onsdagen den 9:e mars 2011

Sök! Och du skall finna

Hittills har jag varit skonad från anonyma haters i kommentarsfälten här på "Försök att inte se så snygg ut". Vad det beror på vet jag inte, men när glåporden väl trillar in får jag alltid en känsla av att jag på ett eller annat sätt känner personen som skrev kommentaren. 

Jag har ett ganska bra exempel på det. Häromåret hittade jag en kommentar som var mer som en essä om vilken förljugen och förskräcklig människa jag är. Det var uppenbart att bloggläsaren visste väldigt mycket om både mig och min snubbe, saker man inte tar reda på utan vet eftersom man har flera gemensamma nämnare. Tack vare IP-numret, som ger oss ett ansikte på internet, lyckades jag spåra personen. Ger man det bara lite tid så är anonyma näthatare är inte anonyma särskilt länge.

När jag klickade runt på diverse bloggar i går kväll såg jag en kommentar som lämnats för att förnedra. Jag tänker att offentligheten har sitt pris, att man som bloggare måste kunna ta kritik men bara så länge den är konstruktiv. Kanske måste man vara som en gås och låta skiten rinna av sig, men det är inte konstigt att man blir tyngd av de här kommentarerna.

Tyngd men också fundersam över vad som driver dem? Kanske växer deras självkänsla en centimeter eller två per förnedrande kommentar? Det borde finnas någon som forskar på det här? I så fall skulle jag väldigt gärna vilja ta del av resultatet.

11 kommentarer:

  1. Det hände mig också för ett tag sedan, och jag kan med 95% säkerhet säga vem som skrev det och valde därför att ignorera och radera.
    Men det öppnade ändå upp för frågor som jag inte tidigare ställt till mig själv.
    Hur förhålla sig till fenomenet "folk som vill kasta skit på nätet"?
    Jag bestämde att
    A, alla typer av personangrepp kommer att gå direkt i soppen.
    B, Vill man kritisera så gör man det inte anonymt.
    C, Man använder ett vårdat och vuxet språk.

    När man blir slagen på så vill man förstås slå tillbaka, men jag har bestämt mig för att min blogg aldrig kommer att bli ett sådant forum, jag är större än så.
    Knyter näven i fickan och låter det rinna av mig.

    Vill man mig något går det bra att ringa. har man raderat numret så finns det på Eniro.

    SvaraRadera
  2. Det där har jag också funderat en hel del över. Vad är det som driver folk egentligen? Alltså att säga sånt som man aldrig skulle säga face to face till någon. Märkligt.
    Jag rådiggar din blogg förresten! Och får lite Umeåabstinens...
    Sofia

    SvaraRadera
  3. Rättelse: jag menade att "skriva" sånt som man aldrig skulle säga...
    /Sofia

    SvaraRadera
  4. Hm, intressant. Hur spårar man reda på en IP:adress på det sättet? Funderade senast igår på hur man gör. Jag får bara fram staden IP:et kommer ifrån?

    Jag tror det ger folk med lågt självförtroende en egoboost att spy galla på andra, det får dem att känna sig lite bättre, lite smartare och lite vassare än andra. Sen tror jag även att många glömmer bort netiketten när det är på internet och de känner sig "anonyma", även om dom precis som du säger sällan är det.

    Jag brukar inte lämna förnedrande kommentarer, däremot har jag inget problem med att lämna karska/vassa/bitska kommentarer gentemot dumma texter/förslag/inlägg (typ genusnytt förut) och det tror jag beror på att jag instinktivt kände mig lite mer beläst och smartare än dom och anonym innan dom snokade reda på vem det var som kaxade så utan skrupler. :)

    SvaraRadera
  5. Men alltså tänk om man lämnar en elak kommentar och spåras och blir upptäckt. Det kan ju ha alldeles för förödande konsekvenser för ens rykte och framtid och gud vet allt. Att folk vågar tänker jag.

    SvaraRadera
  6. TML - bra inställning!

    bloggfia - det är förstås lätt att gömma sig bakom att man är så ansiktslös på nätet.

    Malin - det kan vara lite meckigt, just den där gången hade jag tur, men jag vet en polare till mig som är duktig på sånt här och hon skulle lätt hacka fram vem det är om det händer igen. Det gäller att ha bra kontakter! ;)

    Alex - ja, att dom vågar...

    SvaraRadera
  7. Jag tänker först och främst så här; att man bara vågar....för att i nästa sekund bara sucka och tänka; att man orkar?!! Ibland förundras man över människor som bara orkar lägga energi på att hata... och liksom uttrycka det. Jag må vara bitter ibland och inte alls tycka likadant som andra (och förväntar mig inte att andra ska tycka som mig alla gånger heller, eller ens tåla mig) men inte f-n skulle jag orka näthata för det. Jag ser som ingen vettig anledning.

    SvaraRadera
  8. Emma - vi får kanske ta och söka forskningspengar för att reda ut det!

    SvaraRadera
  9. Jag får också alltid den känslan av anonyma kommentarer i min blogg eller männsikor som kommenterar artiklar om mitt band i lokalpressen. De har oftast mer insyn än många andra & de enda som har det är ju folk jag känner, mer eller mindre.

    SvaraRadera
  10. lisalee - mkt märkligt fenomen.

    SvaraRadera
  11. Internets baksida? Jag har varit extremt förskonad från dåliga kommentarer och det tackar jag för. Jag skulle bli skitledsen. Det är ju ändå ett inklamp i min sfär. Jag är ju inte anonym då borde ingen annan få vara anonym liksom...:)
    Anonymiteten gör konstiga saker med folk. Jag har fyra barn i precis de åldrarna där internet är som störst. De är aktiva på facebook och andra sidor och jag har verkligen bankat in nätvett och etikett i deras sinnen. Elaka kommentarer är en dödssynd. Klicka vidare om du inte gillar nåt säger jag. Skit i att kommentera omdu inte har nåt snällt att säga. Jag tror att det är viktigt att som förälder se vad barnen gör på nätet. För ribban är lagd jäääkligt lågt i den åldersklassen. Min 12-åring skrev några halvtaskiga kommentarer på youtube till en kille som gjort filmer och som tur var hade han registrerat sig på min mejladress så jag fick ju mejlet när det elaka (ledsna) svaret kom. Då fick jag ju se vad min son skrivit och det blev en låååång föreläsning och megakontroll på hans förehavanden efter det. Han började skriva positiva kommentarer på min inrådan och hela hans tillvaro förändrades ju. Plötsligt längtade han att kika in på sina användare för att se den positiva responsen på hans snälla kommentarer. Han upptäckte en ny värld liksom. Är man snäll får man en massa kul kontakter juh! Nu kan han skriva kommentarer på taskiga kommentarer typ "du behöver ju inte titta om du tycker det är så dåligt". Jag har skapat en internetrobin hood av honom. :) Sorry denna romanlånga kommentar, ville bara påpeka hur viktiga vi föräldrar är...:)
    Vuxna som kommenterar elakt måste lida av avundsjuka och sura uppstötningar.

    SvaraRadera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...