Kan bli plågsamt

Om en liten stund ska jag hämta upp min svärmor på väg in till stan där vi ska kolla på Svinalängorna. Något säger mig att jag kommer att grina ihjäl mig av igenkänningen.

In your face

Är det inte Facebookvänner som hetsar i statusrader är det morgontidningen. Pust!

Länkkärlek

Men shit, vad jag gillar Rebecka Åhlund och hennes blogg! Välformulerat om allt från vardag till politik och annat livsviktigt. Hon är grym! Så klicka in er där nu bums. Ni lär inte bli besvikna!

DAGENS

Nu var det väldigt längesedan sist jag fyllde i en dagenslista, närmare bestämt fem månader sedan. Det är alltså dags att damma av listan som jag brukade ta till när det stod stilla i blogginspirationshjärnan:

DAGENS VILL HA: Madonna-armar.
DAGENS KLÄDSEL: ett par blåa 501:or, en svart fladdrig klänning och en svart kofta med kringelkrokigt mönster på bröstet, båda från Monki. När jag gick ut slet jag på mig min Östermalmstantjacka från Brooks brothers och ett par svarta kängor från Whyred.
DAGENS SMINK: concealer, mineralpuder och rouge i en salig blandning. Mascara och rött läppstift. 
DAGENS FRISYR: först uppsatt, sen utsläppt.
DAGENS HÄNDELSE: jag blev lovad att få byta en julklappsbok fastän det var 20 dagar sedan garantin för öppet köp gick ut. Det kallar jag service!
DAGENS LÅT: Man får göra det bästa av allt, Britta Persson tolkar Sonja Åkessons poesi.
DAGENS PLANER: när vi fått hem det utlånade barnet ska vi äta en ruggigt god middag. Sedan hoppas jag att bubblet är på kylning!
DAGENS SAKNAD: lust att träna.
DAGENS DUMMASTE: jag blir så himla stressad varje gång jag ser mina Facebookvänner "checka in" på olika gym. Jag kanske borde ta och skaffa mig en iPhone så att jag också kan checka in? Det kanske blir roligare att träna då? En annan dum sak är att den inbyggda kameran i min dator verkar tycka att den gjort sitt, vilket är väldigt konstigt med tanke på att jag köpte ny dator för knappt ett år sedan.
DAGENS SJUKA: jag har smygont i bihålorna.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: Lil'Bro blev så glad att han inte kunde hantera alla känslor när jag berättade att han skulle få vara själv hos farmor och farfar.
DAGENS FAVORIT: sängen som jag har spenderat större delen av dagen i.
DAGENS KÖP: en vit orkidé med ovanligt många knoppar, lite mat och Mikael Nyqvists När barnet lagt sig på rea.
DAGENS HUMÖR: lördagsnöjd.
DAGENS ORD: tack.

Men så himla grejt

Från att ha varit fullständigt uppslukad av vardagen ligger jag i sängen och dricker kaffe och läser bloggar med radiobrus som bakgrundsljud. Fast bäst av allt är nog att de andra inte verkar ha något intresse av att störa mig så jag kan nog ligga kvar fram till lunch!

1600-talssläkten är värst

Under 1600-talet rekryterade Gustaf II Adolf en ilsken tysk till sin stab. Joakim von Holtz, som mannen hette, var en grym mästersmed. I går fick jag veta att den här smeden, vi kan kalla honom Jocke för enkelhetens skull, är min släkting.

Här har vi en snubbe som dömts för att i ett bråk kastat sten på överheten, men eftersom han var en av de smeder som den dåvarande kungen lockat med hem till Sverige fick han ett mildare straff. Jocke fick därför bara 40 daler silvermynt i böter.
"Man kan förmoda att denne tyske mästersmed var en person med häftigt lynne", står det i rullarna. 

Allting faller på plats. Mitt humör har jag ärvt av Jocke och utseendet av vallonerna Subille och Hubert som kom hit från Belgien. Min morsa och farsa har förstås inget med saken att göra, det blir roligare så här.

Länkkärlek

Nu ska ni få ett himla bra bloggtips av mig! Det finns bloggar och så finns det snygga bloggar. manna från brooklyn hör till den senare sorten, den är snygg i all sin enkelhet.

Suddiga vardagspixlar

Sedan jag slutade impulsköpa kläder har snittblommor blivit min nya last.

