fredagen den 24:e maj 2013

Ett långsamt farväl?

Solsken, jordgubbsplantor och skönt baksidehäng. Ju mer sommar det blir desto glesare mellan blogginläggen? Eller har tiden för nedtrappningen av mitt bloggande kommit? Det verkar så.

Du som har följt mitt bloggande genom åren har kanske reagerat på det sparsamma flödet här på "Försök att inte se så snygg ut" de senaste månaderna? Jag har ingen brist på bloggmaterial eller bilder, men när jag väl loggar in på Blogger fastnar jag alltid vid en och samma fråga:
Varför ska jag berätta om det här för folk jag inte ens känner?

Det är inte första gången jag "bloggkrisar" och funderar över mitt bloggandet, men vanligtvis brukar mitt ointresse för bloggen stressa mig. Nu är första gången jag faktiskt inte vet om jag kommer att fortsätta. Det är tur att man inte måste bestämma sig, att det är så enkelt att göra en comeback. För när jag väl tänker på det vore det väldigt trist om det tog slut nu. Mest för min egen skull. För en del av tjusningen med bloggandet är ju att kunna gå tillbaka i arkivet och se vad jag gjorde för tre, fem och sju år sedan. Jag har till och med kvar min gamla blogg som sträcker sig tillbaka till år 2005. Det är en fantastisk dokumentation över delar av mitt liv!

Genom åren har jag frikostigt delat med mig av min vardag. Visat nyanserna i ett liv. Hur livet går i vågor, upp och ner men alltid framåt. Jag har bloggat om föräldraskap, graviditeter, mitt eget och andras bloggande, lyxproblem, träning, jobbfunderingar, resor, döden, sorg, hästar, konsumtion, vänskap, oro och andra vardagsbestyr. Det har varit roligt nästan hela tiden!

Att jag inte längre har den där blogglusten gör mig inget, men jag känner ett visst ansvar gentemot mina bloggläsare som så troget har följt mig genom åren eller nyss hittat hit. Även om jag inte fortsätter blogga i samma takt som tidigare lovar jag, dyrt och heligt, att uppdatera er om läget när jag blivit trebarnsmorsa!

Tills dess... Ta hand om dig! 

23 kommentarer:

  1. Jag förstår att du blir trött och less ibland, men jag tycker så mycket om det du skriver om, jag känner igen hur det var när jag hade fyra ganska små. Jag hade inte möjlighet att blogga, men det är så synd att den möjligheten inte fanns.
    Så snälla, försvinn inte helt! Jag kommer till att sakna dig!

    SvaraRadera
  2. Och jag håller med Malou! Din blogg har inspirerat mig så mycket. Det är så skönt att få följa med på en del av ditt liv, i den takt du känner för. Jag hoppas du kommer tillbaka!

    SvaraRadera
  3. Jag förstår, men jag vill ändå säga att jag kommer att sakna dig massor om du slutar skriva! =)

    SvaraRadera
  4. Hoppas också att du kommer tillbaka eller helst inte slutar alls, skulle lämna och sakna ditt bloggande. Kram

    SvaraRadera
  5. Så klart ska du följa ditt hjärta, men jag kommer att sakna dig!

    SvaraRadera
  6. Här inne hos dig finns det ett lugn som jag inte upplever bland andra bloggar. Jag hänger kvar och hoppas att din inspiration kommer tillbaka och ser fram emot uppdateringen när Junipojken (eller Majpojken) flyttat ut. Önskar er all lycka.
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Jag gillar verkligen din blogg och skulle verkligen sakna dig.

    SvaraRadera
  8. Åh nej, jag saknar dig redan!

    SvaraRadera
  9. Förstår fullt ut. Pausar själv lite. Men vill inte lägga ner helt & hållet. Slänger väl in något när andan faller på.

    SvaraRadera
  10. Saknar dig också redan!

    SvaraRadera
  11. Åh hoppas du snart kommer tillbaka! Väntar mitt första barn ett par veckor efter dig så det har varit spännande att följa dig under graviditeten. Kram!

