklänning på mig och att jag därför hade övat på att knäböja innan för att inte flasha rumpan inför familjemedlemmar, och min ditresta vän, under cermonin:

Länkkärlek

Alla som inte får nog av saker som varit viktiga för människor de aldrig träffat, i en tid de aldrig upplevt bör lägga till Exhibitionisten i sin länklista!

Leila K som förgätmigej på bloggen Lou Reed i tweed.

På Umeåbloggen Mina bestyr kan man läsa Oliva Bergdahls livsviktiga dikt "Text till min son". Jag började lipa när jag läste de två sista styckena:
"För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel

så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej"

Om jag jobbade på den hypade Filterredaktionen skulle jag skämmas ihjäl efter att ha läst Popjunkiens blogginlägg "Filter: av män, om män".

Jag släpper den fri

För en månad sedan dog en av mina favoritförfattare, Eva Adolfsson. Jag tänkte hedra hennes minne genom att skicka vidare "Förvandling", som hon belönades med Sveriges radios romanpris för år 2006. Det är en fascinerande berättelse som jag tänkte på långt efter att jag hade läst den från pärm till pärm.

"Det var på den tiden jag gick omkring i Sundbyberg med min stora mage..." Den som talar är en ung kvinna, gravid, och uppfylld av författardrömmar. Och hungrande. Efter en man att leva med? Eller efter att hitta sin plats i världen, som kvinna och intellektuell? Febrigt oroad, och lättsamt självironisk, söker hon den stora avskärmningen, där insikter ska mogna medan det lilla fostret växer. Får en blivande mor ta sig rätten att begå dårskaper?

Känner du läspeppen? Allt du behöver är en blogg, lämna sedan en kort motivering i kommentarsfältet innan helgen varför just du ska få boken. Dessutom måste du lova, dyrt och heligt, att skicka vidare boken till en bloggare när du har läst den. Det blir så mycket roligare då. Sådär ja, nu släpper jag den fri och hoppas på att få följa resan i bloggosfären!

Bild: En bok för alla

Hurra för mej!

I dag är det precis tre månader sedan jag tog körkortet, som är den bästa investeringen i mig själv efter CSN-lånen. Förlåt mig moder jord men jag älskar verkligen att köra bil. ÄLSKAR!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 34

2009-01-16

2009-05-20

2010-05-24
Ja, han har en armpuff som hatt. Det är hans senaste påhitt.

Lägesrapport

Bibliotekarien hade svårt att kolla mig i ögonen medan han hjälpte mig. Hans blick pendlade mellan min bröstkorg och datorn. Jag antar att det beror på att jag har en tröja på mig med ett dussintal penisar och budskapet "Think outside the cocks". Till slut hittade han i alla fall boken, "Modig och stark - eller ligga lågt", och jag kunde sätta igång med det jag borde ha gjort för en vecka sedan - läsa kurslitteratur.

Kort (barn)bokenkät

Sista tiden har vi läst så grymt bra böcker för Le Sockertopp t.ex. Eva Bexells älskvärda "Prostens barnbarn", "Kalabalik hos morfar prosten" och "Opp och hoppa, morfar prosten" och ett par av Viveca Lärns kapitelböcker. För tillfället bekantar vi oss med Roald Dahl:

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Häxorna"

2) Hur långt har du kommit?
Sid 97.

3) Beskriv boken med tre ord.
Ruggig, rivig och rolig (samtidigt).

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
En fyra!

Bild: Rabén & Sjögren

Suddiga vardagspixlar

Sedan sist har jag bland annat kört genom ett folktomt Umeå, smutsat ner mina favoritjeans på stan när jag stod på knä och intervjuade kids, köpt en tidning, fått tio motorstopp, gnällt över sömnbrist och haft känslorna utanpå kroppen på grund av sömnbristen. Jag har också:

Försökt vila så mycket som möjligt.

Käkat middag hemma hos en grym familj!

Kollat på dokumentärfilmen Mona Lisas förbannelse och lipat till Grey's Anatomys säsongsavslutning.

Fått hem Bangtröjan som är designad av Nanna Johansson. Fått och fått.. Jag har köpt den.

Suddiga vardagspixlar

Så sitter jag här, nu igen, och kollar igenom fyra, fem år gamla bilder och försöker förstå att jag är morsa till en unge som ska börja skolan. I morgon bitti ska vi följa honom till skolan och spana in de andra föräldrarna medan han bekantar sig med sina klasskamrater och lärare.

