"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 262

Från bekväma ridskolehästar till vårpiggt shettissto. Det är stor skillnad. Jag var lite orolig när jag släppte lös honom och shettisen i skogen, men han höll emot när hon ville dra iväg och till slut kom de överens om hur det skulle vara. 
"Men mamma, jag fixar det här", sa han och travade iväg för att träna på övergången från trav till skritt och till trav igen. Tydligen måste man kunna det för att få galoppera på ridskolan.

Det är knappt ett år sedan han hoppade ner från ena favorithästen och sa att han bara måste få rida mer. Nu travar han, hoppar över hinder och lugnar stressade hästar på sitt allra särskilda sätt och som grädde på glassen har han alltså blivit tjenis med en söt och pigg shettis som han tar hand om en gång i veckan. Lyxliv för en hästvän!

PS2

Älskar att jag skriver ett mindre försvarstal om att jag kanske glömmer bort att ta på mig träskor i morgon. Hur vore det om jag la energin på att få ner min deklaration till revisorn och skicka födelsedagspresenten till min lillasyster i stället?

PS

Som värsta Blondinbellan insåg jag att det blir himla pinsamt om jag glömmer bort att ta på mig mina träskor i morgon nu när jag outat den årliga träskopremiären på bloggen, twitter och facebook. Nån kan ju se mig! Om jag glömmer så skyller jag på mitt förvirrade tillstånd som gräsänka.

Den årliga träskopremiären

Precis som tonåringarna sliter jag av mig kläderna så fort det blir någorlunda varmt ute. I dag var det strålande sol och tolv plusgrader så för morgondagen har jag planerat in den årliga träskopremiären!

Fast jag måste ta med mig ridskorna för vi ska ut till shettisen efter jobbet och där kan man inte klacka omkring i öppen tå och hög klack. Måste ju hålla uppe fasaden, den rejäla alltså.

Suddiga vardagspixlar

Låg i sängen och tittade på tavlorna som står och samlar damm i väntan på att hängas upp. Plötsligt såg jag henne på två ställen, flickan med porträttet i handen. Vem är hon?  Jag är ganska lik en svamp nu när håret är på utväxt. Kan man inte plocka blommor ute får man köpa hem. Färgterapi på jobbet! Vem kan motstå en snygg och billig vas? Inte jag. Så nu är jag på  (vas)rehab nu igen.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 261

Med ongarna i släptåg stövlade jag in på leksaksaffären och plockade ner två legopaket från den überpopulära serien Ninjago.
"Så... Varsågoda!"
"Va? Får vi dom?"
"Ja", svarade jag som var där för att köpa mig lite lugn.
"Tack mamma du är bäst", sa brorsorna i kör efter att de plockat upp hakan från golvet.

Om sanningen ska fram

1. Vad är det finaste du har gjort för någon?
Fött två ongar till världen. Vi är rätt många som är tacksamma över det!

2. Vilket är det roligaste Youtube-klippet du sett? Länka! 


3. Vad är det konstigaste du varit med om? 
Jag är djupt tacksam över att det fanns blod till mig när jag var rejält sjuk där i början av året, men hela grejen med att någon annans blod flyter i mina ådror har varit svår att hantera.

4. Skulle du leva om dina tonårsår precis som de var eller vill du ändra på något?
Tonåren var svåra, dramatiska och ångestladdade men jag vill inte ändra på något.

5. Vilken är din sämsta egenskap? 
Om sanningen ska fram så måste jag säga att jag är rätt dålig på att hjälpa till med städningen här hemma. Vad jag har att säga till mitt försvar? Ehm... Jag betalar räkningarna?

6. Vad är det bästa med ditt liv? 
Jag älskar att vi har blivit en hästfamilj!

7. Har du något motto? Hur lyder det? 
Tugga bark å bli stark!

8. Vad gör du en sysslolös dag? 


9. Vilken person skulle du vilja ha som sällskap på en öde ö? 
Min snubbe som också är min bästa vän och en av de roligaste personerna jag känner! 

10. Bästa pepplåten? 
Jag har ingen särskild pepplåt, däremot lyssnar jag på den här låtlistan när jag tränar. 

11. Vad kan du inte leva utan?
(Frågorna kommer från bloggen helly and the dream of horses)

Anders Borg måste älska såna som mig

Nackdelen med att vårsolen letar sig in i huset är att man ser hur smutsiga våra fönster är. Så här sitter jag och letar efter stans billigaste fönsterputsare.  
Putsa fönster, men vadå.. Det gör man ju själv, tänker du nu.

Farsan lär vända sig i graven men alltså jag putsar inte fönster. Av två skäl. Det är jobbigt och det blir inte bra.
Men hallå, övning ger färdighet, tänker du nu.

Det stämmer också men samtidigt tänker jag att någon måste bidra till landets ekonomi nu när det är lite svajigt och oroligt. Det blir en så kallad win win-situation. Jag behåller min sinnesro och får rena fönster samtidigt som jag pumpar in pengar i fönsterputsarbranschen (vi har rätt många fönster).

