Lyxproblem

Trots att jag skulle kunna sova bort hela förmiddagen sitter jag här vid köksbordet och funderar på vad jag ska göra härnäst. Jag har redan gått en morgonpromenad, käkat frukost, läst morgontidningen och pratat med en syster som jag inte hört av på länge. Att väcka min man, som fattat grejen med att sova ut när kidsen är utlånade, bara för att jag är rastlös känns inte som ett alternativ. Eller...?

Dom kallar det multikompetent

Jag kan inte få nog av Maud Nycanders dokumentär Nunnan, som handlar om Marta som vid 19 års ålder gick med i den strängaste av alla klosterordnar - Karmelitorden. Sist jag såg den, alltså häromkvällen, slog det mig att jag inom kort ska lära mig filma och redigera. Det är faktiskt bara två veckor kvar!

När jag sökte till Strömbäcks folkhögskola för ett par år sedan såg jag framför mig hur jag i framtiden skulle frilansa för glossiga magasin. Så blev det inte. I stället snöade jag in mig helt på nyheter och radio. Jag har haft en del skrivuppdrag men jag ser mig själv framför allt som radiojournalist just nu. Att jag ska lämna radiohuset, där jag vikarierat sedan vintern 2008, känns lika ångestladdande som spännande. Jag skulle vilja lika det med att flytta hemifrån och inte veta om jag någonsin kommer att återvända. En hisnande tanke.

ps Alexandra det var inte jag som "snodde" jobbet ds

Heliga Internet

Innan min pappa dog nämnde han sådär i förbifarten att han hade en storasyster som han aldrig träffat. Då var jag så uppfylld av att få socialtjänsten att tvångsvårda honom att jag inte orkade ta till mig vad han sa.
"Vadå syster? Vad snackar du om? Du har väl ingen syster", suckade jag.

Det var först i vintras som jag började fundera på den där systern han hade pratat om, min faster. Vem är hon? Varför träffades dom aldrig? Vet hon att jag finns? Har jag kusiner på pappas sida? Jisses...

Eftersom min pappa hade ett ovanligt efternamn, enligt Statistiska centralbyrån finns det bara elva personer som har samma efternamn, hade jag stora förhoppningar om att hitta henne ganska snart. Jag kunde genast stryka fyra personer från SCB:s siffror – min farmor, farbror och två systrar. Efter ett par försök insåg jag att hon skulle vara svår att få tag i ändå. Min farfar, som fick ett barn innan han träffade min farmor, dog nämligen när jag var väldigt liten så hans uppgifter fanns inte kvar hos folkbokföringen och hon var inte en av de andra med det ovanliga efternamnet.
"Men helt kört är det inte, ring riksarkivet", sa kvinnan på Skatteverket.

Jag behövde aldrig ringa riksarkivet då jag hittade henne – trumvirvel tack – på Facebook ett par dagar senare efter tips från en av mina småsystrar som hade lagt upp ett Youtube-klipp, som vår faster hade sett. Vi är kompisar på Facebook nu, men jag antar att vi en dag kommer att träffas och det har vi Internet att tacka för.

Min faster är inte den enda släktingen jag har hittat på det stora www. Min farmors pappa går att hitta på en hemsida som lagt ut listor på folk som emigrerade till Amerikatt i början av 1900-talet. Det var så jag fick veta av min farmor att han hade jobbat på ett sjukhus på östkusten där en av hans arbetsuppgifter var att kasta ut sjuka som inte hade råd att betala vården. Där blev han inte kvar länge och det var ju tur för hade han bestämt sig för att stanna hade jag inte funnits i dag, inte heller den här bloggen.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 47

Så här kanske man inte får säga men oj vad mycket roligare det är att vara förälder till en blivande tvååring än till en bebis.

Lil'Bro är inne i värsta språkflowet just nu, orden liksom bara väller upp ur hans lilla strupe och han är redan en hejare på att sparka boll, men så var det ju det här med blöjan och potträningen... Jag orkar inte och får lätt ångest när jag tänker på att hans storebror var blöjfri vid två år. Påminn oss, hur börjar man? Hur gör man? Hur står man ut? Tips mottages tacksamt i kommentarsfältet. Tack på förhand hälsar hon som måste förträngt allt "jobbigt" från de tidiga småbarnsåren.

