Jag och min dåliga karaktär

Tänk om jag skulle ta och börja året med en rejäl detox. Skölja synderna ur kroppen, sa jag till mig själv häromdagen. 
"Så svårt kan det väl ändå inte vara?"
"You can do it!"
"Kan jag?"
"Klart du kan!!"
"Men hur ska jag klara mig utan kaffe? Och god mat? Och en iskall bira? Och det här med att träna... For real? Och tänk vad dålig jag kommer känna mig om jag inte lyckas..."
"Äh, du fixar det!!"
"Jag tror att jag börjar med att köpa mig ett par gympaskor."
"Om du tror att det behövs så sure, gör det. Ett par rumpskor eller?"
"Ja, ett par rumpskor. Så får det bli."
"Okej, men då måste du skaffa ett par så fort som möjligt. Det nya året börjar ju på lördag."
"Jag gör det i morgon...."

Bokslut 2010

Årets boksanning: 


Årets köpstopp: jag blåste liv i mitt gamla klädprojekt, som går ut på att jag inte får köpa nya kläder förrän vartenda plagg i garderoben använts minst en gång, och kallade det Klädutmaningen 2.0. Det var inte ett dugg svårt att avstå efter att jag väl hade bestämt mig för att inte köpa något mer. 

Årets samarbete: det mellan mig och min snubbe.

Årets sparbössa:

Årets "man ska aldrig säga aldrig": för knappt ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig, ens fantisera, om att jag skulle kunna filma och redigera bild bara ett par månader senare.

Årets nej, nu får det faktiskt vara nog: julklappshetsen.Dagarna innan jul pratar alla om den, ändå hetsar vi omkring som dårar.

Årets artikeljakt:

Som en dåre letade jag efter en Filter-artikel som handlade om kyrkstölder. Till slut hörde en från förlaget av sig och frågade om jag ville ha den i pdf-format. Ja! svarade jag.

Årets vuxenpoäng: jag känner mig rätt redig när jag kör omkring i vår nya bil. Nu fattas bara en vovve.

Årets så kan fel bli väldigt rätt:

Gummistövlarna fick ligga till sig i förrådet i ett par år innan jag förstod hur hög snyggfaktorn är!

Årets hä ä som hä ä: jag har gått upp minst två klädstorlekar det här året.

Årets jubel/Årets det var väl på tiden: efter att ha pratat om det i flera år tog jag till slut körkortet i slutet av februari!

Årets mediadrottning: Shobhana Bhartia

Årets frisyr:

Jag har haft lugg större delen av året, men nu har jag bestämt mig. Lugg aldrig igen!

Årets utropstecken: jag tog körkort!

Årets frågetecken: nu när jag kan/får köra bil undrar jag varför det dröjde så länge innan jag tog körkortet?

Årets mest obehagliga bild:

Från min kurslitteratur när jag läste kursen Populärkultur A, 30 poäng, vid Umeå universitet.

Årets "aj, det gjorde ont": handledsoperationen.

Årets motion: raska promenader till... bilen. 

Årets tidning: morgontidningarna.

Årets beroende: kaffe, som vanligt.

Årets kvällsvälling: CSI och Criminal minds.

Årets (bok)besvikelse: 

Jag hade alldeles för höga förväntningar på Ebba Witt-Brattströms bok.

Årets sommar: bestod av intensivt arbete på nyhetsredaktion.


Årets rensning: jag såg över mitt konsumtionsmönster.


Årets sommarpratare: Johanna Koljonen!

Årets musikvideo: 


Årets släktchock: ett blött 90-årskalas i Norrbotten!

Årets klädesplagg: ett par svarta jeans som jag fyndade på rean! Från 899 till 150.

Årets "nämen, till mig? Så generöst":

Min snubbe gav mig ett par pilotbrillor, som jag har drömt om sedan barnsben!

Årets lyxproblem: det går inte att välja, det finns så många!

Årets man är inte gravid bara för att man har en gravidmage-påminnelse: 

Grattis i efterskott

"Försök att inte se så snygg ut" fyllde ju fyra år den 25 december! Trots den senaste tidens dåliga uppdatering tycker jag att vi ska hurra högt för den nyblivna fyraåringen!!

Hurra hurra hurra!

"Jag längtar gruvligt efter dig, pappa..."

