Underskatta inte din blogg

Vissa av er minns kanske blogginlägget Bomull brinner snabbt där jag funderade kring vad som händer med rea på rea på rea-kläderna. I dag fick jag följande mejl från klädjätten Gina Tricot: 

Hej,

Fick tips om din blogg av en tjej på vårt företag som brukar följa dig. Hon visade mig inlägget om vad som sker med plagg som blir över i butiker.

Vi har sedan en tid tillbaka ett samarbete med Human Bridge, en organisation som sköter materialbiståndet åt Läkarmissionen och Erikshjälpen. En intressant organisation som jag kan rekommendera ett besök hos. Det känns bra att det som blir över kommer till nytta någon annanstans. Vi skänker varorna till Human Bridge och pengarna som kommer in från en eventuell  försäljning använder de till att finansiera materialbistånd runt om i världen. Vi har också en klädinsamling på vårt kontor där vi som jobbar här kan lämna in plagg vi inte längre har användning för.

Om du vill ha kontakt med Human Bridge så hör av dig, jag förmedlar gärna kontaktuppgifterna för Human Bridge.

Jag tror faktiskt idag att de flesta kedjor har någon liknande lösning, tex med Röda Korset, Frälsningsarmén, etc.

Vill du veta mer så kontakta gärna mig.

Best regards/Hälsningar
Anna-Karin Wårfors

Modeblogg'n

Det här är ingen modeblogg men jag kan inte låta bli att visa min nya höstjacka. Snyggjackan, tänkte jag kalla den. Just den här jackan bär på en fin historia. Köpet säger en hel del om min kroppsuppfattning som har varit rätt skev efter den senaste graviditeten. Jag har äntligen slutat inbilla mig att jag snittar storlek 38 igen, vilket jag gjorde innan jag blev på smällen år 2008, och köper nu kläder som faktiskt passar. Jag funderar på att fira det med att sälja mina smaljeans på valfri köp- och säljsajt.

Kastar lite sten i glashus

Grodorna, alltså felskrivningar som har publicerats i diverse dagspress, är det första jag läser när jag får hem Journalisten. Ström inte nöjd med sex i baken eller Sting i Globen i kväll. Men full symfoniorkester bakom sig. Helt klart min sorts humor, inte just sex- och fylleriskämten utan hur fel det kan bli ibland.

Jag har också en del grodor, men den jag minns mest är förstås när jag rörde ihop det rejält under min praktik på Sveriges radio. Det stod finna i manuset men jag tyckte att det lät löjligt i sitt sammanhang så jag bytte till hitta, men väl i direktsändning blev det en kombination av båda orden. Fi... Hitta. Ops!

Min besöksräknare is watching you

Av en slump var jag inne och kollade min besöksstatistik precis när en i min närmsta krets hade namngooglat sig själv. Jag var genast snabb att skicka iväg ett sms: 
"Sitter du och googlar dig själv?"
"Vad du är läskig", fick jag som svar.
"Ha ha."
"Det måste vara mina fans så klart."

Jag namngooglar mig själv dagligen, men hittar sällan något intressant.

Lite mer glam, tack

Mörka ringar under ögonen, mascararester långt ner på kinderna och dålig hy får mig att önska att jag vore åtminstone lite intresserad av skönhetsprodukter. Då skulle jag kunna dölja alla "skönhetsmissar" och vara lika fejkat slät som valfri omslagskvinna.

Minns du något särskilt?

Jag är inte en av Sveriges mäktigaste bloggbrudar men jag har trogna läsare som dagligen klickar in sig på "Försök att inte se så snygg ut". Det är coolt.

Bloggens genomsnittsläsare bor i Stockholm eller Umeå och skriver alltid in adressen direkt i webbläsaren. Det är en lojal och uppenbarligen rätt nyfiken besökare, som återkommer ett par gånger om dagen och som klickar på kommentarerna till respektive blogginlägg även om hon inte har något att tillägga. Vissa av er har hängt här i flera år nu, andra hittade alldeles nyligen hit. Tack för att ni läser och ger respons, er närvaro höjer helt klart bloggpeppen.