Zzz..

Jag har inget kvar att ge av i kväll. Är helt slut. Nu ska jag försöka sova bort de mörka ringarna under ögonen. God natt. Sov gott. Dröm om mig.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 46

När jag i kväll frågade Sockertoppen om han tröttnat på Werner Holzwarths tokroliga bok Det var det fräckaste fick jag en suck som svar.
"Jag kan faktiskt göra många saker samtidigt", sa han utan att vända sig om.
Så klart han kan, men det hade inte varit så konstigt om han tröttnat med tanke på hur många gånger vi läst om mullvaden som vill veta vem som bajsade på hans huvud:
"När Mullvaden sticker upp huvudet ur sin håla på morgonen så dunsar något avlångt och brunt ner på hans huvud. Närsynt börjar han leta efter förövaren. Han frågar de andra djuren vem som har gjort det. Ingenstans får han napp. Men till slut råkar han på ett par riktiga experter som snabbt identifierar den skyldige."

Här snackar vi högläsning när den är som bäst. Låt lätt äcklad när ni läser den, särskilt när ni beskriver hur något avlångt och brunt kom nerdimpande och landade rakt i huvudet på den stackars mullvaden. Det kan inte bli annat än succé!

Dagens citat

"Länkar är god ton och visar på en vilja att nätverka. Länkandet är som cocktailpartyts småpratande och ökar chansen att bli läst och ihågkommen. Att blogga utan att länka är som att gå på samma party och inte tala med någon"
Hittat i Brit Stakstons Politik 2.0 - Konsten att använda sociala medier.

I brist på annat

Jag håller med bokhoran Helena om att en enkät passar bra på en gråmulen dag, alltså passar den väldigt bra i dag:


Senaste meningen jag läste: "Hon står lutad över dem och småler ömt, med en hand beskyddande om dem var" i Min mormors historia, som jag köpte i helgen.

Senaste impulsköpet: Ge sig hän på pocket av Pia Tafdrup. Jag köpte den när vi bodde i lillstugan förra veckan men har bara läst något kapitel än.

Senaste bibliotekslånet: kurslitteratur vilket påminner mig om att jag borde lämna igen den sista boken. Usch vad dålig jag är, jag borde inte få ha ett lånekort.

Senaste bokrelaterade överraskningen: jag var lite tveksam till Birgitta Stenbergs Fritt förfall till en början men sedan tog den sig och oj vad bra det blev.

Lyxproblem

Kaffet är slut och ute öser regnet ner.

Ett konstaterande

Det gick visst inget vidare med de där Internetfria kvällarna.

Tårfyllt

Av någon anledning vaknade jag innan väckarklockan. Det tackar jag för då jag för första gången på riktigt länge får dricka kaffet i fred på morgonen utan barn hängandes i kjolstyget. De har alltid mycket att berätta på morgonkvisten, så klart, vi har ju inte setts på hela natten. Oj, nu kom jag in på ett sidospår egentligen skulle jag ju tipsa om dagens sommarvärd i P1.

Jag såg att professorn Karin Johannisson, som bl.a. skrivit boken Melankoliska rum – om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid, är dagens sommarvärd. Hon ska tydligen prata om tårar, gråt och sömnlösa nätter och hur historien och tiden förändrar vårt kroppsspråk.
"Också musiken kommer att innehålla mycket tårar", säger hon om sitt sommarprogram.

Det låter onekligen väldigt intressant. Tårar, gråt och sömnlösa nätter, vem har inte varit med om det liksom? Men hur ofta pratar vi om hur förlösande det kan vara att befria känslorna som legat latent via tårkanalen? Go professorn för att du tar upp ett angeläget ämne i ett av sommarens populära radioprogram.