Jag är kär i Laura Marling!

Jag känner mig som en urvriden trasa. Det blir så när man inte får sova ostört och måste fungera normalt på dagarna. Det är bara en fas, visst?

"Inte ska väl jag?" är ingen bra strategi

Den lilla personen i mig, hon som har fått höra att unga kvinnor är sämre på att löneförhandla, sämre på att ställa krav, tog plats i dag. Jag välkomnade henne, man måste ju vara snäll med sig själv, men förklarade vänligt att hon var tvungen att hålla sig undan ett tag.
"Tills jag är klar, okej?"
"Okej...", svarade jag mig själv innan jag gick in.

När jag lämnade rummet en stund senare kände jag mig som en vinnare, men jag är fortfarande väldigt förvånad över hur stark inte ska väl jag-känslan var. Jag vet ju att jag är grym på det jag gör ändå måste jag tvinga mig själv att ta betalt för det också. Varför ska det vara så svårt?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 33

Sökandet efter Lil'Bro som på en millisekund hade hunnit springa iväg från oss varade inte länge, men tillräckligt för att jag skulle grina hela vägen från förskolan i ren utmattning.

Han hade inte hunnit långt, tack och lov, och stod blickstilla i sitt gömställe när Sockertoppen till slut hittade honom. Katastroftankarna sköljde genast över mig "herregud, tänk om. TÄNK OM!" Det är dags att vakna upp ur bubblan och inse att han inte längre är en baby som hänger oss i kjolstyget.

Åh, Lil'Bro lika ömsint som modig.

Å alla kära systrar!

Trots att det sägs att Ebba Witt-Brattström skrivit ner den nya tidens feminister i "Å alla kära systrar" finns det ingen bok jag hellre vill läsa just nu. Det jag hittills har läst om boken säger mig att jag kommer att bli lika frustrerad som tacksam = skönt oskön läsning.

Bild: Norstedts

Suddiga vardagspixlar

"Mock'n'Råll" maj 2008.

Lyxproblem

Min snyggaste t-shirt är inte längre vit, den är ljusblå.
Buhu.

"Vet folk ens om att du bloggar"

Även om svarsfrekvensen på läsarenkäten - Vem är du? - var lägre än jag hade förväntat mig tyckte jag att det var väldigt anmärkningsvärt att bara fyra ur familjen och släkten svarade. Visst är ni fler än så?

"Vet folk ens om att du bloggar", frågade mamma.

"Det är ditt fel att jag är så självupptagen", konstaterade jag.
"Mitt fel... Ha ha ja skyll på mig bara jag är van."

Hö hö!

På tal om det, en annan grej med att mina nära och kära läser bloggen i det tysta är att det ibland känns som om jag upprepar mig när vi pratar i IRL:
"Ja, jo... Jag läste det på bloggen."
"Just ja, det skrev jag ju om" och så var det liksom inget mer med det.

Det är farligt att leva

Intill artikeln Mobilen ökar inte risken för tumör, som handlar om världens hittills största studie med nästan 13 000 deltagare i 13 länder, kan man läsa en liten notis som konstaterar att vi kan hinka kaffe hinka kaffe utan att riskera att insjukna i tarmcancer. Tills vidare, vill jag tillägga i båda fallen. Om ett par veckor publiceras säkert en ny studie som visar något helt annat.

Ät chips och du får cancer, sov med behå och ät p-piller och du får bröstcancer. Eller vänta nu, ät chips, sov i behå och du, ät p-piller för det minskar risken för äggstockscancer. Jag vill inte förminska något och tycker naturligtvis att det är bra att liknande studier görs, att de utmanar varandra, men jag har lagt märke till att jag inte längre tar till mig budskapen.

Nu kastar jag sten i glashus, men jag tror att det beror på att de flesta av artiklarna, som jag läser, skrivs av journalister som sällan har vetenskap som inriktning. Jag vet ju själv hur meckigt jag tyckte att det var när jag skulle förklara vad de där nanosmå bubblorna, som sägs skydda fostret från morsans antikroppar, egentligen gör. Vi gör vårt bästa och mer därtill, men allt vore så mycket lättare om man hette Karin Bojs!

