Hej,
sista helgen i september ser den stora starka älven skönt lugn ut.
Fridens liljor,
Alexandra
fredagen den 30:e september 2011
Vykort från ljuva Västerbotten
Hej,
sista helgen i september ser den stora starka älven skönt lugn ut.
Fridens liljor,
Alexandra
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 189
Ett av de svåraste beslut vi har tagit som föräldrar är att byta skola, men nu när vi har det bakom oss kan jag säga att det också var det bästa beslutet vi har tagit.
För mig var det självklart att våra barn ska gå i en montessoriskola. Jag har själv gjort det och när jag jämför mina år i montessorivärlden och den kommunala skolan är den förstnämnda överlägset bättre. Grundaren Maria Montessori (nej, nej inte Montazami) vill att man ska anpassa utbildningen så att den passar varje enskild individ. Eleverna ska själv söka kunskap och när det fungerar som det ska blir det så himla bra. Man blir liksom inte förvånad när man hör att Googles grundare är f.d. montessorielever.
Men på den Montessoriskola som vi plockade vårt barn ifrån i våras upplevde vi snarare att eleverna skulle ställa sig i ledet. Det fanns ingen tid för lek under skoltid utan barnen skulle arbeta från tidig morgon till eftermiddagen och det gällde förstås också 6-åringarna. Fixade man inte var det ett problem som måste lösas, men inte med lek utan med mer krav. När vi lämnade vår unge där förra hösten var han sugen på att lära, herregud vi talar om Sockertoppen liksom, men under hösten försvann lusten och plötsligt hade vi ett barn som kände sig dålig och varje morgon var en ständig kamp.
"Jag vill inte gå i skolan."
Vi flaggade tidigt för det här, men läraren tog det inte på allvar och sa att allt var i sin ordning. Hon var helt oförmögen att möta honom där han var, utifrån hans behov precis som en montessorilärare ska göra. Först när jag frågade ägaren om hon inte ville ha kvar sina elever hände något, men förändringen vi blev lovade kom aldrig och vårt förtroende för skolan kördes i botten.
Efter ett fantastiskt arbete på den nya skolan ser vi vår glada unge igen. Det återstår fortfarande en hel del arbete, men tillsammans med lärarna på den nya skolan har vi fått tillbaka honom. Han den där kloka, empatiska, ödmjuka, smarta ungen som tror på sig själv.
Ibland tänker jag att vi på något sätt borde kontakta den gamla skolan och berätta vilket arbete hans nya lärare har gjort för att få tillbaka hans skollust. Hur lärare och rektorer tog det på största allvar och att de sakta men säkert har fått honom att vilja lära sig igen. Det handlar inte om att prestera utan om att lära sig och att det kan vara kul. Precis som det ska vara.
"men klart du ska skriva ett brev ! kanske får det ngn att tänka till även om det blir i grevens tid", skrev en mamma som också är missnöjd med den skolan.
Jag vet, jag borde, men just nu orkar jag orkar faktiskt inte ta den striden.
För mig var det självklart att våra barn ska gå i en montessoriskola. Jag har själv gjort det och när jag jämför mina år i montessorivärlden och den kommunala skolan är den förstnämnda överlägset bättre. Grundaren Maria Montessori (nej, nej inte Montazami) vill att man ska anpassa utbildningen så att den passar varje enskild individ. Eleverna ska själv söka kunskap och när det fungerar som det ska blir det så himla bra. Man blir liksom inte förvånad när man hör att Googles grundare är f.d. montessorielever.
Men på den Montessoriskola som vi plockade vårt barn ifrån i våras upplevde vi snarare att eleverna skulle ställa sig i ledet. Det fanns ingen tid för lek under skoltid utan barnen skulle arbeta från tidig morgon till eftermiddagen och det gällde förstås också 6-åringarna. Fixade man inte var det ett problem som måste lösas, men inte med lek utan med mer krav. När vi lämnade vår unge där förra hösten var han sugen på att lära, herregud vi talar om Sockertoppen liksom, men under hösten försvann lusten och plötsligt hade vi ett barn som kände sig dålig och varje morgon var en ständig kamp.
"Jag vill inte gå i skolan."
Vi flaggade tidigt för det här, men läraren tog det inte på allvar och sa att allt var i sin ordning. Hon var helt oförmögen att möta honom där han var, utifrån hans behov precis som en montessorilärare ska göra. Först när jag frågade ägaren om hon inte ville ha kvar sina elever hände något, men förändringen vi blev lovade kom aldrig och vårt förtroende för skolan kördes i botten.
Efter ett fantastiskt arbete på den nya skolan ser vi vår glada unge igen. Det återstår fortfarande en hel del arbete, men tillsammans med lärarna på den nya skolan har vi fått tillbaka honom. Han den där kloka, empatiska, ödmjuka, smarta ungen som tror på sig själv.
Ibland tänker jag att vi på något sätt borde kontakta den gamla skolan och berätta vilket arbete hans nya lärare har gjort för att få tillbaka hans skollust. Hur lärare och rektorer tog det på största allvar och att de sakta men säkert har fått honom att vilja lära sig igen. Det handlar inte om att prestera utan om att lära sig och att det kan vara kul. Precis som det ska vara.
"men klart du ska skriva ett brev ! kanske får det ngn att tänka till även om det blir i grevens tid", skrev en mamma som också är missnöjd med den skolan.
Jag vet, jag borde, men just nu orkar jag orkar faktiskt inte ta den striden.
torsdagen den 29:e september 2011
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 188
Ta mej tusan, nappkungen somnade utan napp!
DAGENS
DAGENS VILL HA: just nu vill jag bara veta varför vårt barn har så ont att han inte kan sova på nätterna. Jag vill inte att det ska vara fredag i morgon och att vi därför måste vänta på provsvaren tills på måndag eftermiddag. Jag vill veta NU. NU. NU.
