lördagen den 13:e oktober 2012

Den där gången då jag stannade upp och tänkte att nu får det räcka!

Jag slutade arbeta som journalist på grund av Anja Pärson. Tidigt på måndagsmorgonen den 12 mars meddelade hon att världscupavslutningen i Schladming blir karriärens sista tävling. Elva dagar senare gick jag in till chefen och sa upp mig.

Vad har Anja Pärsons beslut med dig att göra, undrar du nu. Journalister vill vara först med en nyhet, stor som liten spelar ingen roll. När man, som jag gjorde, jobbar med lokaljournalistik är nyheten om att Sveriges Alpindrottning lägger av en stor grej, det var den också i sportvärlden. Många är vi som har följt hennes karriär. Suttit framför teven, hoppats, jublat och ibland sörjt och oroat oss för henne.

Jag satt i direktsändning när pressmeddelandet kom. En låt höll precis på att ta slut när jag kollade inkorgen en sista gång och där var mejlet: Anja slutar. Vi var före TT, Ekot, Radiosporten, webbsajter and you name it den morgonen. Tjusningen med direktsänd radio är när sånt här händer, när man kan vara före alla andra just för att radio är så direkt. Man är där, i nuet.

Allt föll på plats för mig den morgonen. Det blev den där gången då jag stannade upp och tänkte att nu får det räcka. Jag kan inte lura mig själv mer. Jag hade gått omkring med en skavande känsla av att det kanske inte var så bra det jag höll på med. Det kanske inte passade mig? Och var det värt allt slit? Jag var bra på det jag gjorde, men den måndagen insåg jag att jag inte sätter någon som helst prestige i det andra journalister tycker är så viktigt. Jag bryr mig faktiskt inte.

Det lustiga är att samma morgon som jag blev tillsvidareanställd körde jag förbi Anja Pärson när hon var ute på en rask promenad. Jag vinkade, men hon såg mig inte. Det gjorde inget, så klart, men jag blev glad när jag såg henne. 

.......................................
Sjätte delen i Din rubrik med min text 

4 kommentarer:

  1. Fortfarande berör det här mig, eftersom jag alldeles för ofta tänker "jag bryr mig inte". I dag har jag sökt ett jobb jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha. Det är så nära journalistik man kan komma, men ändå inte riktigt journalistiskt. Vilket känns helrätt. Håll tummarna!

    SvaraRadera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...