DAGENS

DAGENS VILL HA: samma som sist, alltså lust och ork att träna. Det är fortfarande för mycket snack och för lite verkstad på den fronten.
DAGENS KLÄDSEL: reaklänningen, tunna strumpbyxor, som naturligtvis gick sönder så fort jag klev utanför ytterdörren, och tygskor.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt.
DAGENS HÄNDELSE: jag svimmade inte när läkaren skar i det ärtstora såret i Lil'Bro's hand för att få ut en liten sten som hade fastnat där. Inte heller när jag såg det gulgröna varet. Nästan sex års föräldraskap har gjort mig härdad.
DAGENS LÅT: Annie Hall, Oskar Linnros.
DAGENS PLANER: så lite som möjligt. Det har varit en intensiv dag.
DAGENS SAKNAD: efter att ha läst min svågers inlägg Ett par dagar i Kalifornien insåg jag hur mycket jag saknar Karen och Californication. Januari 2011 känns väldigt långt bort.
DAGENS DUMMASTE: det blev inget häng hos The Obbola Family.
DAGENS SJUKA: lågtrycket gör mig trött.
DAGENS DROG: kallt kranvatten.
DAGENS ROLIGASTE: att träffa mina syskonbarn.
DAGENS FAVORIT: vi åt chili con carne till lunch, det var gott.
DAGENS KÖP: egentligen skulle jag bara hämta ut Lil'Bro's medicin, men när jag gick ut från apoteket låg, förutom antibiotika, tandborstar, ansiktsmask, plåster och annat tjafst som jag skulle kunna klara mig utan i påsen. Jag skyller allt på apotekaren som bad mig kolla runt lite medan hon blandade medicinen.
DAGENS HUMÖR: lite stressad men annars okej.
DAGENS ORD: högkostnadsskydd.

Suddiga vardagspixlar

I fredags köpte jag en gråmelerad klänning, som jag spanade in redan första gången när den hängdes ut i butik. Då var den alldeles för dyr så jag bestämde mig för att chansa på att den skulle reas ut. Det gjorde den, så klart, och jag kunde köpa den för halva reapriset. Förutom att den är ursnygg matchar den också dagens väder rätt bra grått och mulet tidvis även regn.

Känslan för Umeå har svalnat

En obehagskänsla slet och drog i mig när vi passerade klädkedja efter klädkedja och några fik med flottiga mackor längs med den nyrenoverade gågatan. Det var första gången på riktigt länge som jag åkte till stan för att strosa omkring, så att säga. Kidsen kollade på lego i den fula leksaksaffären innan vi shoppade upp oss på apoteket. Däremellan fyndade vi en bomullskavaj på rean till Lil'Bro och jag hittade en bok att läsa, Min mormors historia.

Historia! Det är precis vad jag saknade i går. Det var som att gå genom ett köpcentrum, uppstyrda Birsta utanför Sundsvall som ett exempel, inte i en utomhusmiljö. Kalla mig konservativ men jag gillar det gamla lätt slitna Umeå centrum bättre.
"Tänk att det här är allt och hit åker folk frivilligt på semester", suckade jag och nickade mot ett norskt par som fick framför oss.

En stund senare packade vi in oss i bilen och åkte ut till Baggböle herrgård, som ligger en bit utanför stan, för att äta lunch. Efter ett bryskt uppvaknade på stan där jag insåg att känslan för Umeå har svalnat kändes det plötsligt helt okej att betala 130 spänn för en räkmacka.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 45

Mamma, är det karma också när dina barnbarn muckar gräl med varandra? I så fall har jag, ursäkta min dåliga franska, jävligt dålig karma.

Vi har knappt ens varit vakna i en timme och kidsen har redan bråkat och blivit sams över tio gånger. De slåss inte utan det är mer ordkrig och jag kan skrika högre än dig, så fuck off-attityder. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt, särskilt när Lil'Bro vrålar "dumma du höddudu" samtidigt som han har något vilt i blicken.

Vissa föräldrar hade kanske lagt sig i och sagt att här ska minsann inte bråkas, men jag är ingen fredsmäklare så jag låter dem lösa sina egna konflikter.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 44

Hur trevligt och rogivande det än må vara att bo i lillstugan ute vid havsviken var det väldigt skönt att vakna upp i vår säng den här morgonen. Men frågan är om Lil'Bro någonsin kommer att sova i ett svep till kvart i elva igen, vilket han gjort två dagar i rad den här veckan. Fast det förstås, han kanske är trött nu efter att ha hållit sin morsa och farsa vakna om nätterna det senaste året.

Het Umeåbo

Yeah!

Bomberna över Norrbotten

För drygt en vecka sedan träffade jag en tjej från nätverket Ofog som inte gör någon hemlighet av att de planerar att störa det amerikanska flygvapnet som ska öva krig i Norrbotten. När jag kom tillbaka till radiohuset knåpade jag ihop det här inslaget, som sändes i P4 i morse.