Lyxproblem

Det här med att mannen/fadern i hushållet är på affärsresa, barnen är klädda i prydliga skjortor och jag diskar för hand på morgonen. Vad är det här? 50-talet? *går å tar på mig förkläde och börjar kedjeröka inomhus*

Mvh
Betty

Lyxproblem

Vad är oddsen för att diskmaskinen går sönder dagarna innan ens partner åker till Kina och reparatören låter hälsa att han kanske har tid på måndag, men att han inte kan lova något?

En självgod gubbe

En bil kom körande på cykelvägen mitt i stan och i stället för att stanna till vid övergångsstället där jag och mina ungar (och ett gäng andra shoppingsugna typer) kom gående tutade han och gasade på.

Vem tror du satt bakom ratten?
1. En självgod gubbe
x. En självgod gubbe
2. En självgod gubbe

Jag råkar dessutom veta vad dåren heter. Det är en gammal journalisträv från Umeå. Kanske ska jag ta och skicka teoriböckerna till honom och markera sidorna om företräde och övergångsställen?

Vad är det för fel på folk?

"Ett problem tycker jag är det här samhällets attityd till mjölk som något livsnödvändigt. Det försvårar mycket för allergiker, en slags oförståelse för hur man kan utesluta mjölk ur maten, som att DET är värre/farligare än allergin. Har också ett barn som är överkänslig mot mjölkprotein och fick spunk förra veckan när en dansfröken kom och sade att allergi mot mjölk finns inte, det är något som föräldrarna hittar på, barnen får istället bristsjukdomar, och så blängde hon anklagande på mig och refererade till ett Aktuellt-inslag för flera månader sedan (som handlade om Laktosintolerans och att föräldrar utesluter mjölk utan att utreda först). I just say: suckochpust", skriver Lyckemig apropå det senaste blogginlägget om mjölkallergi och jag undrar vad det är för fel på folk?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 260

Några droppar mjölk kan ställa till det rejält för en mjölkallergiker. Vissa gånger är det värre än när en människa med magsår dricker kaffe. Det gör ont och tar tid att reparera.

Vår kid är duktig på att fråga om han är osäker på innehållet, men ändå fick han i sig mjölk i maten under lunchen i går. Tydligen hade specialkosten inte ställts fram i tid och han fick klartecken från en i skolköket om att sleva upp kycklinggrytan från samma behållare som alla andra.
"Sa dom förlåt när ni kom på att det var mjölk i maten?"
"Nej."

Efter gårdagens mjölkincident som resulterat i att familjens mjölkallergiker måste vara hemma från skolan i dag känner jag mig irriterad och samtidigt maktlös. Det har hänt förr och det kommer att hända igen. Så ser verkligheten dessvärre ut för allergiska barn som måste förlita sig på att vuxenvärlden har koll och en ursäkt är tydligen ingen självklarhet.

Sånt som ger mysrys

Från häftig andning till en något mjukare. Där ligger jag och blundar på min yogamatta och fokuserar på andningen i slutet av kvällens bodybalancepass medan jag hör instruktören prata till mig om min kropp.
"Din kropp är stark."
"Din kropp har orkat så mycket i kväll."
"Din kropp är fantastisk."

Efter 1,5 timmes träning är det precis vad man vill höra, att man ska sträcka på sig lite extra och vara stolt. Jag suger åt mig orden och tackar mig själv. Man behöver ju all uppmuntran man kan få, av sig själv och andra, så här i uppstarten.

Tugga bark å bli stark!

Suddiga vardagspixlar

Vi trodde att det skulle vara lätt att få tag i bord i går kväll. Det trodde nog resten av Umeå också... Till slut fick vi käka på Rex. "Just ja, det är löning i dag..." Kombinationen kreativt arbete på kontoret och lagerarbete is the shit! Lil'Bro går all in när han hoppar ner för det femte trappsteget. På med flygmössan och glasögonen! Köpte mig en fin en blomma till mitt nya kontor! Ska bli spännande och se om jag kan få den att överleva!

Sätt tafsare i skampålen

Real Madrids tränare hade precis lämnat planen efter den omtalade straffen. Det här var i går kväll och jag satt med min snubbe på en sportpub i stan. Plötsligt kände jag ett par främmande fingrar leta sig fram utanpå min tröja.

Jag vände mig om och möttes av ett snussmutsigt fånleende. Han tyckte nog att det var en kul grej, att jag skulle gilla uppmärksamheten, för han blev rejält förvånad när jag frågade vad fan han höll på med.
"Men vad är det för fel på dig? Du får inte röra min kropp", sa jag högt så att folk runt omkring oss skulle veta att vi hade en tafsare mitt ibland oss. 
 
Skamsen vinglade idioten vidare efter att jag berättat vad jag tycker om människor som tafsar på andra. Vad han hade förväntat sig egentligen? Att jag skulle fnissa lite, låta honom bjuda mig på en söt drink och följa med honom hem för taffligt fyllesex?

Suddiga vardagspixlar

Det gick inte så fort på den genomsnälla kolabiten i dag... ... så 3,5-åriga Lil'Bro bytte häst och travade runt banan med sin ridlärare!

