Suddiga vardagspixlar

Förutom ett bajsbrunt fotoalbum och en trasig nalle är dalahästarna det jag har ägt längst. Än i dag minns jag min farmors "det är inga leksaker"-blick när min gammelfarmor gav mig sina hästar, men den kunde jag och g-farmor inte bry oss mindre om. Dalahästarna är mitt finaste minne av människan som jag skulle vilja döpa en dotter efter, om vi nu får någon.

Sockertoppen tycker att det är väldigt fascinerande att Willy Wonka har hamnat i Underlandet. Åh Tim Burton, we love you!!

Jag fyndade ett par byxor, som jag ser ut att vänta högvatten i, för 100 kronor i dag.

Det har visat sig att domningarna i tummen och pekfingret inte alls beror på knölen, inte heller vaknar jag upp om nätterna med smärta i armen på grund av en begynnande musarm. Nej, nej konstaterade kirurgen och skickade hem mig med en skena som jag ska ha på mig när jag sover. En skena för folk som har karpaltunnelsyndrom. Oh the fucking joy, suckade jag. Kunde inte den första läkaren jag träffade för snart två månader sedan ha klämt ur sig det här?!? Och knölen då? Ja, den kan tydligen vara kvar tills vidare, först ska det utredas hur trångt det egentligen är i min handled.

Lyxproblem

Varför är det så svårt att komma i säng i tid?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 42

När Sockertoppen slet Roald Dahls "Häxorna" ur mina händer för att sedan kasta den genom rummet och snyftandes säga "läs inget mer, jag vill inte höra" insåg jag att jag läste boken mest för min egen skull. Den är ju så bra! Men är man nästan sex år och använder sig av sin egen palett och fantasi för att följa med i en berättelse är det nog skitläskigt att se framför sig hur hundratals kvinnor jagar ett litet barn för att sedan hälla gift i barnets mun:
"Åh, vilka plågor! Och vad det brände! Det kändes som om någon hällt en kastrull full med kokhett vatten rakt in i munnen på mig. Det brann i halsen på mig! Sedan började den brännande, svidande, kokheta känslan sprida sig ner i bröstet och i magen och fortsätta vidare ut i armarna och benen och i hela kroppen! Jag skrek och jag skrek, och ännu en gång fick jag en behandskad näve för munnen. Sedan kände jag att det började spänna i skinnet. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Det spände i skinnet och det krympte bokstavligen. Allt mitt skin ända uppifrån huvudet och ut i fingertopparna och ner till tårna blev mindre! Det kändes som om jag vore en ballong och som om någon vred och vred på den översta delen av ballongen och som om den hela tiden blev mindre och mindre och som om mitt skinn spändes allt mer och snart skulle komma att spricka."

Jag fick lova att lämna igen boken och sedan började vi läsa "Min vän Percy, Buffalo Bill och jag" av Ulf Stark i stället.
"Du...", sa jag när vi hade lagt ifrån oss boken.
"Mm..."
"Vad bra att du sa ifrån när du blev rädd, det är inte alla som vågar göra det", sa jag i förebyggande syfte och kramade om honom – vår kloka unge!

Trapptillbud

För ett par timmar sedan skrev jag något om att jag skulle powerwalka i kväll, men efter att nästan ha upprepat förra sommarens trappolycka (den här gången höll jag på att falla neråt), har jag bestämt mig för att bädda ner mig i sängen och inte stiga upp förrän i morgon bitti.