Suddiga vardagspixlar

Det fanns tydligen cityvänliga trehjulingar redan på Carl Larssons tid, alltså någon gång mellan år 1852 och 1919. Urban Jungels föregångare hittade jag i Christina Högardh-Ihrs bok om Karin Larsson i mina svärföräldrars stuga.

Ojdå! Tillfälligt avbrott i inplanerat mediacelibat

Facebook avslöjade mig i går kväll "jag såg dig", sa en kollega när jag erkände att jag medvetet tummat lite på det här med Internetfria kvällar. Och här sitter jag och ugglar, i kväll igen. What's wrong with me???

Man missar inte så mycket som man lätt kan tro

Frågan om mediacelibat känns högst aktuell i mitt liv just nu. Eftersom jag inte får någon semester i år bestämde jag mig för att försöka avskämra mig från Internet efter jobbet i en vecka, kanske två. Det går ganska bra även om jag vissa stunder har känt ett starkt sug i magen att kolla mejlen, läsa bloggar och kolla in statusuppdateringar. Ni vet, hänga med i flödet.

Jag tänker mig att suget kommer att minska varje dag, men att det nödvändigtvis inte betyder att jag blir fri. Det vet jag inte ens om jag vill bli!?! Dessutom är det ju allmänt känt att man inte missar så mycket som man lätt kan tro. Jag älskar hur jag här försöker förklara för mig själv varför jag inte uppdaterar bloggen stup i kvarten, ha ha.

Tills vi hörs igen tycker jag att ni ska ladda ner Sommaralmanackan så att ni håller koll på vilka som sommarpratar i P1. När jag skrev det här inlägget om årets sommarvärdar visste jag inte att Per Holknekt sommarprogram skulle vara så brutalt ärligt och personligt att han skulle få mig att sitta blickstilla på en pinnstol i en timme. Läs Bonnietos inlägg om vår mest folkkära rasist, kolla också in 19-åriga Ana Ginas blogg, hon är cool, och missa för allt i världen inte min grymma länklista en bit ner till höger. Den är fylld till bredden av välskrivna och underhållande bloggar. På bokfronten kan jag tipsa om tre böcker jag nyligen läst - Birgitta Stenbergs Fritt förfall, Olle Carlsson Mitt himla liv och Karin Boyes Kallocain, som jag läste första gången för många år sedan, nu gillar jag den ännu mer!

Och skulle ni sakna mig alltför mycket hörs jag ju i en radio nära dig!

En uppföljning

Jag är med baddräkt! Bara några dagar efter att jag hade gnällt över att det inte finns någon baddräkt på marknaden hittade jag en på rean. Jag känner mig som Joan Holloway i Mad men i den, alltså grymt snygg.

Våga kasta sten i glashus

Om ni klickar här och väljer halv sju sändningen och sedan spolar fram till 14.27 kan ni lyssna på ett programinslag jag knåpade ihop i veckan. Det är ett exempel på hur nyhetsrapporteringen kring grova våldsbrott får folk att bli rädda trots att risken är väldigt liten att gemene man drabbas.

Suddiga vardagspixlar

Vi har nya mattor. Dom är lika sköna att sitta på som snygga att titta på.

Usch vad dålig jag kände mig i morse när Sockertoppen, som tappade sin första tand i går, lade sig bredvid mig och med en mycket liten röst sa "det var ingen guldpeng i glaset." Vi glömde trots att det är vi som har hypat hela tappa tänderna-grejen "och så får man en guldtia i glaset och allt. Tihi"

Lil'Bro's senaste partytrick är att sticka hemifrån. Oh the superjoy...

Kan det möjligtvis vara så att någon av er som vet om en clematis blommar hela sommaren? Lil'Bro har nämligen roat sig med att plocka bladen från blommorna och nu ser den så tråkig ut. Jag vill att den ska se ut som på bilden jämt.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 43

"Är du trött Lil'Bro?"
"A-ah esch tjöjt."
"Vill du sova?"
"A-ah."
"Ska vi läsa en bok först?"
"Muschee."
"Molly Mus?"
"A-ah muschee."