Nu blir det naket

Fullständigt slutkörd efter att ha sträckt ut ordentligt på kvällens bodybalancepass känner jag mig stark men samtidigt svag. En märklig kombination som jag alldeles strax ska ta med mig ner i badkaret.

Det finns så mycket att blogga om i kväll. Hur det är att komma in i rutinerna på ett nytt jobb, om hur störande det var att träna utan sportbehå eller varför jag gillar Filip Hammar som enligt en läsare är sexistisk och "mobbaren från småstan som flyttat till Stockholm och försöker spela ball, men där osäkeheten titt som tätt lyser igenom då han måste ge sig på kvinnor/outbildade/folk som inte tycker som han."

Du blir säkert nyfiken och vill veta mer, men det enda jag vill är att fulblogga lite medan jag dricker vatten efter träningen. Tur för dig att det är ett ständigt flöde av text här på "Försök att inte se så snygg ut"! Det kommer nya blogginlägg varje dag och med det skrivet smäller jag ihop datorn och sjunker djupt ner i varmvattnet som jag har fyllt badkaret med.

Vi hörs!

En f.d. morgonarbetares drömliv

Kan du fatta, jag sov till halv åtta. Totalt 8,5 timmars sömn alltså. Det måste vara varje morgonarbetare (och förälders) våta dröm!

Inget skrivbord men en häst

Om du undrar hur första dagen på nya jobbet gick för mig kan du titta här!

Hennes kind är så flämtande röd

Med brännande lår, skakiga armar och flämtande röda kinder stod jag på yogamattan tidigare i kväll. Det var ett par övningar kvar, men i stället för att ge upp och falla ihop i en blöt pöl tänkte jag på det instruktören sa:
"Du kan tänka på hur ont det gör i benet, men du kan också välja att inte tänka på det."

Jag har fastnat för bodybalance. Träningsformen passar mig så sjukt bra. Samtidigt som jag tränar rörlighet, styrka och balans har jag full fokus på min kropp, vad den pallar med och hur den känns, men också på mitt inre. 

När jag sträcker ut, tar i, böjer djupare känner jag mig stark i kroppen men också mentalt. Det kanske låter lite flummigt men jag kan styra tankarna på ett helt annat sätt när jag tränar, fokusera liksom. 

Tänk om någon hade sagt det till mig tidigare, då kanske träningssvackan där i höstas inte hade blivit så djup och långvarig.

Nästan som sovmorgon

Inte helt oväntat vaknade jag i ett ryck vid femsnåret i dag men kom ganska snabbt på att jag inte hade försovit mig och somnade om.

Förra sommaren försov jag mig rejält inför en sändning. Jag hann i tid men efter det har jag haft tre väckarklockor ställda, den första kl 04.15 och de två andra fungerade som livlinor. Den tiden är över nu.

I dag var väckarklockan ställd på 07.00 men jag vaknade innan det, pigg och utvilad! Vad var det nu Erika skrev?
"Grattis till ditt nya liv! Du kommer att älska det", skrev hon.

Förstår redan nu vad hon menar!

Gomorron!
/F.d. morgonarbetare

Träning nedanför teven

Att träna nedanför teven verkar vara min grej! Har precis gjort 90 situps och ett par övningar som jag har lärt mig under bodybalance- och corepassen jag varit på de senaste veckorna. Nu kommer jag sova gott i natt!

Länkkärlek

"Umeå är inte en vacker stad. Det är en trubbig stad i lerbrunt och betonggrått med en stadskärnan som osar av E4a och korvvagn och sinnesslö kommunalpolitik och småstads-vi-tar-vad-kedjorna-ger-oss-konsumtion. Vid älven ligger en fotbollsplanstor parkeringsplats i asfalt, två fallfärdiga restaurangbåtar och ett misslyckat försök till en park. Förutom detta sätter grävskoporna sina tänder i det mesta de kommer över, jämt och ständigt. Gamla hus rivs ned, vägar bryts upp, för att projekten sedan ligga stilla som lik i evigheter. Trots allt detta känner jag en fullkomligt villkorslös kärlek till den här staden", står det på bloggen ruutha och jag bara amen på det!!!

Oavsett om du är Umeåbo eller inte tycker jag att du ska läsa resten av blogginlägget här! 
Och när du är klar tycker jag att du ska lägga till bloggen i ditt rss-flöde, uppdatera länklistan och klicka följa på bloglovin! Så bra är hon, den där ruutha!

Money making business

Från reglar, ljudnivåer och mikrofoner till bomull, sytråd och panelgardiner. Som du kanske har förstått har jag lockats från public service till money making business-sidan av ett företag i tygbranschen.

Nu är det ganska precis en månad sedan jag sa upp mig. I fredags drack jag gravöl långt in på natten med gänget som jag sänt morgonprogrammet tillsammans med och i morgon bitti börjar jag jobba här! Jag ska inte sälja tyg, men jag ska sälja in tyg. Om jag ska sammanfatta mina arbetsuppgifter så handlar det om marknadsföring och kommunikation, men jag hoppas jag får ta i lite på lagret också.