Sedan starten i slutet av år 2006 har jag skrivit 3 303 blogginlägg. Det handlar om kilometervis med text men jag tänkte ändå höra med er om ni minns något särskilt inlägg som ni gillade extra mycket? Jag har förstås mina egna favoriter, men det vore kul att få återvända till blogginlägg som ni gillar och jag kanske helt glömt bort att jag har skrivit!?

Suddiga vardagspixlar

Läsa gående? Sådan mor, sådan son.

Och för precis två år sedan skvalpade han fortfarande omkring i min livmoder.

Länkkärlek

Priset för statusmaten är en himla bra rubrik till Cecilias text som börjar så här: "Jag tänker inte låta mig påverkas av mathetsen som råder, att varje mål som serveras på barnens tallrikar bör vara en vällagad, fantasifull, ekologisk och närodlad skapelse. Det går helt enkelt inte och om det går är jag övertygad om att något eller någon annan får betala priset för den fantastiska maten." Läs resten här.

Lyxproblem

Mjölken till kaffet är slut, nu igen.

Kort bokenkät

Jag tokgillar journalisten och författaren Ann Söderlund, det ska gudarna veta, men jag ogillar starkt att jag köpte hennes senaste bok bara för att jag fick rabatt. What's wrong whit me?

1) Vad heter boken du läser just nu?
"Men vi knullar ju ändå inte"

2) Hur långt har du kommit?
Sida 92, alltså mer än halva boken.

3) Beskriv boken med tre ord.
Väldigt Ann Söderlundig.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
En trea.

Bild: Frank.

Mycket snyggare

Umeåillustratören Frida Allberg mejlade en ny version av min header som bilden högst upp på bloggen kallas. När jag gjorde "Försök att inte se så snygg ut" bredare hängde den inte riktigt med i svängen och blev suddig, men det fixade Frida. Det kallar jag service!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 58

Det verkar som om Lil'Bro tar igen alla nätter han inte sov i vår säng som bebis för vi har inte haft sängen i fred på flera månader. Försöker vi lyfta tillbaka honom vrålar han rakt ut. Annat var det för ett år sedan, då skrek han om han inte fick sova i sin egen säng. Jag hade gärna sett att det var tvärtom.

Ingen stackars vikarie

När jag i kväll ögnade igenom mejlet till Arbetsförmedlingen, där jag uppdaterar min handläggare om jobbläget, kom jag på vad jag skulle kunna skriva på mitt visitkort om jag hade ett.

Min handläggare bedömmer att jag har goda förutsättningar att hålla mig med arbete inom journalistiken trots att efterfrågan på personal är dålig. Det tror jag med, men jag tycker nog att det fattas något i hans utlåtande. Jag är inte bara en stackars ungjournalist som harvar på i vikarieträsket i jakt på fast jobb, även om jag ser rätt trött ut i dag. Jag är ju mångsysslare. För tillfället har jag sex jobb (men inget sexjobb, hö hö) inom tre helt olika branscher. Dessutom lär jag mig göra teve just nu. Då kan man helt klart kalla sig mångsysslare, visst?

Om jag någonsin skaffa mig ett visitkort skulle jag använda Frida Allbergs grymma illustration av mig, se headern högst upp på bloggen. Det skulle bli himla snyggt.

Så kan fel bli väldigt rätt

Oj, hur tänkte han nu, var min första reaktion när jag öppnade julklappen från min svåger för något år sedan. Nog för att jag är nästintill ohälsosamt förtjust i gummistövlar men ett par blanka med ärtgröna detaljer?!? Det har nu visat sig att han tänkte helt rätt, han var bara något före sin tid eller rättare sagt min tid. Jag har knappt använt några andra skor de senaste två veckorna och för att sammanfatta det kan jag säga att stövlarna är lika sköna som snygga.

Suddiga vardagspixlar

Från vänster jag i svart byxdress som jag känner mig 90-talslyxig i, en uppånervänd nästan tvååring och en stolt legofantast bakom nyköpt legopaket. Den fjärde familjemedlemmen är på väg hem efter en jobbresa i södra Sverige. Till honom har jag bara en sak att säga "Det var på tiden!"