DAGENS KLÄDSEL: underkläder, jeans och skjorta.
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: flottigt.
DAGENS HÄNDELSE: nappkungen lämnade sina nappjar till trollmor i skogen. Han ångrade sig rejält när han skulle lägga sig, men det blev inte så mycket drama som jag såg framför mig.
DAGENS LÅT: vi hittade ett gäng Star Wars-låtar på Spotify.
DAGENS PLANER: trots sjukstugan har vi all anledning att fira i dag! Min snubbe fyller år och i dag fick jag veta vad jag ska pyssla med nästa år!
DAGENS SAKNAD: en bekymmersfri tillvaro
DAGENS DUMMASTE: att läkaren inte hade något svar på varför ungen har så ont i ryggen.
DAGENS SJUKA: jag har haft en smygande huvudvärk hela dagen.
DAGENS DROG: kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: det var fint att se min snubbes reaktion när han öppnade presenten från mig, ett par ruggigt snygga skor! Han trodde nog att jag hade köpt en tröja, som vanligt, men se det hade jag inte.
DAGENS FAVORIT: min jobbdator som kan koppla upp sig mot min arbetsplats nätverk hemifrån mig. Sådant underlättar när man har tonvis med jobb att göra samtidigt som man har sjuka barn hemma.
DAGENS KÖP: inget.
DAGENS HUMÖR: bekymrad.
DAGENS ORD: trollmor!
Tackkort
"Försök att inte se så snygg ut. Den kan man läsa bara för namnets skull. Men, det gör jag inte. Alexandra Malmqvist Olsson från Umeå skriver intressant och reflekterar om allt från hennes familjeliv till konsumtion och feminism. Hon är smart. Läs", skriver Kjolstyget när hon länkar några av sina favoriter i bloggvärlden och jag tackar och bockar för det!
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 187
Nappkungen höll mig hårt i handen när vi gick ner till skogen i kväll för att ge alla hans nappar till trollmor och hennes stackars ungar som får nöja sig med att få sina svansar ihopbundna. Han gav bort napparna, en efter en, samtidigt som han sjöng på trollmors visa.
"Jaj äj stoj nju så jaj behövjär dom intje", ropade han rakt in i skogen och vi gick hem igen.
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 186
"Okej jag måste alltså bara bli arkitekt, bra på matte och få en sån där design-vad-det-nu-var. Sen kan jag jobba på lego", konstaterade Sockertoppen efter att han tvingat mig att läsa legotexten i Icon en andra gång.
onsdagen den 28:e september 2011
Sagt om mig på Twitter
"Denna morgon skulle alexmo_se & jag kunna illustrera en wikipediaartikel om radioutseende. Osminkade. Fleecejacka. Foppatofflor."
Suddiga vardagspixlar
Tänka sig! Affischerna som har legat ihoprullade ovanpå en garderob har plötsligt fått varsin ram. He va int illa och konstverket nedanför har Lil'Bro producerat.
När man talar om trollen. Titta vad som låg i brevlådan när jag kom hem i dag! Tack Konrad!
Stallhäng i dag! Det är så himla fint att dela ett intresse med sina barn!
Umeåtips!
Jag bara måste tipsa om att man kan ta med sig sina kids till stallet som vi hänger runt i för ponnyridning varje lördag i oktober! Kanske ses vi där?!?
För mer info klicka här.
Jag är inte man, men ändå nyfiken
Konrad bloggar om lanseringen av det sprillans nya magasinet Icon och hur redaktionen planerar inför nästa nummer mitt premiäryran.
"Och sakta men säkert börjar vår redaktionsvägg fyllas med färdiga sidor även denna gång. I går satt vi till elva. Det är en sån tid."
Det handlar om Bonniers senaste livsstilsmagasin för män, Icon. Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig efter att första numret ställdes ut i tidningsställen runt om i landet i går och för varje kommentar blir jag bara ännu mer sugen på att läsa trots att jag inte är tidningens målgrupp.
Jag har alltså inte hunnit få tag på någon tidning än. Som tur var är sjuka barn, sömnlösa nätter och tonvis med jobb en god ursäkt för att med gott samvete skjuta upp läsningen till lugnare tider!
Eftersom jag inte har läst tidningen än kan jag alltså inte säga något om den, men gör som Konrad uppmanar till i sitt blogginlägg och följ deras arbete på Twitter och Facebook. Bakom kulisserna-stuff från tidningsvärlden är alltid lika roligt!
Foto: en fräck stöld från Konrads blogg.
tisdagen den 27:e september 2011
Statusuppdatering
Vi köpte med oss hämtmat från den indiska restaurangen. Efter middagen hamnade hela familjen i soffan lyssnandes på Nationalteaterns Kåldolmar & kalsipper. Snart sover alla barnen och den här trötta morsan likaså.
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 185
Vi väcks mitt i natten av mardrömssvettiga, illamående barn som har ont och förväntas tänka klart. Det finns ingen annan som kommer att hjälpa till och man gör allt det där som måste göras utan att tänka. Trösta, ta tempen, fylla på med värktabletter. Proceduren sitter i ryggmärgen, men efter två nätter i rad med avbruten sömn plus tidiga morgonpass på jobbet börjar jag bli rätt mör i huvudet.
Jag blev väckt en sista gång för 45 minuter sedan och kände att det var lika bra att jag gick upp. Den avbrutna sömnen ger ändå ingenting och jag är van att gå upp den här tiden.
Nu sitter jag här och försöker skjuta bort det dåliga samvetet. Efter ett samtal med en sjuksköterska funderar jag på varför vi inte tog honom vårdcentralen redan i går? Ska jag verkligen åka till jobbet nu när vi måste ha koll på honom? Vid minsta lilla försämring ska vi åka in. Varför funderar jag ens på det här? Han har ju sin pappa hemma.