Du behöver däremot inte oroa dig över att jag ska börja kalla mig reklamare och tro att jag är självskriven på Guldäggsgalan, men det finns en viss risk att jag börjar klämma på dina kuddar och tafsa på dina kläder för att känna hur mycket syntet tyget innehåller. Det är inte snobberi utan vad jag förstår en arbetsskada.

Suddiga vardagspixlar

En tvättäkta ninja i dräkten som är köpt i Kina. Sjukt nöjd onge! Minnen! Det ser lugnt ut, men skenet bedrar som man brukar säga... Gah!
Men så plötsligt enade framför datorn.

"Högt, elakt och jag slutar aldrig"

"Men snälla, kan inte du svara på dina egna frågor också", undrade Linda och det kan jag förstås göra! This is for you Linda:

1. Vem är den absolut roligaste personen du vet?
Det finns så många, men om jag måste välja en blir det Sarah Silverman! Rolig, snygg och smart är en sjukt bra kombination som jag går igång på!
2. Vilken är din paradrätt?
Jag är väldigt duktig på att laga mat från recept.
3. Vem är din förebild?
Jag har hur många som  helst men den senaste tiden har jag tänkt rätt mycket på Carina Berg, Sarah Silverman och Filip Hammar. Den sistnämnda eftersom han känns så folklig. Jag gillar det folkliga! 
4. Vem borde börja blogga?
Min mamma! Du skulle kunna lägga ut texterna jag fick läsa för något år sedan, det blir succé och du skulle aldrig mer behöva jobba. Fast det finns en viss risk att Malou von Sivers skulle bjuda in dig på champangefrukost i teverutan för ett samtal ni framgångsrika kvinnor emellan.
5. Om du var tvungen att välja - din blogg eller ditt facebookkonto?
Jag tjänar ju inget på min blogg och det är lättare att hålla kontakt med folk via fejjan så jag väljer nog mitt facebookkonto. Däremot väljer jag "Försök att inte se så snygg ut" före Twitter.
6. Är du bra på att löneförhandla?
Ja! På radion fick jag upp min lön till en mycket tillfredställande nivå, men det gick lite väl lätt så jag tror att jag kunde ha fått upp lönen med ytterligare 500 spänn. Det stör jag mig fortfarande på trots att jag har fått nytt jobb och därmed ny lön.
7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?
Det vågar jag inte ens tänka på...
8. Vilken film såg du senast?
Jag skrattade så att jag nästan grinade i går kväll när vi tittade på Baksmällan.
9. Du får massa pengar - vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet?
Mitt jävla CSN-lån. Det enda positiva med att jag pluggade två år på Strömbäcks folkhögskolas journalistlinje är att jag fick en praktikplats på Sveriges radio. Även om jag fortsatte jobba där efteråt vet jag inte riktigt om en kass utbildning var värd över 200 000 kronor?
10. Vad tycker du om ordet entreprenör?
När folk kallar sig entreprenör börjar jag skratta. Högt, elakt och jag slutar aldrig. Fast egentligen borde jag gråta. Det har blivit ett modeord som missbrukas av folk som inte kan göra skillnad på entreprenörskap och nyföretagande.
11. Lever du som du lär?  
Nej.

Tugga bark och bli stark

Om en liten stund ska jag pallra mig iväg till IKSU för veckans sista träningspass. Jag tänker mig rodd som uppvärmning, crosstraining och situps.

Jag är så himla nöjd över att jag gjort plats för träningen i mitt liv igen. Vissa dagar skulle jag kunna skylla på familjelivet, men då tränar jag antingen tidigare eller senare och så är alla glada (mest jag förstås). Sedan ett par veckor tillbaka tränar jag ungefär så här: 

Måndag: ridträning.
Tisdag: konditionsträning och bodybalance.
Onsdag: vila.
Torsdag: konditionsträning och bodybalance.
Fredag: vila.
Lördag: bodybalance.
Söndag: konditionsträning.

Nu börjar jag både känna och se resultat av träningen. Framför allt gillar jag att känna mig stark, det är en ruggigt skön känsla!!

Sometimes it snows in april

Sådär såg det ut i slutet på april i fjol. Linne, tisha, träskor, barfotabarn, blomplantering, middag utomhus och en gräsmatta som börjat repa sig efter en hård vinter. I år bara "ta på dig täckbyxor och tjocksockar om du ska gå ut. Och du, det är nog bäst om du tar den lite tjockare mössan också..."

Suddiga vardagspixlar

Jag har letat land och rike (okej, i Umeå) efter en ponny som Sockertoppen skulle kunna få pyssla om lite extra någon gång i veckan. Så hittade vi en shettis, kanske den snällaste av dem alla!

Har fortfarande guldvittring

Fullständigt avslappnad och lugn efter ett skönt bodybalancepass stoppade jag in hörlurarna i öronen på vägen till bilen och hörde om 1-0 målet, som blev 2-0 när jag kom hem. Resten av matchen satt jag i soffan med ångesten klättrandes upp för strupen. 