Bakom den svarta ljusstaken står en kruka som är fylld till bredden med skrot. När jag rensade den hittade jag: skavsårsplåster, en trästol i miniformat, en stjärttermometer, en tång, två märkpennor, nycklar till ett lås, tejp, färgpatron till skrivare, en trasig ficklampa, två halsband, en gammal mobiltelefon, en skallra, en kniv, fotstift mot hälsprickor, nässpray, en bläckpenna, ett plastlock, ett vaccinationsbevis, en blyertspenna, två tändare, ett lås, en nagelsax, ett örhänge, tre skruvmejslar, en magnet, tre kvitton, en tärning, häftstift och en röd kula. Vad jag gjorde med alla grejer? Stoppade tillbaka allt i krukan så klart.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 57

"Fåf-faa härtor", sa Lil'Bro.
"Vad sa du?"
"Få jah härtor."
"Vill du ha ärtor, är det det du säger?"
"Ja, få-fa härtor."
"Så klart du får!"

Vi har ett barn som ber om att få äta ärtor. That's a first.

Länkkärlek

Jag nickade igenkännande när jag läste Jenny Marias senaste blogginlägg om valnatten "Kristian Luuk showade i statstelevisionen och Peter Jihde i den reklamfinansierade" och "Om det någonsin funnits ett tillfälle för tv-sänt allvar så var det då." Förutom att Jenny Maria skriver klokt tar hon grymma bilder.

Fröken Ö bloggar igen "Kära blogg. Vad mycket du inte vet. Vi har flyttat nu. Till ett litet hus, vid en återvändsgränd. Det blir fint det här. Jag ska försöka börja om." Hurra, säger jag!

Jag jublade högt när jag hittade tillbaka till tokroliga Fyra nyanser av rosa för en tid sedan."Det är livsfarligt att chitchatta med Edie Britt. En stund senare kom hon nämligen tillbaka och frågade om hennes barn fick komma och leka (hon skulle säkert hem och fila hälarna i lugn och ro)."

"Har ni också fått den där känslan av att er gulliga barnmorska mer eller mindre vill sälja på er P-piller? Att man pratar väldigt lite om de alternativ som faktiskt finns", så skriver Tuva Minna Linn om p-piller på sin blogg Vintage (a love story). Och jag undrar återigen... Oh Superpiller Where Art Thou?

Coola Cecilia, som även hon har pluggat på Strömbäcks folkhögskola och nu gör sin praktik på Sveriges radio, bloggar om journalistikens baksida "Jag har varit och är fortfarande till viss del naiv...vill jag i alla fall påstå. Och jag vill verkligen fortsätta vara det men fruktar att så nog inte är fallet efter några år i den här branschen..."

Joanna skriver klokt, t.ex. "Jag drömmer om den tid då man inte köpte en fredagstopp eller skor för 299 kr på Din sko. Bara för att man är sugen. Den tid då ett plagg var en investering och ofta höll livet ut",  och tar ursnygga bilder. Dessutom gillar jag bloggtiteln Om kläder som är vackra och annat som är likaså.

Sant!

Suddiga vardagspixlar

När Lil'Bro väljer kläder åker det blommiga förklädet oftast på.

Vi åkte en sväng till stan för att köpa ett nytt tevespel till Sockertoppen, men ganska snart förstod jag att något inte stod rätt till till med Lil'Bro. Pax inte vabba nästa vecka.

Vissa kallar den begravningsblomma, jag säger finblomma!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 56

Man skulle kanske kunna tänka sig att lite klämkäckt vänd det negativa till något positivt-tänk skulle passa just den här morgonen, men jag har svårt att se vad som är positivt med att ens ungar vaknar innan klockan sex en lördag?

Sorgen bär man med sig

Dagarna efter att de hade hittat min pappa död bläddrade jag desperat i fotoalbum efter fotoalbum för att hitta tillbaka till de fina minnena, som var utom räckhåll, men kvar fanns bara bilden av en död missbrukarfarsa. Det var inte så jag ville minnas honom. Han var mycket mer än så.

