Det svänger ju!

I kväll tycker jag att ni ska slå på radion och lyssna på Jazzlandet, ett nytt musikprogram i P2, vid halv tiosnåret. Jag är råpeppad på Nina De Heney, som ett av inslagen handlar om. Dessutom kan ni höra mig snacka jazz. Bara det liksom! Missa ej! Det blir gryyyymt!

Två konstateranden

1. Nu kan det förstås vara så att Uma Thurman är gravid, men i så fall kan jag också vara det om bilden på den lätt rundade magen är beviset. Vissa av oss har inte ett sexpack på magen, inte ens kändisarna, okej?

2. Till YourLife säger författaren Louise Boije af Gennäs "För mig är det sexigt att vara feminist. Det betyder att man tycker att livet är stort, kul och spännande samtidigt som man erkänner orättvisorna och är beredd att jobba för att de ska försvinna. Att vara feminist innebär att man tar sig rätten att vara intellektuell, sexuell, trendig, mamma, yrkeskvinna och väninna på en och samma gång. Motsatsen - att reducera sig själv, att begränsa sig och inte våga vara politisk eller våga kalla sig för feminist - tycker jag är grymt osexigt." Amen på det, säger jag!

Zzz..

Den senaste veckan har jag blivit mer och mer besatt i tanken av att jag varje vardagskväll går och lägger mig i tid, helst med nytvättat hår. Därför går jag och lägger mig nu så minskar nog risken att jag blir besviken i kväll igen.

Nästan som söndag på en måndag

"Aha", sa jag när jag upptäckte att morgontidningen var tjockare än vanligt, vilket passar mig utmärkt då jag börjar jobba vid tiosnåret i dag.

Måndagar tenderar ju att vara en sådan där dag när morgontidningarna är rejält nerbantade, men i dag kunde jag läsa en klockren debattinlägg om att kulturrådet måste kompensera den beklagliga bristen på kvinnor i den svenska skolans undervisning, om Barbro Lindgrens Gröngölingen är på väg. Dikter för barn och vuxna, som väckte ett starkt habegär, och så fick vi gårdagens försvunna helgbilaga. Nästan som söndag fast på en måndag. Det är himla generöst av Dagens nyheter att försöka ge sina prenumeranter en extra helgdag.

Lyssna!!!

Julia Skott och Elin Grelsson är grymma i P3 Kultur, som är snuskigt bra i dag. Johanna Koljonen har tagit semester och i studion sitter Sonja Schwarzenberger redo att snacka knullmorskor, vardagssex, varför mild vanilj inte är huvudingrediens i samtidskulturens sexskildringar och mycket annat. Lyssna ni med!

DAGENS

DAGENS VILL HA: Madonna-armar.
DAGENS KLÄDSEL: loose-fit passar bra på en trött och regnig söndag.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: slarvigt borstat.
DAGENS HÄNDELSE: efter att vi väldigt oväntat hade shoppat loss på Överskottsbutiken började vi diskutera om vi kanske skulle ta en sväng på Rusta "när vi väl håller på", men vi hann stoppa oss själva i tid. Det vet man ju, att spontanbesök hos de tokbilliga kedjorna sällan blir särskilt billiga.
DAGENS LÅT: Vi var människor från början, Makthaverskan.
DAGENS PLANER: förhoppningsvis får min man tag i Gudfadern så att vi kan påbörja Tema Don Corleone.
DAGENS SAKNAD: Madonna-armar.
DAGENS DUMMASTE: vi betalade nästan 200 kronor för dricka, bakelser och kaffe som vi tryckte i oss på mindre än tio minuter. Det var varken gott eller särskilt trevligt.
DAGENS SJUKA: jag insåg vilken sucker jag är för ta tre betala för två-erbjudanden. Skärpning!
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: jag hittade tevekontrollen som har varit försvunnen i över ett år. Vart den låg och skräpade? I soffan förstås.
DAGENS FAVORIT: heliga familjen.
DAGENS KÖP: massa skit på ÖB och dyrt fikabröd.
DAGENS HUMÖR: söndagstrött.
DAGENS ORD: nej.

Lyxproblem

Trots att DN Söndag känns mer och mer som ett livsstilsmagasin för överklassen än en skön helgbilaga känns det tomt vid köksbordet utan den. Jag undrar vad som hände!?! Glömde tryckeriet att lägga in den i vår bunt eller har Dagens nyheter bestämt sig för att spara in på bilagan? Säg mig, fick ni överklassbilagan i dag?

Har du gröna fingrar?

I så fall undrar jag om det stämmer att tomatplantor, som fortfarande bär omogna tomater, klarar sig utomhus trots att temperaturen sjunker under fem grader om nätterna? Och förresten, vad gör man med plantan under vintern?

Suddiga vardagspixlar

Heliga helgen:

Bara så att ni vet är jag är väldigt anställningsbar!

För knappt två veckor sedan blev jag kontaktad av en radioproducent efter att jag hade prövat mitt nätverk på Facebook, vilket resulterade i ett frilansuppdrag. I samma veva hörde en bekant, som jag lärt känna via Internet, av sig och berättade att även hon prövade sitt nätverk i jakt på jobb. Jag kunde hjälpa henne med en inbollning på ett schysst företag. Efter det har jag tänkt mycket på det här med sociala medier och hur man kan använda sig av sitt nätverk på nätet. Varför har jag inte gjort det tidigare?

