Tips på nyårslöften

Mycket snack om nyårslöften nu. Bli smalare, klokare och snällare. Själv har jag tre tips på nyårslöften som faktiskt går att genomföra:
1. Läs Liv Strömquist Ja till Liv! Hon är ett geni!
2. Kolla på Kokvinnorna som konstaterar att människor utan djur i en lagård blir oärliga och feta och dör sedan muskelsvaga och deprimerade med avslitna band till naturen.
3. Ät mindre kött.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 224

Plötsligt händer det! Sockertoppen kommer in till mig, lägger sig på sängen och himlar med ögonen samtidigt som han säger att han är dödless på att spela tevespel.

Nu kan du bli din egen lyckas smed

Alla dessa klyschiga nyårskrönikor som publiceras dagen till ära. För en liten stund sedan läste jag en text som handlade om hur ett oskrivet år väntar på dig. I morgon möts ni för första gången och det som har hänt har hänt, det kan du inte längre påverka. 

Skribenten ville så väldigt gärna se det kommande året som ett oskrivet blad där varje person själv bestämmer över sitt eget innehåll. Så låt oss nu glömma bort den ekonomiska krisen, svälten, klimathotet, krigen, korruptionen och alla människor som far illa. Skit i den lilla skavanken som följer med till andra sidan över årsskiftet och fokusera på våra egna liv i stället! Det är du som bestämmer hur året ska bli, ingen annan.

Den fluffiga idéen om att nyåret kommer med en ny och bättre framtid för oss personligen känns förstås fräschare. Nu har du chansen att bli din egen lyckas smed! Din framtid väntar bakom hörnet. Samtidigt i världen: orättvisor, krig och svält.

Så gott nytt år då och lycka till med ditt nya liv!

Bokslut 2011

Årets samarbete: man skulle kunna beskriva hösten som ett enda långt eldprov. Hur mycket skit står man egentligen ut med? Uppenbarligen fixar jag och min snubbe det mesta så jag skulle vilja säga att årets samarbete är det mellan oss två.

Årets frisyrchock:

Jag klippte av mig allt hår i somras!

Årets hä ä som hä ä: jag drog igång Tugga bark-kampanjen i våras men någon gång under skithösten försvann min lust. "Jag orkar helt enkelt inte, okej?"

Årets jubel/Årets det var väl på tiden: jag hittade hem i stallet!

Årets mediadrottning: Lina Thomsgård som gör världen mindre gubbig!

Årets "man ska aldrig säga aldrig": jag har jobbat med teve, vilket jag inte ens i min vildaste fantasi trodde skulle vara roligt men oj, vilka fina minnen jag har från den tiden! En stor utmaning, men också väldigt lärorikt och dessutom hade jag fina kollegor! Det var någon som undrade hur jag tänkte när jag gick tillbaka till radion och svaret på det? Ja, radiokärleken är evig!

Årets utropstecken: jag har i hela mitt liv trott att jag är en kvällsmänniska, men efter att jag började sända morgonradio har jag insett att min tankeverksamhet fungerar som bäst mellan klockan 06.00 och 11.00. 

Årets frågetecken: jag mår så sjukt bra av att skita ner mig, ta i och samarbeta med hästar! Varför tog det så lång tid för mig att komma fram till det? Vore det inte för Sockertoppen skulle jag nog aldrig kommit till den insikten. Som tack borde han (jag) få en häst!

Årets svåraste men viktigaste beslut: vi bestämde oss för att flytta vår son får en usel friskola som ändå hade blivit hans trygghet till en helt annan främmande skola. Det var inget lätt beslut, men oj så viktigt och så bra det blev till slut!

Årets motion: det började bra med tre spinningpass i veckan, men sedan tog vardagen över och jag varken orkade eller hade lust att träna. Som tur var hittade jag hem i stallet och på hästryggen. Där får jag min träning!

Årets tidning:   

Det gudlösa numret där Bang undersöker sekularism. Så sjukt bra!

Årets beroende: kaffe!

Årets (bok)besvikelse: det här året kommer gå till historien som det år då jag knappt öppnade en bok. Vanligtvis brukar jag läsa en bok i veckan, men i år kan jag räkna antal lästa böcker med fingrarna.

