Jag minns så väl första gången jag läste Historien om någon för Sockertoppen. Det var så spännanade att han satt blickstilla och andades häftigt medan vi följde det röda tråden i jakt på den mystiske Någon. Vi läste den så ofta att den till slut gick sönder.
"Mamma! Titta!", sa Sockertoppen och pekade på boken när vi var hos bokhandlarn' tidigare i dag.
"Åh! Den borde vi läsa för Lil'Bro", sa jag och köpte den. Redan efter två sidor var Lil'Bro förälskad.
Vem är den mystiske Någon som gjorde en våt fläck på golvet, stjälpte mormors bord, åt upp två fiskar, drack upp mjölken, fiskade upp en guldfisk, välte ner en kruka, åt upp en råtta och slank ner i vasen? Den röda tråden löper från sida till sida allt närmare lösningen på gåtan.
Bild: Raben & Sjögren.
Hjälp vad vi har läst den och vad vi gillar den alla! Dags att ta fram på nytt,
SvaraRaderaMalin
Åh, vad jag älskade den boken när jag var barn!
SvaraRaderaja!
SvaraRaderaden var min favorit när jag var barn, och nu när jag läst den igen uppskattar jag den på fler plan.
Men gud! Den känner jag igen från min egen barndom. Den är gammal va? MÅSTE köpa till Loppan!
SvaraRaderaManny-Ken - sedan 1951. Nu på 24:e upplagan!
SvaraRaderaJag stämmer in i hyllningskören. Hittade mitt gamla exemplar hemma hos min styvpappa nyligen och min treårings reaktion när jag läste den var ungefär likadan som hur du beskrev Sockertoppens.
SvaraRaderaMin treåring (som borde sova nu egentligen) sitter bredvid mig och säger när han ser bilden på boken komma upp: Katten! Den har vi på dagis, jag gillar den.
SvaraRaderaSjälv har jag aldrig läst den men verkar som jag borde!
Älskar den vansinnigt mycket!
SvaraRaderaGjorde en tatuering för min dotter med den boken i tankarna. Har en röd tråd (men som istället för ett garnnystan blev en sytråd)som börjar med motivet av min dotters hand (från när hon var två) i form av tråd uppe på överarmen, sen snirklar den sig ner på armen och skriver hennes namn och avslutningsvis en sytrådsrulle vid handleden.
Det var min favoritbok när jag var liten. Hjälp vad spännande den var! Och teckningarna är så fantastiskt fina.
SvaraRaderaJag läste den inte som barn, men min son (snart tre) får den uppläst av farmor via Skype rätt så ofta. Den har blivit en ny favorit.
SvaraRaderaÅh, den älskade jag formligen som barn! Tipsar alla kompisar om den, att de måste köpa den till sina ungar. Jag borde verkligen skaffa mig ett eget exemplar...
SvaraRadera