fredagen den 14:e december 2012

På smällen - Förlossningsrädslan som försvann

Ibland förvånar jag mig själv. Som nu när kejsarsnitt inte alls känns som det givna valet inför min tredje förlossning. Det handlar om att jag inte är lika rädd som jag var för fyra år sedan, varken för smärtan eller att förlora kontrollen.

För mig har det varit viktigt att i ett så avgörande ögonblick som när jag ska föda barn få bestämma över min kropp. Därför är jag tacksam över att ett kejsarsnitt beviljades när Lil'Bro föddes för fyra år sedan. Det gjorde att jag äntligen kunde bearbeta förlossningen fyra år tidigare, den då det var kaos från början till slut då sugklockan drogs fram och jag blev rejält förlossningschockad.

I juni smäller det igen. Jag är fullt medveten om att det kommer att göra ont, antagligen svinont, men det skrämmer mig inte. Fast jag kan ändå se framför mig hur jag sitter och gungar på en pilatesboll på förlossningen och ångrar mig bittert över att jag var så entusiastisk inför det här. Kan dom inte bara skära upp mig? Plocka ut ungen! Ta mig till en operationssal! Jag vet ju att ni kan. Jag förstår att det kan bli så, men jag vill ändå låta en tsnunami dundra genom min kropp i flera timmar innan vi träffar vårt tredje barn och jag känner mig konstigt nog peppad på det.

En del av mig tänker att jag måste ha blivit galen, särskilt med mina erfarenheter, men jag känner mig redo för det här. När jag berättade det för min barnmorska tittade hon allvarligt på mig och sa att hon ska göra allt i sin makt för att jag ska förberedd inför förlossningen. Här sparas det inte in på några pengar utan barnmorskan har slagit på stora trumman och jag kommer att få stöd inte bara av henne utan också från specialistmödravården. Det känns tryggt och det måste ju vara det absolut viktigaste när man ska föda barn, oavsett vilken väg bebisen kommer ut, att man känner sig trygg!

17 kommentarer:

  1. Jag hade turen att ha en okomplicerad förlossning för 1,5 år sedan och det känns väldigt skönt nu med 2,5 vecka kvar till förlossning nummer två. Har känt mig så tacksam för det eftersom jag nu närmar mig bf med positiva minnen (även om den mest okomplicerade förlossning inte precis är nån promenad i parken den heller). Hoppas verkligen att du får en bra upplevelse denna gång och härligt att du känner sån pepp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket och så spännande för er med så kort tid kvar! Heja!

      Radera
  2. Hoppas att du får träffa en aurora-bm, det gjorde jag och min partner en hel del före förlossningen och det var guld. Både för min och partnerns orosmoln. Verkligen guld! Det är förlossnings-bm som är utbildade kbt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ska träffa både aurora-bm och en läkare på specialistmödravården! Känns tryggt! Fint också att höra att det hjälpte er!

      Radera
  3. Vilken härlig känsla! Glad för din skull.
    En bekant till mig var livrädd inför sin förlossning, två veckor innan läste hon en bok som heter Föda utan rädsla, och allt släppte. Ett tips! Har ju dock själv inte läst den, men värt att kolla upp kanske.

    kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skönt för henne, att allt bara släppte! Jag håller på att läsa en annan bok, en liknande, men jag tänker att man nog inte kan läsa för mkt av den sortens bok så jag har beställt hem den! Tack för tips!

      kram

      Radera
  4. Men oooh så jag gillar din blogg!! :))

    Min första förlossning blev också jobbig med sugklocks helvetet. Har varit rädd för att riktigt känna efter hur det känns att göra det på nytt. Men hittills har jag konstigt nog upplevt en "jävlaranamma" feeling att "nu gör vi det på nytt, och bättre!" hahahhah, hoppas det håller i sig... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härlig känsla! Har du en bra barnmorska på MVC? Det brukar ju spela så himla stor roll för att man ska känna sig trygg!

      Radera
  5. Jag känner igen mig lite, efter min första förlossning som var väldigt lâng och tuff och slutade med sugklocka och att jag kände mig totalt misslyckad som inte HADE KLARAT att föda barn liksom... Och den andra förlossningen som var en total drömförlossning. Jag upplevde det som sâ otroligt läkande, alla rädda minnen frân första gângen bara suddades ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken fin och positiv berättelse! Gjorde du något annorlunda inför den andra förlossningen?

      Radera
  6. Nej, egentligen inte, förutom att jag hade ett otroligt stöd av läkare och barnmorska (samma som första gången), som visste hur det varit då. Planen var att gå in mycket tidigare med kejsarsnitt om det såg ut att bli besvärligt igen, men det behövdes inte. Men kanske var det det som lugnade, att jag visste att jag inte skulle behöva kämpa i ett dygn (eftersom det var jag som insisterat på att föda vaginalt). Problemet när Véra föddes var att hon fastnade i bäckenet, och tog sig inte ned, men Romy låg perfekt placerat. Kanske också att jag hade så mycket bilder av en förlossning som smärtsam och 24 timmar lång, och att jag blev positivt överraskad efter att det tog en dryg timme... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att bli positivt överraskad av något som faktiskt gör svinont! Heja!

      Radera
  7. Hej!

    Vad härligt att höra att man faktiskt kan ändra uppfattning. Man ska väl alltid komma ihåg att förlossningar verkligen är helt olika varandra - och det bådar ju gott i ditt fall. Dessutom kanske man blir mer avslappnad med åldern, vem vet?

    Lycka till med nya bebisen och grattis!

    Från S, mamma till June och Seth (vi sågs via familjeliv när det begav sig!)

    SvaraRadera
  8. Jag vet inte om du har läst det men i samband med att H föddes skrev jag ett inlägg i min blogg om att mitt beviljade snitt fick mig att våga föda vaginalt. Att tryggheten i att jag själv kunde VÄLJA att föda vaginalt gjorde att jag klarade av det. Och fick en fantastiskt fin förlossning.

    Heja dig!

    SvaraRadera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...