Knappt tre år senare har jag drabbats av en ny form av minnesförlust. Jag har försökt hålla fast vid scener ur mitt liv med pappa, men nu kan jag inte längre höra hans bullriga röst när jag återvänder till våra samtal, de svåra och de lättsamma. Jag vet vad han sade, men jag hör honom inte säga det. Jag kan inte heller känna honom när jag färdas tillbaka till sista gången jag kramade om honom ordentligt, men värst är nog att jag inte ens minnas hur pappas skratt lät fastän han var en person som hade nära till skrattet.

Än i dag kan jag känna paniken som jag fick när jag fick veta att de hade hittat honom död på den slitna parketten. Den paniken har jag lärt mig hantera. Däremot känner jag en stor förtvivlan över att pappa ännu en gång håller på att tyna bort. Är det så minnet fungerar, det gamla får göra plats för det nya?

God morgon världen

Jag läser Maria Svelands text "Om jag en dag blir en gubbe..." i morgontidningen och tänker att jag har all tid i världen. På morgonen är nämligen en kvart en timme och inte 15 minuter. Om ni förstår vad jag menar...

Upp som en sol ner som en...

På väg hem från jobbet i dag kom jag på ett givet bloggämne som jag skulle uppdatera "Försök att inte se så snygg ut" med så fort kidsen hade somnat. Nu har de somnat men jag minns tyvärr inte vad som var så pass intressant att jag tänkte på det hela vägen hem. Så kan det gå och sedan var det inget mer med det.

Tackkort

Häromdagen uppmärksammade Mård på öppen gata, som är en ruggigt intressant blogg, att jag fått en bloggutmärkelse. Jag klickade genast på länken och blev så himla glad när jag läste motiveringen. "A.M.O. för alla boktips framförallt, men även för att hon skriver vant och bra om en självklar feminism, om vardagsbestyr, om att vara förälder, om att ta ställning och om intressanta debatter jag annars nog skulle missa. Om jag bodde i Umeå skulle jag med all sannolikhet försöka fiffla till en bloggdejt, så bra är hon."

Bomull brinner snabbt

"Stackars fula kläder", tänkte jag när jag gick förbi en klädställning med överblivna reakläder i udda storlekar från i somras. Någon blommig tunika i skört tyg, ett par jeans för 50 spänn och någon formlös kofta. Jag brukar vanligtvis fynda på rean men det här var något annat, det var ljummen kaffesump.

Vad händer med kläderna när butiken ledsnar? Nu tänker jag främst på de stora klädkedjorna som ständigt har nya kollektioner och som till slut rear ut sina kläder för ett par guldtior. Kastas plaggen? Bränns de upp? Gör man trasmattor av blommiga tunikor i storlek L och byxor i storlek 34? Skeppas kläderna iväg till fattiga länder? Det sistnämnda känns inte som det hetaste svaret.

Berätta allt ni vet!

Har en bra ursäkt

Hur kommer det sig att man alltid försöker hitta på en ursäkt till att bloggen inte har blivit uppdaterad de senaste 48 timmarna? Min ursäkt är i alla fall att jag har varit valbakis efter intensivt arbete under valnatten och att jag i dag har börjat på en ny arbetsplats. Visst duger den?

Säkert!

Första gången jag röstade

"Sandra, nu jävlar röstar du på sossarna", ropade min pappa efter mig första gången jag röstade. Han var en av få som fortfarande kallade mig för Sandra, som jag kallades under barndomen. Än i dag kan jag känna hur skäms- och skammanteln liksom virrade sig ett varv extra runt mina axlar. Varför kan han inte bara hålla käften för en gångs skull???

Så här i efterhand har jag förstått att han ville lätta upp den gravallvarliga stämningen, men då kändes det som om jag skulle dö stora skämsdöden. När jag gick från valskärmen försökte jag låtsas som om jag inte kände honom, men det var svårt för han tog ett rejält tag kring mina axlar och sa att det egentligen inte spelar någon roll vad jag röstar på.
"Det viktigaste är att du röstar", sa han och gick iväg för att rösta.

Jag minns att han tog ett par danssteg när han stod bakom valskärmen, sedan stannade han upp för en liten stund innan han kom fram bakfrån skärmen.
"Sådär ja, då går vi."