*tyst minut*

Det kanske inte blev något SM-guld i hockey till Västerbotten, men vi har fortfarande två guldchanser kvar i helgen. Två Umeålag är nämligen involverade i SM-finalerna i innebandy i morgon!

Heja Västerbotten! Vi är inte bara bra på att göra musik, vi är också jävligt bra på sport!

Språkpoliser får smisk

"Jag gillar också hur du skriver om träning, det är ett svårt ämne. Själv skriver jag inte om det alls eftersom jag vet att jag har läsare som har problem med mat och träning och vill inte påverka till att hen påverkas till att hamna i onda spiraler. Men mer om det en annan gång, nu hade jag egentligen något annat på hjärtat..

Jag hatar min språkpolissida av mig själv, och vet inte riktigt hur jag ska utnyttja det till något positivt. Försöker man säga till, eller påpeka fel tar folk ofta illa upp och tycker jag är dum. Men jag vill ju bara väl, och tycker det är synd att inte fler är noggrannare... Kanske borde jag bli lärare, jag vet inte. Men iaf, så vill jag bara ge dig ett tips när det handlar om citattecken. Du använder bara " och när du citerar inom ett citat tror man då att det första citatet tagit slut. Det blir lite förvirrande och man får läsa flera gånger. Citat inom citat ska vara med enkelt citattecken", skriver Maria.

Nu blir det förvirrat igen eftersom det är ett " i citatet, men i alla fall. Språkpoliser får så himla mycket smisk i bloggvärlden så jag förstår att Maria ursäktar sig lite först. Det fanns ju en viss risk att jag skulle ta det som en förolämpning. 

Jag tänker att allt handlar om hur man väljer att skriva sin kommentar om man ska påpeka ett stavfel eller särskrivning. Är man ödmjuk i tonen så why not? Själv blir jag bara glad om någon tar sig tid att skriva ett par rader till mig för det går så himla fort när jag bloggar.

Sånt som gör mig blödig

Så sjukt många timmar i etern, så många minnen och så överraskar min producent och programledarkollega mig med klippet ovan. Plus att en lyssnare kom förbi med en chokladask med texten "med kärlek" på efter sändningen... Ja, då sög det till ordentligt i magen.

"Äh, fan nu orkar jag inge mer.
Hare bra
Och här kommer Niklas Strömstedt Sista morgonen"

Fantastiskt gjort! Inte undra på att jag har haft så roligt på jobbet!

This is it

Jag fick blommor av min bryska producent när hon kom till jobbet nu på morgonkvisten och om nio minuter börjar min sista radiosändning.

Kanske borde jag vara mer sentimental men jag känner mig mest glad. Det här ska bli kul!

Suddiga vardagspixlar

Polarna innan ridpasset!

Vart? När? Hur?

"va? vart är dom meetupsen", undrar Emma apropå Egoistiska egons tips om att använda sig av sociala medier. 

Hon frågar fel person. Någon annan som vet?!?

Det stavas orutinerat

Det kändes inget vidare att plumsa i djupsnö tidigt i morse när jag bytte till sommardäck i går. Tio centimeter nysnö på marken när jag stod och väntade på bussen och det skulle komma tio till enligt SMHI.

Ångest i finaltider

Har en skön träningsvärk efter gårkvällens pass på IKSU, som är stans största träningsställe. Jag började med konditionsträning och avslutade med ett pass bodybalance.

Under den välbehövliga avslappningsövningen i slutet av passet sa instruktören åt oss att skjuta iväg alla tankar och bara fokusera på nuet. Det gick ganska bra tills jag kom på att det var match... Skellefteå AIK tog emot Brynäs i den femte finalen.

Jag har fortfarande svårt att hantera att jag bryr mig så mycket om finalspelet. Fast å andra sidan tycker jag ju att Västerbotten ska roffa åt sig allt guld som går att få tag i t.ex. ett sm-guld i hockey och innebandy eller som i går ett guldägg.

I <3 Västerbotten

Träffas via Internet

"Jag tänker att man kanske glömmer bort sociala medier lite här? Inte att man ska ut och raggeliragga stenhårt på sin blogg eller twitterkonto, men just på twitter finns det ju MASSOR med aktiviteter. Det är meetups hela tiden tycker jag. Och ja, nästan hälften, eller kanske mer (?) av mina närmaste vänner har jag träffat via the internet från början.

Tillägg: väl medveten om att det kanske händer mer i Stockholm än i övriga städer, men jag ser saker på andra ställen också", skriver Egoistiska egon apropå diskussionen här på "Försök att inte se så snygg ut" om att skaffa nya vänner som vuxen.

"Vad får vi till middag?"

Du har väl inte glömt bort att du hittar smarta recept till barnfamiljen här på "Försök att inte se så snygg ut?" Vego, fisk och kött! Snabbt, gott och enkelt!

Illustration: Joanna.