    SvaraRadera
  12. Kommer sakna att gå in här och ta del av det du berättar om. Tycker väldigt mycket om din blogg! Men samtidigt förstår jag verkligen hur du känner. Lycka till med allt och hoppas att få höra något ifrån dig den kommande tiden. Kram!

    SvaraRadera
  13. Så snällt att du tänker på oss, dina läsare! Så här i sommartider blir det ju allmänt mindre häng vid datorn, men hoppas du finns kvar när ljuset minskar igen. Det vore så roligt att få läsa om dina babyfunderingar och allt som dyker upp kring det.
    Om det inte blir så, tack för allt du delat med dig och ha det riktigt gott!

    SvaraRadera
  14. Jag hoppas att du inte kommer sluta blogga.
    Du är den blogg som inspirerar mig allra mest. Du inspirerar mig med din känsla inför familjelivet, att allt inte måste vara perfekt och du är öppen med det samtidigt som du är öppen med de prestationskrav man faktiskt också har, fast man inte vill.
    Dina politiska inlägg tycker jag också om, när du kritiserar eller hyllar och visar din röda ådra ;)

    Det vore verkligen tråkigt om du slutade. Lite som att bryta upp från en relation, antar att det vore så även för dig.

    Önskar dig all lycka om du skulle bestämma dig för att sluta blogga i alla fall.

    SvaraRadera
  15. Jag hoppas att du skriver någon gång då och då. Tack för en klok blogg med viktiga tankar. Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  16. Kommer det inte att kännas tomt? som en tappad vän?

    SvaraRadera
  17. Jag kommer verkligen att sakna dig ifall du slutar och har sett fram emot att läsa om junipojken eftersom jag väntar en majpojke typ för en vecka sedan, pust :)

    Jag hoppas att du gör vad som känns bra för dig oavsett. Många kramar och stort lycka till!!!
    /Katarina

    SvaraRadera
  18. Tråkigt att läsa som läsare men förstår hur du känner. Jag har alltid kommit tillbaka för variationen på din inlägg och mina favoriter har varit de, där du har diskuterat uppfostran, genus och andra politiska frågor. Just hur man tacklar genus i relationen med sina barn, har varit viktig att få ett perspektiv från en person som råkar vara bl.a. mamma till pojkar(missförstå mig rätt:-) ) efter jag också är bl.a. en mamma till en pojke.
    Jag hoppas att du kommer tillbaka! Ser framemot uppdateringen om Junipojken. Ha det så bra så länge och bara njut av att vara du!B-)
    Lycka till!
    Kram
    Linda H

    SvaraRadera
  19. Vi håller kontakten! Och du, det blir visst en junipojke ändå?! Slutspurt! Kram

    SvaraRadera
  20. Förstår precis hur du känner. Har själv haft ett 7 mån uppehåll på min blogg. Tröttnade på att skriva, behövde samla tankarna för att ta nästa steg. Nu har jag börjat igen! Ibland behövs pauser. Lycka till med dig! Ulrika

    SvaraRadera
  21. Så genomför man en flytt och plötsligt uppstår en stor saknad. Hur är det med Alexandra funderar jag och hittar detta besked. Även om jag förstår dig i ditt mycket logiska och öppna resonemang så kommer jag - likt de andra här - att sakna dig. Massor av kramar!

    SvaraRadera
  22. Åh nej! Jag som just hittat hit! Men jag förstår dig mycket väl. Har själv bloggat sedan 2006, men bara lyckats klämma ur mig några ynka inlägg det senaste året. Trodde nog min bloggperiod var över. Men nu känner jag plötsligt för att blogga igen och hoppas lusten håller i sig! För som du säger. Det är ju så kul för en själv att kunna gå tillbaka sen. Läser då och då gamla inlägg i min egen blogg och Hr väldigt roligt haha. Hoppas din lust kommer tillbaka!

    SvaraRadera
  23. Tack för allt engagemang och fina ord om bloggen här i kommentarsfältet!

    SvaraRadera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...