Vad jag egentligen ville få fram, förutom att vi har ett barn som det är riktigt synd om, är att man blir galen av att inte få sova. Man förstorar saker. Inte bara situationen utan också sin egen roll.
Mvh
Sleepless in Umeå
Jag blev väckt en sista gång för 45 minuter sedan och kände att det var lika bra att jag gick upp. Den avbrutna sömnen ger ändå ingenting och jag är van att gå upp den här tiden.
Nu sitter jag här och försöker skjuta bort det dåliga samvetet. Efter ett samtal med en sjuksköterska funderar jag på varför vi inte tog honom vårdcentralen redan i går? Ska jag verkligen åka till jobbet nu när vi måste ha koll på honom? Vid minsta lilla försämring ska vi åka in. Varför funderar jag ens på det här? Han har ju sin pappa hemma.
Vad jag egentligen ville få fram, förutom att vi har ett barn som det är riktigt synd om, är att man blir galen av att inte få sova. Man förstorar saker. Inte bara situationen utan också sin egen roll.
Mvh
Sleepless in Umeå
måndagen den 26:e september 2011
Sånt jag oroade mig över
När jag var liten oroade jag mig över att någon skulle tro att det där födelsemärket var en tredje bröstvårta. Jag minns att jag till och med vägrade ha på mig en klänning, som jag egentligen tyckte om, eftersom födelsemärket syntes för mycket.
söndagen den 25:e september 2011
Ett gott betyg
Då och då trillar det in nya människor på Klädutmaningen 2.0. Facebooksida. Med tanke på hur sällan den sidan uppdateras nuförtin måste det vara ett gott betyg!
Suddiga vardagspixlar
En glad en i bilen på väg till bästa utflykten. Baggböle-Klabböle tur och retur.
"Men shit, kolla älven!"
Det dånade om den stora starka älven i dag! Det är ovanligt högt vatten i älven pga allt regn som har öst ner den senaste tiden.
Vykort från ljuva Västerbotten
Hej!
Hoppas du har det lika bra som vi har det i dag!
Fridens liljor,
A.M.O.
Den där om att blicka tillbaka
Den 25 september 2010 var Lil'Bro sjuk och jag skrev "pax att inte vabba nästa vecka."
Utan mjölk i kaffet morgonen den 25 september 2009.
Länkkärlek
"Men hörru - det börjar ju likna Sanna Lundell/mvh en som med det menar komplimang och som redan hos SL blivit mângfaldigt och rejält häst-stall-ridningssugen!", skrev Fransyskan H och jag la genast till Sanna Lundells blogg i min länklista.
En annan blogg som jag nyligen lagt till i länklistan är Lyckoprickar. "Hästbloggen med alldeles för mycket barnsnack eller Familje/mammabloggen med på tok för mycket hästar", skriver Anna som bor här i ljuva Västerbotten med sin familj som består av man, två barn, hundar och två kallblodshästar.
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 184
"Jaj vill säja nått snällt till dej", sa Lil'Bro när vi fortfarande låg i sängen.
"Nämen... Vad fint. Vad vill du säga då?"
"Jaj gillar dej!"
"Åh... Jag gillar dej också!"
(Tystnad)
"Ska du säja nått snällt till mej nu?"
"Jag tycker att du är snäll och omtänksam!"
"Tack mamma!"
Så borde man starta varje morgon, alltså med att säga något riktigt snällt till varandra! Bra initiativ av Lil'Bro!
"Nämen... Vad fint. Vad vill du säga då?"
"Jaj gillar dej!"
"Åh... Jag gillar dej också!"
(Tystnad)
"Ska du säja nått snällt till mej nu?"
"Jag tycker att du är snäll och omtänksam!"
"Tack mamma!"
Så borde man starta varje morgon, alltså med att säga något riktigt snällt till varandra! Bra initiativ av Lil'Bro!
"Man ska inte få ångest. Man ska bli inspirerad"
Om nu Dagens Nyheter ska bli ännu mer konsumtionsinriktad är det förstås bra att de har Lisa Corneliusson med sig. Hon har nämligen tröttnat på modevärldens sunkiga ideal och plockar därför med sig Rodeos modemanifest till DN:
"Vi villspegla samhällets mångfald och utmana de ideal som känns begränsande. Vi ser det som en skyldighet att jobba mot en nyanserad modebild. Det betyder att vi har ett samvete."
Gott så!
Men jag undrar varför en morgontidning satsar ännu mer på konsumtion och yta? Nu pratar jag inte specifikt om DN Söndag och Lisa Corneliussons modesida, utan en känsla som växt sig starkare den senaste tiden. Ska man verkligen lyssna så mycket på sina läsare att ens tidning känns mer och mer ängslig?
Jag har på riktigt börjat fundera på att avsluta vår prenumeration. Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig att ha den udner helgen (då jag har tid att läsa) men då är den ju också som mest konsumtionsinriktad.
Undra hur många prenumeranter SvD kräver för att börja trycka sin tidning här uppe?!? För man vill ju ogärna läsa gårdagens nyheter efter middagen, så som det fungerar i dag.
lördagen den 24:e september 2011
Suddiga vardagspixlar
Taylor i The Real Housewives of Beverly hills krisar ur i teverutan. Det är mycket yta och pengar när fruarna från Bevvan är inblandade, men de hymlar inte med att de är sköra och frustrerade ibland. Våra svenska hemmafruarna bleknar i jämförelse med dessa kvinnor!
Mitt bland allt lego står Josef, Maria och de tre visemännen och stirrar på Jesusbarnet.
<3
Om det inte vore för att Sockertoppen började rida skulle jag missat så mycket här i livet. Som tack borde jag köpa en häst till oss när vi är mer stallvana om ett par år. Visst?