Suddiga vardagspixlar

Match i kväll igen. Kommer nog ligga i fosterställning i soffan alternativt stå och frusta på en träningsmaskin på Iksu. Alltid tre tider ställda, två är livlinor utifall att. Men nu är den tiden över. Jag har gjort mitt sista värstingpass. Men va! Jag ler på bild, det hör inte till vanligheten. Jag har ju min fotomin.
Min gammelmormors mamma, laestadian från Norrbotten. Jag hoppas att hon inte misstycker att jag har fotografier på henne upphängda lite varstans i huset. Tavlor var ju synd.

"Ofeministiskt att kontrollera kroppen"

"Detta hör ju inte till just det här inlägget, men jag vill bara säga att jag verkligen gillar hur balanserat och verklighetsförankrat du skriver kring det här med kropp, vikt och träning. Upplever annars att diskussioner om detta ämnde blir så endimensionerade - å ena sidan helt tränings- och matfixerat och å andra sidan "ät vad du vill och älska dig själv!" Som att det vore så enkelt.

Att träna och äta bra är extremt viktigt för såväl mitt fysiska som psykiska välmående. För att jag ska må bra behövs en viss diciplin både vad gäller träning och mat, något som givetvis inte ska slå över åt det ena eller andra hållet. Kan dock inte komma ifrån känslan av att det är ofeministiskt att kontrollera kroppen på det här sättet. Går man upp i vikt ska man ska liksom bara ÄLSKA sin nya kroppsform och glatt köpa nya braxor", skriver Anna-Karin.

Alltså innan jag publicerade blogginlägget Röra på fläsket tvekade jag både en och två gånger just på grund av det Anna-Karin skriver, att det känns ofeministiskt att kontrollera kroppen på det här sättet. Jag hade kunnat skriva att jag gjorde det för att få bättre hälsa, vilket är en mer godtagbar ursäkt men framför allt handlade det ju om att jag har gått upp i vikt och att jag var missnöjd med det. Samtidigt vet jag att jag mår så ruggigt bra av att träna. Jag blir piggare och sover bättre. Dessutom kommer jag i mina snyggjeans igen! Inget att hymla om.

Vill du lyssna på "Försök att inte se så snygg ut"?

Jag kom på vad jag kanske borde ta och satsa på nu när jag har sagt upp mig – podradio! Det kräver väldigt lite teknik och att göra radio kan jag ju sedan tidigare.

Jag får för mig att podradio kan fungera lite som ett blogginlägg. Programledarna Filip och Fredrik var förstås först med det i Sverige och snackar om allt från barnen på dagis till Manhattanprojekt. Andra som gör det är Carina Berg som tillsammans med Jenny Strömstedt har Samtalsterapi med Strömstedt & Berg.

Själv skulle jag kunna prata om det "Försök att inte se så snygg ut" handlar om i stället för att skriva ner det. Om föräldraskap, hästliv, konsumtion, träning, populärkultur m.m. För mig skulle det inte vara en ansträngning bara jag hittar rätt teknik.

Det ena ska förstås inte utesluta det andra. Det här ska fortsättningsvis vara en blogg. Frågan är bara, skulle du lyssna eller vill du helst bara läsa?

"Här blir man ensam bland flera tusen"

"Jag vill bara tillägga att det inte alltid är så att man sitter på rumpan och väntar, ibland är det svårt att hitta folk att umgås med ändå. Och ofta orkar jag inte tjata mer, fast det är ju iofs på folk jag redan känner, men jag har inte alltid känd dom länge.. Här blir man ensam bland flera tusen sjunger Winnerbäck om Stockholm, och det citatet slår mig så ofta", skriver amria efter allt snack om hur man skaffar nya kompisar som vuxen.

Och Annakarenina skriver "Ja, visst är det konstigt. Har just flyttat till Gbg och här sitter jag; en skitrolig tjej med superkvallasaker att ge till en kompis, men hur göra man när man närmar sig 35 och vill ha vänner på samma ort som en själv? Ringer på hos grannen man tycker har snygga gardiner? Och kan nog tro att det faktiskt är lite svårare när man inte har barn."

Vid årsskiftet bestämde sig Emma för att vara rak och tydlig med att visa om hon tycker om någon hon träffar. Resultat: "Två nya vänner, varav den ena spenderade jag precis en vecka i Berlin med."

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 259

Efter det hästrelaterade samtalet tidigare i dag ser jag framför mig hur Sockertoppen och Lil'Bro sitter rakryggade i tevesoffan med välkammade frisyrer om en sisådär 15-20 år.
"Så bröderna Olsson, hur började allt", frågar programledaren med bländande vitt leendet.
"Vore det inte för mamma..."

Jag skjutsar fram och tillbaka till stallet, köper dyra ridskor, håller upp hästens ben om det är tungt när hovarna ska krafsas, kastar upp sadlar på hästryggar och nu har jag letat reda på en shettis som behöver extra ompyssling och dit ska barnet ju förstås också köras. Det är mest roligt, så klart, men kräver också en hel del logistik. Ge det ett par år så har familjen nog en egen häst också.

