torsdagen den 30:e juni 2011

Bloggen borta för en stund

När jag fick frågan "hörru, varför kommer man inte in på din blogg" satt jag och åt lunch på en brygga. Jag kollade "Försök att inte se så snygg ut" via mobilen och kunde konstatera att något var fel, antagligen med webbhotellet, men eftersom jag satt där jag satt kunde jag inte göra så mycket åt saken och fortsatte i stället äta, men nu är bloggen tillbaka igen så vi fortsätter som om inget har hänt.

onsdagen den 29:e juni 2011

Så frisyrchockar man


Jag bara gjorde det.

Suddiga vardagspixlar


Jag ställde tre alarm i går kväll för att försäkra mig om att jag inte skulle kunna försova mig, men det var onödigt för jag vaknade en kvart innan första alarmet skulle riva av. That's a first!

Den här timmen, mellan fyra och fem, är så sjukt avslappnande. Det blir aldrig stressigt, inte ens när jag plötsligt får lust att blogga lite.

Jag skulle tro att jag är en av de mest fåfänga radiojournalisterna i landet. Tror att det är en konsekvens av att jag jobbade med teve i nästan ett år.

tisdagen den 28:e juni 2011

Zzz..

Sov sött å dröm om mej!

Lyxproblem


Min springapp mejlar och påminner mig om att det var längesedan jag var ute sprang nu och undrar därför om jag "need a little motivation?" Är i en svacka, när det gäller träningen, just nu så mejlet kändes mer som börda än en pepphöjare.

Suddiga vardagspixlar


För en stund sedan traskade en mycket stolt soon to be sjuåring iväg till bilen i ett par ridstövlar. Han skulle till stallet och skorna har han fått ärva av min kusin! Kanske det bästa arvet hittills, åtminstone om man ska tro Sockertoppen som sa att han höll på att svimma av lycka när han såg att det låg två par skor och ett skoskydd i paketet.

För övrigt kan jag berätta att det är mycket intressant att observera hur Sockertoppen tas emot i en miljö som domineras av flickor. I vår första kontakt med ridsporten fick jag bland annat höra "men vad kul att han vill börja. Man blir alltid lika glad varje gång en pojke kommer, det händer ju inte så ofta om man säger så."

I dag fick jag dåligt samvete över att jag hade dåligt samvete över att kidsen inte hämtades hem från skola och föris innan fyrasnåret. What's wrong with me?

Ett blogginlägg skrapar på ytan

Nästan ingen av mina vänner bloggar, däremot uppdateras statusrader på Facebook flitigt så i teorin skulle jag kunna sköta mina sociala kontakter online. Inga spontana samtal, inga träffar eller middagar. Det skulle förstås bli väldigt tråkigt i längden, men det skulle gå.

Ja, vi underlättar för våra vänner när vi dagligen serverar berättelser om våra liv på nätet, men ibland kan jag känna att det finns vissa risker med det också. Vad ska vi prata om när vi träffas i det verkliga livet om vi redan skriver om det mesta på nätet? Å andra sidan kanske det gör att vi inte behöver fråga om det självklara utan kan gå på följdfrågorna direkt? Ett blogginlägg skrapar ju oftast bara på ytan.

Fast ibland kan jag, som bloggar dagligen, känna att jag upprepar mig, att det jag är på väg att berätta om redan finns att läsa här på "Försök att inte se så snygg ut".
"Jo, jag läste det på bloggen", får jag som svar och så var det liksom inget mer med det, men ibland finns det ju mer att säga.

Mörk som natten


Hittade den här bilden på mig själv på fejjan och bara "men shit, är jag sådär mörkhårig?" Det är visserligen en mörk bild, men ju äldre jag blir desto mörkare blir mitt hår och det var säkert 1,5 år sedan jag tonade mitt hår senast så det här måste vara min naturliga hårfärg. Jag har även fått lockigt hår. Inte jättelockigt, men tillräckligt för att ställa till det.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 146

Oj, vad svårt det var att vakna i dag. Det var först när min snubbe la sin hand på min höft och mumlade något om att jag skulle ha en bra dag som jag förstod att det irriterande ljudet var min väckarklocka.