Årets sommar: vilken fantastisk sommar! Jag jobbade visserligen arslet av mig, men hann ändå med skönt familjehem ute vid havsviken där mina svärföräldrar har en stuga. Där åkte vi båt, åt god mat, fiskade, badade, solade, umgicks och hade det ruggigt bra tillsammans. Vi drog också till Köpenhamn en vecka och till den som säger att man inte kan ha barn i storstad - du har fel! Det har vi bevisat ännu en gång!

Årets resa:


Vi firade in år 2011 på ett bröllop i Florida och ett halvår senare åkte vi till Köpenhamn där vi bodde i en tvårumslägenhet!

Årets bloggkris: ja, en sådan har jag förstås också haft i år. Konstigt vore väl annat? 

Årets rensning: det känns nästan som om det är förbjudet att säga att man är nöjd med att livet kretsar kring familjeliv och jobb, men precis så känns det just nu. Jag orkar inte hänga runt och socialisera utan åker helst bara mellan hemmet, fritids, förskolan och jobbet och det är helt okej.

Årets sommarpratare: Olof Wretling!

Årets släktchock: 1600-tals släkten är värst!


Årets klädesplagg: ett par stuprörsjeans! Passar till allt!

Årets förebild: hon är visserligen död sedan länge men i och med boken Annonsdrottningen, som jag läste från pärm till pärm efter jul, är Sofia Gumaelius med på min lista över kvinnor att se upp till! En dag ska jag publicera den listan i sin helhet. Så fort jag har tid, jag lovar!

Årets dummaste idé: en klädbutik i Umeå fick för sig att kombinera personlig shopping med dietråd under frukostträffar. Så här slutade det.

Årets tack:

Till Sockertoppens ridskolelärare som stärkt vårt barns självkänsla som fick sig en rejäl törn när han gick på en urusel friskola. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksamma vi är för det hon har gjort. Hon var sig själv och det räckte långt!

Årets yeah: min lista över grymma norrlänningar spred sig som en löpeld i olika sociala medier och gjorde många glada!

Årets "nämen, till mig? Så generöst": jag fick ett presentkort på två behandlingar av min snubbe! Jag har valt en helkroppsmassage och en ansiktsbehandling! Han har dessutom ordnat det så bra att kidsen sover hos sina farföräldrar så att vi kan gå ut och äta och förhoppningsvis dansa!

Årets kropp: min egen som jag för första gången sedan jag fick barn visade upp i bikini!

Årets fan ta dig cancer: jag tittade på hennes gamla kropp, den där cancern har växt och som nu ska genom gå en svår behandling. Samma kropp som finns på bild i mina fotoalbum och som kramade om mig hårt när pappa dog. 

Årets lyxproblem: "Eftersom jag inte fick någon semla kan jag lika gärna gå och lägga mig nu."

Årets bloggläsare: jag kan stolt meddela att jag har tidernas bästa bloggläsare! Ni delar med er av era funderingar och tankar i kommentarsfälten och skickar peppande och uppmuntrande ord när det behövs. Stort tack till er allihopa!

--------------------------------------------------------
Bokslut: 
2007
2008
2009
2010

Länkkärlek

Att jobba är rena barnleken jämfört med att vara julledig, konstaterar Miss i på sin briljanta  illustrationsblogg Vardagslinjer och jag bara amen på det!

Själv tog jag sovmorgon i dag för att orka vara hemma med en julledig och rastlös 3-åring och en 7-åring med körtelfeber. Det blir en del krockar då den äldre inte vill bli störd av den yngre och den yngre inte kan låta bli att våldgästa sin storebrors rum. Som tur var har Miss i ett par tröstande ord:
"Jag får vila upp mig när jag börjar jobba. Det är ju som sagt rena barnleken jämfört med en dag med barnen."

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 223

Barn är inte bara kristdemokrater, som Liv Strömquist konstaterar i sin bok Ja till Liv, vissa är feminister som kritiserar företag som försöker lura flickor att köpa rosa leksaker. Ett bra exempel på det är Riley som är en av världens yngsta feminister!

Här hemma har vi snackat en hel del om reklam den senaste tiden. Vi har inte pratat så mycket om att reklamen tidigt formar barn till flick- och pojkkonsumenter utan mer om att budskapet kommer från ett företag som vill få oss att köpa. Allt började med att Sockertoppen pekade på en annons i en tidning varpå jag i stället för att säga vad företaget ville säga började med att konstatera att det var reklam.
"Vet du vad det är?"
"Ja", sa han frågande.