Jag grät stilla när jag läste den sista dikten i CajsaStina Åkerströms biografi Du och jag, farsan, som handlar om hennes relation till sin pappa Fred "Jag ger dig min morgon..." Åkerström: 

Den dag jag skall dö, bestämmer jag själv. 
Den är min eget ansvar. 
Enda anledningen till att jag dör innan, 
blir helt logiskt en annans ansvar. 
Även om jag går på gatan
och får en takplåt eller istapp i huv'et 
så är det inte mitt ansvar
att jag inte blev äldre. 
Det är någon annans.

Så skrev Fred Åkerström. Min farsa var ingen känd vispoet. Han var på sin höjd känd i bostadsområdet där han bodde större delen av sitt liv, men efter att ha läst CajsaStina Åkerströms berättelse om sin pappa tycker jag att likheterna är slående.

Jag är övertygad om att min farsa skulle nickat igenkännande om han också hade läst vispoetens dikt om sin egen död. Kanske hade han velat ta en bira med honom. Båda två var bottenlösa personer som inte verkade förstå hur högt älskade de var och som därför gick vilse i sina egna tankar. Det var då alkoholen och drogerna kom in i bilden, för att döva smärtan. För att orka med sig själv och omvärldens krav.

Ibland brukar jag tänka på ögonblicket just innan pappa dog. Vad tänkte han? Skrek han på hjälp? Förstod han ens vad som höll på att hända? Hade han bestämt sig? Var det verkligen dags? Eller var hans död någon annans ansvar? Det var ju sällan hans eget fel. Jag undrar, för det fanns så mycket vi skulle behöva prata om, han och jag, så mycket jag vill få sagt och så dog han bara ifrån mig när vi för första gången kunde närma oss varandra utan anklagelser och missförstånd.

Läst 2010

1. Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet), Annelie Jordahl.
2. Bönbok för en vän, Joan Didion.
3. Tio år av landsflykt, Germaine de Staël.
4. Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet: en biografi om Marianne Hökk, Annette Kullenberg.
5. Hjärtdjur, Herta Müller.
6. Blåst, Gustav Fridolin.
7. Bunny Munros död, Nice Cave.
8. Under det rosa täcket, Nina Björk.
9. Familjens projektledare säger upp sig, Gunilla Bergensten.
10. Makeovermani, Thomas Johansson.
11. No logo, Naomi Klein.
12. Självkänsla nu, Mia Törnblom.
13. Pärlor och patroner, Loka Knarp.
14. Drottningar i Sverige, Tomas Blom.
15. Vara vit mans slav, Sonja Åkesson.
16. Madame de Pompadour, Herman Lindqvist.
17. Håpas du trifs bra i fengelset, Susanna Alakoski.
18. Den röda grevinnan, Yvonne Hirdman.
19. Kärlek Vänskap Hat, Alice Munro.
20. Bitar av mig själv, Gun-Britt Sundström.  
21. Karlstad zoologiska, Hanna Hellquist.
22. Hypnotisören, Lars Kepler.
23. Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två!, Marie Tomicic & Kristina Henkel.
24. Insekt, Claire Castillion.
25. Å alla kära SYSTRAR, Ebba Witt-Brattström.
26. Kallocain, Karin Boye.
27. Människor helt utan betydelse, Johan Kling.
28. Mitt himla liv, Olle Carlsson. 
29. Fritt förfall, Birgitta Stenberg.
30. Nödvändigheten i att dansa, Kerstin Thorvall. 
31. Min mormors historia.  
32. Men vi knullar ju ändå inte, Ann Söderlund. 
33. Att springa, Maria Sveland. 
34. Min mamma är död, Claes Britton.  
35. Pennskaftet, Elin Wägner.
36. Maria Eleonora - drottningen som sa nej, Moa Matthis. 
37. Vem fan bryr sig, Nanny-Maja Anderback. 
38. Den motvillige monarken, Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher, Tove Meyer. 
39. Simone och jag, Åsa Moberg.
40. Fem kvinnor som förändrade världen, Ulla Britt Ramklint.  
41. Jag ska bara fixa en grej i köket, Moa Herngren. 
42. Darling River, Sara Stridsberg. 
43. Du och jag, farsan, CajsaStina Åkerström. 

De i fetad stil får 5 av 5.

Suddiga vardagspixlar

Efter julfirandet i ett gammalt fattighus i Sörmland är det nu dags att börja fila på årets bokslut här på "Försök att inte se så snygg ut". Tidigare genomgångar av bloggen kan ni hitta här, här och här.