Hyllningar i all ära men egentligen är jag mest sugen på att få rida riktigt bra hästar i framtiden och den möjligheten ökar ju om ens barn är duktiga ryttare. Ongarna kommer inte att kunna neka mig det.
"Det är ju ingen ridskolehäst direkt..."
"Du minns du när du var liten?"
"Men mamma..."
"Precis! Ses så, fram med hästen. Jiha!"

"Vuxna vänner är helt enkelt skitsvårt"

"Det är ju på sitt sätt fascinerande att så många vuxna känner igen sig i detta. Har vi blivit så introverta och rädda för nya möten med människor vi inte känner att vi längre inte vet hur vi skall "tackla" situationen?

Jag har heller aldrig haft många vänner, inga barndomsvänner som finns kvar i gemenskapen, och har alltid tyckt det svårt att hitta umgänge i vuxen ålder (lämnade hemstaden och flyttade till annan ort, Umeå, med min flickvän). Må vara att jag har bra arbetskollegor på mina två jobb (forskare och instruktör) samt studiekamrater på utbildningen, men riktigt nära vänner är det få om. De jag har bor på i olika orter (en här i Umeå men som snart drar till Karlskrona av alla ställen, Piteå och Amsterdam) så träffar dem inte alltför ofta.

När vi flyttade hit så var vi två studenter med barn, så vi passade ju inte direkt in i de studentikosa arrangemangen. Det är först på senare tid vi faktiskt börjar ha ett lite mer "vettigt" umgänge men alla år utan hade ju definitivt kunnat vara bättre än de var. Vuxna vänner är helt enkelt skitsvårt! Så jag säger som det gamla tv-programmet, hur gör djur? Egentligen, skriver Fredrik apropå diskussionen om att hitta nya vänner som vuxen.

Vad tror du att det handlar om? Varför är vi så rädda för att känna oss påflugna och därför drar oss för att hitta nya vänner? Kan det ha något med att göra vår rädsla för att visa oss ensamma, att det helt enkelt är skämmigt att inte ha massa kompisar?

Suddiga vardagspixlar

Gör min sista vecka på radion vilket naturligtvis avslutas med gravöl på fredag! Kände mig mycket nöjd efter ett ovanligt lyckat ridpass. Hoppade till och med! Hästlivet är helt klart det bästa livet! Tre dagar i veckan hänger vi ute i stallet och på lördag ska vi hälsa på en söt liten shettis som skulle må bra av att hänga med en 7,5-årig hästkille någon gång i veckan. I byn där det här huset står skulle jag lätt kunna bo. Förresten skulle jag hemskt gärna bo i det gula huset ocksål!!

Skaffa nya vänner som vuxen

Svårigheterna med att hitta nya kompisar som vuxen var det många som kände igen sig i efter att ha läst mitt blogginlägg Min modiga vän. Kommentarerna öste in, ett par mejl om saken hittade till min inkorg och jag har varit i flera diskussioner om saken.

Jag tycker att Lena (fröken_lila) sammanfattar det bra när hon skriver att man måste höra av sig och framförallt sluta och sitta och vänta på att andra ska göra jobbet åt en.

Linda, som är vännen jag skrev om i blogginlägget, skriver att det bästa med att skaffa nya vänner när man är vuxen är att man äntligen känner sig själv och att man väljer de människor som man verkligen är intresserad av att lära känna. Man vet vem man är och vad man vill ha för relationer liksom och så kör man på det. Ibland funkar det ibland inte men man måste våga ta för sig lite.

Att våga skriver Petra också om i sitt blogginlägg Vuxenvänner som jag blir så himla peppad av. Hon var sugen att lära känna en familj i porten bredvid så hon slängde iväg ett sms om att det var dags att inviga bastun.
"Några timmar senare satt tre nakna brudar i bastun och drack folköl. Grannen, jag och hennes vän. Vi var alla tre överens om att det var ett prima sätt att lära känna varann."

Men satan också

Så sitter jag här i soffan, i kväll igen, och plågar mig med att titta på hockey. Vinner Brynäs kvällens match äre kört och då får man trösta sig med att Skellefteå AIK åtminstone är bättre än AIK. Men guldet ska ju hem, hem till Västerbotten!

Länkkärlek

Jag ÄLSKAR bloggen Another Side Of This Life!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 257

1-0 till Pixar.

Coacher, hästgård och intervallträning

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.
- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.
- Create 11 new questions for the people you tag to answer.
- Go to their page and tell them they’ve been tagged!
- Do not tag back to the person who has already tagged you.