Lyxproblem

I dag orsakade en avgrävd fiberkabel i grannlänet Västernorrland mig stora problem då bland annat delar av mobilnätet låg nere. Jag försökte få tag i folk via Facebook, hemtelefoner och mejl men förgäves, vilket resulterade i att jag inte kom vidare i min research.
"Men alltså, hur länge ska det här hålla på", gnällde jag hos en kollega.
"I kväll, kanske inte förrän i natt", fick jag som svar.
"Du skojar med mig?"
"Nej..."

Det var lite läskigt att inse hur beroende jag är av att tekniken fungerar.

Jag smälter

Efter de senaste osannolikt svettiga dagarna med höga halter av gräspollen här i Västerbotten kan jag inte låta bli att längta efter minusgrader och den första snön. Påminn mig om det här inlägget när jag i början av nästa år beklagar mig över köldbitna kinder och förfrusna tår.

DAGENS

DAGENS VILL HA: lust att träna, ork att träna. Det är så, ursäkta min dåliga franska, jävla mycket snack och lite verkstad på den fronten just nu.
DAGENS KLÄDSEL: snyggklänningen, hundrakronorsjeansen och mina röda träskor. I väskan låg min trasiga jeansjacka.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: nytvättat och genomborstat.
DAGENS HÄNDELSE: jag grät en skvätt när jag läste ett utdrag ur Västerbottens berättarkung Torgny Lindgrens kommande bok Minnen. Ännu en bok jag ser fram emot att läsa i höst.
DAGENS LÅT: Allt som är ditt, Säkert!
DAGENS PLANER: vi ska kolla på The men who stare at goats i kväll. That's all. I en annan värld hade jag sprungit runt fabriken, gjort hundra situps och lika många armhävningar.
DAGENS SAKNAD: min bullriga pappa. När jag berättade en anekdot från när jag var liten och pappa kom på mig att fuska i Fia med knuff drog en tvillingblåst av saknad och sorg igenom mig. Kidsen har ingen morfar. Jag har ingen pappa.
DAGENS DUMMASTE: min jeansjacka håller på att trasa sönder.
DAGENS SJUKA: jag kan inte minnas att jag var så här allergisk mot gräspollen för bara några år sedan?!? Minns du mamma? Det är som om min gräsallergi har blivit värre de senaste två åren.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: när Sockertoppen berömde sig själv efter att ha tagit bilden ovan: "Jag typ bäst på att ta kort!"
DAGENS FAVORIT: Therese E som skrev "Men du, har inte du tillräckligt med bloggbesökare för att tigga till dig recensionsex?". Det hade jag inte ens tänkt på. Bra tips!
DAGENS KÖP: en bussbiljett.
DAGENS HUMÖR: helt okej.
DAGENS ORD: värmebölja. Jag har pratat en hel del om den i dag, både i jobbet och privat.

Läspepp

Oj, vad peppad jag blev på att läsa Maria Svelands kommande bok Att springa när jag läste om den på väg till jobbet i morse. Enligt tidningen Fokus är hon en av höstens stjärnor på kulturhimlen och efter vad jag har läst om boken är jag beredd att hålla med. Läs bara (från bokförlaget):
"Maria Sveland tecknar svårigheterna att närma sig det ofattbara med drastisk humor, ömhet och svärta. Skildringen av Emma och Julia och deras vänskap har en magiskt ton som bildar klangbotten mot den dramatiska berättelsen om mötet med vuxenvärlden, där bilden av oförlåtliga övergrepp och samhällets oförmåga att skydda flickor och kvinnor träder fram."

Bäst av allt är att den ges ut i september, vilket innebär att jag kommer ha råd att köpa den inbunden. Jag tror nämligen inte att jag skulle ha tålamod nog att vänta tills den ges ut på pocket. Jag köper ju nästan bara pocketböcker, förutom när det är bokrea, problemet är bara att jag måste vänta så länge på pocketutgåvan. Så tack Norstedt för att ni passande nog ger ut en bok när jag har jobb!

Bild: Norstedts.

GILLA

Magi, tänkte jag i går kväll när gilla-knappen dök upp efter de publicerade inläggen. För mer än ett halvår sedan försökte jag förgäves lägga till den funktionen, men till slut gav jag motvilligt upp. Nåväl. Kanske var det inte magi som fick det att fungera utan bara den nya designen på bloggen, men det kunde jag nog inte bry mig mindre om. Nu fungerar det ju. Som jag har längtat! Det fungerar precis som på Facebook, gillar man ett inlägg klickar man i den lilla rutan. Man kan också sluta gilla, om man nu känner för det.