Man får nöja sig med en hundkudde om man har snåla föräldrar som vägrar att köpa en hund.
Länkkärlek
Min hatkärlek till tidningen mama vet inga gränser. Nu har Therese E skrivit om vuxna kvinnors Vecko Revyn och när jag väl tänker på saken så gillar jag den mer än jag ogillar den.
"kanske är jag bara en produkt av Mama och resten av det normerande livspusselstramsande som utgör dagens medieutbud, men att läsa Mama är för mig som att slå på radion och få in precis rätt frekvens. Min frekvens", skriver hon och vad hon menar med det kan du läsa här.
"Varsågod å sitt upp"
I dag gick det upp för mig hur mycket jag älskar att arbeta med kroppen. Det är så sjukt skönt att ta i, bli skitig och samarbeta med ett majestätiskt djur som hästen är. Efter tre timmar i stallet känner jag mig lika lugn som redig. Stallet är helt klart the place to be för såna som mig!
fredagen den 23:e september 2011
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 183
Vi var ju ett gäng bloggare som fick barn år 2008! Nu undrar jag om någon av er kan förklara vad som har hänt? När blev våra raringar så stora?
Lil'Bro hänger i ett gäng som tydligen ska ta över hela världen. Som tur var handlar det om ett par 3-åringar som är lika modiga som ömsinta så vi behöver inte oroa oss över en mörk och kall framtid.
Lyxproblem
Nackdelen med kort hår är att man måste klippa sig så ofta. Jag klippte mig senast för fyra, fem veckor sedan och nu måste jag till frisören igen.
Städerska! Mördare! Eh?
Du bara måste läsa Åsa Linderborg text efter att Expressens satt rubriken Städerskan mördade sina barn
Var snäll med dig själv
Mycket tyder på att killar har varit bättre på att framhäva sig själva. Kanske är det så fortfarande?!? Min bloggkollega Manny-Ken funderar vad det beror på i blogginlägget Om narcissismen i mediebranschen och en liten gnutta avundsjuka.
"Varför marknadsför vi oss inte stenhårt, utan att se oss över axeln och undra vad folk ska tycka? Why? Why? WHY?? Samtidigt känner jag, men orka, behöver jag verkligen söka den där yttre bekräftelsen som egentligen är så förödande", skriver hon och med vi menar hon kvinnorna.
Jag skulle vilja säga att det också kan vara förödande att bara stå där och vänta på att folk ska se det man gör. Den frustrationen kan äta upp en levande, det har jag varit med om.
"Men sa du att det var din idé då", frågade min snubbe när jag kom hem och kände mig överkörd.
"Nej..."
Det fick mig att börja lyfta fram mig själv på ett helt annat sätt en tidigare. Nu kanske jag låter självgod men jag ser till att få kredd för det jag gör när det behövs och hittills har det gett resultat, både på jobbfronten men också för egen del. Nu menar jag inte att man måste få bekräftelse jämt, men när man hela tiden måste titta framåt är det lätt att det hamnar i skymundan och glöms bort.
Jag tycker inte att det handlar om att hävda sig när man lyfter fram det man har gjort, utan det handlar snarare om att vara snäll mot sig själv.
"Att hävda sig själv är ju inte riktigt något man fått med modersmjölken om man säger så. Jag har nog tänkt att folk ser ändå, är man riktigt jävla bra så syns man, utan att behöva hävda sig. Och det är ju faktiskt också sant", skriver Manny-Ken och jag tänker att visst är det så, men det finns en stor risk att det glöms bort och vad gör man då?
"Varför marknadsför vi oss inte stenhårt, utan att se oss över axeln och undra vad folk ska tycka? Why? Why? WHY?? Samtidigt känner jag, men orka, behöver jag verkligen söka den där yttre bekräftelsen som egentligen är så förödande", skriver hon och med vi menar hon kvinnorna.
Jag skulle vilja säga att det också kan vara förödande att bara stå där och vänta på att folk ska se det man gör. Den frustrationen kan äta upp en levande, det har jag varit med om.
"Men sa du att det var din idé då", frågade min snubbe när jag kom hem och kände mig överkörd.
"Nej..."
Det fick mig att börja lyfta fram mig själv på ett helt annat sätt en tidigare. Nu kanske jag låter självgod men jag ser till att få kredd för det jag gör när det behövs och hittills har det gett resultat, både på jobbfronten men också för egen del. Nu menar jag inte att man måste få bekräftelse jämt, men när man hela tiden måste titta framåt är det lätt att det hamnar i skymundan och glöms bort.
Jag tycker inte att det handlar om att hävda sig när man lyfter fram det man har gjort, utan det handlar snarare om att vara snäll mot sig själv.
"Att hävda sig själv är ju inte riktigt något man fått med modersmjölken om man säger så. Jag har nog tänkt att folk ser ändå, är man riktigt jävla bra så syns man, utan att behöva hävda sig. Och det är ju faktiskt också sant", skriver Manny-Ken och jag tänker att visst är det så, men det finns en stor risk att det glöms bort och vad gör man då?
En helt vanlig dag
04:05 Väckarklockan ringer
05:00 Jobb
12:00 Sova
15:00 Hämta hem kidsen
17:00 Middag
17:30 Tevefritt
20:00 Båda barnen sover
21:30 God natt
05:00 Jobb
12:00 Sova
15:00 Hämta hem kidsen
17:00 Middag
17:30 Tevefritt
20:00 Båda barnen sover
21:30 God natt
torsdagen den 22:e september 2011
Länkkärlek
"Man får aldrig älska olika. Man får aldrig älska ett barn mer än ett annat barn. Aldrig. Nu äger de förstås exakt lika stor del av mitt hjärta. Men när H är sju år gammal kommer han ha ägt mitt hjärta i sju år. A som är sju år har ägt detsamma i tre år. Orättvisan i det. Den eviga skulden. Kommer jag någonsin bli av med den", skriver hon i det smärtsamma men ändå hoppfulla blogginlägget Om det förbjudna i att älska olika.
