Ska jag tvingas flytta till Dalarna?

Vi körde genom by efter by i Dalarna till och från Högfjället i Sälen. Jag såg hus som jag skulle vilja flytta till Umeå. Stora mörka men ändå välkomnande kåkar med karaktär och historia. Mycket snickarglädje och timrat. Till och med ladugårdarna var tjusiga och nästan varje by hade en egen ståtlig kyrka att skryta om.
"Titta där borde vi bo", skojade jag med Sockertoppen, som genast började fantisera om hästar och får, men det fanns ett visst allvar i det också.

Väl hemma scannar jag av Hemnet och vad hittar jag? Jo, den perfekta gården med ett stort timrat hus och strandläge vid Nässjön i Älvdalen. (Du hittar fler bilder och info om huset här) Åh! Varför finns det inte liknande hus till salu i Umeå? Måste jag flytta till Dalarna för att hitta drömhuset?

Jag kan inte mycket om byggnadskulturen i Umeå mer än att man i nutid gärna river för att bygga nytt och modernt. Men förr då? Vi har Västerbottensgården, men annars är det mest små, enkla karga trähus som är långt ifrån lika fashionabla som Dalarnas gamla träkåkar. Det kändes som att de la ner lite mer tid, känsla och engagemang i sina husbyggen där nere.
"Vi får helt enkelt köpa en tomt här och sen hitta ett hus där nere att frakta upp", sa jag som helst bor kvar i Umeå.

Så. Då var det löst. Typ.