God fortsättning!

Känns som tio, inte tre

I dag är det precis tre år sedan min bullriga farsa dog. Tre år? Det känns som tio och för första gången sedan den där hemska morgonen som ingen ska behöva vakna upp till känns det faktiskt helt okej att fira lite på självaste julafton. Jag tänker på det Kristina Lugn skrev om att man skiter i hur ledsen man var medan man gick omkring här på jorden och såg dum ut. För när man är död är man sannerligen död. Så god jul kära bloggläsare! Hoppas ni får en fin dag för det ska jag ha!

Tekniskt problem

Om ni undrar varför man inte kunde klicka in sig på "Försök att inte se så snygg ut" under morgonen beror det på att mitt webbhotell hade kraschat ihop, men nu verkar det fungera som det ska.

På min önskelista

Så sent som i går fick jag frågan vad jag egentligen önskar mig i julklapp. Nu vet jag! Jag önskar mig en ny fåtölj t.ex. den från Cappellini.

Länkkärlek

Bra tips på hur man får sin blogg att växa hittar ni i blogginlägget Hur man bloggar sig fram. Nu har jag ingen vurstingblogg i klass med Underbaraclara, men jag skriver ändå under på varenda punkt. 
"Blogga ofta. När jag hittar en ny blogg jag gillar går jag in på den kanske fyra dagar i rad. Har den ändå inte uppdaterats plockar jag bort den från mina bokmärken. Jag tror personligen att ett inlägg om dagen är absolut minimum om man vill få bloggen att växa sig större. Själv försöker jag en vanlig vecka skriva mellan 18-26 inlägg. Det kan låta mycket men så mycket skrev jag även innan jag fick betalt för det", skriver Clara och jag bara hear, hear.

Vilket hästjobb det är att blogga, särskilt om man vill utveckla sin blogg vilket man ju vill med jämna mellanrum. Blogga mycket och ofta, skulle man väl kunna sammanfatta det. Men direkt en bloggare halkar efter, inte uppdaterar, förlorar den prenumerationer och besöksstatistiken pekar neråt i stället för uppåt. Det har åtminstone jag lagt märke till de senaste veckorna när jag inte har haft tid (eller lust) att uppdatera. Som tur var är det lätt att göra en comeback i bloggosfären. Snart så, snart så...

Suddiga vardagspixlar

Just nu.

#prataomdet

Det pågår något väldigt fint och viktigt i olika sociala medier just nu. Röster höjs, gamla hemligheter bearbetas och samtal förs om det vi pratar om så lite. Allt började med att kulturjournalisten Johanna Koljonen skrev om sexualitet, övergrepp och gråzoner på Twitter under rubriken #prataomdet. Snabbt visade det sig att hon inte är den enda som vill prata om det.

Själv blev jag sviken av vuxenvärlden när jag ville få min rättvisa i tonåren. Den trasiga mannen som hade något vilt i blicken rörde oss visserligen inte, men obehagskänslan sitter kvar än i dag trots att det var över tio år sedan det hände. Jag och en kompis var på väg hem från stan när jag hörde det gurglande stönet ur hans halvöppna mun, såg handen röra sig snabbare och snabbare och snabbare.
"Titta inte, kom bara", sa jag till min kompis innan jag reste mig upp.

Den stora kroppen vinglade efter oss i tunnelbanevagnen. Jag var rädd, men också väldigt arg och ju närmare han kom desto intensivare tittade jag på hans ansikte för att kunna peka ut honom som Blottaren. Han skulle inte få komma undan. Jag var 14 år när det hände och minns att jag kände mig stark som ett djur när polispatrullen, som jag själv hade ringt efter, plockade upp mannen. De var snabbt på plats och i detalj berättade jag om vad som hade hänt. Hur han hade greppat tag kring sin jävla kuk, fört handen upp och ner, snabbare och snabbare och sedan jagat oss. 

Förundersökningen lades ner. Inte på grund av bristande bevis utan för att vuxenvärlden ville ha det så. Mannen skulle inte få veta vad vi heter eller vart vi bodde. Vi skulle skyddas och fastän det kändes fel litade jag förstås på vad de kom överens om. Varje gång jag tänker på det blir jag förbannad, med all deras vuxenhet sopade de in skiten under mattan i stället för att just prata om det.