Innan jag gick ner drog jag igen dörrarna till kidsens rum, men med tanke på deras nya sovmönster behövdes det antagligen inte. Jag vet inte om jag har berättat det men i samma veva som jag fick jobb på radion igen började Sockertoppen och Lil'Bro sova så länge att min man måste väcka dem för att hinna i tid till jobbet. Det är förstås inget jag märker av med tanke på att jag går upp i ottan, men det verkar sjukt lyxigt. Barn som sover till åtta måste ju vara varje förälders dröm!

Fast jag ska inte klaga. Lil'Bro som har väckt mig två, tre gånger i princip varje natt de senaste två åren har även börjat sova hela nätter. Han kommer inte ens nattvandrande längre, men ibland kan jag sakna hans lilla arm som han brukar kroka kring min hals på nätterna.

måndagen den 27:e juni 2011

Livet peakade när farsan dog

"Kanske är det så att barn som tidigt förlorat sina föräldrar får bråttom. Bråttom att leva och förverkliga sina drömmar", säger Underbaraclara i sitt sommarprogram i P1.

Vid 25 års ålder var jag tvåbarnsmorsa, gift sedan ett par år tillbaka med en hyvens snubbe, nyutbildad radiojournalist med jobb och radhusägare. Där stod jag, fylld av livet men något fattades. Knappt ett år tidigare hade min farsa, som levde hela sitt liv med beroendesjukdomen, hittats död på sitt  vardagsrumsgolv och han är fortfarande lika död som han var då och kommer att vara i morgon.

Jag tänker ofta på det Clara pratar om i sitt program, att ens förälders sjukdom och senare död sätter igång livet i en rasande fart. Det formar en och pushar på. Ibland kan jag till och med bli stressad av mig själv. Om jag har hunnit med allt det här redan nu, vad ska jag hitta på sen?!?

Med det skrivet tänker jag fortsätta lyssna på Underbaraclaras sommarsnack, som min urduktiga kollega har producerat! Jag har hört en hel del om det under dagen men har inte haft tid att lyssna förrän nu och jag gör det med dubbel glädje! Hurra för Clara! Hurra för min kollega! Sommar i P1 är stort!

Lyxproblem

Jag drabbades av insomnia i går kväll och kan konstatera att två timmars sömn är så brutalt fattigt att det ta mej tusan inte är klokt. Den enda trösten är att jag kan gå och lägga mig nu bums.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 145


"Mamma! Mamma!"
"Schh... Mamma har inte tid. Mamma måste stå här och se snygg ut nu", sa jag inte men man skulle lätt kunna tro att det var så.

Bild: från min svåger och svägerskas FANTASTISKA bröllopsfest.

söndagen den 26:e juni 2011

När verkligheten kom i kapp

Efter en sagolik helg ute i havsviken slog det mig att det är måndag i morgon och att jag börjar jobba klockan 05.00. Som tur är har jag tidernas roligaste jobb!!!

Självcensur på nätet

Både Alex och Hanna har bloggat om Malin Collins blogginlägg Den som är snyggast på nätet vinner? "Ni vet de där människorna vars bilder man har sett på Twitter, Facebook eller i någon blogg och sedan, när man ser dem på riktigt, inser man att person i fråga inte alls är så snygg som man hade trott, utan fullständigt medioker och med lite mer hull/sämre hållning/skevare tänder än vad man först trodde. En sådan person är jag", skriver Malin.

Jag har sedan länge accepterat hur jag ser ut, men visst händer det att jag blir förvånad när jag ser mig själv på fotografier som andra har tagit. Erfarenheten har visat att jag väldigt sällan blir snygg på nätet om jag själv inte har fått välja ut bilderna. Fast det är väl precis vad Malin vill komma fram till, alltså att vi själva sysslar med någon form av självcensur på nätet (men hellre det än att vara ful på fejjan). I så fall måste jag nog säga att jag är som snyggast på nätet om jag själv har knäppt av bilden. Har någon annan tagit den är det nog tvärtom, då är jag snyggare när alla nyanser kommer med IRL.