"Å klockan den är"
Vanligtvis har jag inga problem med att självutnämnda språkpoliser lägger sig i hur jag skriver eller pratar, men ibland händer det att folk är så övertygande att jag börjar tveka fastän jag innerst inne vet att jag har rätt. Det hände senast nu i veckan då jag med en liten oproblematisk formulering hade upprört.
"Vad är det här", frågade han och pekade på sin klocka.
"En klocka?"
"Ja, och vad är klockan?"
"Det ser jag inte härifrån."
"Men hur säger du när du berättar vad klockan är?"
"Nu förstår jag ingenting?"
Tydligen säger jag den är om klockan i stället för klockan är, något jag inte ens har reflekterat kring förrän jag hamnade den där diskussionen.
"Man kan inte säga klockan den är. Klockan är", sa han med betoning på är och hävdade att radiojournalister har ett ansvar att formulera sig rätt. För språkets skull.
Jag gillar när folk ger mig konstruktiv kritik. Hur ska man annars lära sig? Nu brukar jag mest på fingrarna för hur jag skriver. Här på bloggen anstränger jag mig, men annars skriver jag på talspråk. Det här var nog första gången klagade på hur jag pratar, men det var inte därför jag inte kunde släppa det där om klockan. Jag visste ju att jag hade rätt, men jag visste inte hur jag skulle bevisa det.
Så gissa om jag blev nöjd när språkvårdaren, som jag råkade gå förbi tidigare i dag, bekräftade det jag redan visste. Klart fan man kan säga den är om klockan. Hur kunde jag ens börja tvivla? Tävlingsmänniskan i mig ville leta reda snubben och bara "In your face", men i stället nöjde jag mig med att ha språkvårdaren på min sida. Det är inte alla gånger man har det!
"Vad är det här", frågade han och pekade på sin klocka.
"En klocka?"
"Ja, och vad är klockan?"
"Det ser jag inte härifrån."
"Men hur säger du när du berättar vad klockan är?"
"Nu förstår jag ingenting?"
Tydligen säger jag den är om klockan i stället för klockan är, något jag inte ens har reflekterat kring förrän jag hamnade den där diskussionen.
"Man kan inte säga klockan den är. Klockan är", sa han med betoning på är och hävdade att radiojournalister har ett ansvar att formulera sig rätt. För språkets skull.
Jag gillar när folk ger mig konstruktiv kritik. Hur ska man annars lära sig? Nu brukar jag mest på fingrarna för hur jag skriver. Här på bloggen anstränger jag mig, men annars skriver jag på talspråk. Det här var nog första gången klagade på hur jag pratar, men det var inte därför jag inte kunde släppa det där om klockan. Jag visste ju att jag hade rätt, men jag visste inte hur jag skulle bevisa det.
Så gissa om jag blev nöjd när språkvårdaren, som jag råkade gå förbi tidigare i dag, bekräftade det jag redan visste. Klart fan man kan säga den är om klockan. Hur kunde jag ens börja tvivla? Tävlingsmänniskan i mig ville leta reda snubben och bara "In your face", men i stället nöjde jag mig med att ha språkvårdaren på min sida. Det är inte alla gånger man har det!
Sånt jag blir glad av
"Hörru A.M.O.! Jag har läst dina ord i snart tre år och förstår inte varför jag aldrig kommenterat tidigare. Hur som helst: Vi känner inte varandra men du inspirerar mig på så ofantligt många sätt så ofantligt ofta. Tack tack tack! Tack för barntankar, hästbeslut och yrkespepp. Och för hårklipp, sorgkänslor och klädidéer. Tack för hela kittet. Och just det, apropå att ta hänsyn till andras integritet. Skriv så mycket eller lite du känner att du kan och vill. Du hittar nyckeln", skriver Kristin och blödig som jag är vill jag bara kasta mig runt hennes hals och ge henne en stor kram!
onsdagen den 21:e september 2011
Suddiga vardagspixlar
Vanligtvis sover jag max en timme när jag jobbat morgonpass, men i dag var jag helt slut och sov sammanlagt 2,5 timme. När jag vaknade var jag fortfarande lika trött.
Snacka om kroppsarbete!
Jag träffade en kär och saknad hemvändare i kväll. Det var himla fint och för en liten stund glömde jag till och med bort hur trött jag är.
"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 182
Varje onsdag drar vi på oss slitvänliga kläder, ridskor och drar till stallet. En välkomnande värld där man kan stänga ute vardagsstressen. Det är så sjukt skönt och varje gång vi åker därifrån har hästarna fyllt på våra energidepåer igen.
Det är fantastiskt att se hur ens barn tyr sig till dessa stora djur. Sockertoppen är inte ett dugg rädd utan går rakt in och bara "här är jag raring. Vad kul vi ska ha i dag." Själv tvekar jag fortfarande lite, kan inte helt slappna av, men efter ett par gånger har jag nu bestämt mig för att börja rida själv!
Vore det inte för Sockertoppens hästintresse hade jag aldrig kommit på tanken. Jag vill också känna det där totala lugnet som infinner sig hos honom, men mest av allt vill jag kunna galoppera. Sitta upp och dra iväg, här snackar vi frihetskänsla!
Ta hänsyn till andras integritet
Vanligtvis brukar jag slå mig för bröstet över att jag vågar visa mig svag på "Försök att inte se så snygg ut", att mina blogginlägg visar att livet är som en våg. Det går upp och ner, men alltid framåt.
Jag önskar att jag kunde göra det nu. Det hade varit så skönt att få ur mig allt. Låta problemen rinna ner för fingertopparna ut på tangentbordet. Publicera. Höra andras lugnande ord. Kämpa vidare. Det är ju så jag brukar göra. I stället sitter jag här med en spärr framför mig. Den säger hit, men inte längre.