DAGENS

DAGENS VILL HA: lust att träna vore inte helt fel.
DAGENS KLÄDSEL: vit tröja med trekvartsärm, marinblå bomullsbyxor, flätat skärp, blommig sjal och röda träskor.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt för att dölja att håret är lika oborstat som otvättat.
DAGENS HÄNDELSE: ni kanske minns hur skeptisk jag har varit till den akademiska världen under våren? Och att jag har vägrat skriva på akademiska!? När jag i dag läste slutkommentaren till min sista rapport, som handlar om populärkultur som riktar sig till barn, blev jag något mer vänligt inställd. Hon skrev "Lysande Alexandra! Vilket otroligt bra jobb du har gjort! Fortsätt med etnologi! Du har talang!" Fortsätta med etnologi, skriver hon alltså. Hmm... Är det min nya b-plan? Etnologen Alexandra. Nämen skämt åsido, det känns helt klart fint att veta att man inte behöver rätta sig i ledet för att lyckas med sina studier.
DAGENS LÅT: Dancehall Queen, Robyn.
DAGENS PLANER: hänga med kidsen, powerwalka, duscha, fortsätta läsa Olle Carlssons "Mitt himla liv", som jag har lånat av min svärmor, och viktigast av allt - gå och lägga mig i tid. Det fungerar inte att gå och lägga sig vid ettsnåret när man ska upp innan sju.
DAGENS SAKNAD: de där timmarna sömn jag missade i natt eftersom jag låg vaken och såg American Gangster.
DAGENS DUMMASTE: jag glömde min mobiltelefon hemma och missade därför tre viktiga samtal.
DAGENS SJUKA: en gubbsjuk 50+ man som inte kunde slita blicken från mina tuttar när han konstaterade att snyggingar som jag får parkera vart jag vill.
DAGENS DROG: kaffe, som vanligt. "Du fick det att låta som om det vore heligt", konstaterade min man när jag stövlade in genom balkongdörren efter middagen och bara "såå... Ska vi dricka kaffe nu?" Jag skulle nog somna stående om det inte vore för koffeinet.
DAGENS ROLIGASTE: köra bil med växellåda! Jag gillar att köra bil på riktigt.
DAGENS FAVORIT: mitt körkort. Hur klarade jag mig utan?
DAGENS KÖP: en falafellunch.
DAGENS HUMÖR: bortsett från att jag är galet trött så är det helt okej!
DAGENS ORD: båtfolk.

Suddiga vardagspixlar

Vi har firat min sista semesterdag med skönt baksidehäng (se ovan), trädgårdsarbete, nybakat tunnbröd (köpt) och lek hos Lennart Hellsing.

Tidsfördriv

Fuldans

Se upp för dåren

Strax efter Dalälven körde jag förbi en vit bil som körde 20 km/h för sakta på en 110-sträcka. Jag hann knappt kolla i backspegeln förrän bilen brassade om mig. Föraren hade kanske pratat i mobiltelefon, eller what ever, men i stället för att hålla kvar foten på gaspedalen saktade han ner och fortsatte köra 90 km/h. Jag låg bakom honom tills det blev två körfält igen. När jag körde förbi honom en andra gång kollade jag in i bilen och möttes av en man i 50 års ålderns blick.

En stund senare var jag tvungen att be Sockertoppen att vara tyst en stund.
"Jag måste koncentrera mig på att köra", sa jag och kollade mer i backspegeln än framåt. Mannen i den vita bilen låg två, tre meter bakom mig. Sänkte jag farten gjorde han det också. Ökade jag farten gjorde han det också. Körde jag om gjorde han det också för att sedan lägga sig precis bakom mig. Så här höll det på i över en timme innan han till slut körde om mig. Min teori är att han straffade mig, han tyckte säkert att det var lite kul också. Själv kände jag mig jagad.

Bortsett från dåren gick det hur bra som helst att köra själv Umeå Stockholm tur och retur med kidsen i baksätet, totalt 134 mil. Förutom att det var svinkul fick jag mer erfarenhet och jag känner mig faktiskt modigare.

Suddiga vardagspixlar

Jag köpte med mig en ny lampa hem. Det var rätt meckigt att få ihop den, om man säger så – 20 ställningar och 160 blad.

Suddiga vardagspixlar

Så var Le Sockertopp äntligen tillräckligt lång för en åktur! Det var också det enda som var riktigt bra på Skansen i dag. Det och sällskapet. Sämst var den smaklösa köttbullelunchen som kostade över 400 kronor och personalen som serverade maten. När damen framför mig påminde om att hon hade beställt pannkakor utan grädde slet den unga kvinnan bakom disken tallriken ur händerna på henne för att en liten stund senare smälla ner en ny tallrik framför damen. "Så", suckade hon högt innan hon vände sig mot oss och bara "jaha?" Jobbar man inom servicebranschen och börjar gå in i onödiga maktkamper med gäster är det nog dags att söka nytt jobb.