PS om det här hade varit en text på Twitter hade jag avslutat med #fåfäng.  DS

Suddiga vardagspixlar


Jag sov till halv ett i går så frukosten var bortplockad sedan länge när jag kom till köksbordet. 

Efter att jag hade ätit frukost där vid ettsnåret drog vi ut på en båttur. Lugnet på sjön drabbade oss alla.



Lördagskväll i ljuva Västerbotten!

En fiskmås har lagt två ägg i en eldtunna på gården. Varje gång vi går ut ur lillstugan flyger hon upp och skriker åt oss att hålla oss jävligt långt bort från hennes ungar, men efter ett dygn lugnade hon ner sig och verkade förstå att vi inte är fienden.

En vanlig syn i stugan.

När vi gick och la oss i går kväll hade dimman lagt sig som ett tjockt täcke över havsviken.

Skönt brygghäng på en söndag.

På väg hem efter en lyxig helg ute vid havet!

Suddiga vardagspixlar


Vi åkte båt i regnet till en annan havsvik där vi skulle fira midsommar med två andra barnfamiljer.

Sockertoppen fick hissa flaggan.

Jag fick en ny profilbild till Twitter och Facebook.

Vad kan man inte använda silvertejp till?


Vi var så sjukt nöjda med slutresultatet, men av någon besynnerlig anledning dansade vi aldrig runt den.

Sockertoppen pimpade lekstugan.

Jag fick låna min svärmors ursköna anorak. Visst har jag sagt att jag gillar orange?

En sjukt fin utsikt!

Sockertoppen ville inte att fiskarna skulle fastna på kroken så han lockade dit spiggarna för att sedan dra upp kroken och sedan använda håven. Det fungerade. Spiggfiske kallar han det.

Vi åt tills vi storknade och kunde konstatera att vi hade klarat oss rätt bra fast den äldre generationen, som brukar fixa midsommarfirandet, inte var med i år.

fredagen den 24:e juni 2011

Bloggcirkel i norr?


När jag träffade tre mäktiga bloggare , den fjärde kunde tyvärr inte komma, häromdagen pratade vi om en bloggcirkel. Jag kan inte släppa den tanken och hoppas verkligen att vi styr upp det.

Jag tänker att en bloggcirkel fungerar ungefär som en bokcirkel, men i stället för att man diskuterar en bok kan man ha ett tema inför varje träff där man pratar om allt från hur man får fler läsare, den hårfina gränsen mellan privat och personlig, fotografier och kommentarer m.m. Vad tror ni? Finns det ett intresse för det här? Skulle du vilja vara med?

Dessutom tänker jag att bloggcirkeln skulle ge bra bloggmaterial. Titta bara hos Annika som tog urtjusiga bilder i onsdags och precis som hon skriver var det som att kliva rakt in i Internet!


Bild: Annika Bäckström.

Viljan var god

Listan över grymma norrlänningar sprider sig och uppskattas av många! Jag har inte dubbelkollat att alla bor kvar i norr. Det har jag inte haft tid med. Nu får jag på fingrarna på grund av det av en anonym läsare. Jag tog nämligen bort producenten Nils Svennem Lundberg efter att en läsare uppmärksammat mig om att han bor i Stockholm och den anonyma skriver:
Okey A.M.O....i konsekvens med detta bör ju Frida Hyvönen (Paris), David Sandström (Stockholm?) och en del andra bort. Jag tror du får kolla lite mer då...om "bo kvar" är kriteriet.

Äsch... Jag som trodde att Frida Hyvönen bodde i Flarken och David Sandström i sitt hus på landet?!? Nåväl. Så fort jag får tid ska jag sätta mig och gå igenom listan, men du får gärna hojta till om du ser någon på listan som flyttat nedanför Dalälven!

torsdagen den 23:e juni 2011

Lyxproblem

Jag somnade vid sjusnåret i kväll och vaknade två timmar senare. Det var dumt för jag ska ju upp halv sex i morgon bitti.

