fredagen den 1:e april 2011

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 113


Vi plockade fram Sockertoppens gamla vårkläder ur gömmorna och hittade en regnkappa som påminde mig om vad jag bloggade om måndagen den tolfte maj 2008: 

"Det finns saker som gör mig vansinnig och det finns saker som får mig att vilja skrika rakt ut i ren frustration. I morse var jag med om det sistnämnda.

Sockertoppen ville ha på sig sin roliga kappa istället för den militärgröna vindjackan, det var tydligen roligare så, sa han. Efter en stunds krångel med val av skor och det eviga letandet efter tumvantar gick han med på att ha på sig omaka vantar.
"Men mamma, det är inte samma färg."
"Jag vet, men det finns inga andra hemma just nu."

När jag var på väg från dagis stannade en av fröknarna mig för att säga att det är så roligt att Sockertoppen har "flickkläder" på sig. Nedanför oss stod en förvånad sockertopp och tittade upp på oss, på mig. Hon sa till och med "missförstå mig rätt nu."
"Den där jackan har Sockertoppen valt själv för att han tycker att den är rolig, visst Sockertoppen", sa jag och mötte hans blick.
"Jaa mamma, den är sååå rolig", sa han drog lätt i jackan.

Mitt försök att neutralisera hennes ogenomtänkta kommentar var förgäves. Hon fortsatte sin osmakliga monolog och berättade att hon önskade att hon vågade lite mer.
"Kläderna på flickavdelningen är ju så fina", sa hon och vad som gjorde situationen ännu mer absurd är att Sockertoppen stod nedanför oss och lyssnade.

Jag mötte hans frågande blick och insåg att diskussionen måste avslutas på momangen, så jag kramade om honom och sa att fleecejackan hänger på hyllan.
"... om det blir kallt tänkte jag. Ha det en bra dag älskling!"
"Hej då mamma."
"Hej då!"

Åh! Jag blir tokig. Om Sockertoppen var en flicka skulle vi aldrig haft det där samtalet och jag skulle slippa sitta hemma vid köksbordet med en klump i magen. För hur reagerade Sockertoppen på hennes idiotiska kommentar? Förstod han innebörden i hennes jämförelse? Förhoppningsvis inte, men jag är inte helt säker.

Naturligtvis är jag medveten om att den här diskussionen skulle komma på tapeten här hemma förr eller senare. Tids nog skulle hans könsrollsindoktrinerade dagispolare lyckats omvandla honom, men att det kom från en utbildad pedagog var som en knytnäve i mellangärdet."

Ganska precis två år efter att jag hade publicerat det där blogginlägget ville vår Lil'Bowie inte längre klä sig i roliga kläder. Trångsynta typer, stora som små, lyckades till slut omvandla honom och det känns fortfarande som ett stort misslyckande från vår sida.

Det är sorgligt att det går så långsamt, barn får inte bryta mot könsnormer utan att det ska kommenteras, och det går knappt kan skymta en förändring till det bättre.

14 kommentarer:

  1. ja det går temajfan långsamt. men vad tur att sockertoppen har dig som mamma!

    SvaraRadera
  2. Dessa jävla fröknar - säger jag som själv är fröken.

    Det känns verkligen trångsynt att man ska dela upp och värdera allt som manligt och kvinnligt redan när barnen är så små.

    Funderade han mycket kring detta efteråt så att ni pratade om det eller märktes det bara att han stegvis själv tog avstånd från att välja vissa färger och plagg?

    SvaraRadera
  3. Alex - ja, herreminje vilket stolpskott till pedagog.

    Karin - undra vad man kan göra för att skynda på det?

    Fru Myrh - han skulle fylla fyra år den hösten så han var rätt liten, men visst pratade vi om det och diskussionerna pågår fortfarande. Men det verkar som om det är svårt att stå emot även om man får styrkan hemifrån. Sorgligt nog.

    SvaraRadera
  4. Håller med om att det var klantigt av pedagogen. Det konstiga var tycker jag, att hon verkade stötta dig egentligen. Men varför i hela friden tänkte hon sig inte för hur hon sa det???

    Jo, jag täkte på en grej. Två år efter ville han (eller lillbrorsan?) inte längre klä sig i roliga kläder. Vi har ett gäng pojkar i olika åldrar. De har alla i 5-7årsåldern kommit till att inte längre vilja klä sig som jag vill. Eller jag och jag. Jag är inte den som bestämmer allt över barnens huvuden heller precis. Men de börjar bry sig liksom. De kommer på att de inte vill ha en lilarandig tröja. Det ska vara coolt eller vad det nu är. Men jag har mer tänkt att det är för att barn på något sätt har en slags vilja att revoltera, om du fattar vad jag menar. De vill göra sig fria och bestämma själva. Ingen har sagt till min 5åring att han har flickkläder, när han har några av sina färgglada kläder, som jag brukar kalla dem, på sig. Inte vad jag har hört i alla fall. Men det är som om de ändå kommer till något slags medvetenhet när det gäller hur man "ska klä sig."