Det är lite som att intervjua människor i chock. Kanske det fulaste en journalist kan ta till. Folk berättar saker utan att få chans att ens reflektera kring vad de egentligen vill berätta, efteråt ångrar de sig ofta och känner sig överkörda. Jag är långt ifrån i chock, men känner att jag måste tygla mig just nu. Inte för min skull, men för andras.
Jag önskar att jag kunde göra det nu. Det hade varit så skönt att få ur mig allt. Låta problemen rinna ner för fingertopparna ut på tangentbordet. Publicera. Höra andras lugnande ord. Kämpa vidare. Det är ju så jag brukar göra. I stället sitter jag här med en spärr framför mig. Den säger hit, men inte längre.
Det är lite som att intervjua människor i chock. Kanske det fulaste en journalist kan ta till. Folk berättar saker utan att få chans att ens reflektera kring vad de egentligen vill berätta, efteråt ångrar de sig ofta och känner sig överkörda. Jag är långt ifrån i chock, men känner att jag måste tygla mig just nu. Inte för min skull, men för andras.
tisdagen den 20:e september 2011
Länkkärlek
Titta! Jag har hittat en till smart och snygg blogg! Erika kan berika skrivs av radioproducenten, författaren och lyxapan som gillar ostron, weekendresor och jul. Just nu är hon på jakt efter ett nytt jobb. Dessutom är hon storasyster till en hyvens tjej som jag gillar och som dyker upp i bloggen med jämna mellanrum, vilket jag gillar!
Inget att be om ursäkt för
Ska man be om ursäkt för uteblivna blogginlägg? Det verkar ju lite märkligt, ungefär som om man har fått storhetsvansinne. Samtidigt vet jag med mig att jag börjar fundera på vad som har hänt om flödet hos mina favoriter i bloggvärlden stannar upp.
"Okej det räcker nu. BLOGGA!"
Kanske borde jag i detalj redogöra för vad jag har pysslat med det senaste dygnet, för att ta igen det vi missat, men det finns en viss risk att du skulle tröttna och klicka bort "Försök att inte se så snygg ut". Så kul har jag haft det när jag inte bloggat, som jag ju vanligtvis gör fyra, fem gånger om dagen (ibland mer än så).
Min bloggkollega Alex brukar vara duktig på att flagga för kommande stopp i flödet, men det senaste dygnets bloggtystnad var inte uppstyrd. Det bara blev så. Förresten bloggar Alex smart om risken med digital detox, alltså att man tappar läsare om man inte uppdaterar flera gånger om dagen.
"Men vem har något vettigt att säga tre gånger om dagen? Precis så. Kanske försvinner många läsare från den här bloggen under digitala detoxdagar och glesa eller långa inlägg, men det är de läsare som stannar kvar som är betydelsefulla här. Viktigare med pauser och trogna läsare än hög besökarstatistik."
Jag tappade då inga läsare, däremot minskade antalet sidvisningar rejält. Fint ändå att ni tittar in och håller "Försök att inte se så snygg ut" varm medan jag är borta. Det känns tryggt!
"Okej det räcker nu. BLOGGA!"
Kanske borde jag i detalj redogöra för vad jag har pysslat med det senaste dygnet, för att ta igen det vi missat, men det finns en viss risk att du skulle tröttna och klicka bort "Försök att inte se så snygg ut". Så kul har jag haft det när jag inte bloggat, som jag ju vanligtvis gör fyra, fem gånger om dagen (ibland mer än så).
Min bloggkollega Alex brukar vara duktig på att flagga för kommande stopp i flödet, men det senaste dygnets bloggtystnad var inte uppstyrd. Det bara blev så. Förresten bloggar Alex smart om risken med digital detox, alltså att man tappar läsare om man inte uppdaterar flera gånger om dagen.
"Men vem har något vettigt att säga tre gånger om dagen? Precis så. Kanske försvinner många läsare från den här bloggen under digitala detoxdagar och glesa eller långa inlägg, men det är de läsare som stannar kvar som är betydelsefulla här. Viktigare med pauser och trogna läsare än hög besökarstatistik."
Jag tappade då inga läsare, däremot minskade antalet sidvisningar rejält. Fint ändå att ni tittar in och håller "Försök att inte se så snygg ut" varm medan jag är borta. Det känns tryggt!
måndagen den 19:e september 2011
Suddiga vardagspixlar
Omaka sängkläder var bland det värsta jag visste när jag var liten. Jag minns att jag skämdes rejält om jag hade kompisar på besök och örngottet inte matchade påslakanet. Nu bara "men vem orkar bry sig?"
Jag tog med mig di där långhåriga brorsorna till frisören i dag.
Vi har ju slutat titta på teve efter middagen och har fått så sjukt mycket tid över för varandra. I dag plockade vi fram pärlorna och Lil'Bro gjorde smycken till sig själv.
Sockertoppen utökade sin ormsamling som han även har byggt ett hus till.
Skräckmorgonen
Gatulyktorna kämpar mot höstmörkret som ligger tungt över stan när du är på väg till jobbet i slutet av vargtimmen. Tänk dig då att det första du ser är ett handavtryck i fukten på bilen. Det hände mig vid klockan 04.45 i morse.
No more kyckling
"Sockertoppen och Landet brunsås med sina elchocker har fått mig att återigen sluta äta kyckling", skriver Maria som alltså inte vill ha kycklinglåren som ligger i vår frys. Jag vet inte vad vi ska göra av dem nu när kyckling är bannlyst i vårt hem.
söndagen den 18:e september 2011
Snarare stor som fan i Sverige
"Stor i Sverige men liten i stora världen", skriver en anonym typ från Eskilstuna i kommentarsfältet där jag hyllar Melissa Horn.