3 x länkkärlek

1. På tal om Frida Gro som skrev ett blogginlägg om Nittileaks läste en av programledarna texten!
2. I förbifarten outade bästa Katta Kvack att hon är på smällen! Stort grattis!
3. Bloggen Const är den senaste i min länklista! Kolla in den snarast om du inte har gjort det än!

Suddiga vardagspixlar


Här är örhängena som Karin gav mig i går! Tack än en gång!

Nappkungen!

Midsommar är räddad! Solen kanske inte är med oss men vi har i alla fall sex liter jordgubbar!

DAGENS


DAGENS VILL HA: jag kräver inte mycket mer än lite uppehåll och sol i morgon.
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, byxdress, jeansjacka och röda träskor.
DAGENS SMINK: mascara.
DAGENS FRISYR: uppsatt för att dölja hur skitigt det är.
DAGENS HÄNDELSE: jag kände mig, för första gången, avslappnad bakom reglarna i studion. En sjukt skön känsla, för man blir rätt utmattad av stressen att göra fel.
DAGENS LÅT: Om sanningen ska fram (vill du ligga med mig?)
DAGENS PLANER: tanka och hämta hem kidsen.
DAGENS SAKNAD: alltså det är ju ruggigt trist att prata väder, jag vet, men jag kan inte låta bli att tycka att det här suger. Vart tog sommaren vägen? Va? Va? Va?
DAGENS DUMMASTE: jag trodde att jag var smart som drog till matvaruaffären direkt efter jobbet, men tydligen var det fler som tänkte som mig. Jisses vad trångt det var. Jag gav upp till slut och köpte bara det absolut nödvändigaste, alltså sex paket jordgubbar, vispgrädde, västerbottensost och tunnbröd.
DAGENS SJUKA: min stela nacke.  
DAGENS DROG: adrenalinkicken just innan sändningen drar igång.
DAGENS ROLIGASTE: jag fick ett mejl från en lyssnare som tycker att jag är rolig.
DAGENS FAVORIT: min kollega som också hade varit på mataffären och skrev "Jag såg dig på håll. Du såg sval, cool och samlad ut. Inte som all vi andra." Jag tar det som en komplimang.
DAGENS KÖP: jag har för första gången på många år kunnat köpa en behå hos den svenska klädjätten. Den kostade 50 spänn, vilket man kan jämföra med vad jag vanligtvis betalar för behåar, alltså närmare 600 spänn.
DAGENS HUMÖR: jorå!
DAGENS ORD: ligga

I was here


Om någon hade sagt till mig att jag skulle sitta vaken och dricka kaffe klockan 04.20 var och varannan dag skulle mina ben nog ha blivit dallriga som brylépudding. Jag har ju alltid sett mig själv som en kvällsmänniska, men här sitter jag. Vaken, pigg och som en av få radiojournalister nysminkad.

Det enda som går att klaga på är tystnaden, den är så total och nästan lite kuslig. Jag fixar inte riktigt det den här tiden på dygnet och trycker fort in mina hörlurar i öronen. Vanligtvis lyssnar jag på Vaken med P3 & P4 och imponeras av att de orkar vara vakna och ändå låta peppade, men den här morgonen lyssnar jag på Beyoncés 4. Den där kvinnan, ge mig hälften av hennes driv och jag skulle äga Sverige inom kort.

onsdagen den 22:e juni 2011

Suddiga vardagspixlar


Som du ser har jag lite svårt att hänga med i flödet på Twitter.

Jag, Mina Bestyr-Teres och Karins konstgrepp är på väg till en uteservering. På vägen dit slöt Annika upp! Tyvärr kunde inte den här sköna bönan komma, men vi ses en annan gång. Det blev i alla fall en sjukt trevlig kväll och som grädde på glassen fick jag ett par urfina örhängen av Karin, som hade läst det här blogginlägget! Och jag tycker verkligen att vi ska satsa på det där med en bloggcirkel här i ljuva Västerbotten!

Jessi använde inget nytt


Min svåger skickade länken till klippet med Jessi Arrington. Först blev jag peppad, men efter att ha tittat på det en andra gång blev jag fundersam. Det börjar bra, men sedan avslutade hon med att säga att det finns en ny outfit runt hörnet som väntar på henne "if I put a little love in my heart and look."