Ett litet rop från gnällträsket

När jag letade efter antihistamin i medicinlådan i natt längtade jag efter minusgrader och den första snön. Samma sak när jag jagade en, ursäkta min dåliga franska, myggjävel i sovrummet ett par timmar senare.

Pass me the salt

I går kväll letade jag efter en ordbok, men snöade i stället in på bästa Jenny Wilsons grymma Hardships! som låg och skräpade i bokhyllan. Kanske är det för mycket begärt men jag kan inte låta bli att tycka att det är synd att hon valde att hålla den privata Jenny Wilson utanför diskussionen om kön och moderskap.

Hon har berättat att hon använde sig av sina egna erfarenheter av föräldraskapet under arbetet med albumet, som handlar om moderskapets väpnade men obelönade kamp. I en intervju i Svenska dagbladet berättar hon om hur tankarna liksom hade hopat sig efter att hon hade varit hemma med två små barn, men i en annan intervju konstaterade hon att hennes privata moderskap är helt ointressant. Där någonstans önskar jag att hon hade gjort tvärtom i stället för att köra på Aftonbladets Helle Kleins uttjatade personligt men aldrig privat-mantra.

Det hade varit coolt att se den diskussionen stöpas om till musik, särskilt av en person som gjort ett album som är tusen gånger bättre än all den litteratur som ges ut om moderskapet i dag.

Länkkärlek

Efter en titt på Aftonbladets Bloggportalen och den lokala dagstidningen Västerbottens kurirens bloggportal inser jag att det finns hundratals bloggar skrivna av Umeåbor att utforska. Jag har själv ett par i min länklista t.ex. Lovisienstadt, Bittersweet, mina bestyr, milkbartoilet, Ivana, Världen enligt J och Written by Alexandra Reichler, som kanske ska ses som en slags bubblare i det här sammanhanget.

Läser ni några andra bloggar skrivna av Umeåbor? I så fall vilka? Tipsa gärna om era egna bloggar också!

---
Ni har tipsat om:
Karins konstgrepp
Skrytmorsan
Sara vill fara
Om livet i ett skatbo
Ruutha
Ugglan har ordet

Lyxproblem

Ungefär som om det inte vore nog med att tvättmaskinen gick sönder i dag fanns det inget reservdäck i bilen att byta ut det punkterade(!) hjulet med när vi skulle åka ut till havet efter lunchen.

---
Om ni någonsin står framför en tvättmaskin och funderar varför den piper och blinkar EF0 kan jag berätta att översvämningsskyddet har aktiverats. Då ska man göra maskinen strömlös och kontakta den lokala serviceavdelningen.

Länkkärlek

Vi har ju diskuterat p-pillret, som fyllt 50 år, en hel del här på "Försök att inte se så snygg ut". Därför vill jag uppmana er att läsa Elin Grelssons krönika i samma ämne. Hon skriver bland annat "Risken finns att vi om ett tiotal år får se en hel generation unga kvinnor sluta med sina läkemedel och undra vad det var som de stod ut med under alla dessa år. En bedövad generation, som hade förtjänat en bättre behandling." Amen på det!!! Läs resten av krönikan på Elin Grelssons grymma blogg.

I sitt inlägg Bajsa inte din fanbase i ansiktet, blondinbella undrar Underbaraclara varför Isabella Blondinbella Löwengrip vill vara med och befästa den förljugna bilden av kvinnor som intriganta häxor, som hatar att se andra kvinnor lyckas. Hon undrar eftersom Blondinbella tidigare i veckan bajsade sin läsare i ansiktet när hon skrev "Det är vi tjejer själva som jämt lägger krokben för varandra och när vi beter oss såhär och vem fan vill jobba med oss då?"

Suddiga vardagspixlar

Vi var inte särskilt nöjda när vi rättade våra svar i DNs test om internationell politik och andra globala frågor. 23 av 30 bättre kan vi, konstaterade båda två. Fast jag är rätt nöjd över att jag kunde svaren på huvudstäderna i Kirgizistan och Slovenien. Våra vi borde kunna-frågor var vad Barack Obama heter i mellannamn och vilken stad som är störst i Israel, Tel Aviv och inte Jerusalem.