Efter en lång diskussion där vi tittade igenom en leksakskatalog sa han att jag var tjatig, att han ville gå och leka i stället, men det skulle visa sig vara ett lyckat samtal.
"Dom vill bara sälja massa konstiga saker till oss, fattaru," sa han krasst till sin lillebror under en reklampaus.

I'm hooked for life

Är man som jag gift med en skejtboardåkare är det inte helt ovanligt att man sitter och tittar på skejtdokumentärer mitt i veckan. Så gör som mig och skit i kungaåret och titta på Hooked for life på SVT2 klockan åtta i kväll!!!

Som ett hån

De senaste fyra månaderna har varit allt annat än roliga och precis när det kändes som om allt höll på att vända ja, då får vi veta att ena barnet har körtelfeber. En långdragen sjukdom som tydligen kan dra ner immunförsvaret rejält. Det känns nästan som ett hån. Kanske är det någon högre makt som vill att vår familj ska slå i botten innan det är dags att vända tillbaka uppåt?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 222

Till slut tröttnar även en 3-åring på teven. Vi har pusslat med arbetstiderna för att kidsen ska få vara lediga hela jullovet, men så fick vi ju en objuden gäst (läs körtelfeber) på besök.

Eftersom vi bara är en förälder hemma på dagarna blir det rätt trist för Lil'Bro som inte är ett dugg sjuk, inte ens lite. Som tröst har jag lovat att han och jag ska åka till isladan på fredag! Efter att vi har spelat hockey ska vi spela fotboll, som Zlatan, och köpa bullar från bensinmacken vilket våra ungar tycker är den ultimata lyxen. Det blir en fin en dag!

Själv försöker jag förstå hur det kommer sig att jag har fått en sportkid?!? Han inte bara pratar om fotboll och hockey utan har dessutom sjukt bra bollsinne. Han kan också hjula och göra handvolter (nej, jag skojar inte). Fast när jag väl tänker på det höll jag ju på med brottning, dans och simning när jag var barn och hans pappa idrottade rätt mycket han med. Så helt konstigt är det förstås inte. Jag är nog bara ovan och lite rädd för att sitta i isladan de kommande 15-20 åren.

Mia Skäringer om att vara i sitt Jag

Sveriges Radio gör så mycket bra t.ex. Vinter i P1! Jag har precis lyssnat på Mia Skäringers vinterprat som handlar om hennes förhållande till sig själv och omvärlden och om att vara i sitt Jag, vilket kanske låter lite flummigt men lyssna så förstår du!

Lyssna!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 221

Under mina över sju år som förälder har jag lärt mig att sjukvården tar det säkra före det osäkra, och det är bra, men det innebär också att man oftast blir hemskickad igen när barnen är sjuka och känner att det var onödigt att åka in över huvudtaget.
"En helt vanlig barninfektion."

Man skulle kunna säga att vi har haft klippkort hos landstinget den här hösten. Det har varit så många läkarbesök, provtagningar och återbesök att jag kände mig som en hysterika när jag ringde vårdcentralen tidigare i dag.
"Det kanske bara är en vanlig förkylning, men samtidigt... Ja, han verkar inte må så bra."

Vi fick en läkartid en timme senare och inom några minuter hade doktorn konstaterat att det inte handlade om någon vanlig förkylning. Ungen har pingisbollar till körtlar i hela kroppen.
"Körtelfeber", konstaterade han när vi kom tillbaka från labbet. 

Så gick det när vi försökte vara coola föräldrar som ger kuckelimuckmedicin och inte ringer vårdcentralen stup i kvarten. Internetråd aldrig igen.

"Hon den där bråkiga"

Jag har varit så sjukt rädd för att bli hon den där bråkiga. Jag har försökt bita ihop, stå ut, men det slutade med att jag till slut kände mig totalt överkörd.
"En av dina meriter är ju att du törs säga ifrån Alexandra, att du törs vara bråkig. Det får du aldrig tappa."

Där satt jag och funderade på hur det blev så här? Att jag förnekat mig själv så mycket att jag hamnat i en helt ohållbar situation där jag tappat bort mig själv.