Trots att det var längesedan jag drömde mina återkommande mardrömmar om björnar som jagar mig blev mina ben dallriga som brylépudding när jag stod bara någon meter från den här björnen.

"Åh, vackra VACKRA Stockholm", suckade jag på väg från Djurgården. Då gick det upp för mig att mitt plöstliga idealiserande av huvudstaden bara måste hänga ihop med den senaste tidens framtidsoro. Dessutom skulle jag aldrig ha råd att bo på Strandvägen.

Turist i sin hemstad

Dagens plan: Skansen med tre ungar.

High five på den

I går kväll svarade jag på ett missat jobbsamtal, som inte var särskilt akut, med ett sms: "Jag är på semester till måndag. Ring mig då i stället. Mvh Alexandra". Det var en skön känsla. Tidigare har nämligen den lojala arbetaren i mig varit alldeles för snäll och löst problemen utanför arbetstid.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 41

*Går och lägger sig bredvid Lil'Bro a.k.a. virvelvinden och önskar att hon hade tagit med sig resespjälsängen*

Suddiga vardagspixlar

Vem det snaggade barnet i min famn är? Det är Lil'Bro som blev klippt av min syrra i går kväll. Hon sa fyra centimeter, vilket jag tyckte lät helt okej, när hon egentligen menade fyra millimeter. Det växer ut. Det växer ut. Det växer ut. Det växer ut...

STHLM

Bortsett från det snorkiga och ohjälpsamma butiksbiträdet på Acnebutiken vid Norrmalmstorg och den ilskna mannen i tunnelbanan, som fräste "vad fan säger du" när jag hade konstaterat att det var onödigt av honom att tränga sig framför Sockertoppen, har Stockholm visat sig från sin bästa sida. God mat, trevligt sällskap, rea, sköna promenader, vackra byggnader m.m. När jag gick genom Vasaparken vid lunchtid kunde jag nästan se mig själv gå där dagligen, men bara nästan för sedan kom jag ihåg den stressiga rusningstrafiken och kisshissarna.

Suddiga vardagspixlar

"Faktiskt, Alex. Är du tjugo år äldre än mig?"
"Ja, nästan precis."
"Då är ju du ung", konstaterade han och sedan var det inget mer med det. Han vet inte att jag ibland måste nypa mig själv. 26 år. Gift. Tvåbarnsmorsa. Radhusägare.

Ny, och ovanligt snygg, bakgrundsbild. Lägg märke till hur uppstyrd skrivbordet är! Jag ger det tre dagar sedan är det kaos igen.

2010-06-19 kl 22.20: Vad jag sysslar med? Läser morgondagens tidning, nu igen, med nyvaken Lil'Bro i knät.

DAGENS

DAGENS VILL HA: den här klänningen har väckt ett starkt habegär, men jag är inte beredd att betala över tusen spänn för en klänning.
DAGENS KLÄDSEL: när jag gick förbi vår helkroppsspegel suckade jag uppgivet "usch vad tråkig jag ser ut i dag." Den militärgröna blusen satt dåligt och passade inte ihop med den mörkgråa koftan och ute regnade det.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: utsläppt.
DAGENS HÄNDELSE: eftersom vår bil är automatväxlad kör jag sällan med växellåda, vilket märktes i dag när jag skulle köra en annan bil. Det blev en ryckig färd genom stan, men efter ett tag kom jag och kopplingen överens. Det var en skön känsla. Jag älskar att köra bil!
DAGENS LÅT: Ballad från en loftsäng, Oskar Linnros.
DAGENS PLANER: hänga med familjen, packa inför resan och i kväll slötitta på teve.
DAGENS SAKNAD: ork. Jag sjönk ihop i soffan efter den något ansträngda bilrajden genom stan och här blir jag nog kvar ett tag till.
DAGENS DUMMASTE: vädret (regn och rusk) tvingade oss att ställa in dagens knytkalas med grannarna.
DAGENS SJUKA: jag känner mig inte helt frisk.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: Le Sockertopp konstaterade att vi inte kunde kolla på fyrans bröllopssändning utan var tvugna att byta till SVT. Han är public service trogen, och det i nöd och lust.
DAGENS FAVORIT: mina tygskor utan snörning. De är lika sköna som snygga.
DAGENS KÖP: leksaker. Jag kör nämligen själv, med barnen i baksätet, till Stockholm i morgon bitti och då tänker jag att det kan vara bra att ha små överraskningar att kasta bak när rastlösheten tar över.
DAGENS HUMÖR: jorå!
DAGENS ORD: manboy.