---
Läs mer om initiativet #prataomdet på Facebook och den nystartade bloggen Prata om det - berättelser från gråzonen.

Suddiga vardagspixlar

Vit? Jag trodde att jag hade köpt en röd.

Orkade inte sminka av mig i går vilket innebär att jag går omkring här hemma med mascararester långt ner på kinderna.

Jag kan inte låta bli att fnittra lite åt att vi har bytt till julgardiner. Det är så olikt oss.

Ett konstaterande

Julen kommer lite väl tidigt i år.

Suddiga vardagspixlar

Precis som en god vän till mig kan jag inte heller sluta förundras över att något som först kändes otroligt stort och konstigt plötsligt bara är!!

Charlotte my love

YEY!

En bra grej med "Försök att inte se så snygg ut" är att mina läsare har så bra koll på det mesta. Ställer jag en fråga får jag svar på en gång! I kväll bestämde jag mig för att involvera er i bloggandet och fick direkt ett par förslag på rubriker att skriva en text till, vilket påminner mig om att ännu en gång tacka för att ni hjälper mig att göra bloggen levande!

TACK!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 92

"Så jäkla bra Johanna!", hurrar Hanna över blogginlägget Detta vet jag, som handlar om morsor som enligt bloggaren Johanna koketterar med att de inte är en god mamma:
"Tycker sådant är så vanligt nu, mammor som nästan tävlar i att framstå som slarviga, obrydda och dåliga. Och att de är stolta över det. De gånger jag har fuckat upp det med Tage (att man glömt blöjor, eller mat osv) tycker jag inte att det är något att vara stolt över. Tvärtom. Jag blir ledsen, jag vill ju det bästa för honom. Men det är i samma linje som att man tror att feminism handlar om att ha rätt att vara en lika stor idiot som vissa män. Att bete sig dåligt bör inte vara något eftersträvansvärt", skriver hon.

Själv tänker jag att det är befriande med föräldrar som faktiskt berättar om sina brister! Jag tycker till och med att det är modigt, särskilt i en tid när det finns så mycket prestige kring det perfekta föräldraskapet. Dessutom tror jag inte alls att det handlar om något snarare om mänsklighet. Så till skillnad från Hanna och Johanna tänker jag hylla föräldrar som vågar prata öppet om det jobbiga t.ex. när man glömmer skicka med en matsäck eller som i kväll när jag skickade en ursinnig unge i säng utan att mäkla fred först (vem fan är stolt över det?). Utan morsor och farsor som vågar bryta tystnaden hade jag känt mig väldigt ensam när det dåliga samvetet tar över, vilket det gör med jämna mellanrum.

När vi fick barn för första gången för lite mer än sex år sedan var diskussionen om föräldraskap inte lika i ropet som i dag och jag minns att jag kände mig urusel för att jag inte ammade, att jag glömde blöjor, inte hade med mig våtservetter och att jag ibland bara ville dra hemifrån. Under åren har diskussionen mjuknat något. Det är mer okej att visa sig svag och det välkomnar jag.

Jag önskar att jag skrev mer om den mörka sidan av föräldraskapet, alltså om svårigheterna, men jag har ännu inte kommit på hur jag ska göra det utan att inkräkta på kidsens integritet. Men jag gör mitt bästa för jag vill inte putsa på någon, ursäkta min dåliga franska, jävla fasad.

Win-win

"Försök att inte se så snygg ut" behöver lite HLR så jag har bestämt mig för att göra en Alex Schulman, alltså involvera er i bloggandet. Det vinner vi alla på. Jag får inspiration och ni något att läsa!

Så går det till:
1. Du föreslår en rubrik.
2. Jag skriver texten.

Hej, bloggen!

Jag saknar dig, men snart är det du och jag igen!
Hörs snart!
xoxo
AMO

Så himla bissi

När sjukskrivningen var över doppade jag trasan (läs den opererade handen) i bubbel och sedan satte jag igång med det som samlats på hög de senaste veckorna. Så när jag kommer hem på kvällarna är jag totalt dränerad på energi men på ett bra och välkommet sätt!

PS påminn mig om det här blogginlägget den dagen jag börjar muttra om vardagsstress och livspussel.

Statusuppdatering

Jag skriver om köpstopp och konsumtionsmönster (deadline i morgon) medan min snubbe och hans modebloggande storebror funderar på vilka kläder de ska klicka hem från J.Crews rea.