I mitten på december utsågs Sveriges bråkigaste kvinnor, en titel som inte går hem hos alla, ännu en gång i affärsmagasinet Passion for Business. Tidningen menade att den bråkiga kvinnan går före, står upp för sina värderingar, lägger ner engagemang i sitt arbete och vågar säga vad hon tycker. På listan finns namn som Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet, Birgitta Wistrand, ordförande Fredrika Bremerförbundet,  Carolina Neurath, näringslivsjournalist SvD Näringsliv samt författare, Annie Lööf, näringsminister, Lina Thomsgård, skapare av Rättviseförmedlingen, popstjärnan Robyns pr-konsult och Karin Törnqvist, civilingenjör, egenföretagare med flera.

Jag vet att det är många som vänder sig mot att man kallar framgångsrika kvinnor för bråkiga, men efter den här hösten är det precis vad jag behövde höra. Man har mycket att vinna på att våga vara bråkig när det behövs!

Tillbaka till verkligheten

Julhelgen avslutades med ett sjukt barn och en morsa som ställde två väckarklockor innan hon somnade bredvid en misstänksamt varm 3-åring. I en barnfamilj vänder vinden snabbt. Från julhäng med familj och släkt till röda äppelkinder på frustrerade barn med smygfeber.

Känslan av att vara tillbaka i verkligheten efter en helg som tog slut alldeles för fort är påtaglig. Jag sitter här i vårt nedsläckta hem, som vanligt den här tiden på dygnet, och tvingar i mig frukost. Det blåser argt utomhus men adventsstjärnan lyser varmt i fönstret och det är så jag skulle beskriva den här helgen. Värmen mitt ibland oss höll bort kylan.

Om en liten stund ska jag packa ihop mina grejer och dra till jobbet efter tre dagars ledighet. Det hade naturligtvis varit skönt med mer ledighet, men samtidigt har jag sällan tråkigt på jobbet så det är ingen kamp att stiga upp i slutet av vargtimmen när alla andra fortfarande ligger och sover.

Jag kan jaga älg med den

Efter den traditionella julklappsutdelningen med tomte och allt hade vi en italiensk julklappsutdelning som går ut på att man slår tärning om klapparna.

Vi hade satt en gräns på hundra kronor per julklapp och på bordet låg en bok, en multi-tool för campingliv, en whiskey, ett spel, en dvd och en prydnadskamel. När man spelar om julklappar på det här sättet kommer ens sanna jag fram! En hetsig men rolig stämning la sig runt oss.

Whiskeyn var hårdvaluta men själv var jag ute efter verktyget och kamelen och efter 13 minuter hetsigt spelande var båda grejerna mina! Mest nöjd är jag så klart över min multi-tool som är en nötknäckare, såg, yxa, hammare, kniv, borr m.m. i ett!

En stridbar kvinna

Det finns två personer som alltid lyckas pricka in precis rätt böcker att ge mig i julklapp, min mamma och min svärfar. I år fick jag Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut, som handlar om hennes sex år i fångenskap i den colombianska djungeln, av min svärfar och Ewonne Winblads Annonsdrottningen av morsan.

Jag har en svaghet för kvinnor i historien och något säger mig att jag kommer att älska att läsa om en av dåtidens mäktigaste inom tidningsvärlden, nämligen annonsdrottningen Sofia Gumaelius som vid 36 årsålder drog till Stockholm för att starta en annonsbyrå!

Sofia hade bara två saker med sig till storstan i slutet av 1870-talet – sitt självförtroende och sin affärsidé. Inom ett par år hade hon förvandlat sin lilla annonsbyrå till ett annonsimperium. Hon håvade in sjukt mycket cash, faktiskt mest av alla i hela tidningsbranschen, och hade en status som kvinnor på den tiden inte ens vågade drömma om. Dessutom anställde hon nästan bara kvinnor för att på så sätt bidra till att förbättra kvinnors ställning i samhället och var aktiv i den kvinnliga rösträttsrörelsen. Hon fick själv inte rösta i ett riksdagsval men hon såg till att vi får göra det!

Tack Sofia för allt du gjorde och för att du stred för oss! Det kan inte ha varit lätt alla gånger och det gör mig ont att tänka på att du är ännu en kvinna i historien som höll på att glömmas bort. Så tack också till Ewonne Winblad för att du skrivit en bok om Sofia!

Foto: SVT Bild. 

Så kan det gå

Den här hösten har jag sänt så mycket morgonradio att jag har fått en antenn på huvudet så nu tänkte jag ta lite julledigt och vila upp mig, men misströsta ej... Jag är snart tillbaka!

God jul! 