Trots att jag har hållit mig med jobb och studier de senaste tio åren, varav tre år som journalist, känner jag mig ofta som jag känner en som har en syrra vars kompis nästan hade på gång ett halvtidsvikariat-tjejerna på bilden ovan. Fast vad som skiljer mig från de parkbänksittande brudarna är att jag inte bara sitter och väntar på jobben.

Frilansuppdraget var inte den enda frukten jag kunde plocka efter efterlysningen på Facebook. Jag fick en del tips och en massa pepp "bra! Fler borde pröva sina nätverk så här", var det en som skrev. Det fick mig att tänka på mitt stora nätverk i bloggosfären - dagligen läser ju en herrans massa personer inom olika branscher "Försök att inte se så snygg ut".

Min höst är i princip säkrad vad gäller jobb, men jag har inte kunnat skaka av mig ovissheten, som är ett tungt bagage att släpa omkring på. Jag behöver mer jobb, helst som journalist men jag är öppen för förslag. Heltid, deltid, uppdrag, timvikariat, vad som helst. Jag är utbildad radiojournalist och har jobbat som skribent, nyhetspresentatör, radioreporter och krönikör. Sedan vårvintern 2008 vikarierar jag på en av Sveriges radios nyhetsredaktioner. Dessutom har jag jobbat som projektledare inom fundraisingbranschen där jag lärt upp ungdomar att bli grymma försäljare, samt coachat dem och jag har jobbat som både kafé- och butiksbiträde. Jag jobbar snabbt, håller mina deadlines, kan det här med försäljning och service och är ambitiös och generös med mina idéer.

Det vore onekligen väldigt skönt att få något slags uppdrag via bloggen så kära bloggläsare hör gärna av er om ni har jobb åt mig eller bara vill dela med er av något tips! Annars hoppas jag att fler går igång på det här och använder sig av sociala medier i jakt på jobb.



Facebook: facebook.com/alexandramalmqvistolsson
Mejl: alexandra.malmqvist@hotmail.com

Suddiga vardagspixlar

Fredagsmys!

Usel bloggare

Av en slump upptäckte jag att "Försök att inte se så snygg ut" har tappat en del prenumeranter på Bloglovin', vilket kanske inte är så anmärkningsvärt med tanke på hur sällan jag uppdaterar bloggen i dessa bråda tider. Å andra sidan är det inte min största källa till bloggläsare, så det väl egentligen inte är så mycket att sörja över men det säger ändå någonting, tänker jag.

Hela poängen med dagboksbloggandet, som jag sysslar med, är tydligen att man ska uppdatera bloggen regelbundet, men där brister jag för tillfället trots att jag flera gånger har kommit på mig själv att faktiskt vilja blogga. Problemet är bara att när jag väl sätter mig vid dator sköljer tröttheten över mig och det känns inte särskilt lockande att uggla framför datorn när jag suttit vid en hela dagen.

Jag tittar sedan i arkivet och ser att jag uppdaterade bloggen hela 135 gånger i augusti 2008, guldåret, och muttrar för mig själv "hur orkade jag?" Jag antar att det här är övergående, det brukar vara det, så ha tålamod med mig.

En uppföljning

När väckarklockan väckte oss för en timme sedan kom jag ihåg vad jag hade lovat mig själv – vakna i tid, inte gnälla på morgontrötta barn och vara snygg. Jag har redan lyckats med två punkterna och är på god väg att fixa även den tredje.

Vi vaknade i tid, jag känner mig fräsch i nytvättat hår och utan mascararester fastkletat långt ner på kinderna, så långt allt bra, och jag gör mitt bästa för att inte gnälla och tjata på kidsen (fast när halva flingpaketet låg på golvet var det svårt). Jag har till och med tid att blogga lite.

Suddiga vardagspixlar

Till skillnad från tidigare dagar den här veckan var det bara mina kläder och inte humöret som matchade det grådaskiga vädret, vilket känns bra. Trots det kan jag krasst konstatera att det nog inte finns någon som är gladare än mig att den här onsdagen är över och att jag äntligen kan gå och lägga mig. I morgon planerar jag att vakna i tid, inte gnälla på morgontrötta barn och vara snygg. Och vem vet, kanske bloggar jag lite också. Det känns som om det var ett tag sedan sist...

Suddiga vardagspixlar

Det verkar inte spela någon roll hur ofta vi rensar och plockar bort grejer från den vita bokhyllan, inom ett par dagar är det kaos igen. Det måste vara fel på designen och inte på oss, visst?

I dag har jag jobbat hemma med Radioapans kompis hängandes i kjolstyget. Det var stundvis väldigt frustrerande, för oss båda två, men Lil'Bro överlevde trots tristessen och jag levererade och redaktören gillade resultatet. Det fick mig att tänka på arbetsgivare som inte premierar småbarnsföräldrar, vilket jag tycker att man fortfarande hör om med jämna mellanrum. De har visst inte hört att det stämmer att man blir mer kreativ, flexibel och organiserad som småbarnsförälder.