Sökord: andra barnet snyggare

I går funderade en utseendefixerad Kistabo på om det andra barnet blir snyggare och satte sig därför vid datorn för att söka svar. Eftersom jag har ordet snygg i min bloggtitel och skriver en del om barn hamnade han/hon här på "Försök att inte se så snygg ut", men det var inget långt besök, knappt ens en minut enligt min besöksräknare. Man kan ju bara hoppas att Kistabon till slut hittade en text om att man inte ska hålla på och jämföra sina barn.

Rewrite om jul och ängslan

De kommande veckorna kommer vi att kunna läsa kilometervis med text om julen, barnen, kommersen, fattigdomen och önskan om lite medmänsklighet. Det har redan börjat.

Mallen för de här texterna är given, överflödet ställs mot det nya supertuffa Sverige. I fjol skrev t.ex. en snubbe en ängslig krönika i en av kvällstidningarna om att det måste vara fel på lysrören i julhandeln för så lysrörskall (läs girig) ser han väl inte ut och sedan började han i samma text oja sig över kackerlackorna i Rosengård.

Det är samma visa varje år, men jag undrar vad de här problematiserande texterna om julen egentligen gör förutom att konstatera att det mesta är skit? Och vad gör vi när vi har konstaterat det tusen gånger? Jo, då skriver vi ännu en text om det och förhoppningsvis har läsarna glömt det till nästa år.

Lyxproblem

Nu förstår jag ingenting. Av någon förunderlig anledning sitter jag här och äter chips fastän jag lovade mig själv ett mer hälsosamt liv utan snabba kolhydrater så sent som i morse. Är inte sista gången den sista?

Länkkärlek

Veckans viktigaste bloggnyhet är att Anna Svensson, som bloggar smart på Djur är söta, är tillbaka. Om ni inte har hennes blogg i era länklistor eller rss-läsare redan föreslår jag att ni lägger till den! Ni lär inte ångra er. Hon är grym!

Åh Sonja! Åh Annika!

"Åkej.
Jag är misslyckad.
Åkej.
Jag klarar inte opp det här.
Åkej.
Jag har en annan rytm.
Åkej. Åkej.

Åkej.
Man är väl fel person.
Åkej.
Av fel kön.
Åkej.
I fel roll.
Åkej.
I fel ålder
på fel plats
vid fel tidpunkt
på galen planet.
(...)"

Här kan ni lyssna på Annika Norlins tolkning av Sonja Åkessons Åkej i sin helhet. Hon göre så bra!

Suddiga vardagspixlar

Det enda jag vill är att läsa morgontidningen i lugn och ro, men det verkar inte våra ungar förstå.

När Lil'Bro plockade fram pennburken trodde jag att han skulle sitta stilla en stund och vara kreativ. Det var han, men han ville förstås också berätta om sina alster.
"Titta det äj du mamma."
"Titta det äj blomman."
"Titta mamma, de äj gubben."

Och allt snack om Super mario, extra liv och bossar ger mig skavsår i öronen.

Lyxproblem

Jag somnade bredvid orolig Lil'Bro. Sov skönt och vaknade 1,5 timme senare. Då var klockan 23.30.

Suddiga vardagspixlar

Eftersom vi har kollat på Shrek - nu och för alltid minst två gånger om dagen den här veckan kan jag snart varenda replik utantill.

Jag hittade 2xSelma Lagerlöf för 15 kronor när jag var på blixtvisit i Skellefteå i går.

Ett stort tack

Ett stort tack ska ni ha för tipsen om soldatsalvan! Efter tre dagars intensivt smetande är min överläpp sitt vanliga jag igen.

Hej tomten, jag har varit snäll i år

Armband från Humanity for all.

Sonja Åkesson tolkad av...

En barnvakt som alltid är redo att rycka ut!

High Heeled Jodhpur i storlek 41.

En Bang-prenumeration. 

+ böcker!

Han är bättre nu

Viruset som har satt sig i Lil'Bro's hals är inte bara falskt också väldigt elakt. I går kväll var vi tillbaka på akuten där han fick kortison och andas in adrenalin. Det blev bättre, mycket bättre men han kämpar fortfarande med andningen. Däremot är han väldigt glad över sina fyra glittergrodor som han fick av en sjuksköterska.
"En två tje fyja. Dom baja mina. "

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 91

Lil'Bro har fått falsk krupp. När han får sina hostattacker låter det ungefär som om när en gammal hund  skäller och andningen är både väsande och ansträngd. Enligt läkaren räcker det långt med hostmedicin, alvedon mot febern och lugna föräldrar men hur lätt är det att behålla lugnet när det låter som om ens barn inte kan andas ordentligt?