Länkkärlek

På The Threads modebloggar min svåger om skägg, skor och kläder. I stället för dagens outfit kör han med dagens Schnabel.

Lyckan är att hitta en smart bokblogg!


Jag skulle ljuga om jag sa att jag helt slutat köpa tidningar, men det är sant när jag skriver att jag inte längre köper inredningstidningar. I stället kollar jag in bloggar t.ex. den nya favoriten The Selby - is in your place.

Suddiga vardagspixlar

Say hello till vår nya sparbössa! Nu blir det svårt att nalla pengar till parkeringsplats, vilket jag har gjort de senaste tre månaderna.

DAGENS

DAGENS VILL HA: ork! Lil'Bro drev en olaglig nattklubb från tvåsnåret och fram till att han och min man gick upp vid sexsnåret. But whyyyyyy? SOV UNGE! SOV!
DAGENS KLÄDSEL: vit tröja och jeans med vida byxben.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: i stort behov av 100 borsttag.
DAGENS HÄNDELSE: jag såg snubben som lärde mig köra och påmindes om hur överjävligt jag upplevde bilkörandet från början. Innan jag fick ihop allt. Jag vinkade till honom, men han såg mig inte. Sedan gjorde jag en vänstersväng och log hela vägen hem. Jag kan köra bil! Yeah!
DAGENS LÅT: The Path, Jenny Wilson.
DAGENS PLANER: slötitta på någon kass teveserie, bada och läsa lite.
DAGENS SAKNAD: ork!
DAGENS DUMMASTE: jag är så grymmarns trött att det ta mig tusan inte är klokt.
DAGENS SJUKA: svullen näsa pga pollen. Gissa vem som måste investera i ett par kartor antihistamin!?!
DAGENS DROG: yoghurtglass!
DAGENS ROLIGASTE: när Lil'Bro gick bananas på skateboarden.
DAGENS FAVORIT: hemtelefonen.
DAGENS KÖP: en spargris.
DAGENS HUMÖR: gäsp!
DAGENS ORD: sömnbrist.

Ännu ett konstaterande

Kombinationen skönt baksidehäng och jobb samtidigt som ungarna är hemma fungerar förvånansvärt bra, åtminstone i dag.

Suddiga vardagspixlar

"Om du ska hålla på sådär måste vi ta på hjälmen", konstaterade jag när jag såg Lil'Bro's SKATE OR DIE-blick, som han måste ha ärvt från sin farsas sida.

"Skät-kååå!!!" jublade miniskejtarn Lil'Bro.

Umeåtips!

Profilteatern har gjort teater av Liv Strömquists grymma seriebok "Einsteins fru", som jag för övrigt tycker att alla bör läsa! Föreställningen, som heter "Om nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda?", vill slå hål på myten om den heliga kärnfamiljen genom att öppna upp för möjligheten att den romantiska, heterosexuella kärleken inte självklart är alla människors lyckliga slut. Allt det där vet vi väl redan, tänker jag, men tycker ändå att det verkar som en hyvens föreställning som man kan se på Profilteatern i Umestan den 22:a och 27:e maj, men det verkar inte vara helt kört om man som jag har annat inplanerat båda kvällarna. Vi kan se föreställningen till hösten i stället, närmare bestämt i september.

Foto: ur Liv Strömquists seriebok.

Ett konstaterande

Det är dumt att sova med balkongdörren på glänt i mitten av maj om man är pollenallergiker. Så trevligt är det nämligen inte att vakna upp med en näsa som känns två gånger så stor som vanligt.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 32

Det finns en herrans massa fåglar och kaniner på Lil'Bro's rum, men fortfarande ingen bra förvaring för alla ärvda leksaker. Umeåbor hjälp oss, vart kan man köpa schyssta hyllor utan att bli ruinerad?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 31

Morgonens räddare i nöden:
- Alice i Underlandet.
- Morgontidningarna.
- Kaffe.
- Radion.

Suddiga vardagspixlar

Maj 2007.

Jag byter bakgrundsbild som andra byter underkläder!

Schysst vy i väntan på bussen hem!

Just chillin'.

"Pip-he, pip-he", ropade Lil'Bro när jag spikade upp hans fågelholk på väggen.

jag ska äta upp min mamma, så skrev Le Sockertopp på Facebook där han alldeles nyligen blev medlem för att hålla kontakten med sina nära och kära i Långtbortistan.