Bikt

Gissa vem som har köpt en inredningsblaska fastän hon lovat sig själv att sluta. Vad jag har att säga till mitt försvar? Hmm... Vad ska jag annars läsa i badkaret?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 49

Även om dagen börjar lika tidigt på helgerna som under veckodagarna är det sköna med helgmorgnarna att vi slipper tjafsa med ungarna om frukosten.
"Okej, men då får du äta något om en stund i stället", sa jag när Sockertoppen ursäktande sköt tallriken ifrån sig.

Trots att jag är fullt medveten om att ungarna blir sura och trötta om de inte äter frukost har jag svårt att argumentera för att de ska klämma i sig en macka eller lite flingor med mjölk trots att det tar emot. Jag vet ju hur det är själv, allt som måste tuggas på morgonen får det att vända sig i magen på mig.

Själv lyssnar jag på kroppen, vill den inte äta så är det bara så, men hur gör man egentligen med kidsen? Efter snart sex år som förälder har jag fortfarande inte löst den ekvationen. Att ställa väckarklockan en halvtimme tidigare känns inte som ett alternativ snarare som att kasta in familjen i ett moment 22. Det står mellan sura och trötta barn som sovit för lite men som i alla fall fått i sig frukost eller barn som inte ätit tillräckligt med frukost och därför blir trötta och gnälliga.

Hur gör ni med frukosten? For the record, det verkar spela mindre roll vad vi ställer fram på köksbordet eller om han gör frukosten själv.

-

Suddiga vardagspixlar

Kvart i åtta i morse dundrade jag in på sjukhusets kliniska neurofysiologilabb. När ingen av sköterskorna kunde/ville svara på hur ont, på en skala mellan ett och tio, undersökningen skulle göra gick jag in på toaletten för att profylaxandas lite. Visst gjorde det lite ont, men det otrevligaste var nog efteråt när jag fick veta att risken är stor att jag måste opereras.

"Okej gullungar, nu drar vi och handlar", sa jag till två trötta barn i baksätet efter att vi hade lämnat av min man på flygplatsen. En timme senare stod jag i köket och funderade på vad som egentligen hade hänt. Gissa vem som måste dra en rajd på närmsta matvarubutik redan i morgon bitti? Men lyxjuicen och surdegsbrödet smakade i alla fall bra och (jag törs knappt skriva det här) ljusstaken ser trevlig ut på köksbordet.

Om ni saknar någon blogglänk, som ni brukade klicka in er till via "Försök att inte se så snygg ut", i min länklista en bit ner till höger får ni gärna hojta till. Samma gäller om du saknar din egen blogg där. Länklistan raderades nämligen när jag bytte till www.alexmo.se. För tillfället saknas det över 20 bloggar, så tips mottages tacksamt!

"Jag trodde att du gjort din sista dag på radion"

När jag kom från morgonmötet stod superbloggaren Clara Underbaraclara Lidström, som var dagens sommargäst i morgonprogrammet Espresso, i foajen. Efter hej hallå kul å se dig hur mår du-snacket sa hon "jag trodde att du hade gjort din sista dag på radion." Det trodde jag med, men mina andra höstplaner är uppskjutna till efter valet så nu hörs jag åter i etern. Ni bara måste lyssna på det här inslaget ,jag hade så himla kul när jag gjorde det!

Suddiga vardagspixlar

Gissa vad som låg i brevlåda i dag? Hurra!

En mindre katastrof

Shit!

Ny bloggadress, www.alexmo.se, men länkarna är ju borta. Det hade jag inte riktigt räknat med. Undra hur lång tid det kommer att ta för mig att återställa den? Hjälp gärna till genom att säga om det är någon länk ni saknar!

Länkkärlek

Jag vet precis vem jag ska nominera till Underbaraclara-stipendiet, som är ett himla fint initiativ. Det är ett stipendie på 5 000 kronor som alla bloggande tjejer kan söka. I min värld är Elin Grelsson en självklar vinnare:

Hon är grym!

Bästa Manny-Ken har bestämt sig för att bli en slackerblogger. Hellre det än ingenting alls, säger jag som nog är hennes största fan!

Linna Johansson rensade bort Elin Kling från sin rss-läsare eftersom Kling "hittat nåt nytt fantastiskt plagg i hudfärgat, förlåt nude, och nya fantastiska skor från Acne." Det är kanske så jag ska tänka när jag försöker rensa i min länklista.

Konrad Olsson tipsar om en text i New York Magazine. Enligt honom ska personporträttet vara vibrerande, välskrivet, personligt, skabröst, detaljrikt och anekdotfyllt. Säger han det så är det säkert så. Själv kan jag inte sluta kolla på bilderna. Wow! Paz de la Huerta, jag tror att jag är kär i dig!

www.alexmo.se

Bli inte förvånad om "Försök att inte se så snygg ut" försvinner från det stora www en stund i kväll. Jag försöker nämligen förstå mig på hur jag ska få mitt nya domännamn att bli vän med blogger, vilket verkar vara lättare sagt än gjort.

Suddiga vardagspixlar

Bläckanteckningarna på handen vittnar om att den där ledigheten jag hurrade över i måndags tog slut lika snabbt som den började och jag hörs åter i etern (hurra!), åtminstone en tid här framöver.