Det var första och sista gången jag röstade tillsammans med honom, min bullriga farsa som dog stora överdosdöden för ett par år sedan. Just i dag blir jag glad och tacksam när jag tänker på att det var han, av alla människor, som följde med mig när jag skulle rösta för första gången. Annars hade jag fått gå ensam.

Ingen vanlig söndag

Det finns inga ord för att beskriva hur peppad jag är på att börja jobba när vallokalerna stängs vid åttasnåret i kväll och röstmottagningarna börjar räkna våra röster. När jag kör hem från radion tidigt i morgon bitti lär adrenalinet pumpa skönt i kroppen.

Sveriges Radios P1 och P4 samsänder från klockan 20.00 fram till midnatt, eller längre än så om det behövs, så lyssna på radio i kväll om du också vill få reslutat från din kommun. På hemsidan kommer man dessutom att kunna följa resultatet minut för minut, grafiken är helt outstanding!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 55

Lite sent kanske, så här kvällen innan valdagen, men jag skulle ändå vilja uppmana alla föräldrar med lite äldre barn att hjälpa kidsen att svara på SRs och SVTs Valkompassen. Vi gjorde det i kväll och jisses vilka spännande diskussioner vi har haft. Politik är på blodigt allvar även för barn.

Suddiga vardagspixlar

När jag i tonåren plockade bort 85 procent av mina ögonbryn var det någon som sa att risken finns att de inte skulle växa ut igen. Då kunde jag inte bry mig mindre, men när jag vid 19 års ålder stod framför badrumsspegeln var jag väldigt brydd. I dag vet jag att lösningen på problemet stavas lugg. Kolla bara vad tjocka och snygga mina ögonbryn är i dag.

"Vi kanske behöver lite ny badrumslektyr", sa jag när vi gick förbi tidningshyllan och nu ligger tidningen som jag ju skulle sluta köpa på köksbänken. Vad är det för fel på mig?

Jag hyllar hösten med bruna och svarta kläder i dag.

Tackkort

Det har skrivits så fint om "Försök att inte se så snygg ut" den här veckan att jag knappt kan tro att det är sant...

Rebecka Edgren Aldén, som bloggar viktigt på Skriet från kärnfamiljen, skrev "Skön blogg som handlar om allt möjligt. Fina bilder hemifrån varvas med intressanta politiska reflektioner. Jag tittar in lite då och då och gillar det jag läser. Tycker också att bloggnamnet är hur coolt som helst."

Evelina, vars blogg jag har läst sedan urminnestider, skrev på sin bokblogg "Det är ingen renodlad bokblogg utan helt enkelt en fördjävla bra blogg. Jag vill träffa Alexandra på riktigt, jag tror vi skulle ha så trevligt tillsammans. Och inte för att vi är så lika, tvärtom! Varje gång Alexandra listar böckerna hon läser eller vill läsa eller bara uppmärksammar så har jag oftast inte läst dem och emellanåt knappt ens hört talas om dem. Det är inspirerande. Jag har till och med lust att börja skriva ner alla tips Alexandra bloggar kring barnböcker (tvåbarnsmamma, journalist och några år yngre än mig...) för att spara tills den dagen man själv (om) sitter där med en unge."

... Men det är sant och det gör mig så glad. TACK!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 54

I ett samhälle som är fattigt på generationsöverskridande relationer och där tiden är knapp har jag börjat tänka en del på Storfamiljen 2.0. Tanken på att gå ihop med en eller två familjer för att få vardagen att gå ihop fascinerar mig.

Vi har en light version av det just nu där vi tillsammans med en annan familj lämnar och hämtar på skolan. Ibland hänger ungarna med hem och äter middag hos den som har hämtat. Det känns fint att våra barn kan etablera kontakt med vuxna utanför den närmsta familjen, men framför allt underlättar det vardagen. Om ett par månader ska den familjen flytta och vi får riva schemat, men erfarenheten har gjort mig ännu mer peppad på Storfamiljen 2.0.

Nu kanske jag låter som en 70-tals romantiker, det är jag visserligen till viss del, men jag tror att den moderna familjen skulle må bra av att plocka lite ur det kollektiva tänket. Familjer behöver inte flytta ihop men jag tror att vi är ganska bra på att isolera oss i vår stressiga vardag.