Turist i sin hemstad

En del av mig känner sig hemma i Stockholm, vilket kanske inte är så konstigt då jag bodde där i nästan sju år. Ändå förvandlas jag till en ivrig turist när jag kommer hem. Nästa vecka ska jag och kidsen kolla in Annie Leibovitz på Fotografiska, djuren på Skansen, Moderna museet, äta glass i Gamla stan och åka Djurgårdsbåtarna. Dessutom kan jag ha lovat Sockertoppen ett besök på slottet.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 40

Jag måste dagligen påminna mig själv om att inte försöka styra kidsens musiksmak, men det är svårt då de bara vill lyssna på Eric Saades "Manboy" och EMDs "Baby Goodbye". Dessutom är det ganska svårt att hålla sig för skratt när Lil'Bro nynnar "määnboj, määnboj" när han leker för sig själv.

Amatöranalys på det, tack

I torsdags tvekade jag länge innan jag sjukanmälde mig. Tänk om de inte får tag i någon annan? Är jag verkligen sjuk? På riktigt? Kanske känner jag efter för mycket? Till slut ringde jag och det var tur för jag var vaken bara korta stunder under gårdagen. I dag mår jag bättre, men känner fortfarande av vad jag tror var ett förkylningsvirus som rockat loss i min kropp.

Men alltså, det här med att tveka inför att sjukanmäla sig? What's up with that? Ekonomiska skäl är förstås en anledning, men att det dåliga samvetet får styra känns ju inget vidare. Jag har alltid varit sådan, men jag kan inte minnas en enda chef som suckat eller haft invändningar när jag väl sjukanmält mig. Jag fick till och med dåligt samvete när jag ringde min lillasysters morsa för att berätta att jag inte kan komma till kyrkan och fira syrrans konfirmation i dag.

Suddiga vardagspixlar

Billigt vykort+gammal ram=tjusig tavla.

"Men vi kan ju inte ge upp än", konstaterade min kontakt på Arbetsförmedlingen efter att jag hade berättat hur tung min oron över framtiden är att bära och att den har fått mig att ligga sömnlös om nätterna. När jag lämnade hans kontor en halvtimme senare ringde jag min man och jublade "i höst ska jag göra teve." Jag har varit så oerhört stressad över framtiden den senaste tiden så det här kom verkligen som en skänk från ovan. Jag säger som Oskar Linnros i Genom eld "Tror att det här kan vara början på något stort."

Stockholmsrajd

I går kväll bestämde jag mig för att packa in kidsen i bilen på söndag för att köra ner till mamma i storstan. Yey! Det är även min enda lediga vecka tills i slutet av september. Dubbelyey!

Så jämställda är vi

Jag svarade på Hanna Fridéns jämställdhetsenkät för ett par veckor sedan, men av någon anledning publicerade jag inte svaren. Det var först när jag klickade in mig på Bästa svängen som jag kom ihåg att jag hade sparat enkäten som ett utkast:

Kön: kvinna.
Ålder: 26 år.
Bor: Umeå.
Bor ihop med partner: ja.

Vem är bäst på tekniska saker i ditt förhållande?
Jag skulle vilja påstå att jag är något bättre, framför allt på elektronik.

Vem är bäst på matlagning?
Båda men jag är nog lite mer framåt när det gäller att hitta nya recept.

Vem lagar vardagsmaten?
Den som kommer hem först lagar maten, så båda.

Vem lagar lyxmaten?
Vi hjälps åt.

Vem städar?
Han.

Vem sköter avloppet?
Båda.

Vem är bäst med bygg?
Vi är grymma på att montera ihop möbler tillsammans, men i övrigt ber vi oftast om hjälp när något ska byggas eller borras upp.