Länkkärlek

"Vem fasiken bestämmer vart gränsen mellan normal och tjock går? Och vem har bestämt att man inte kan känna sig som hon en dag, och som hen en annan dag? Nä, skit i etiketterna, och framför allt, skit i etiketternas värde", svarar Karin på frågan om man får vara tjock.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 220

Alla dessa texter om julen, barnen, kommersen, fattigdomen och önskan om lite medmänsklighet. Den här familjen vågar till exempel inte ansöka om gåvor hos hjälporganisationer då det kan betyda att familjen får avdrag på sitt försörjningsstöd och pappan undrar vad en jul utan julklappar är för ett barn?

Sådana här reportage, artiklar, ledare och krönikor hör julen till men jag undrar fortfarande vad de här problematiserande texterna om julen egentligen bidrar med förutom att konstatera att allt är skit?!? Det sorgliga är att det är så mycket lättare att skriva en text om helvetet för fattiga familjer i juletider än att faktiskt jobba mot den förändring man önskar.

Pappan undrar vad en jul utan julklappar är för ett barn? Själv undrar jag hur det kommer sig att en jul tillsammans med familjen inte är lika betydelsefull längre? Man måste konsumera för att ha det riktigt bra.

Man säger att det handlar om barnen, att man inte ska offra deras jul men på vilket sätt blir julen bra om allt handlar om antal julklappar? Klart man vill ge sina barn julklappar, men vi ger förhållandevis väldigt lite julklappar till våra barn jämfört med andra familjer. Inte av ekonomiska skäl utan för att de faktiskt inte behöver mer prylar. Dessutom vill jag inte uppmuntra den där julklappshetsen.

Så länge ingen vuxen pratar med barnen om konsumtion kommer antal julklappar fortsätta vara viktigast för barnen (och föräldrarna?). Det kommer alltid finnas barn som har mer, men man kan hjälpa sina barn att förstå att det inte handlar om antal julklappar utan om den där sköna magkänslan man borde få av julen. Säg som det är till barnen, julen är kidnappad av kommersen och vi vill ta tillbaka julen. Det är inte lösningen men det är en bra början.

Bra tips från coachen!

"Jag fick nog för ett par veckor sedan. Tog varje strid som jag innan låtit passera och sedan gått hem och känt klump i magen över. Någon gräns passerades och jag kände bara att nu är det nog.

Vilket resultat! Det har visat sig fungera väldigt bra, men det gäller att stå på sig hela vägen och inte förminska eller släta över i efterhand (vilket jag märkt att jag hade en tendens till).

Jag mår så mycket bättre! Och jag vet inte hur jag tänkte med beteendet att hålla inne tidigare. men det är svårt det där med vilka strider som ska tas", skriver Lina apropå de senaste två dagarnas diskussion om att bli lilla-gummad.

Augusti 2011

I brist på annat tog jag en svart sopsäck för att slippa bli genomblöt när jag cyklade till jobbet en regnig augustimorgon.

Jag minns att jag kände mig suddig i kanten efter en intensiv sommar på jobbet.

Djurvännen!

Jag träffade genibebisen för första gången!

Vi var på Eric Saade-konserten!

Jag insåg hur bra jag trivdes på vår sida av den stora starka älven!

Länkkärlek

Tydligen har ett butiksbiträde hängt ut Blondinbella på nätet för att hon inte var nöjd med inslagningen av hennes julklappar. 
"Jag har själv jobbat i butik mycket och visst kan man bli förbannad på dumma kunder, men skriva det på nätet? Jag tycker det är starkt när en anställd vågar sätta sig upp mot orättvisa arbetsförhållanden till exempel. Lojaliteten ska inte komma först i alla lägen. Men att hänga ut en kund för att den inte varit så trevlig som det verkar på tv, vid ETT tillfälle (i julruschen, herregud), är ju inte klokt", skriver Mia på Bloggkommentatorerna i ett blogginlägg där hon efterlyser internet-vett och jag säger bara amen på det.
"Men hon förstör inte för Blondinbella, hon förstör för sig själv och möjligen för sin arbetsgivare."

Det får mig att tänka på en lång kommentar där ett butiksbiträde i Umeå förklarade hur otrevlig jag är och hur besviken hon är på mig. Jag hade inte sagt hej och hon hörde mig dessutom hålla med min snubbe om att butiken hon jobbade i har ett trist utbud just då. Hon var helt säker på att det var riktat mot henne personligen. Ett tag funderade jag på att skriva ut butikens namn i mitt svar, men jag lät bli och det gör jag nu också. För jag tror inte att hon var medveten om att hon faktiskt representerade sin arbetsgivare när hon lämnade den där kommentaren.