Jag ser till exempel framför mig ett rullande schema där en familj lagar mat till de andra en gång i veckan. En helt vanlig onsdag trängs två, kanske tre, vardagströtta familjer vid ett köksbord. Inget fancy bara en kväll när man slipper laga middag. Nästa vecka är det den andra familjens tur. Eller att man hjälps åt med hämtning/lämning. Då slipper man komma till dagisgården och se att det dåliga samvetet har hunnit före åtminstone ett par gånger i veckan.

Frågan är bara om folk har tid för Storfamiljen 2.0.? Det kräver ju en hel del engagemang, ibland kanske mer än man tänkt sig men jag tror att man skulle få så himla mycket tillbaka.

Foto: från filmen Tillsammans.

Suddiga vardagspixlar

Jag blev så, ursäkta min dåliga franska, jävla förbannad när jag i kväll upptäckte att faktaboken Första uppslagsboken, som ges ut av bokförlaget Rabén & Sjögren, slår fast att det kvinnliga könsorganet heter snippa. Nu ligger ovanpå bokhyllan och där kan den allt ligga kvar.

Jag känner mig suddig i kanterna efter den här veckan när som känts ovanlig lång. Värst av allt var nog när jag i början av veckan rusade in på dagisgården efter fem och det dåliga samvetet hade hunnit före mig. Där gick Lil'Bro alldeles ensam medan hans fröken plockade ihop leksakerna.

Kvällens slutdebatt i SVT gör mig ännu mer peppad på att jobba under valnatten! Btw... Har ni inte bestämt er för vad ni ska rösta på än kan jag tipsa om Chokladpartiet från Umeå.

Gubbarna får smaka på mattan

Jag har inte förlorat en enda boxningsmatch i kväll. Svetten rinner medan gubbarna faller som käglor mot mattan.
Mvh
/Tevespelsfrälst

Hem ljuva hem

Det är svettigt i tevespelsriket, men jag trivs här.

Umeåtips!

I morgon tycker jag att ni ska röra er mot Glashuset på Rådhustorget vid lunchtid för att lyssna på en paneldebatt om jämställdheten i det lokala musiklivet. Under sommarens musikarrangemang har det ekat tomt på brudar på scen. Ett exempel är när det under tre konsertkvällar i Umeå stod åtta tjejer och 28 män på scen.

Vad beror detta på? Drar kvinnliga artister/musiker mindre publik än sina manliga kollegor ? Bör kommunen villkora sina bidrag så att en arrangör inte skall kunna boka övervägande akter av ena könet? Vad har studieförbunden för ansvar i att uppmuntra tjejer till att starta band? Hur bygger vi ett klimat så att det skall vara lika naturligt för en ung tjej att börja spela elgitarr som för en jämnårig kille? Vilken roll spelar media i hur och vad de skriver om kvinnliga respektive manliga musiker? Varför skall man undvika ordet tjejband? Några exempel på de frågor som skall diskuteras under debatten.

När: 12-13.30.
Var: Glashuset.
Vilka är med: Tomas Wännström som är kulturnämndens ordförande (S), Britt-Marie Lövgren som är gruppledare Folkpartiet, Emma Swanström som är musiker i albumaktuella Epidemics,Henrik Wiklund från studiefrämjandet och Erica Sjöström från Västerbottens-Kuriren.

Drottning av Skräpteve

20.00 Arga snickaren/Idol i pauserna
21.00 Skånefruar
22.00 Kungarna av Tylösand

Skämskudden ligger i soffan.

Suddiga vardagspixlar

Vägen till tevespelsriket har varit krokig, men till slut fick jag Sockertoppens födelsedagspresent att fungera. Nu har jag bara en sak att säga nämligen säg hej till "Försök att inte se så snygg ut" nya konkurrent.

Jag bara stod och gapade

För ett par år sedan var vi på en skolavslutning i Santa Monica, Los Angeles, men jag minns det som i går.