Vi snurrade matbordet 90° och fick mer yta att röra oss på.

Vissa hävdar bestämt att Lil'Bro är extremt lik sin farsa, men jag tycker nog att han är rätt lik mig också:

Ersbodastyle in the 80's.

Ett totalt djävla mörker

Den där förlamande tröttheten har svept in över vårt hem. Den man drabbas av när jobb, logistik, sömn och mat är det enda man hinner/orkar fokusera på. Jag har hällt i mig kaffe innan jag åkt hem från jobbet för att inte somna på soffan när ungarna kollar på Bolibompa och lagt mig vid tiosnåret.
"Näe... Om man kanske skulle ta och lägga sig."
"Det låter som en bra idé."
Zzz..

Det är sådana här gånger det sociala livet, både i verkligheten och online, får stå tillbaka. Prata med sin snubbe om annat än barn och hushåll? Det vore onekligen väldigt trevligt, men jag orkar inte. Träffa kompisar? Det var längesedan, men... Vill dom träffa ett spöke? Läsa en bok eller åtminstone en tidning? Då sover jag hellre. Blogga? Vad skulle jag i så fall skriva om? Osv. Osv.

Jag var inte bara lite naiv när jag trodde att det skulle räcka med en resa till soliga Florida för så fort man är hemma igen drar mörkret ner en, men i morse hände något. Efter en lång vargavinter landade en vattendroppe på min kind när jag låste ytterdörren och plötsligt kändes allt lite lättare. 
"Jag ser ljuset... Jag ser ljuset."

Tänk vad ett par ynka plusgrader kan göra.
Och snart är det helg!

Kvällens citat

"Eftersom jag inte fick någon semla kan jag lika gärna gå och lägga mig nu."

Uppdatering

Gissa vem som kom igång efter att ha publicerat blogginlägget Ungefär som ett djävla Mount Everest att bestiga? Ännu en gång fungerade det gamla knepet att skriva om något helt annat när jag kört fast.

Ungefär som ett djävla Mount Everest att bestiga

Av någon oförklarlig anledning kom jag av mig i en text som jag håller på att skriva, vilket resulterade i att jag i över en timme suttit och stirrat på worddokumentet utan framgång. Har jag väl skrivit något har jag raskt delitat "skiten". Sådant här händer mig med jämna mellanrum, särskilt dagarna innan en deadline. Oftast räcker det med att jag skriver något annat, för att komma igång och skaka bort prestationsångesten, så nu skriver jag bara.

Skrivandet har väl egentligen aldrig kommit lätt för mig, det känns oftast krystat men än har jag inte gett upp. För det måste ju finnas en anledning till att jag får återkommande skrivuppdrag? Sanningen är den att jag ofta kommer på mig själv att gömma mig bakom att jag framför allt är radiojournalist, och numera tevereporter, och behöver därför inte skriva lika bra som en skribent, men samtidigt vill jag ju hålla igång skrivandet så det är en dålig ursäkt. Egentligen skulle jag behöva skriva mer än vad jag gör i dag, men jag törs inte riktigt ta steget fullt ut. Vem skulle vilja ha mig? En skrivkrampande skribent nej, det duger ju inte.

Det är något med det skrivna ordet som får mig att bli helt stum och det stör mig. När jag har andra verktyg, som kamera eller bandspelare, känner jag mig fri men så fort jag ska sätta mig ner och skriva dyker den där illvilliga skrivkrampen upp och bara "in your face." Så oerhört plågsamt, både fysiskt och psykiskt.

Suddiga vardagspixlar

Jag hade tänkt jobba hemifrån i dag, men det satte Lil'Bro stopp för.
"Leka mej nu", krävde han. 

Så nu måste jag göra det i kväll i stället.

Lyxproblem

Känslan när ens väska går sönder och innehållet slungas ut i snöslasket unnar jag ingen. Att sedan, när väskan är ihoplappad, försöka köpa kaffe utan täckning på kortet... Nej, det unnar jag ingen heller.