Det är förstås aldrig fel att se över sitt konsumtionsmönster för det är ruggigt lätt att fastna i det gamla beteendet som gör att man köper nytt när det gamla känns tråkigt. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att Jessi kanske hade haft mer att vinna på att använda det hon redan har, alltså att ge de gamla paltorna nytt värde i sann Klädutmaningen 2.0.-anda.

Grundidéen med Klädutmaningen, som är bra för miljön, plånboken och den egna kreativiteten:
1. Inte köpa något nytt (läs köpstopp).
2. Gräva sig djupare in i garderoben.
3. Använda alla kläder minst en gång.
4. Undvika de nyköpa kläderna.
5. Om man absolut behöver något nytt ska man först se om man kan låna, byta eller köpa begagnat.

"What happens in Norrland stays in Norrland"

Listan över grymma norrlänningar växer hela tiden och det finns inga gränser för hur lång den kan bli så fortsätt tipsa om folk i norr som du vill uppmärksamma!

tisdagen den 21:e juni 2011

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 144

"Man ska vara glad över sig själv", sa Sockertoppen plötsligt när vi var på väg hem från stallet i kväll.
"Det var klokt sagt", sa jag och blödig som jag är var jag tvungen att bita mig i läppen för att inte börja lipa. "Är du det, glad över dig själv?"
"Ja, det är jag fast jag skulle kunna vara en häst om jag var tvungen att vara ett djur."

Suddiga vardagspixlar


Vår fina ridkille som går en djurskötarkurs i sommar för att inte längta ihjäl sig efter ridskolan som drar igång först i höst.

Vi läste Sarah Sheppards Varning för köttgänget innan läggdags. En sjukt bra bok som borde stå i varje unges bokhylla!

Länkkärlek


Frida Gro har skrivit ett sjukt bra blogginlägg om teveprogrammet Nittileaks med Filip & Fredrik som programledare.
"I början av serien skrattade jag med. Boxade i luften, ropade höhöhö och slog mig på knäna. Sen blev jag tyst. För faktum är att jag inte ÄR MED DEM. Jag finns inte."

"Jag är med! I accept the challenge", skriver Karin som har hakat på Klädutmaningen 2.0. Det ska bli sjukt kul att följa henne!

Prisad vare väckarklockan

Till skillnad från i fredags var jag och väckarklockan överens den här morgonen. Stressen över att jag kanske hade försovit mig igen väckte mig visserligen två gånger i natt, men det är ju egentligen inte mer än vanligt för en småbarnsförälder. Så när det första alarmet väckte mig vid tjugo över fyra var jag redo att starta den här lätt molniga tisdagen.

Gomorron!

måndagen den 20:e juni 2011

3

Jag har precis ställt tre väckarklockor för att inte upprepa fredagens drama. Dessutom testade jag att allt fungerar som det ska så det finns goda förutsättningar för att jag ska kunna sova gott i natt.

Länkkärlek


Ta mej tusan! Bloggaren Matilda, som hakade på Klädutmaningen 2.0., har sparat har sparat ihop 15 000 pix på att sluta shoppa. Bra jobbat!

Lyckas och lyckas

Apropå GRYMMA NORRLÄNNINGAR, som växer hela tiden, skrev en anonym person "Jag bara undrar...Vad innebär det att man kan bo kvar och ÄNDÅ lyckas..? Och vad innebär det att LYCKAS? Jag bor kvar, jag trivs i norr, jag är en norrbottning och vill inte flytta härifrån..MEN jag jobbar som lärare...Har jag misslyckats??"

Svar: jag tänker att det handlar om att kämpa för att nå sina mål utan att känna att man måste flytta söderut för att lyckas. Sedan spelar det egentligen inte så stor roll vad man jobbar med. Däremot kan jag förstå att folk tipsat mig om personer som lyckats i branscher som vanligtvis styrs från storstan eller om folk som gjort något särskilt du vet, sådär utöver det vanliga. Men i grund och botten handlar det ju om att våga satsa på livet här i norr!