Vem är mest mån om att inreda?
Jag även om jag inte skulle vilja påstå att det är ett särskilt sort intresse. Fast det förstås, jag möblera om hela nedervåningen på min enda lediga dag förra veckan...

Vem har mest kläder?
Jag.

Vem tjänar mest?
Han.

Vem tar oftast initiativ till sex?
Båda.

Vem vill oftast mysa?
Båda.

Vem ringer mest?
Båda.

Vem SMS:ar mest?
Jag.

Vem festar mest?
Båda men alltför sällan tillsammans.

Parmiddagar?
Ja.

Vem har svårast för att möta den andras vänner?
Ingen.

Föräldrar?
Jag har bättre kontakt med hans föräldrar, men det beror nog på att min morsa bor 67 mil söderut.

Vem tycker bäst om barn?
Båda.

Din partners intressen? Dina intressen?
Det som skiljer våra intressen åt är att mina intressen (böcker, bloggar, skräpteve m.m.) inte kräver att jag lämnar hemmet.

Knölen

För en vecka sedan bönade och bad jag om en tid på hand- och plastikkirurgen "jag kan inte ha det så här", grinade jag och berättade i detalj hur det känns när tummen och pekfingret domnar bort. Till slut fick jag i alla fall en tid fastän det inte fanns någon.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 39

Inspiration: Robyn på 90-talet.

Inspiration: Gustav Vasa (1495-1560).

I morse väckte Le Sockertopp mig för att berätta att han hade fixat till sin nya frisyr med papperssaxen.
"Va...", mumlade jag och såg mig själv stå och kasta in hundralappar i brasan. En barnklippning kan vara långt ifrån så billig som man lätt kan tro, särskilt om man tar dem till en av stans hippaste salonger, vilket jag gjorde i går eftersom ingen annan hade tid. "Vad säger du", sa jag så högt att Lil'Bro, som låg bredvid mig, vaknade.
"Men bara lite, här....", sa han och det var ingen katastrof eller vad man nu ska kalla det. En kvart senare kom Lil'Bro inrusandes med världens största flin och ett stort jack i luggen. I smyg hade han tagit med sig saxen in på badrummet och klippt till, så att säga, i sann allt brorsan gör gör jag-anda. Så nu är båda ungarna nyklippta och Lil'Bro har käkat två glassar, en utan hår på och en med.

Suddiga vardagspixlar

I dag ska en av våra långhåriga ungar klippas på salong. Den andra får nöja sig med den enda frisyr jag kan klippa.

RESPIT

Med tanke på att tiden är ett förunderligt ting lär ni inte ens märka att jag är borta en stund. Vi hörs snart!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 39

För ett par veckor sedan fnös jag åt en krönika, eller var det ett blogginlägg, om att "den stresstid nu kommer" i samband med skolavslutningarna. Man kan ju också låta bli, tänkte jag och himlade med ögonen. Det var då och nu är nu.

Inom loppet av två veckor har Sockertoppen besökt sin skola två gånger, sagt tack och hej till simskolan, varit på två utflykter, gått på kalas och käkat avskedsmiddag på restaurang med sina fröknar och jämnåriga dagispolare. I går var det sommarfest på förskolan med picknick och teaterföreställning och i dag ska han på cirkus och på söndag är det kalas igen. Snacka om bissi unge och bredvid står vi och funderar på hur logistiken och resten av familjens planering ska gå ihop. Men som sagt, man kan ju tydligen välja att låta bli... *host host*

Suddiga vardagspixlar

Just hemkomna från medelhavet, juni 2006.

Bröllopsresa, Los Angeles juni 2007.

På smällen, juni 2008.

Vi minns äpplejackan, juni 2009.

För allmän kännedom

I kväll har jag druckit en liter fläderblomssaft.
En liter.
1 l.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 38

"Du heter ju inte mamma", konstaterade Sockertoppen krasst när jag frågade honom hur det kommer sig att han nästan helt slutat kalla mig mamma de senaste månaderna.