Inte för att jag tror att jag är Blondinbella, men det är ta mej tusan inte lätt att leva upp till andras förväntningar.

Det är nog nu

I en infekterad konflikt skaffar man sig strategier för hur man ska möta den andra personen och kanske är det en skyddsmekanism för att överleva, men det får mig att vilja kräkas. Varför ska man ta ansvar för den som borde göra det själv?!?

Jag blir så himla ledsen när jag tänker på hur många gånger jag stått ut med all skit som har hällts över mig. Försökt stå stadigt och sedan åkt hem och gråtit. Det är en sak att lyssnare och läsare via mejl berättar hur dålig jag är, det hör till jobbet, men när folk gör det ansikte mot ansikte. Då blir det personligt.
"Nämen jag får skylla mig själv, nu är det för sent...", sa jag till och med efter att en man gjort en extremt opassande sak och min snubbe tyckte att jag borde anmäla honom.

Efter gårdagens blogginlägg Mej lilla-gummar du inte har jag fått kommentarer och mejl från kvinnor som är med om skiten dagligen. Det har gjort ont att läsa och jag önskar att jag hade något bra svar, men det enda jag kan säga är att du inte är ensam. Tyvärr blir man inte särskilt tröstad av det.

Det finns de som säger att man ska välja sina strider men ingen säger vilka strider man ska ta?!? Själv känner jag att det får vara nog nu. Det tråkiga är att jag vet att man riskerar att framstå som bråkig om man säger ifrån, men jag vill aldrig mer gråta på väg hem i bilen. Så hellre bråkig än att förneka mig själv.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 219

Barbackaridning och cirkuskonster på hästryggen var den perfekta avslutningen på en lika rolig som lärorik höst i stallet!

Mej lilla-gummar du inte

Under dagen har jag gjort mitt bästa för att gåsa mig efter att ha blivit förminskad av en person som borde veta bättre, men ju mer jag tänker på det som hände blir jag bara mer och mer frustrerad. 

Vanligtvis brukar jag vara bra på att låta skiten rinna av mig, men jag blir vansinnigt när jag tänker på hur förnedrad den här personen fick mig att känna mig i dag. Det var så tydligt att han ville tysta ner mig och enda sättet att göra det för en person som inte har några argument är tydligen att förlöjliga och trycka ner andra i skorna. Det var den metoden den här personen tog till i dag efter att jag fått nog och sagt ifrån.

Jag tänker på Ulf Lundells brev till Karolina Ramqvist där han med all sin gubbighet försöker trycka till Karolina Ramqvist ordentligt efter att hon recenserat hans bok på ett sätt han inte tyckte om.

"Lilla gumman!

Hur är det fatt?
Har du alldeles kissat på dej den här gången?
Vadan denna hysteriska överstyrning när det gäller min lilla
låtsamling Best Of?
Har sommaren inte riktigt börjat för dej eller vad är det?
Jag föreslår att du går ut och ger lite kärlek
så kanske du får en pyts du också.
Din blick rostar.
Varför denna outhärdliga tråkighet?
Vad är det som är så förskräckligt? Som skrämmer dej så?
Saknas pojkvän?

Du får ta och lugna ner dig."

Det här hände år 1999 och i dag, snart tretton år senare, blir jag förminskad av en man som hade fått slut på argument och vevade med det enda vapen han hade – ett förlöjligande och förminskande svar. Sådana här gånger är det skönt att ha ett forum där man kan skriva av sig och berätta vad som händer mitt ibland oss på en helt vanlig onsdag i december 2011.
 
Jag blir så trött.
Så trött.

Livet är inte rosenskimrande jämt

Intensiv, mörk, pressande, jäktande och ändå väldigt givande. Så skulle jag beskriva hösten 2011. Inte en enda gång har jag hunnit stanna upp och djupandas, det har alltid funnits ett måste kvar på att göra-listan.

Förutom ridningen har sömnen varit min räddning. Den enda stunden då jag kunnat koppla bort allt och låta tankeverksamheten vila. Fast ibland har inte ens det hjälpt och där sprang jag runt i drömmen, runt runt i ekorrhjulet. För att göra en lång historia kort har det varit en hel del på jobbet men också på hemmafronten. En situation som känts ohållbar men av någon anledning har livet rullat på ändå, ungefär som om jag inte har haft något val.