Är det möjligtvis någon av er som har undersökt hur snabbt nerverna tar sig fram i handleden? De ska sätta fast elektroder för att fånga upp elektriska signaler från nerver och muskler i min onda handled. I kallelsen står det att det kan upplevas lite obehagligt när nerverna stimuleras med strömstötar. Om sjukvården skriver så, att det kan upplevas obehagligt, tänker jag att det kommer att göra skitont!?!

Jag kastar klädbutiken i soptunnan

I fredags ironiserade jag kring min besvikelse över de trasiga träskorna, som då verkade ha försvunnit på väg ner till leverantören i Stockholm, i inlägget Dagens lokaltidningsbesvikelse. Förutom att det kändes löjligt att sörja så över ett par träskor var det även ett sätt för mig att skaka av mig frustrationen över hur illa klädbutiken skött hela biffen.

Först när jag själv hade ringt leverantören och fått besked om att skorna inte hade kommit fram började det så sakta rulla i maskineriet, men klädbutiken hörde inte av sig fast jag blivit lovad det. Inte heller ville någon riktigt ta ansvar för det som inträffat utan hänvisade hela tiden till tjejen som tog emot skorna för snart två veckor sedan. Det gör mig förvånad. Känslan för butikens rykte måste ju finnas bland alla anställda och inte bara hos ägarna. Kanske är jag en ovanligt kräsen konsument, men jag tänker att en del av deras jobb är att göra kunderna så pass nöjda att de inte bara väljer att köpa grejerna i butiken utan också pratar vitt och brett med alla de känner om hur väl mottagen man blir där.

De trasiga skorna har kommit fram och jag ska nu få ett par nya hemskickade. Det har jag Sverker i mig att tacka för men framför allt att Swedish Hasbeens kan det här med service. Nästa gång gör jag som Sarah Jessica Parker och köper mina träskor online och inte hos den enda återförsäljaren i stan.

Suddiga vardagspixlar

Asises skrev "Förresten, vad är det för fin lampa som står i fönstret? Du verkar också ha en form av lampmani (?) - då är vi två. Ett roligt inlägg vore att få se några av lamporna i ditt hem, och kanske om det finns någon historia bakom någon/flera av dem.. hinthint."

Min lampmani har mattats av något under året som gått, vilket nog har att göra med att vi nu har alldeles för många lampor. Det enda som egentligen fattas är en plafond, som ska lysa upp vardagsrummet lite mer. Problemet är bara att vi inte har hittat någon som är tillräckligt snygg, plafonder har nämligen en tendens att vara ruskigt fula. Hursomhaver... Här är några av mina favoriter:

Hinklampan hänger över köksbordet. Möbeljätten, som säljer lampan, visar den med glödlampor i men jag tyckte att det var snyggare med plastblommor.

Min sänglampa var egentligen tänkt att fungera som skrivbordslampa, men eftersom jag spenderar mer tid läsandes och skrivandes i sängen än vid skrivbordet fick den byta plats.

Maskrosen - det senaste tillskottet.

En bröllopspresent.

När jag såg priset, 199 kronor, trodde jag att lampan var felmärkt. Det var den inte. Jag höll på att köpa två bara för att, men stoppade mig själv.

Suddiga vardagspixlar

Gissa vem som plötsligt fått en vecka ledigt!!! Det kanske ser ut som jag är ledsen, men det är jag inte. Jag koncentrerar mig bara på att göra så lite som möjligt. Det var längesedan sist.

Kaffeglas versus kaffekopp

Ivana skrev "Snyggt glas! Jag är nyfiken, är det godare med kaffe i ett glas? Jag dricker ur en vanlig kopp av ren vana men börjar fundera om det kanske är en liten skillnad på hur kaffet smakar?"

Svar: det har jag inte ens tänkt på. Den enda anledningen till att jag ibland dricker kaffe ur glas är för att slippa gå hela vägen till köket när det tar slut i koppen. Det ryms helt enkelt för lite kaffe i våra mintgröna koppar.

Suddiga vardagspixlar

Lil'Bro bara skulle ha den röda stolen, som stod och skräpade bredvid en liten skottkärra utanför en loppis, och vägrade därför kliva av den när jag gick mot bilen.
"Vill du ha den?"
"Aa köpe däänhäääee."
"Okej då, men då får du hjälpa mig att bära den till bilen."
"Aa häp-pa bära."
Och så gick det till när Lil'Bro, knappt två år gammal, fyndade på loppis för första gången i sitt liv. Skottkärran i miniformat kunde han nog inte bry sig mindre om och det var tur för den var dubbelt så dyr som stolen.

Den äldsta av bröderna vill mest bara spela på Club Penguin i dag och det får han. Är man hängig så är man.