Klädutmaningen 2.0. Dag 65.

Först på Klädutmaningens sista dag, när det nu blir, ska jag använda min bröllopsklänning, men innan dess ska en kycklinggul tröja med fejkdiamanter på bröstet, en väst som tappat formen, ett par baströjor, någon klänning med konstigt mönster och skärning, en alldeles för kort kjol och ett par stickiga leggings i ull se dagsljus igen.
PS det är inte första gången jag använder bröllopsklänningen till vardags DS

Lyxproblem

Min överläpp är så narig och svullen att det ser ut som om jag har låtit pumpa in botox. Till råga på allt har jag gått och blivit beroende av idominsalva, men hellre det än lipsyl!?!

Uppdatering: kort efter att jag hade publicerat det här blogginlägget lade jag in mig på rehab. Idominrehab. Wish me luck!

Sorry

Då och då ser jag att ni använder er av sökvertyget här på "Försök att inte se så snygg ut" för att hitta gamla blogginlägg, men som ni kanske har lagt märke till fungerar det inget vidare. Jag tror att det beror på att jag har bytt från blogspotadressen till egen domän.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 90

I helgen var jag den där oflexibla rutinknarkande småbarnsföräldern med mungiporna neråt. Vi var bjudna på middag men när jag fick veta att maten skulle serveras senare än planerat p.g.a. de andra gästernas planer bestämde jag mig för att stanna hemma i stället. Det kändes bäst så.

Min snubbe var på blixtvisit i storstan och jag såg framför mig hur jag skulle komma hem ensam med två övertrötta ungar som skulle ha svårt att komma till ro. En del av mig började längta tills kidsen är så pass stora att de pallar med en mer kontinental livsstil, men samtidigt kändes det skönt att kunna vila i att livet ser ut så här nu. Det är inrutat och kladdigt men ändå alldeles underbart.

Lyxproblem

Nu ska vi snacka lyxproblem! Det är snart två år sedan vi flyttade i radhuset men vi har fortfarande inte hittat ett mellanläge på golvvärmen. Antingen är det för varmt eller så är det för kallt, det är aldrig lagom, och när vi försöker rätta till temperaturen tar det fyra dagar innan man märker av någon förändring.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 89

"Jag osså kan skejtha", sa Lil'Bro, som skejtar med tidningar, mattor, kuddar, böcker, vardagsrumsbord i väntan på att snön ska smälta bort, när jag visade sexåriga Asher Bradshaw för honom.

Efteråt tänkte jag på den där gången jag kom till akuten och såg min snubbe uppkopplad mot olika maskiner efter en olycka i en skateboardlokal. Då var Lil'Bro's sk8 or die-attityd inte lika gullig längre.
"Kan du inte bli schackproffs i stället", föreslog jag
"Tittha jag sketha nu", sa han och showade ovanpå en soffkudde.

Länkkärlek

Läs Toves blogginlägg Att snutta sin livskramrat på Facebook!

Suddiga vardagspixlar

Vi kunde ha besökt den årliga julmarknaden på Gammlia, hängt med en kompis och hennes familj till ett lekland eller fikat med en annan familj, men vi bestämde oss för att stanna hemma. Bara vara. Därför går jag fortfarande omkring i långkallingar och en alldeles för stor t-shirt.

Säg omelett

För en tid sedan skrev jag om Matutmaningen, som går ut på att man ska laga en rätt av det man har hemma i stället för att köpa nytt. Så när jag öppnade kylskåpet vid lunchtid i dag och såg att det ekar tomt på mat bestämde jag mig för att anta utmaningen ännu en gång i stället för att bli stressad och rusa till närmsta matvarubutik. Ofta finns det massor av mat hemma som går att kombinera ihop till schyssta rätter.

Jag hittade till slut tre ägg, riven västerbottensost från i går när vi bjöd pizza, en rödlök, svarta oliver och kidneybönor. Så det blev omelett med riven västerbottenost på och bönsallad med oliver och rödlök vid sidan av till lunch.