Svarabaramedettord

Jag hittade en bloggenkät hos Cecilia, som bloggar på ELLER KANSKE INTE:

1. Var är din mobiltelefon? Borta.
2. Var är din andra hälft? Bredvid.
3. Ditt hår? Kortare.
4. Din mamma? Levande.
5. Din pappa? Död.
6. Det bästa du vet? Närhet.
7. Din dröm i natt? Het.
8. Din dröm/ditt mål? Framåt.
9. Rummet du är i? Sovrummet.
10. Din hobby? Bloggar.
11. Din skräck? Cancer.
12. Var vill du vara om sex år? Där.  
13. Var var du igår kväll? Hemma.
14. Vad är du inte? Omöjlig.
15. En sak du önskar dig? Tid.
16. Var du växte upp? Umeå.
17. Det senaste du gjorde? Åt.
18. Dina kläder? Tjusiga.
19. Din tv? Av.
20. Ditt/dina husdjur? Inget.
21. Din dator? Okej.
22. Ditt humör? Tillfreds.
23. Saknar någon? Ja.
24. Din bil? Stor.
25. Något du inte har på dig? Strumpor.
26. Favoritaffär? Mataffären.
27. Din sommar? Varm.
28. Älskar någon? Oja!
29. Favoritfärg? Svart.
30. När skrattade du senast? Nyss.
31. När grät du senast? Måndag.

Tackkkort

Jag blev så himla peppad när jag läste vad Hanna hade skrivit om mig "Alexandra bakom ”Försök att inte se så snygg ut” är väldigt bra på länkkärlek. Jag tycker jättemycket om hennes blogg, hon verkar klok, smart och stark." Tack Hanna!

Suddiga vardagspixlar

Min snubbe började prata om att vi borde skotta bort det nästan 1,5 meter tjocka snötäcket på baksidan. Då insåg jag hur mycket jag längtar efter sommaren. Det hade varit mycket skönare att sitta i en solstol på baksidan i stället för att frysa fötterna av sig medan man försöker undvika fjolårets snökaos.

Har man lovat så har man

Så var det klippt

Så hur gick det för bloggaren som funderade på att klippa sig? Jo, hon tog med sig bilden till frisörsalongen och gick därifrån med nästan 15 centimeter kortare hår. Nu är hon fast övertygad om att de bästa besluten tas spontant och gärna i lätt vredesmod. Shit vad snygg hon är! Naturligtvis ska hennes bloggläsare få se en bild men först måste hon jobba.

Rent hypotetiskt

Tänk dig att du läste en schysst blogg som skrevs av en kvinna med en Ronja Rövardotter-frisyr. Tänk dig att samma bloggare tar med sig bilden ovan till frisören en tidig morgon.
"Klipp av skiten. Så här", säger hon och peka på bilden.

Tror du att bloggaren kommer att ångra sig? Hon ska alltså inte börja röka, bara klippa sig så att hon slipper borsta håret i en halvtimme varje gång hon duschat.

Betala för att blogga

Jag har precis betalat 6,25 dollar för att få blogga med bilder.

Suddiga vardagspixlar

Jag hittade ett par roliga örhängen på en märklig antikbutik på paradisön. Dom är säkert så oäkta som det bara går att bli, men jag gillar klockan och blingblinget.

"Kan du jobba då", var det någon som sa.
"Går det bra om jag åker till Paris då", undrade min snubbe.
"Är du hemma i mitten på februari", undrade en polare.
Dags att skaffa en almanacka, konstaterade jag.
Kom an bara 2011, jag är redo!

Det mintgröna nagellacket.

Jag skulle gärna slänga bort de ihoptorkade tulpanerna men först måste någon av oss tömma sopkorgen.

Suddiga bröllopspixlar

Vi var bjudna på ett strandbröllop i Amerikatt.

Snubbarna i min familj var toksnygga!

Ett stenkast bort gifte sig ett annat par som hade slagit på stora trumman.

Dagen till ära matchade jag rött med rosa. Ringen, som dessvärre är suddig precis som resten av bilden, är ett outletfynd för tio dollar.

Men gäsp!

Egentligen är det inte så konstigt att jag tycker att "Försök att inte se så snygg ut", mitt skötebarn, har blivit hemskt ointressant. Sista tiden har jag bloggat om tulpaner, chockrosa strumpbyxor, julgardiner, lyxproblem, detoxkurer och i kväll höll jag på att skriva ett inlägg om mitt mintgröna nagellack. Det finns så mycket annat, mycket viktigare, jag egentligen skulle vilja skriva om men vad gör man inte för att hålla sin blogg levande i en så kallad bloggsvacka?