DAGENS

DAGENS VILL HA: inte bara ett utan två friska barn, men det verkar vara för mycket begärt i dag.
DAGENS KLÄDSEL: ett söndertvättat linne som tappat formen och blåjeans.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt med luggen hängandes framför ögonen. Jag har bestämt mig för att spara ut den och nu är den i det där ovärdiga mellanläget då den varken duger som lugg eller icke-lugg, som Manny-Ken beskrev det.
DAGENS HÄNDELSE: jag kände mig utvilad för första gången på länge när jag vaknade i morse, vilket bero på att jag somnade vid halv tiosnåret i går kväll.
DAGENS LÅT: Hang with me, Robyn. En låt som för övrigt får mig att tänka på Annette Kullenbergs krönika Hänga är icket för mig, som fick mig att inse hur ofta jag slänger mig med ordet hänga, både i skrift och tal.
DAGENS PLANER: vi misstänker att ena barnet är sjuk så dagens plan är att göra så lite som möjligt utan att det andra barnet märker det.
DAGENS SAKNAD: inspiration.
DAGENS DUMMASTE: biblioteken har söndagsstängt.
DAGENS SJUKA: Lil'Bro skulle busa till det häromdagen och rev upp ett litet svidande sår på min kind, ett sår som inte verkar ha särskilt bråttom att läka ihop.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: jag körde till bensinmacken tidigt i morse med rutorna nere och P2 på hög volym. Här snackar vi frihetskänsla.
DAGENS FAVORIT: teven som underhåller det misstänkt febriga barnet.
DAGENS KÖP: två liter mjölk.
DAGENS HUMÖR:bekymmersfri.
DAGENS ORD: Atlantis som i legosorten och den legendariska staden.

Facit

Första meningen-tävlingen var antingen för svår eller så var priset ointressant för det var bara en person som svarade och det var Malin som nu får Maken av mig. Grattis! Mejla din adress så skickar jag boken i morgon!

En del av meningarna kunde man googla sig fram till, men här kommer i alla fall svaren:

1. I sin bok Hjortonland skriver Västerbottens berättardrottning Sara Lidman "Ön - en strimma fastare mark i ett sumpigt myrsjok, ett skär av gemenskap i ett hav av ensamhet", vilket jag var helt säker på att några av er skulle känna igen då den kändes så västerbottnisk.

2. "Det ligger en lapp på mitt skrivbord: Gustav har ringt" skriver Gun-Britt Sundström i Maken.

3. "Det var inte mössens fel den här gången" är första meningen i Silvermasken, som Peter Englund skrivit. Till den som undrar vems fel det var kan jag berätta att det var kungens.

4. Charlotte Roche är inte blyg av sig och öppnar därför upp Våtmarker med "Så länge jag kan minnas har jag haft hemorrojder."

5. "Denna antologi är omfattande men kunde lätt innehålla dubbla antalet sidor" skriver Annette Kullenberg i prologen till Får man vara lite tilltalande i detta samhälle, som är 854 sidor lång.

6. Nina Björks Sireners sång börjar så här "Första gången jag såg Lars von Triers film Breaking the Waves fick den mig att gråta."

7. "Tidig vinter. En lördagsmorgon. Flygplatsen Paris-Charles-de Gaulle, terminal 2E" behöver resten av Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel för att bli intressant.

8. "När jag varit präst något år var jag tvungen att göra färdigt min militärtjänstgöring, som jag av olika anledningar skjutit upp" är Olle Carlssons första mening i Kristendom för ateister.

9. Jag älskar att Åsa Linderborg börjar med att beskriva sin pappas plånbok i Mig äger ingen: "Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan."

10. "Paris, den 31 augusti 1997" dog prinsessan Diana och det är också första meningen i Dianabiografin av Tina Brown.

Suddiga vardagspixlar

När mina syskon var i Los Angeles önskade jag mig en galen souvenir och fick glaset ovan. Det perfekta kaffeglaset.

Klockan var inte ens sju när jag cyklade till närmsta bensinmack för att köpa mjölk. När jag kom hem en kvart senare började vi äta frukost och blev klar först för en liten stund sedan. Vi har ätit flingor, mackor, yoghurt, frukt och muffins i omgångar.
"Varför äter vi flera frukostar mamma", frågade Sockertoppen när han fick sin muffinhalva.
"För att vi kan...", svarade jag.

Första meningen

På bokbloggen Bokcirkus, som Egoistiska egon tipsade om tidigare i dag, hittade jag en rolig utmaning som går ut på att man väljer tio av sina favoritböcker. Därefter ska man lista första meningen från varje bok och låta andra gissa vilka böcker de kommer ifrån. Det är helt klart en utmaning värd att sprida i bloggosfären:

1. "Ön - en strimma fastare mark i ett sumpigt myrsjok, ett skär av gemenskap i ett hav av ensamhet."
2. "Det ligger en lapp på mitt skrivbord: Gustav har ringt."
3. "Det var inte mössens fel den här gången."
4. "Så länge jag kan minnas har jag haft hemorrojder."
5. "Denna antologi är omfattande men kunde lätt innehålla dubbla antalet sidor."
6. "Första gången jag såg Lars von Triers film Breaking the Waves fick den mig att gråta."
7. "Tidig vinter. En lördagsmorgon. Flygplatsen Paris-Charles-de Gaulle, terminal 2E."
8. "När jag varit präst något år var jag tvungen att göra färdigt min militärtjänstgöring, som jag av olika anledningar skjutit upp."
9. "Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan."
10. "Paris, den 31 augusti 1997."