Suddiga vardagspixlar
Fem chokladägg fattades i lådan när jag öppnade upp den i går kväll. Höjden av fräckhet!
Sockertoppen köpte med sig blommor till sin gammelfarmor som hade bakat hundra mjölkfria bullar åt honom.
Bullkoma!
Som du kanske förstår var det rätt skönt att hitta bilnyckeln i bilen efter att mannen bakom tidningen hånat mig för att ha glömt nycklarna i dörren till soprummet (det var alltså han som körde senast).
Men så sjukt häftigt
Vanligtvis säljs en okänd författares bok i typ 3 000 exemplar i Sverige, men när Pia Printz ger ut sin första bok En dag på sitt nystartade förlag Printz Publishing säljs den i över 150 000 exemplar. Så sjukt coolt!
Jag blev upplyft av att läsa hennes historia i DN Söndag. Hon var trött på sitt jobb som skribent på diverse dam- och inredningstidningar och frågade sig själv om hon verkligen ville sitta och gnälla resten av livet över att hon måste skriva om smink?!? Svaret blev nej och hon sa upp sig från sitt eftertraktade jobb. På väg till en utlandsresa plockade hon upp David Nicholls bok som handlar om en man och en kvinna som träffades när de var 20 år och som man får följa in i medelåldern. Det var exakt en sådan bok hon kunde tänka sig att ge ut på sitt förlag som hon ville starta. Vad gör hon då? Jo, när det går upp för henne att ingen har köpt rättigheterna till boken i Sverige ringer hon upp det engelska förlaget och resten är historia.
Hon hade ingen budget och gjorde därför PR för boken på Twitter och andra sociala medier. I oktober har filmen One day Sverigepremiär och då förväntas siffrorna peka ännu högre!
Det handlar om att våga och att arbeta hårt för det man tror på, tänker jag och lägger till Pia Printz på min lista över förebilder! En lista som böljar åt alla håll men där alla har egenskaper som jag gillar t.ex. mod, pondus och viljan att arbeta hårt.
Jag blev upplyft av att läsa hennes historia i DN Söndag. Hon var trött på sitt jobb som skribent på diverse dam- och inredningstidningar och frågade sig själv om hon verkligen ville sitta och gnälla resten av livet över att hon måste skriva om smink?!? Svaret blev nej och hon sa upp sig från sitt eftertraktade jobb. På väg till en utlandsresa plockade hon upp David Nicholls bok som handlar om en man och en kvinna som träffades när de var 20 år och som man får följa in i medelåldern. Det var exakt en sådan bok hon kunde tänka sig att ge ut på sitt förlag som hon ville starta. Vad gör hon då? Jo, när det går upp för henne att ingen har köpt rättigheterna till boken i Sverige ringer hon upp det engelska förlaget och resten är historia.
Hon hade ingen budget och gjorde därför PR för boken på Twitter och andra sociala medier. I oktober har filmen One day Sverigepremiär och då förväntas siffrorna peka ännu högre!
Det handlar om att våga och att arbeta hårt för det man tror på, tänker jag och lägger till Pia Printz på min lista över förebilder! En lista som böljar åt alla håll men där alla har egenskaper som jag gillar t.ex. mod, pondus och viljan att arbeta hårt.
Listmani
BRUKAR DU KOMMA I TID:
Jag brukar till och med vara lite tidig.
HAR DU BRA KONDITION:
Ja, det skulle jag vilja påstå!
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
I går.
HUR KÄNNER DU DIG NU:
Lagom.
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Vanligtvis känner jag mig utspökad i allt annat än svart men efter Klädutmaningen 2.0. förra hösten har jag börjat använda mer färg och mönster.
KAN DU LAGA MAT:
Ja!
VAD PLUGGAR DU:
Inget.
BLIR DU BRA PÅ KORT:
För en tid sedan bestämde jag mig för att sluta bry mig. Sedan dess blir jag alltid bra på kort.
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Jag grät en skvätt i fredags eftersom det ibland är skitsvårt att vara förälder.
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Inte alls. Jag önskar att det pratades mer om baksidan av föräldraskapet, att man ibland känner sig som den sämsta morsan ever.
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Oja! Jag och min snubbe hade bubbel i glaset och såg två filmer varav den ena var riktigt bra, Get Low med Bill Murrey och Robert Duwall. Sjukt bra film, se den!
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Kaffe! Dricker till och med en kopp när jag går upp där vid fyrasnåret på morgonen.
ÄR DU NYTTIG:
Både och. Sedan jag slängde ut vågen har jag blivit mindre hispig när det gäller onyttigheter. Skönt!
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja, och just nu har jag det hittills roligaste jobbet! Det är svinkul att sända morgonradio!
ÄR DU BLYG:
Nej, inte alls. På gott och ont.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
Kvart i tio!
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Försökte mig på att spela Star Wars men fattade ingenting.
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Spelar inte.
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Två, tre glas.
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja... Ho ho!
JAG SOVER:
Sedan jag började jobba tidiga morgnar sover jag bättre.
VAD SA DU SENAST?
"Jag är helt övertygad om att du kan ta på dig byxorna själv."
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nej.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Min man a.k.a. min bästa kompis och är jag arg på honom någon annan kompis.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
En rejäl massage vore inte helt fel.
HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja, flera stycken! Extra mycket gillar jag mina röda träskor!
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
Gomorron raring, till Lil'Bro som var den första som ropade hej när jag kom ner.
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja, min man och Lil'Bro som vaknade i går kväll och inte kunde somna om.
HAR DU KÖRKORT:
Ja!! Fast det var inte helt självklart att jag skulle ha ett körkort i dag, det hade lika gärna kunnat dröja två år till. En chef sa åt mig att det var dags nu, annars skulle jag inte kunna jobba mer där. Knappt två månader senare hade jag mitt körkort! Jag älskar att köra bil!