Suddiga vardagspixlar

Jag kände mig rånad när jag såg att man kunde köpa tio tulpaner för 39 kronor på stormarknaden. Själv betalade jag 120 spänn för 20 blommor.

Jag vägrar vintern och kör all in på sommartema när tidningen jag skriver för med jämna mellanrum bjuder in till Vinterfest. Och ja, jag har naturligtvis chockrosa strumpbyxor under klänningen!

Morsa på gliiid

I kväll ska jag klä upp mig, dricka bjudchampange och äta snittar och skita i hur trött jag är.

Suddiga vardagspixlar

The jetlag från hell blir lättare att hantera när jag tittar på bilder från Amerikatt.

Jetlag, dag 2

Jag känner mig som en urvriden disktrasa. Det här är tusen gånger värre än när vi kom till Florida, då var jag bara lite trött. Nu känner jag mig illamående, har ont i varenda kroppsdel, huvudvärk och yrsel. Ungefär som en rejäl förkylning som vägrar ge med sig.

"en snopp med bananstånd"

Emma skrev "Vilka roliga öar utanför flygplansfönstret, ett uppochnedvänt hjärta eller kanske en päronrumpa åsså en snopp med bananstånd till höger!" Så jag vände på bilden:

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 95

Min snubbe stannade kvar i Tyskland när vi mellanlandade i München så jag är själv med två trötta, illamående, lättretade, matvägrande ungar som fortfarande går på Florida-tid. Själv känns det som om jag svävar någonstans över Atlanten. Hittills har det gått rätt bra, men så har vi ju bara varit vakna i 3,5 timme och snart måste jag iväg och handla. Som tur var kommer en kompis förbi för att vara barnvakt och senare hålla mig sällskap.

Lyxproblem

När vi kom hem i går kväll släppte jag tre proppfulla väskor på hallgolvet och nu undrar jag varför dom  inte packar upp sig själva? Dessutom undrar jag varför kylskåpet inte har fyllt sig själv med mat? Det finns lite frukost, tack vare Linda, men jag är hemskt sugen på fajitas som dryper av stark salsa.

Suddiga vardagspixlar

Väskorna var redan inpackade i bilen när vi vid femsnåret på morgonen lämnade den soliga ön i Florida.

Vi åkte från paradisön till Miami med bil och sedan flyg till Charlotte vidare till München och sen till Stockholm därifrån åkte vi hem till Gammume där kylan letar sig in under kläderna.

Det tog 1,5 dygn och kidsen gillade läget, vad annars?

Jag var däremot helt utslagen, och gillade inte läget, när vi väntade på det sista flyget på Arlanda, men nu är vi i alla fall hemma efter tre veckor på resande fot! Här väntade ett välstädat hem och en jetlag från hell.

Suddiga vardagspixlar

Vi har övat på att bo i kollektiv, när vi var som flest bodde 13 personer tillsammans. Det var en upplevelse!

Only in Amerikatt.

Vi drog till Sarasota, som enligt uppgift skulle vara pittoresk och en snudd på europeisk "och mycket kultur", var det någon som sa. När vi inte hittade det där pittoreska och europeiska gick vi på modemuseum (läs en outlet) i stället. Det var då jag drabbades av köpdjävulen efter tre månader som köpfri, vilket jag ska berätta om i ett annat blogginlägg.

Suddiga vardagspixlar

Det var fler än jag som njöt av solen.

Amen det var väl självaste...

I över ett år har jag varit på jakt efter en särskild Marie Antoinette-biografi, men ju längre tiden har gått desto mindre intresserat har jag letat. Så hamnade jag av en slump på Barnes and Nobel och hittade, till min stora glädje, en bok om drottningen, Antonia Frasers populära The Jurney. Precis den som jag INTE skulle köpa. Så jakten på Desmond Sewards Marie Antoinette fortsätter. Hojta om ni ser den!

Kafferelaterat

Det går inte med ord att beskriva kaffet i Amerikatt, men jag börjar undra om det ens är värt att kalla kaffe? En morgon, när vi åt frukost på ett populärt ställe på ön, fick jag till och med ont i tungan av kaffet jag drack. Däremot har jag upptäckt smaksatt kaffe t.ex. nötkaffe!!

Suddiga vardagspixlar

Vi bara "öhh...?" när öfolket sa att de frös (det var sol och 20 plusgrader).