Den av mina läsare med flest rätt får Gun-Britt Sundströms bok Maken, som är en ruggigt bra bok, hemskickad nästa vecka. Bland annat kan man läsa följande meningar i sjuttiotalsromanen:
"Du älskar mig inte, säger han allt dystrare. Det gör jag visste, säger jag, allt argare."

Jag publicerar era svar i ett svep först när jag vaknar på söndag, vilket betyder att ni har ungefär 1,5 dygn från det att det här blogginlägget publicerades att klura ut i vilken böcker meningarna finns i.

Lycka till!

Dagens lokaltidningsbesvikelse

Skorna som kan vara försvunna.

Det är en djupt bedrövad Alexandra Malmqvist-Olsson som sitter vid köksbordet i radhuset på den södra sidan av Umeälven. Hennes inte ens ett år gamla träskor har inte bara gått sönder två gånger, nu verkar det dessutom som om en klädbutik i Umeå har tappat bort skorna, som skulle reklameras.
– Jag vill inte att någon annan ska behöva vara med om det här, säger hon.

För precis en vecka sedan tog butiksbiträdet emot hennes träskor av den lite modernare sorten och hon fick löftet om att bli kontaktad så fort de hörde något.
– Men det gick en vecka och ingen hörde av sig så jag bestämde mig för att gå dit i stället, men där visste de inte mer än mig. Då ringde jag upp företaget för att höra om de möjligtvis kunde skynda på det hela lite. Det var då jag fick veta det, skorna verkar vara borta, säger hon.

Mest troligt har träskorna försvunnit någonstans på väg ner till skoföretagets kontor i Stockholm. Enligt uppgifter från klädbutiken ska skorna nämligen vara skickade, men företaget hävdar bestämt att man inte har tagit emot något paket från Umeå.

Vad ska du göra nu?
– Jag vet inte riktigt, men det är i alla fall inte mitt fel att skorna är borta. Någon måste ta ansvar så är det bara, säger hon och lägger armarna i kors över bröstkorgen.

Vi har varit i kontakt med butiken som säger att hela situationen naturligtvis är beklaglig, men att de vill inte lämna någon kommentar förrän de vet vart skorna har tagit vägen.

Sommarläsning

Bokhora frågade sina läsare om läsvanorna ändras under sommaren och fick ett gungande ja som svar. Mer än 75 procent läser mer under sommaren, vilket kanske inte är så konstigt. Mer tid= mer läsning. Efter det inlägget har jag sett flera bloggare t.ex. på Umeåbloggen Milkbartoilet svara på sommarenkäten som Johanna K knåpade ihop. Här är mitt något sena svar:

1. Bäst i sommar?
Birgitta Stenberg, helt klart. Tack vare hennes bok Fritt förfall fick jag upp läspeppen igen.

2. Sämst i sommar?
Paret Ahndoril följetong i DN. Efter de tre första delarna halkade jag efter i läsningen och plötsligt publicerades den tionde delen, då tappade jag intresset.

3. Vad har du helst läst på stranden?
Jag har varit på stranden, hör och häpna, en gång i sommar och då hade jag fullt upp med att hålla koll på ungarna vid strandkanten.

4. Var har du läst mest?
I sängen eller på bussen på väg till jobbet.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?
Jag hade tänkt följa deckarpseudonymen Lars Keplers Paganinikontraktet i DN, men det gick ju som det gick...

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!
Ingen nyutkommen, men däremot en hel del pocketböcker. Min mormors historia, Fritt förfall, och Nödvändigheten i att dansa som tre exempel.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Maria Svelands Att springa, som jag skrev om för ett par veckor sedan och Torgny Lindgrens Minnen.

V som i vemod

Klockan halv tio i dag sände jag de lokala nyheterna för sista gången på ett bra tag. Efter det lämnade jag radiohuset och nu vet jag inte om eller när jag kommer tillbaka.

Ett brev till påven Johanna

Hej Johanna,

jag såg en tysk film om dig i går kväll, Pope Joan, och blev som besatt. Det sägs ju att det i mitten av 800-talet fanns en påve med namnet Johannes Anglicus, som var du. De pratar om det som en sägen som är helt ohistorisk, men inte undra på det då män har skrivit historien och du hotade ju allt kyrkan stod för då. En intelligent och orädd kvinna som trotsade det patriarkala medeltida samhället och lurade hela den katolska världen och blev vald till påve i Rom. Trots att bevisen är få tror jag att berättelsen stämmer, att du fanns. Det måste vara så!

Jag vill veta mer om dig. Vad tänkte du när lågan släcktes och du låg ensam i mörkret? Var du någonsin rädd? Vad betydde friheten för dig? Var du verkligen fri? Hur såg hotet mot dig egentligen ut? Det kan inte ha varit helt enkelt för dig, men din historia är viktig och därför är jag glad att du vågade, att du gjorde det! Fan ta alla män som har raderat ut kvinnor ur historien.

Vänliga hälsningar,
A.M.O.