Suddiga vardagspixlar


Hittills har Sockertoppens utrustning, alltså fotbollsskor, benskydd, träningskläder och vinddressen kostat tio gånger så mycket som avgiften till fotbollsklubben. Nu får han inte växa mer i år.

Ibland funderar jag på om det kanske är dags att ta nappfighten. Med ett annat barn hade jag inte tvekat, men Lil'Bro lär inte ge upp den så lätt.

Inget guld i mund på morron

Ganska precis tjugo minuter över fem vaknade jag av tystnaden i sovrummet och förstod vad som hade hänt – jag hade försovit mig. Hur det gick till vet jag inte, men jag har fortfarande inte tagit igen mig trots helgens festligheter.
"Men nu oroar jag mig mest för hur du ska kunna sova", sa min förstående chef.

Hennes oro var befogad. Jag brukar inte försova mig, kan inte ens minnas när det hände innan i fredags, och har därför sovit så sjukt dåligt i natt. Drömt mardrömmar om att väckarklockan i min mobil med flit stänger av sig själv och att det blir tyst i radion, vilket är konsekvensen om jag försover mig.

Sändningen startade som vanligt tio minuter över sex i fredags morse. Bakom reglarna satt jag med något jagat i blicken och mascararester långt ner på kinderna. Jag hade rafsat med mig en finklänning från garderoben och på fötterna hade jag ett par trasiga skor. Tyvärr hann jag aldrig i kapp och kände mig därför rätt missnöjd när jag klev ur studion 2,5 timme senare. Jag är visserligen min största kritiker, men det lät inte bra i fredags.

För att slippa våndas och sova oroligt tills jag vågar lita på mig själv igen har jag bestämt mig för att köpa en klassisk väckarklocka som går på batteri, en som man inte kan stänga av ljudet på.

söndagen den 19:e juni 2011

Suddiga vardagspixlar


Vi drog till storstan i fredags, men den här gången var Stockholm inte så stort för vi höll mest till på Djurgården där jag passade på att förbanna den som låter Lindgården förfalla.

Vi var i storstan för att gå på en bröllopsfest som var så hemlig att inte ens brudparet hade en susning om vart vi skulle, men en liten fågel hade viskat i vårt öra att vi skulle bo nära festen om vi bokade in oss på Hasselbacken. Sagt och gjort.

På hotellets baksida fanns en sandlåda där vi lekte en del...

... eller rättare sagt kidsen lekte. Själv satt jag mest och funderade på om jag kunde ha mina svarta träskor på festen eller om jag skulle tvinga på mig finskorna!?! Det slutade med att jag tog med mig båda två till festen.

På lördagen drog jag på mig min fina batikklänning och Sockertoppen piffade till sig rejält:

Så sjukt stilig unge!

Det byttes ringar på Berns och sedan åkte vi spårvagn ut till Cirkus på Djurgården där festen hölls. Jag höll ett tal där jag konstaterade att det känns bra att jag äntligen fått en svägerska i Sverige!

Sockertoppen och Lil'Bro skötte sig exemplariskt!

Under kvällen hann Lil'Bro, familjens showare, dansa på bardisken, visa upp sina senaste danssteg, sjunga med orkesten, spontanskåla med de andra gästerna och så blev han upp över öronen förtjust i en tolv år äldre tjej. Man skulle kunna säga att han ägde festen fram till elvasnåret när hans föräldrar stoppade i säng honom.

Sockertoppen hade också svinkul och det märktes i morse. Vi hade en trött men sjukt nöjd unge vid frukostbordet där vid halv elvasnåret!

Vi såg Skansen från vårt fönster men eftersom min kära vän inte jobbade orkade vi inte gå dit.

Innan vi åkte hem köpte Sockertoppen realego på NKs leksaksavdelning, vilket han vill göra varje sommar (fråga mig inte varför), och så hann vi med en brunch med tjocka släkten!

Sedan körde vi hem till Umä och när vi svängde in på vår gata berömde jag kidsen. Inte ens en enda gång har det varit gnälligt i bilen. Snacka om resvänliga ungar!

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...