Tackkort

"Hello! Jag har tillägnat dig en beutiful blogger award på min blogg! Ser fram emot att läsa 7 saker om AMO. :D", skriver bloggaren bakom Tuggmotstånd till mig och eftersom hon ber så snällt ska jag följa instruktionerna.  Jag ska alltså berätta sju saker om mig själv och nominera sju andra bloggare!

Sju saker om mig:  
Jag bloggar därför att jag tycker att det är svinkul men känner mig ganska begränsad för tillfället p.g.a. min opererade hand.
Jag är helt övertygad om att lust föder lust och det gäller allt från kreativitet till sex och karriär.
Jag är en kräsen konsument.
Min spellista på Spotify innehåller nytt och gammalt, svängigt och lugnt.
Jag skriver om mig själv i tredje person i mina statusuppdateringar på Facebook.
Jag gillar Kicki Normans debattartikel Vi är inte till salu så mycket att jag har skrivit upp mig på listan över bloggar som vill vara tydliga med vad som är annons och vad som är egen text.
Det händer oftare och oftare att jag önskar att jag bodde i Stockholm och inte i Umeå. Mest på grund av min karriär, men också för att kulturutbudet är så begränsat här i perioder.

Sju bloggar: 
Fröken Sverige - allt jag vill skriva känns så fjuttigt men det finns nog ingen blogg som lämnat sådana spår som hennes.
UnderbaraClara - för att hon är grym på att marknadsföra sig själv!
Ett mercyfuck i Svensonville - quinnan väjer inte för viktiga ämnen och dessutom gör hon det underhållande!
Sammy Rose - så fort jag får råd ska jag beställa ett till fotografi av den grymma fotografen igen! Hon har en blick för detaljer!

Vintage (a love story) - för att det är den enda vintagebloggen värd att nämnas!

The family - true Family Living!

Fyra nyanser av rosa - för att hon nästan alltid får mig att skratta!

Suddiga vardagspixlar

Våglugg är min nya grej!

Strax innan gästerna kom i kväll körde vi in pizzan i ugnen och tände ljusen! När de gick hem hade flera ljus redan brunnit ut.

Jag gillar att få fredagspresenter av min snubbe!

Lyxproblem

Det kliar inuti min opererade hand. När det kliade som värst i natt fantiserade jag om hur jag skulle öppna upp såret med en kökskniv och klia med en tandpetare.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 88

I går försökte jag förklara för Lil'Bro att man inte måste väcka sina föräldrar när man kryper upp i deras säng. Det är bara att lägga sig, att ingen orkar ta fighten mitt i natten, men det var som att prata med en vägg. Vid tvåsnåret i natt gjorde han det nämligen igen, satte sig på min mage:
"MAMMA! PAPPA!"

Vore det inte för att jag gillar att sova nära min snubbe skulle jag lätt ställa upp en tältsäng i rummet på andra sidan hallen och sova där varannan natt.

När vänder det?

Suddiga vardagspixlar

Vi har fixat pass till den yngsta sonen så att han blir insläppt när vi landar i Miami!!

Vi hade storslagna planer för dagen men bestämde oss till slut för att bara stanna hemma. Ta det lugnt. Sockertoppen spelade. Jag drack kaffe, tittade på  Starke man och vek mig av skratt med jämna mellanrum. Tack SVT för en grym serie!

Lyxproblem

Hur lång tid ska det egentligen ta att spara ut en lugg? Och varför klippte jag den från första början? Lugg aldrig igen.

Grinchen är död

För tre år sedan fick jag en otrevlig julklapp – en död farsa. Julen är stulen, konstaterade jag och ville inte fira mer. Sakta förvandlades jag till familjens Grinchen, men inför den här julen känner jag att jag håller på att mjukna. Jag har till och med gjort en egen spotifylista med jullåtar.

Suddiga vardagspixlar

Snart har vi inte kvar några pepparkakor i det där köksskåpet...

Länkkärlek

Bloggaren Elisabeth är klar med Klädutmaningen 2.0. och har gjort en utvärdering:
"I början var det faktiskt svårt. Jag löste det rätt enkelt genom att se till att alltid ha med mig mat till jobbet så att jag slapp gå ut på stan på lunchen. Gör man det är det ju så otroligt lätt att slinka in på lite onödiga ställen. Efter någon vecka vågade jag mig faktiskt ut och hamnade på Indiska." Läs hela här.

Och tiden blir ett förunderligt ting

December? Redan?