Här snackar vi effektivisering

Vanligtvis brukar mina jobbrelaterade drömmar vara extremt stressande. Ibland vaknar jag till och med i ett ryck mitt i natten, svetten rinner och jag tror att jag måste rusa till sändning. Fast värst är nog när jag i drömmen redan står i studion och det blir tyst i radion eftersom jag inte kan trycka igång sändningen. Det är error, det är error, det är errrr.... Mardrömmen!

När väckarklockan väckte mig tidigt i morse och insåg att jag återigen drömt om jobbet kände jag mig snarare tacksam än stressad. I drömmen hade jag nämligen gjort ett upplägg för nyhetsinslaget jag knåpade ihop under dagen, så när jag kom till jobbet hade jag redan gjort hälften av arbetet. Knappt tre timmar senare svängde jag förbi nyhetsdesken för att meddela att ljudet var klart för att sändas ut i etern. De flesta dagarna tar research, intervjuer, redigering och skrivande en hel dag.

En varningsklocka har naturligtvis ringt även hos mig, men samtidigt tänker jag att när jag för en gångs skull får användning av de där idéerna som alltid framstår som överraskande geniala i drömmen är det inte så mycket att orda om ändå. Hur ofta händer det? En gång på miljonen typ.

Till Sandra!

Jag godkände just din kommentar, men nej, det verkar inte som om du får kommentera på "Försök att inte se så snygg ut". Kommentaren försvann. Så himla märkligt, undra hur det kommer sig? Ett tips är att skriva under med ett namn och lämna bloggadressen efter kommentaren, då kanske det fungerar?

Inga kommentarer

"Sista veckan på radion för den här gången, hur känns det?"
"Jag orkar inte prata om det...", svarade jag för precis så övermäktigt känns det i dag. Helt lätt är det inte att ta farväl av något man älskar även om framtiden lockar. Som sagt, en hisnande känsla.

Läst andra kvartalet

Egoistiska egon, vars blogg jag har läst sedan begynnelsen, och jag lyckas sällan bocka av av boktitlar som båda har läst. Däremot är jag väldigt snabb på att härma henne när hon gör sina kvartalsredovisningar över lästa böcker. Så här ser min lista ut för andra kvartalet i år:

Den röda grevinnan, Yvonne Hirdman.
4 av 5
En grym historialektion om Europa förritin. Däremot blev jag besviken när Yvonne Hirdman skyndade på berättelsen när hon kom in i bilden. Förhoppningsvis skriver hon den egna biografin, snart.

Kärlek Vänskap Hat, Alice Munro.
3 av 5
Jag hade svårt att ta mig till mig novellsamlingen från början, men precis som Världen enligt J skrev här blev det bara bättre och bättre.

Bitar av mig själv, Gun-Britt Sundström.
2 av 5
En för mig ointressant generationsbok, men precis som vanligt skriver Gun-Britt Sundström som en gud och jag blev sugen på att läsa Maken igen.

Karlstad zoologiska, Hanna Hellquist.
3 av 5
Underhållande, men inte wow.

Hypnotisören, Lars Kepler.
3 av 5
Egentligen vet jag inte om historien är särskilt bra, men boken är skriven så att man inte kan lägga den ifrån sig. Man är alltså jag i det här fallet.

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två!, Marie Tomicic & Kristina Henkel.
5 av 5
Ett måste för alla som har med barn att göra.

Insekt, Claire Castillion.
5 av 5
Jag läste den för tredje gången och den var precis lika intensiv, utmanande och obekväm att jag tvingades lägga ifrån mig den för att andas lite.

Å alla kära SYSTRAR, Ebba Witt-Brattström.
3 av 5
Fint med en historialektion, men vad hände med systerskapet Ebba? Tror du verkligen att dagens feminister glömt bort vad ni gjorde eller skrev du så för att provocera lite?

Kallocain, Karin Boye.
4 av 5
Klassikern som jag läste första gången för många år sedan. Nu gillar jag den ännu mer.

Människor helt utan betydelse, Johan Kling.
3 av 5
Snabbläst.

Mitt himla liv, Olle Carlsson.
3,5 av 5
Ingen bok har provocerat mig så mycket som Mitt himla liv det här kvartalet. Innan jag kom på att det var min pappa jag var arg på och inte Olle Carlsson som sket i sina ungar, ville jag bränna boken på bål. En modig bok, men nästan lite slarvigt skriven.

Fritt förfall, Birgitta Stenberg.
4 av 5
Briljant! Och det är nästan så pass att den blir ännu bättre eftersom Bonniers ratade den på 50-talet.

Nödvändigheten i att dansa, Kerstin Thorvall.
4 av 5
Förutom att den är snabbläst blev jag danssugen!

På jakt efter kvinnan

Klicka här och lyssna på Klara Zimmergren som är på jakt efter den presterande kvinnan, Marika Lagercrantz som är på jakt efter den deprimerade kvinnan, Nour El-Refai är på jakt efter den våldsamma kvinnan eller Lo Kauppi som är på jakt efter den kåta kvinnan. Det har jag gjort och det är jag glad för. Sommarserien På jakt efter kvinnan är radio när den är som bäst. Jag lovar.