Länkkärlek

Therese E har skrivit två kloka blogginlägg om föräldraskapet. Det första, Ne tochce pas à mes enfants, rör inte mina ungar!, läser ni här och det andra, Om barn, en sak till. Eller två, läser ni här.

Min Sommar i P1

Jag gillar variationen i årets upplaga av Sommar i P1 som har allt från smörsångare till en dubbelmördare och så var det ju förstås Afrikas första kvinnliga jägare, en prima ballerinna, ett par coola författare, en kreddig journalist, en machokock och en som upplevt konsekvenserna av sambolagen m.fl. Synd bara att ens namn och bakgrund inte nödvändigtvis är en kvalitetstämpel för bra radio.

I år hoppas jag i alla fall på bilderboksskaparen Pija Lindenbaums, programledaren och filmkritikern Johanna Koljonens, journalisten Björn af Kleens, skådespelaren Vanna Rosenbergs och konstnären Anna Odells program. Eftersom jag, i vanlig ordning, jobbar när alla andra är lediga är det också så många jag vanligtvis hinner lyssna på. Allt över fem sommarvärdar är en bonus.

Bild: Sveriges Radio.

Återanvändning de luxe

I dag fick min bröllopsklänning se ljuset för första gången på över tre år. Jag har funderat på vad jag ska ta mig till med klänningen som jag inte haft hjärta att skänka bort eller sälja än mindre se samla damm i en garderob. Den är ju alldeles för snygg för det!

Läsa kroppsspråk

I dag uppstod en för mig mycket märklig situation när jag i samma millisekund som en person tänkte krama om mig sträckte fram handen för att hälsa. Jag såg den inte komma, kramen. När hon tog min hand kände jag mig som tidernas största torrboll, ungefär som om jag ville markera något och att hon även var tvungen att kalla mig ers höghet.

Suddiga vardagspixlar

Dagens reafynd är ett par byxor som är lika gräsliga som snygga.

The Olssons Brothers!

Länkkärlek (right back at ya)

Nämen kolla så fint Ulrika Olsson skriver om "Försök att inte se så snygg ut". I samma inlägg får ni tips om åtta andra grymma bloggar!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 37

När den första foppatofflavågen drog genom Sverige för ett par år sedan hyste jag ett starkt motstånd till dem. Det var ungefär det fulaste jag hade skådat. Då visste jag inte att våra barn skulle att springa omkring i croslite, som skorna är gjorda av, och att vi ett par år senare skulle köpa nya varje år. Hur fula de än må vara går det inte att komma ifrån att det är tidernas bästa sommarskor för barn, men några skosmycken blir det inte. Där går vår gräns.

Suddiga vardagspixlar

Till skillnad från tidigare år när jag varit grevinnevit året runt p.g.a. jobb har jag lyckats bli lätt smutsbrun redan nu.

Tack vare min svärmor som kom förbi med en läsvänlig present i går är läslusten åter! Linn Ullmans "Innan du somnar" får snällt vänta på nattduksbordet tills vidare.

Nej, vi ska inte bränna böcker. Det är för att underlätta för Lil'Bro som enbart vill bläddra i pekböcker.

Alexandra gillar Alexandra

Alexandra Reichler gillar "Försök att inte se så snygg ut" och har därför skickat en award som går ut på att man visar den tionde bilden på sin blogg. På min tionde bild syns kyrkan som står bredvid folkhögskolan där jag pluggade journalistik i två år. Kyrkan invigdes år 1966 och är från början en loge! Just den här bilden knäppte jag av i början av 2007 när vi var på väg upp för kullen till skolområdet.


Jag skickar vidare awarden till fem fina bloggare:
Bittersweet
Tuffast av alla
Erdoderdo
Manny-Ken
Katta Kvack

Bookcrossing

När jag lottade ut Eva Adolfssons "Förvandling" kände bloggaren bakom Bulan & Jag sig genast träffad. Hon skrev "Är ensam om min graviditet, bor fem minuter från Sundbyberg (!). Kanske inte så starka författardrömmar, men jag har en blogglista med fler i min situation som jag absolut skulle skicka vidare till. Så himla lämpligt ju."

Jamen så himla lämpligt! Mejla din adress så skickar jag boken!