Jag har plockat fram en gammklänning ur gömmorna. Köpte den för tio dollar i Amerikatt för något år sedan.

Vill. Oxå. Ha. En.

Eftersom jag tror att risken är stor, säkert större än jag någonsin kan förstå, att den populära mobiltelefonen kan ta över mitt liv har jag försökt intala mig själv att jag inte förstår mig på den. Det trots att jag annars gärna skryter om hur teknisk jag är. Det var då. Nu är nu. I går kväll upptäckte jag Sveriges radio applikationen, och andra kan inte vara utan-grejer. Nu är jag fast. Vill. Oxå. Ha. En.

Jag bara göre

I början av veckan fick jag lust att länka till ett kort reportage jag gjorde när jag jobbade i helgen, men medan jag letade efter ljudet på webben hann jag ångra mig. Vill jag det här? Är jag verkligen beredd att bjuda på mer av mig själv? Nää, det vill jag ju inte... Eller vill...? Näe eller jag eller näe...

På sätt och vis är det ganska skönt att ha någon slags distans till bloggandet, vilket jag upplever att jag får genom att inte blogga om jobbstuff m.m. Det är väl framför allt distansen, men också funderingar kring hur framtida arbetsgivare ställer sig till sociala medier, som gör att jag håller jobbet utanför.

Om jag ska vara helt ärligt tror jag att jag gör en höna av en fjäder här och hur rädd ska man egentligen vara för framtiden? Så från och med nu ska jag införa en ny grej här på bloggen, länkar till mina egna grejer! Jag hittar tyvärr inte reportaget, men till att börja med ska ni få höra om varför kungsörnar ska ha en satellitsändare på ryggen, ett inslag som även sändes i riksradio. Och om ni klickar här och väljer halv fem sändningen kan ni lyssna på en grej jag gjorde om att det är få kvinnor på scen under sommarens stora musikevenemang i Umeå. Visst har jag berättat att jag älskar lokaljournalistik?

Det är mycket möjligt att det här infallet bara är en engångsgrej, men då vet ni i alla fall hur jag låter om ni inte redan har hört mig i etern.

DAGENS

DAGENS VILL HA: antihistamin, tack.
DAGENS KLÄDSEL: jag körde all in på den marina looken. Vitt, ljus- och marinblått och rött. Stövlarna åkte på först i kväll för att skydda fötterna från aggressiva myggor.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt för att mitt yviga hår inte skulle fastna i headsetet.
DAGENS HÄNDELSE: vi har numera bara ett dagisbarn. När blev Le Sockertopp så stor? Och en lös tand har han också.
DAGENS LÅT: tystnaden.
DAGENS PLANER: när jag har lyssna klart på Anna Carrfors Bråkenhielms sommarprogram tänkte jag slå på en film att somna till.
DAGENS SAKNAD: en god vän som inte kommer hem till ljuva Västerbotten förrän om en månad.
DAGENS DUMMASTE: av någon oförklarlig anledning svalde jag bara när en gubbe med makt lillagummade mig och som det inte vore nog med det ifrågasatte han min kompetens när jag frågade honom om hans verksamhet. Jag borde ha sagt ifrån, men försöker vara en gås och låta skiten rinna av mig.
DAGENS SJUKA: min igentäppta näsa och rödsprängda ögon. Kan det vara gräset som får mig att må så här?
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: jag blev väldigt glad när en lyssnare ringde upp mig i dag för att prata om ett jobb jag har gjort. Bland det bästa som finns är ju när folk med åsikter hör av sig för att ge konstruktiv kritik.
DAGENS FAVORIT: svärmor som erbjöd sig vara barnvakt i veckan så att vi slipper ha dåligt samvete när vi lämnar kidsen på förskolan som ekar tomt på ungar den här veckan.
DAGENS KÖP: en ovanligt god caesarsallad till lunch och Passion for buisness.
DAGENS HUMÖR: "Allt är bara bra, tack..."
DAGENS ORD: avsked. Jag blir extremt blödig när jag tänker på att Sockertoppen i morgon ska säga hej då till sina polare, sina fröknar och till det som varit hans vardag i fyra år. Hans första stora farväl.