När jag ser problem kan jag inte sluta förrän jag har löst dem och hela den här hösten har gått ut på att lösa, ordna, fixa. Först nu kan jag känna att det går åt rätt håll, men det har inte hänt av sig själv utan på grund av nytt tänk på jobbet och en hel del grovjobb hemma.

Jag är så grymt tacksam över att slippa vara själv, att jag har folk runt mig som drar åt samma håll. Det är skönt för sådana här perioder i livet kan få en att tvivla, men då är det skönt att komma ihåg att livet är inte rosenskimrande jämt.

Wow

I år går pengarna som Musikhjälpen har samlat in till flickors rätt att gå i skola! Jag är så stolt att jag nästan spricker! Heja public service och heja svenska folket! Tillsammans gjorde vi det!

Juli 2011

I juli fyndade jag tre favoriter som jag gått och suktat efter hela våren. En svart långklänning, ett par toksnygga skor och ett par träskor med vita remmar. Allt för 70 procent av utgångspriset.

Ett tjusigt bröllop i en tjusig kyrka!


Vi lämnade schtaan och flyttade ut till havsviken!






Vi drog till Köpenhamn med kidsen! En fin en resa!

Sockertoppen hängde i radiohuset en dag där han passade på att göra ett reportage om sin stora idol!

Min syrra var höggravid och sedan föddes hon, genibebisen som vi längtat och trängtat efter!

Men så fantastiskt snyggt

Varje morgon den här veckan har jag skyndat mig in på Musikhjälpens sida på Sveriges Radios sajt. Den här morgonen fick jag större framtidstro än någonsin. Tillsammans har svenska folket gett över elva miljoner kronor, och mer kommer det att bli, till alla flickors rätt att gå i skola.

Över 70 miljoner av världens flickor har inte tillgång till grundläggande utbildning och kvinnor står för över 70 procent av världens fattiga. Du ser kopplingen va?

Ju längre en flicka får gå i skolan desto senare gifter hon sig, desto färre barn får hon och desto bättre kan hon ta hand om sina barn. Dessutom har man sett att spridningen av HIV avtar samtidigt som barndödligheten minskar i länder där flickor utbildas. Det är dessutom bevisat att en flicka som har en mamma med utbildning har större chans att få gå i skolan. Så man kan helt enkelt konstatera att investera i flickors utbildning är att skapa bättre livsvillkor för alla. Sedan får vi inte glömma bort vad kunskap kan göra med en människas självkänsla! 

Efter att ha varit instängda i sex dagar släpps Ana Gina, Kodjo och Jason ur glasburen senare i dag, men du kan fortsätta stödja alla flickors rätt att gå i skolan genom någon av de stora hjälporganisationerna som har 90-konto!
--------------------------------------------------------------------------------------
Så stöttar du Musikhjälpen via SMS:

Skicka ett SMS till 72 999 med belopp 50, 100 eller 200 + din låtönskning (låt, artist och ev motivering).
Exempel: "50 Ängeln i rummet Laleh Bästa låten till min bästa vän Ida, kram Malin i Åmål"

Juni 2011

Gräsmattan var grön!

Lil'Bro fick vattkoppor

I väntan på att vår pionbuske skulle växa till sig köpte jag hem pioner!

Jag träffade tre mäktiga bloggbrudar - Karin, Annika och Teres!

Karin gav mig ett par fina örhängen!


Vi var bjudna på en stor en bröllopsfest i storstan!


Midsommarafton firade vi ute vid havet! Det var ett fint gäng som samlades!

Och så åkte vi båt, bästa sommarsysslan!

Länkkärlek

"Det ligger något så gammalt och mossigt över att råda människor att vara försiktiga med information om sitt privatliv", skriver JAE klokt om de så kallade riskerna med att exponera sig på nätet.

Bra tajming

Det finns en del fördelar med att vara sjuk på helgen. Framför allt är det billigt eftersom man slipper karensdagen och inte orkar konsumera. Dessutom har ingen hjärta att säga nej till en ynklig person som knappt tar sig upp ur soffan.
"Kan du hämta vatten?"
"Absolut!"
"Kan du ge mig tevekontrollen?"
"Ja!"
"Kan jag få en kram?"
"Så klart!"
"Kan du göra en macka åt mig?"
"Det gör jag så gärna!"
"Jag är sugen på choklad.."
"Jag hämtar det åt dig!"