Inte ens pappor

I våras skrev jag en grej på universitetet om kvinnliga låtskrivare som skrivit låtar om moderskapet när tankarna hopat sig t.ex. Joni Mitchell, Patti Smith och Sinéad O'Connor. Det behöver nödvändigtvis inte handla om en romantiserad bild av moderskapet, här får också de fula känslorna och tidigare tabuämnen som preventivmedel, abort och oönskade graviditeter komma fram. Tillsammans har de i alla fall banat väg för möjligheten att skriva om moderskapets vemödor, mod och kärlek utan att riskera att förlöjligas.

Länge har det ju ansetts banalt att stöpa om föräldraskapet till något kreativt t.ex. en låt, en text eller en målning. I dag verkar det nästan vara tvärtom. Alla gör det. Privatpersoner, författare, journalister, krönikörer, musiker, politiker, poeter, filmproducenter, regissörer, radiopratare, modeller m.fl. och sociala medier fullkomligen svämmar över av blogginlägg med detaljerade beskrivningar av livet som förälder som ett exempel. Nu kan inte ens papporna hålla sig borta från ämnet, som tidigare framstått som icke-offentligt, alltså lite sämre och något bara kvinnorna håller på med.

Jag blev visserligen provocerad av intervjun med Andreas Kleerup i tidningen mama i våras. En vanlig pappadag vaknade han vid tolvsnåret och konstaterade att hans tjej och son varit vakna i några timmar. Sedan fortsatte dagen med fika på stan, vin på restaurang och playstation. Han hängde med sin son först sent på kvällen. Men jag gillar att han så öppenhjärtligt berättade om krisen mellan honom och hans flickvän efter förlossningen. Även om hans nya liv som farsa hamnade lite i skymundan hans jobb i intervjun var faderskapet ändå i fokus med tanke på forumet. För att inte tala om bloggarna, statusuppdateringarna och tweetsen som skrivs om, ofta nyblivna, farsor. De är kanske inte så många än, men tillsammans kan den växande skaran nog få fler pappor att se statusen i föräldraskapet. Det kan åtminstone vara ett sätt ni vet, hypa det ännu mer. Risken finns ju att vågen som drar fram nu mattas av för att sedan plana ut helt. Det är nu det gäller och alla pappor ska med.

---
Rubriken var Fridas förslag.

Lyxproblem

Har precis färgat håret och försöker inbilla mig att det inte var ett grått hårstrå jag såg i mitt mörka hår, det var säkert bara ett solblekt.

Suddiga vardagspixlar

Ge ditt barn en kamera och se världen/dig själv ur en annan vinkel. Ibland är man inte så skarp och i fokus som man lätt kan tro som förälder.

Rosa bubbel för att fira att jag överlevde veckan.

Lyxproblem

Jag kände mig malplacerad i mina svarta jeans och bruna polotröja bland alla lättklädda semesterfirare när jag köpte lunch. Så här i efterhand förstår jag att jag måste vara en av få som längtar efter hösten.

Dödlig statistik

Bortsett från det här blogginlägget har jag publicerat totalt 3201 inlägg sedan starten julen 2006 och döden verkar vara ett återkommande tema här på "Försök att inte se så snygg ut". Det blev uppenbart när jag började gräva i bloggarkivet efter att ha skrivit Vi kommer att dö samtidig.

På fem-i-topp-listan:
Dö: 268 st
Död: 125 st
Dör: 87
Dog: 52 st
Döden: 38 st

På tal om döden skriver Kristina Lugn:
"När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut."

Tack bästa Popmorsa och Mina bestyr-Teres!

Jag får samma känsla i kväll när jag ser Robyn som jag fick efter Do you really want me-konserten på Berns i slutet av 90-talet. Fy fan vad hon är bra!

Att lyckas och misslyckas med jämställdhetsprojektet hemma

Då och då händer det att någon av oss exploderar i en sann familjens projektledare säger upp sig med omedelbar verkan-anda. Det gillar jag. Man har två val, strid eller lid. Jag tänker att slaget om smulorna på bordet lönar sig i längden. Hur ska man annars kunna ändra på invanda mönster och rutiner?

Med handen på hjärtat kan jag ändå tycka att vi är dåliga på att erövra varandras sysslor till exempel städar han mer än mig, medan jag lagar mat oftare. Han går upp med kidsen på morgonen. Jag tröstar på natten. Han tvättar mer än mig. Jag lagar trasig teknik. Han dammsuger oftare. Jag betalar räkningarna. Han vabbar oftare än mig. Jag ringer kommunen om dagisavgiften och fixar försäkringarna... Osv, osv. Ordningen hemma hos oss verkar given just nu ja, i princip skriven i sten.

Där någonstans vill jag be mig själv att sluta och i stället stanna upp och påminna mig själv om hur bra vi är, för det är vi. Heja oss! Vi försöker dela på ansvaret, förhandlar och bråkar för husfridens skull. Ändå har jag svårt att slappna trots att det uppenbarligen fungerar rätt bra hemma hos oss. What's up with that, liksom? Det kanske ändå handlar om ett projekt snarare än något självklart som jag inbillat mig? I så fall, vem är projektledaren?

---
Rubriken var Annas förslag.

Suddiga vardagspixlar

Stor gapande mun, mörkt oresonligt hår och blus till svarta tights. Känns igen, känns igen. Det känns fint att jag hittade min grej redan vid barnsben.