ÄR DU ENSAM NU:
Nej. Det sitter en i soffan, en annan står på diskbänken och tittar ut på grannbarnen och den tredje leker med sitt Star Wars-skepp.
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Det är bara en dag kvar av den här veckan, men vi ska fylla den med så mycket familjehäng det bara går! Leka i lekparken vid bensinmacken, laga god mat (ej kyckling för då rymmer tydligen Sockertoppen hemifrån), spela spel och kanske lyssna klart på Kåldolmar & Kalsipper, som vi började lyssna på häromdagen.
(listan hittade jag hos bästa erdoderdo)
Jag brukar till och med vara lite tidig.
HAR DU BRA KONDITION:
Ja, det skulle jag vilja påstå!
NÄR BLEV DU FOTAD SENAST:
I går.
HUR KÄNNER DU DIG NU:
Lagom.
VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER:
Vanligtvis känner jag mig utspökad i allt annat än svart men efter Klädutmaningen 2.0. förra hösten har jag börjat använda mer färg och mönster.
KAN DU LAGA MAT:
Ja!
VAD PLUGGAR DU:
Inget.
BLIR DU BRA PÅ KORT:
För en tid sedan bestämde jag mig för att sluta bry mig. Sedan dess blir jag alltid bra på kort.
NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST:
Jag grät en skvätt i fredags eftersom det ibland är skitsvårt att vara förälder.
VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET:
Inte alls. Jag önskar att det pratades mer om baksidan av föräldraskapet, att man ibland känner sig som den sämsta morsan ever.
HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR:
Oja! Jag och min snubbe hade bubbel i glaset och såg två filmer varav den ena var riktigt bra, Get Low med Bill Murrey och Robert Duwall. Sjukt bra film, se den!
DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN:
Kaffe! Dricker till och med en kopp när jag går upp där vid fyrasnåret på morgonen.
ÄR DU NYTTIG:
Både och. Sedan jag slängde ut vågen har jag blivit mindre hispig när det gäller onyttigheter. Skönt!
HAR DU NÅGONSIN HAFT NÅGOT JOBB:
Ja, och just nu har jag det hittills roligaste jobbet! Det är svinkul att sända morgonradio!
ÄR DU BLYG:
Nej, inte alls. På gott och ont.
VILKEN TID GICK DU UPP IDAG:
Kvart i tio!
VILKET TV-SPEL SPELADE DU SENAST?
Försökte mig på att spela Star Wars men fattade ingenting.
VILKET TV-SPEL ÄR DITT FAVORITSPEL?
Spelar inte.
HUR MYCKET KRÄVS FÖR ATT DU SKA BLI FULL?
Två, tre glas.
HAR DU SPYTT OFFENTLIGT?
Ja... Ho ho!
JAG SOVER:
Sedan jag började jobba tidiga morgnar sover jag bättre.
VAD SA DU SENAST?
"Jag är helt övertygad om att du kan ta på dig byxorna själv."
VAR DU PÅ FESTIVAL I SOMRAS?
Nej.
VEM RINGER DU NÄR DU ÄR ARG/LEDSEN?:
Min man a.k.a. min bästa kompis och är jag arg på honom någon annan kompis.
VAD SKULLE DU BEHÖVA NU:
En rejäl massage vore inte helt fel.
HAR DU SNYGGA SKOR:
Ja, flera stycken! Extra mycket gillar jag mina röda träskor!
VAD VAR DET FÖRSTA DU SA I MORSE:
Gomorron raring, till Lil'Bro som var den första som ropade hej när jag kom ner.
HAR DU SOVIT I DIN EGEN SÄNG INATT:
Ja.
HAR NÅGON ANNAN SOVIT I DIN SÄNG I NATT:
Ja, min man och Lil'Bro som vaknade i går kväll och inte kunde somna om.
HAR DU KÖRKORT:
Ja!! Fast det var inte helt självklart att jag skulle ha ett körkort i dag, det hade lika gärna kunnat dröja två år till. En chef sa åt mig att det var dags nu, annars skulle jag inte kunna jobba mer där. Knappt två månader senare hade jag mitt körkort! Jag älskar att köra bil!
ÄR DU ENSAM NU:
Nej. Det sitter en i soffan, en annan står på diskbänken och tittar ut på grannbarnen och den tredje leker med sitt Star Wars-skepp.
VAD SER DU FRAM EMOT MEST DENNA VECKA?
Det är bara en dag kvar av den här veckan, men vi ska fylla den med så mycket familjehäng det bara går! Leka i lekparken vid bensinmacken, laga god mat (ej kyckling för då rymmer tydligen Sockertoppen hemifrån), spela spel och kanske lyssna klart på Kåldolmar & Kalsipper, som vi började lyssna på häromdagen.
(listan hittade jag hos bästa erdoderdo)
lördagen den 17:e september 2011
Åh! Melissa Horn
Hon kommer till Umeå i höst!
Uppdatering: Via Tuva Minna Linn hittar jag Med en röst för vemod där Jan Gradvall funderar på vad som är grejen med Melissa Horn. I jakt på svaret fick han gå ända tillbaka till 1700-talet.
Suddiga vardagspixlar
Jag sov till klockan nio i morse, alltså fyra timmar mer än jag brukar göra. Gissa vem som kände sig som en ny människa när hon vaknade?!?
Vi åt äppelsallad, varma fetaostmackor och croque monsieur till lunch.
Jag och Bröstet!
Man skulle kunna säga att vi skämde bort Sockertoppen rejält i år. Han fick det hittills största och dyraste legopaketet och var så lycklig att det inte finns ord för att beskriva. Nu är skeppet klart och sitter fast i hans hand hela dagarna.
Ny lampa och bakom nya orangea gardiner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