Om du nu ska dö, dö inte på julafton

På julaftonsmorgon för fyra år sedan dog min pappa. Jag minns hur jag knäböjde vid min mobiltelefon och hörde den chockade rösten som gav mig mitt livs sämsta julklapp - en död farsa.

Precis som att man kan dö mitt i veckan kan man dö på julafton. Det är egentligen inget konstigt med det, men jag förstår på reaktionerna jag fått att man helst ska låta bli att dö på den heliga dagen när mandeln slängs ner i julgröten och barnen väntar ivrigt på tomten. Det är en fredad dag som inte ska svärtas ner av sorg och saknad.

Trots konsumtionshets och julstress tror jag att barnet i oss längtar efter julen. Kanske är det därför folk som hör berättelsen om min pappa oroar sig över att jag har förlorat julen, men för mig har julhelgen fått en ny innebörd. Jag har själv möjlighet att göra julen riktigt bra, om det är vad jag vill men jag måste inte. Jag hade kunnat låta sorgen svärta ner julafton för evigt, men i stället ser jag det som det perfekta tillfället att visa min uppskattning till de som finns kvar.

Lyft fram en kvinna, vettja

Frustrationen över att bli efterklok, den släpper liksom aldrig. För ett par dagar sedan satt vi i lunchrummet och pratade om hur ruggigt viktigt det är att lyfta fram andra kvinnor.
"Ja, vem lyfte du fram senast", sa hon och tittade på mig.

Jag tänker på Underbaraclara som skrev att hon bara vill jobba med kvinnor nu. För hur långt man än kommer som kvinna sitter alltid en man där i toppen. Nu försöker Clara på sitt eget vis slå sig fri från det genom att samarbeta med kvinnor inom traditionellt manliga yrken. Det är ett sätt att lyfta fram alla coola, begåvade kvinnor som finns där ute.

Själv har jag förmånen att jobba nära en fantastisk producent som bland annat har producerat Husmorsskolan och Underbaraclaras sommarprat i P1. Hon hjälper en att plocka fram de där sidorna man själv inte riktigt kommer åt och det kan kännas läskigt, men hon får mig att känna mig trygg med det. Precis som hon lyfter fram mig vill jag lyfta fram henne!

Tillbaka till lunchrummet och samtalet om att ryggdunka varandra. Där satt jag och funderade och när mitt svar dröjde svarade en kollega på frågan. Hon berättade om alla de där kvinnorna som hon lyft fram och hur viktigt det är. Själv kände jag mig dum.
"Näe... Jag vet inte. Jag måste nog bli bättre på det."

Bara några timmar senare ramlade poletten ner, som man brukar säga. Jag gör det ju ständigt! När jag producerar, i det vardagliga samtalet och när jag länkar till andra bloggar från "Försök att inte se så snygg ut". Just länkkärleken förresten, vilket fantastiskt sätt att lyfta fram kvinnor och deras kompetens! Mer länkkärlek till folket! Samtidigt tror jag att jag kan bli ännu bättre, både på nätet och i det verkliga livet, men om vi hjälps åt så kanske fler kvinnor kan ta sig dit männen alltid varit självklara – högst upp på toppen.

Maj 2011

Jag blev med smartphone.

Drog omkring hemma med mysbyxor och feber. No fun.

Men sen blev jag frisk och glad igen!

Jag planterade tidernas största syrénbuske. Ska bli intressant att se hur den klarar vintervilan.

Femtastic för flickors rätt att gå i skola

Till musikhjälpen

9 h i storstan

Efter en blixtvisit i radiohuset i Stockholm är jag nu på väg hem till Gammume. Promenerade runt på stan en stund efter jobbmötet, men fick nog av konsumtionshetsen och satte mig på tåget till Arlanda.

April 2011

Drottning Maria Eleonora och drottning Christina bredvid varandra på mitt nattduksbord. Där syns också Ok, amen som jag tipsade om häromdagen.

Min snubbe var på vift, minns inte vart men vi skypade med honom som vanligt under hans arbetsresor.

Bamse var grejen!


Jag plockade fram mina träskor!

Jag var riktigt snygg i håret!

Min snubbe kom hem med en ny matta som matchade mina strumpor.