    Men vet du vad jag hoppas på? Att de ska återvända tillbaka till röttena sen i tonåren ;) Och då hoppas jag de tar tillbaka våran färgglada, lite bohemiska klädstil:) Och så hoppas jag att åtminstone en av pojkarna blir vegetarian och väldigt intresserad av matlagning. Hahaha! Dream on!

    /Kakan

    SvaraRadera
  5. Kakan - han har alltid fått välja sina kläder själv, det får han fortfarande så jag vet inte om det handlar om någon revolt!?!

    Men apropå det här medvetandet, tror inte du att det kommer ifrån att dom förstår att det förväntas olika saker av dom beroende på deras kön? Det tror jag. Dom påverkas av förväntningarna men jag hoppas att vi kan hjälpa honom att våga vara sig själv och slippa anpassa sig efter könsstereotyperna.

    SvaraRadera
  6. Men en del förskolepedagoger alltså (jag är själv en), tyvärr är det alldeles för vanligt med såna här kommentarer. Ibland känns det som att stånga huvudet i väggen, en orkar inte alltid säga till (fast oftast gör jag det). Blir bara så himla trött på att det går så himla himla långsamt.

    SvaraRadera
  7. Så otroligt obehagligt.

    SvaraRadera
  8. Mina yngre bröder hakade alltid på mig och knackade dörr som påskkärringar när vi var små.
    Men så ett år så blev de Påskgubbar istället.

    Tror dock de hängde i som kärringar rätt länge.
    Trist med kläderna. Jag tror ändå att den inställningen ni har hemma kommer att glänsa igenom i längden och bidra till att era ban när de blir äldre kommer vara säkra på sig själva, och bära de kläder de vill oavsett vad andra tycker.

    Så blev det iaf med mina påskkärring bröder när de växte upp. Och hej! Idag designar de ju egna kläder. Det tror jag mycket är ett resultat av att de fick ta ut svängarna bäst de ville när de var barn och alltid blev stöttade att göra just det.

    Jag tycker du är en bra förebild. Tror alldeles för många föräldrar försöker socialisera sina barn efter rådande normer för att de på något vis vill skydda dem.

    SvaraRadera
  9. Linda - mycket obehagligt.

    TML - vilken bra berättelse om dina påskkärringbrorsor! Jag tror också som du, alltså att föräldrar som örsöker socialisera sina kids efter rådande normer försöker skydda, men jag tycker att det är fegt.

    SvaraRadera
  10. Mmmnjo. Jag vet inte. Just vad det gäller kläder så är det väl inte så mycket att förstå? Det är ju ytligt. Det kan ett barn se som blir äldre och börjar jämföra sig med andra. Min 5åring ser till exempel vad hans äldre bröder har på sig.

    Att de små ska växa upp och vara sig själva strävar jag efter. De påverkas av olika saker. Jag vill absolut inte heller att de ska känna sig tvingade in i någon könsroll som de inte vill vara i. Och inte in i några andra roller heller, som de inte kan stå för. Förresten har nog de allra flesta barn i tidiga år en bra självkänsla. Det är senare längs vägen som det blir lite sämre hos de flesta.

    Hur går det till praktiskt när dina barn alltid väljer kläder själva? Har du alltid med dem i klädaffärer?

    /Kakan

    SvaraRadera
  11. Kakan - om dom behöver nya kläder tar vi med dom till klädaffären och säger "hittar du några byxor, för det behöver du" eller en tröja eller vad det nu kan vara. Den yngre ärver kläder, men visst har det hänt att han valt nån tröja eller kanske ett par byxor. Ibland händer det att vi köper kläder när det är t.ex. rea på rea och dom inte är med, men då brukar vi välja kläder som vi vet att dom brukar gilla.

    SvaraRadera
  12. Aha okej. Grejen är den att skulle jag ta mina till HM så tar de kläder som man kan kalla typiska pojkkläder. Och det kan de väl ha. Men det är nog mer jag som tycker det är kul att blanda upp lite med olika färger och mönster.
    Men varför vill min 5åring hellre ha typiska pojkkläder när jag inte alls försöker styra det så? Är inte det då att han ser vad andra har?

    Vi får nog flytta till Umeå och låta dem leka med era pojkar ;)

    Jag har ganska nyss hittat din blogg. Jag tycker det är trevlig.

    /Kakan

    SvaraRadera
  13. Åh.. Det här funderar jag mycket på. Jag tänker att "när jag skaffar barn så ska jag göra allt för att de ska få bli vilka de själva vill bli". Och då tänker jag mycket på just kläder och på just den situationen du beskriver: vad fan gör man när någon kommer och raserar ungens bild av vad som är fint och roligt och ersätter det med en bild av att det finns kläder som är rätt och kläder som är fel och skamliga?
    Hoppas att din Sockertopp inte funderade så mycket på det där och fortsatte tycka att det var kul att ha på sig sina fina kläder.

    SvaraRadera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...