torsdagen den 17:e januari 2013

Hur är det ens möjligt?

En cynisk kommentar sticker ut bland all ödmjukhet och omtanke bland Malin Wollins bloggläsare. Den skaver och jag undrar vad som får en person att ifrågasätta en medmänniska som visat att hon inte mår bra, att hon varit med om något som var som helvetet på jorden?

Något hände när Malin Wollin födde sitt fjärde barn. I ett blogginlägg berättar hon att det inte går att skriva om det än. Det är klart att man undrar vad som har hänt. Inte för att få gotta sig i det, utan för att man bryr sig om en person vars blogg man läst i åratal. Tids nog berättar hon kanske, om det nu är vad hon vill.

Så vad stod det i den där kommentaren? Bloggläsaren har hittat en intervju med den bloggande nyblivna fyrbarnsmamman på Aftonbladets sajt. Där står det lite kort om förlossningen, men inget om helvetet på jorden och det är antagligen precis så Malin vill ha det, men bloggläsaren tror att hon döljer något och skriver:
”Här verkar du må rel bra ialf, vad skönt.
Hoppas verlligen inte att du drar ut på att beraätta om förlossningen för att få fler läsare…?”
 
"Jag förstår inte hur det är möjligt att vara så cynisk", svarar Malin.

Jag förstår inte heller. Gör du?

(För ett år sedan hade jag ganska precis kommit hem från sjukhuset. Jag var ett äppelskrutt utan fruktkött, totalt orkeslös och både rädd och chockad över att blivit så dålig så snabbt. Jag bloggade lite om det och så här i efterhand är jag så himla glad att ni nöjde er med att jag mådde bra igen. Ni frågade inte vad som egentligen hade hänt, krävde inga svar. Tack för det!)

13 kommentarer:

  1. vet vi att det hände under förlossningen ens, kan ju vara någon nära nära som svikit hennes förtroende osv osv. , menar kan ju vara något annat icke förlossningsrelaterat. Det är ju upp till henne om hon vill berätta., som du skrev

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej precis, men just att det hände runt förlossningen gör att många känner för henne och visar sin omtanke. Det är en så skör tid. All styrka till henne!

      Radera
    2. håller med , skör tid och viktig...

      Radera
  2. Nej, sådana där kommentarer är faktiskt obegripliga. Eller snarast oförsvarliga. Ibland skriver man bara hälften av vad som skulle krävas för att någonting ska vara begripligt. För att man vill ha det så, eller inte förmår annat. Ibland sipprar någonting ut, som kanske inte skulle synas eller höras alls. Men så måste det få vara på en blogg! Ingen kan begära mer än vad den som skriver vill dela med sig av.

    Men det är ganska intressant att man (jag också...) blir så berörd av vad som händer människor som man aldrig har träffat men vars bloggar man läser. Man bryr sig helt enkelt.

    SvaraRadera
  3. Tänker också så..
    Vill man tala om varför, så gör man det.
    Undviker man att gå in i detaljer, vill man helst slippa frågor om detaljer...

    Du har väldigt fina bloggläsare, Du ;)

    SvaraRadera
  4. Jag är så glad att jag hittade din blogg för några månader sen. Kikar in här varje dag. Älskar dina skildringar av hur det är att vara förälder. Och om att vara stallmamma. Är själv hästtjej sedan barnsben. Nu är det så att jag har ett litet önskeinlägg, eller en fråga kanske man ska säga. Det är möjligt att du redan har skrivit om detta, har ju bara följt dig några månader som sagt (även om jag har lagt några timmar på att gå tillbaka i arkivet). Det är så här att jag är 22 år och väntar mitt första barn tillsammans med världens bästa kille som är lite äldre än mig men ändå ganska ung. Jag bor i en storstad, är rätt så snart (om typ 1,5 år) färdig arkitekt och känner absolut INGEN annan som har barn. Och då umgås jag ändå mest med folk som är några år äldre än mig själv. Det förväntas liksom inte av mig att jag ska skaffa barn just nu, inte av samhället eller av min yrkeskår eller min familj eller mina vänner. Det känns omöjligt att hitta någon i samma ålder och med samma livssituation och livsstil som mig själv som har barn. Detta är inget stort problem så klart eller något jag mår dåligt av på något sätt.. Men det hade varit skönt att höra vad någon man ändå till viss del identifierar sig med har för reflektioner. Du jobbade ju till exempel i en kreativ bransch där det känns som man måste vara sjukt karriärinriktad för att ta sig fram. Tänker att arkitektbranschen är lite liknande.. Någonstans skrev du att du var stolt över hur du och din man lät varandra fortsätta vara unga även om ni fick barn tidigt (minns ej den exakta formuleringen). Har tänkt mycket på detta.. Hade varit så fint att få höra hur du har upplevt att få barn tidigt med det yrkesvalet och de värderingar du har? För- och nackdelar, några råd på vägen? Hade betytt så mycket. Massa kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra ämne! Ska försöka mig på ett blogginlägg. Du får hojta om du tycker att det dröjer!

      Radera
  5. Ibland känns det som att bara för att man väljer att blogga, och dela med sig av sitt liv, både bra och dåliga saker så ska man vara förbunden med att berätta precis allt!
    Jag tycker att man ska kunna skriva om man mår dåligt likväl som bra utan att på bloggen och på omvägar höra diverse dåliga kommentarer.
    Man har väl lika stor rätt att berätta det lilla man vill berätta som om man träffar någon i vanliga livet. När man mår som sämst kanske man inte vill gå in på detaljer, man måste landa och förstå vissa saker själv först.
    Det är trist att folk tar sig friheten att vara så elaka - för de kan inte stå för det om de skulle stå öga mot öga med personen. Fy för sånt!

    SvaraRadera
  6. Jag skrämdes och skämdes över den kommentaren. Jag led med Malin och förbannade cynikern. Hur kan man vara så gemen och elak i sin kommentar när en person ändå skriver hur hon mår och refererar till helvetet.
    Fy fan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man kan ju inte låta bli att undra vad som driver folk som den där cynikern? Känner dom att dom växer inombords av att vara elaka?

      Radera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...