Katta Kvack undrar:


1. Bästa tv-serien som ingen borde missa, vilken är det?
Det är utan tvekan SVTs Coacherna! Det märks att hon som har skrivit manus till serien har gjort sin läxa! Så sjukt bra och kom ihåg "coacher är avdragsgillt!"
2. Vilken bok är den senaste du läst?
Årstafruns dolda dagböcker
3. Om du vann 100 miljoner – VAD skulle du göra då?
Betala av alla lån, köpa mig en hästgård, jobba halvtid och ägna resten av tiden åt våra hästar. 
4. Vems liv, fiktiv eller riktig person, skulle du vilja testa för en dag?
Jag skulle vilja vara drottning Kristina när hon hade abdikerat och var kulturtant i Rom.
5. Varför bloggar du?
Jag har så mycket att berätta!
6. Tipsa om tre jävligt bra bloggar!
Det finns så många men om jag måste välja... Jag gillar Lyckoprickar inte bara för blogginläggen om hästar utan för att Anna är så klok och ödmjuk! Popjunkien är en klassiker och Erika kan berika är en smart och snygg blogg!
7. Hur ofta går du till frisören?
Alldeles för ofta på senaste tiden...
8. Har du hittat ditt drömboende, eller letar du än?
Vi letar fortfarande!
9. Tränar du?
Ja, och i dag har jag kört intervallträning så hårt att jag ligger i sängen och tycker synd om mig själv samtidigt som jag är ruggigt nöjd. Bra kämpat, liksom.
10. Om Fritidsresor ringde och sa att de bjuckar på valfri resa, vart reser du då?
Marrakech med hela familjen!
11. Läppstift eller läppglans?
Läppstift!

Följande frågor skickar jag vidare till  egoistiska egon, Lyckoprickar, Livet & Helsingfors, UnderbaraClara, vilken Chula., Om kläder som är vackra, Karins konstgrepp, Vintage (a love story), Mina bestyr, Written by Alex, bittersweet:

1. Vem är den absolut roligaste personen du vet?
2. Vilken är din paradrätt?
3. Vem är din förebild?
4. Vem borde börja blogga?
5. Om du var tvungen att välja - din blogg eller ditt facebookkonto?
6. Är du bra på att löneförhandla?
7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?
8. Vilken film såg du senast?
9. Du får massa pengar - vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet?
10. Vad tycker du om ordet entreprenör?
11. Lever du som du lär? 

Morsan vill träna

Ongen måste förstås lära sig simma, men jag vill ju gå på det där bodybalancepasset. Det är sådana här gånger man borde ha två bilar samt en barnflicka.

Lite hästskit har ingen dött av

Har du också tänkt på vad få hästar det har varit här på (wannabe hästbloggen) "Försök att inte se så snygg ut"? Inte en hästbild på flera dar. Lugn bara, i morgon drar det igång igen.

Inte nån himla Janne Josefsson

Det måste vara något fel på mig. Jag är helt osentimental inför att jag har sagt upp mig, att jag inte längre ska jobba som journalist.
"Men hur vågade du", är den ständiga frågan.

Kanske borde jag ligga i sängen vrida mig av ångest bland lakanen och fundera på om jag verkligen har gjort rätt? Säga upp sig från en attraktiv arbetsgivare, jag måste ju va helt jävla dum i huvvet. I stället sitter jag här vid köksbordet och gäspar lite. För mig är det inte ett dugg livsomvälvande att byta jobb. Herregud det har jag gjort hela mitt vuxna liv. Det är ju så det fungerar i vikarie/projektanställning-träsket.
"Så nu ska du inte jobba som journalist längre?"
"Nej, precis."
"Men... Så himla sorgligt."

Alltså kallet att jobba som grävande reporter fanns aldrig där. Jag går inte igång på det helt enkelt. Däremot gillar jag att berätta och underhålla. Det kommer jag nog att sakna, men jag får väl införa roliga timmen och dagens ordvits på mitt nya jobb alternativt börja videoblogga här på "Försök att inte se så snygg ut"!!?

Lika som bär

Så förvirrat det kommer att bli vid köksbordet på morgnarna. Skellefteå AIKs tränare snackar om klantigt spel, Scharinskavillan-konflikten och bibliotekarier som inte får jobba extra. Varför skriver Dagens industri så mycket om Västerbotten? Nej, vänta nu det här är ju nya Folkbladet.

Min modiga vän

Lite rädd men mest imponerad. För ganska precis tre år sedan fick frågan om jag hade kaffe hemma och tid för besök. Jag minns hur jag stammade ur mig ett ja.

Ibland kommer livet emellan. Med alla sjukdomar som har avlöst varandra det senaste halvåret har jag knappt haft tid för mig själv, men i dag åt vi lunch tillsammans. Samma person som imponerade på mig för tre år sedan genom bjuda in sig själv. Så modig är inte jag, men det är hon. Vi kanske inte känner varandra på djupet än, men hon är en sådan där person som man vill vara med. En vän utan krusiduller och omsvep. Helst bo granne med och kunna stövla in hos i tid och otid och hon hos mig.

När vi skildes åt i dag tänkte jag på det här med att skaffa nya kompisar när man är vuxen. En del av mig har alltid sörjt att mina vänner är spridda över landet och ofta på resande fot. Jag har aldrig tillhört något kompisgäng och vissa stunder har jag känt mig ganska ensam. Samtidigt har jag inte varit särskilt framåt när det gäller att skapa nya relationer.

Det pratas så mycket om hur svårt det är att få nya vänner när man är vuxen, men en sak har jag lärt mig av min modiga vän och det är att det handlar precis lika mycket om att våga som att ge och ta.

Länkkärlek

Jag ÄLSKAR bloggen Vardagslinjer!!!