Till en början var det en rätt olustig tillställning. Temperaturen höjdes ju fler personer som trängde sig in i den lilla kyrkan, men värst var nog när föräldrarna busvisslade och applåderade uppmuntrande när deras flickor dansade till sexiga låtar i sina trekantbikinis och knallröda läppar. Efter en timme gick jag ut för att ta lite luft, men i stället gick luften ur mig när jag kom ut i foajen och plötsligt kände jag mig som en guldfisk med gapande mun. Framför mig stod han, tonårsdrömmen Ryan Philippe. Jag färdades tillbaka till år 1999 när En djävulsk romans hade premiär och jag dagdrömde om att spendera resten av mitt liv med honom.

När Ryan Philippe, som var nästan ett huvud kortare än mig, bröt tystnaden i foajen och frågade om jag möjligtvis visste hur många barn som går på skolan försökte jag verka salt, men i mig bultade hjärtat hårt.
"I have no clue, I'm only visiting", fick jag till slut ur mig medan jag försökte dölja rodnaden som liksom letade sig uppför halsen.

---
Rubriken var MammaCitas förslag.

Lyxproblem

Vi har inget kaffe. Inte en endaste kaffeböna.

Suddiga vardagspixlar

Under helgen har någon kapat mitt hotmail och skickat ut spam till alla jag har mejlat med de senaste fem åren. Nu vill jag byta från hotmail till en mer säkrare adress, frågan är bara vilken. Vet ni någon?
Skönt soffhäng på en söndag.

Jag kände mig väldigt händig och piffig när jag putsade lite på fasaden och gjorde en ny tygtavla av ett nytt tyg från Ohlssons Tyger.

Bredvid mig ligger Sockertoppens plånbok och påminner mig om vilken sparsam unge vi har. De senaste sex veckorna har han valt att spara veckopengen för att kunna köpa lego så nu är ett paket Space police bara en veckopeng bort. Innan det sparade han ihop till en rätt stor summa pengar som han satte sprätt på i en leksaksbutik.

Kort (barn)bokenkät

Efter att ha läst Ingelin Angerborns fantastiska Önskestjärnan hade vi svårt att välja kapitelbok. Det stod mellan Ulf Starks Min vän Percys magiska gymnastikskor och Jakob Wegelius Esperanza. Vi valde den sistnämnda.

1) Vad heter boken du läser just nu?
Esperanza.

2) Hur långt har du kommit?
Fem kapitel.

3) Beskriv boken med tre ord.
Ruffig, spännande, engagerande.

4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
Hittills en stark trea.

Bild: Bonnier Carlsen.

Men snälla...

Jag blir så, ursäkta min dåliga franska, jävla trött på sådant här. Okej rubriken är rekordlågt stöd för de rödgröna... Hmm... Nu vet jag! Let's leta fram en bild på Mona Sahlin där hon ser ut som en bitter förlorare och en på statsministern där han ser dryg ut. Fast den här gången var det inte lika osmakligt som för ett par veckor sedan när man kunde se finansminister Anders Borg rikta ett jaktgevär ner mot en liten bild på en sammanbiten Maria Wetterstrand, från Miljöpartiet, på Aftonbladets webb.

Suddiga vardagspixlar

Suddigt värre i dag.

Bloggchock

Är ni lika chockade som mig över antal publicerade inlägg? Sju stycken på en och samma dag här på "Försök att inte se så snygg ut", det måste vara rekord.

Heja Ana Gina!

Hon bloggar här.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 53

Vi pratade lite om vad kidsen önskar sig i födelsedagspresent. Till min stora förvåning var båda två rörande överens om att de önskar sig en nanny, en kock, en privat chaufför med tillhörande bil samt städhjälp. Lego, böcker och tevespel kom långt ner på önskelistan, för att citera brorsorna ordagrant (ja, nu ljög jag så bra att jag nästan trodde mig själv).

Om jag vore rik

Skulle jag bo i det här huset och ha den här tavlan på köksväggen.

Oklart kring bloggtitel

Vad heter den här bloggen? Sedan jag bytte header, som bilden högst upp kallas, är det inte lika självklart längre. Vissa länkar till Try not to look so pretty, som jag kallade bloggen från starten fram till januari 2008 då jag döpte om den till "Försök att inte se så snygg ut", som många länkar till. Andra länkar till A.M.O. eller Alexandras och nu senast såg jag alexmo.se. Snacka om förvirrat, men jag har bara mig själv att skylla.