Radio om fuck off-pengar och att våga vara bråkig

I dag tycker jag att ni ska slå på radion alternativt surfa in på Sveriges radios webbsida vid ettsnåret för att lyssna på Anna Carrfors Bråkenhielms sommarprogram i P1 .Hon ska prata om att våga bryta upp, fuck off-pengar, manligt och kvinnligt i både yrkesliv och privat. Dessutom vill hon slå ett slag för att våga vara bråkig, kunna sälja, äga sin egen business m.m. Verkar koolt.

Ett litet rop från gnällträsk

Fy tusan för att vakna upp en tidig måndagsmorgon med en igentäppt näsa och rödspräckliga ögon i ett varmt och fuktigt sovrum. Jag kan inte ens skylla på min man, det var nämligen jag som stängde balkondörren i natt.

PS

Jag hoppas att ni har glädje av blogglänkarna i Länkkärlek-inläggen! Nu tänkte jag höra om ni kanske kan tipsa tillbaka? Grymma bloggar efterlyses! Tips mottages tacksamt i kommentarsfältet. Tack på för hand!

Länkkärlek

Bookshelf Porn = den bästa sortens porr.

Jag blir alltid lika glad när Popjunkien uppdaterar!


Konrad Olsson bloggar om Vägen och jag måste säga att drabbande är rätt ord för att beskriva filmen. Själv klickade jag runt på inredningsbloggar för att behålla distansen när vi såg den.

Fine little day är en himla fin blogg, som jag lade till i min matiga länklista häromdagen!

Lyxproblem

Jag har letat i snart två år men fortfarande inte hittat någon baddräkt som sitter någorlunda okej. Eftersom jag vägrar tro att min längd och kroppsform inte skulle passa i en baddräkt tänkte jag höra om ni sett en snygg, osportig baddräkt som inte kostar skjortan?

Damen i det blå huset

Min gammelmormor föddes som ensambarn i ett puritanskt laestadianhem i ett gammalt sågverkssamhälle i Norrbotten. Nästan ett helt sekel senare tar hon bussen till bingohallen. En mer självständig person har jag aldrig träffat. Hennes livshistoria liknar inget annat jag har hört. Den är fylld av märkligheter, bortglömd historia och sådant som till synes kan verka oförenligt.

Fastän min kontakt med henne är knapp finns det nog ingen person som jag tänker på lika ofta som min gammelmormor, damen i det blå huset. Lite varstans här hemma har jag till och med gulnade fotografier upphängda på hennes mamma, min mormors mormor. I dag har hon levt längre än genomsnittskvinnan i Sverige gör och jag förbannar mig ofta för att jag aldrig åker upp. För vad är egentligen 27 mil? Ett norrländskt stenkast. Så nära, men ändå så långt bort.

För ett halvår sedan skickade jag in en synopsis till en redaktion om en dokumentär jag ville göra. Planen var att stöpa om min gammelmormors liv till radio under titeln "Damen i det blå huset". Innan jag skickade in den fick jag lovord från branschfolk, men det blev inget, tyvärr. Men det stoppar ju inte mig att dra upp med en spelare och dyka rakt ner i hennes liv, som hon så gärna berättar om.

När hon börjar berätta om sitt liv vill jag aldrig att hon ska sluta.

PS

Det kanske inte är så dumt ändå, att åka och jobba i dag. Klockan är inte ens åtta och kidsen har redan muckat gräl med varandra en gång för mycket.

Klockan är fem över sju, det blir helgjobb

När Lil'Bro väckte mig långt innan väckarklockan skulle ringa var det lika bra att gå upp. Efter vällingkok, frukost och morgontidningar läser jag om veckans o-tips på bloggen Ett mercyfuck i Svensonville och försöker övertala mig själv om att hon har fel. Det ska bli skönt att jobba trots att SMHI har lovat strålande sol och över 20 plusgrader, så de ehm... så, och Eva Gabrielssons sommarprogram i P1 kan jag lyssna på i efterhand.

Sedan sist

Efter att ha haft fredag på en onsdag, lördag på en torsdag och söndag på en fredag känner jag mig ovanligt utvilad i dag. Jag har dessutom, hör och häpna, badat i älven.