Hursomhaver... Bloggen heter "Försök att inte se så snygg ut" och inget annat.

Suddiga vardagspixlar

Första upplagan av Sveriges mest snattade bok, Fittstim från år 1999 med Ulf Lundells brev till Karolina Ramqvist, står sedan en tid tillbaka i min bokhylla. Jag fick pocketupplagan, som jag ska ge till en lillasyster, av en bloggläsare för ett par månader sedan men kände mig ändå inte tillfreds. Så svårhittad kan den väl inte vara, tänkte jag och fortsatte min jakt. Jag bara skulle ha den och är inte den som ger upp i första taget. Ett antikvariat i södra Sverige sålde den för 170 kronor via webben och jag fick den tre dagar efter att jag hade cashat upp.

Jag vabbar i dag, men börjar nu känna att det nog hade varit bra om någon tog hand om mig också. Huvudvärk från hell och svettattacker. Hoppas det bara är tillfälligt. Jag har nämligen varken tid eller råd att vara sjuk.

Nästa månad fyller Lil'Bro två år. Det betyder att jag har varit bloggvän med Manny-Ken och Erdoderdo i över två år nu. Heja Internet! Heja bloggosfären!

Nu vill jag casha in

Tidigare i dag ringde en kvinna och undrade om jag ville skriva i deras tidning. Jag blev naturligtvis väldigt smickrad att de hade tänkt på mig och tänkte genast säga ja, men så var det något inom mig som sa stopp.
"Och betalning", hörde jag mig säga.

Då och då händer det att jag får erbjudanden om att skriva för olika redaktioner, oftast hemsidor, med en byline som betalning. Jag håller ju fortfarande på att etablera mig som skribent så jag borde ju ta chansen, visa upp mina skills, låter deras argument för varför jag inte ska få betalt.

Måste jag verkligen det? Jobba gratis för att säkra min framtid som skribent? Är jag verkligen så desperat? Nej, det är jag inte. Däremot är jag dödless på att gå runt och känna mig tacksam. Nu vill jag casha in, annars får det va'. Dessutom vill jag inte bidra till att andra får mindre betalt för sina jobb, det är nämligen en av konsekvenserna. När man inte tar betalt för sitt jobb skjuter man inte bara sig själv i foten också hela branschen.

Och tidningskvinnan som hörde av sig? Jodå, de är beredda att betala, frågan är bara hur mycket.

Dessa tidiga morgnar

Vänjer man sig någonsin?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 52

Sedan jag såg lappen "Lössen är här" i kapprummet för snart en vecka sedan har jag känt mig smutsig och kan nu konstatera att lushotet är lika förfärligt som den psykosomatisk magsjukan, som kommer och går under vinterhalvåret. I går kväll sa jag till och med att det är lika bra att vi hittar en lus så vi kan få det här överstökat.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 51

Löjligt, precis så sa legofantasten Sockertoppen när jag återberättade innehållet i Lennart Kuicks DN-artikel Leksakerna lämnar lite till fantasin, som för övrigt är publicerad på samma sida som Räknas barnens röst?

I ingressen till Kuicks artikel kan man läsa "Förut fanns en legobit med tusen möjligheter. I dag finns tusen klossar med en möjlighet." Han måste ha fått något om bakfoten, när det gäller lego är det ju tvärtom. Han har förvisso rätt när han skriver att lego byggs efter en bestämd ritning, vilket jag snarare upplever är lärorikt än hämmande, men Kuick måste ha glömt bort vad som händer när modellen är byggd. Då rivs den och sedan används delarna till nya fantasifulla modeller där fritt skapande styr. Som fordonet på bilden ovan, till den har delar från Power miners, Space police och ärvt lego använts.

Lennart Kuick, om du läser det här vill jag bara berätta att du har en stående inbjudan till vår 6-årings legovärld, som han bygger på dagligen. Den byggs inte utifrån instruktionsböcker utan av ren och skär fantasi.

Foto: Sockertoppen som har bifogat bilden i ett mejl till Legoklubben.