lördagen den 22:e juni 2013

Föda barn utan rädsla? Det gick!



Men wow! Ungefär så känns det när jag tänker tillbaka på förlossningen. Vad som förvånade mig mest var att värkarbetet inte var så smärtsamt som jag hade föreställt mig, men också att jag höll mig lugn. Jag blev inte rädd.

Det gör ont att föda barn, men jag valde tidigt att tro på min barnmorska när hon sa att det går att behålla lugnet trots smärtan. Jag har inte varit rädd för smärtan eller att förlora kontrollen, men jag var livrädd för att alla känslor från när jag födde barn första gången skulle skölja över mig när det var dags att föda barn. För att kunna lämna det bakom mig och våga föda igen gick jag på på samtal hos en barnmorska på Auroramottagningen och så lusläste jag Susanna Helis lugnande tips i Föda utan rädsla

När värkarbetet drog igång på riktigt natten mot tisdagen var jag beredd. Jag låg i soffan och andades mig igenom värkarna. Varje gång en värk kom blundade jag och tänkte på knepet att inte rynka pannan. När det var fem minuter mellan värkarna väckte jag min man och sa att vi nog borde åka in till förlossningen.
"Men det gör inte så ont, så vi blir nog hemskickade igen."

Det borde ju göra ordentligt ont om man ska få stanna kvar? Det visade sig att jag var öppen fyra centimeter, värkarna kom med fyra minuters mellanrum, och barnmorskan tappade upp ett varmt bad där jag låg kvar i 1,5 timme. Under tiden läste barnmorskorna (vi hade två hela förlossningen!) igenom min journal och Aurorabarnmorskans sammanfattning av våra samtal under graviditeten. Planen blev att inte stressa fram något utan att låta min kropp jobba på själv utan hjälp av vare sig värkstimulerande dropp eller hinnsvepning som kan skynda på förlossningen.

Det tog knappt elva timmar från det att värkarbetet startade tills jag hade Junipojken i min famn. De första timmarna räckte det med massage och värme i form av bad och varma vetepåsar, men sen blev det mer intensivt och jag tackade ja till allt barnmorskorna erbjöd. Sterila kvaddlar, lustgas och epudiral. Plus att jag hela tiden upprepade för mig själv "lugn, tung. Du fixar det här" och så fort jag spände mig eller började andas häftigt hjälpte min man mig att hitta lugnet igen.

Efter 20 minuters krystarbete föddes han klockan 12.56. Ett tisdagsbarn, precis som sin bröder, på 3,7 kilo och 51 cm lång. Jag bara gjorde det. Födde barn utan att bli rädd. Det gick!

39 kommentarer:

  1. Så härlig! Är glad att det gick så bra :-D vilken stark och härlig kvinna du är!
    Kram
    Linda H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är fortfarande förvånad över att det gick så bra! Ungefär som att det inte hände fast det hände! ;)

      Radera
  2. Grattis :) Och så fint ändå, att du fick den upplevelsen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns fantastiskt! Lite som en revansch!

      Radera
  3. starkt gjort av dig!! och vilken fin pojke ni har fått :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är helt underbar!

      Radera
  4. Âh, grattis! Och visst ser man redan brödra-drag, tycks det mig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kollade på kort på brorsorna när dom var bebisar. Dom är såå lika varandra. Ser ut som samma bebis!

      Radera
  5. Vad glad jag blir av att läsa det här!

    SvaraRadera
  6. Stort grattis! Skönt att det gick så bra.

    SvaraRadera
  7. Stort grattis till er fina son! Och tack för att du skriver så positivt och betryggande för oss som snart ska genomgå samma sak, men för första gången. Jag känner mig stärkt inför förlossningen, men fortfarande lite, lite rädd :)
    Allt gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår! Jag läste i boken Föda utan rädsla att man ska försöka andas tyst och långsamt. Så fort man hör sin andning ska man försöka lugna den. Det hjälpte mig väldigt mycket!
      Här kan du läsa mer om Susanna Helis bok!
      http://fodautanradsla.se/

      Radera
    2. Härligt att boken hjälpte dig! Grattis till sonen!

      Radera
    3. Ja, just tipset om den lugna, långsamma andningen hjälpte! Också bra att min man hade läst boken, då kunde han hjälpa mig att hitta tillbaka när jag blev stel och började andas häftigt.

      Radera
    4. Stort tack för tipset. Jag har beställt boken och läsa den med min man! Hittills har jag tränat på andningen genom gravidyoga och tycker mig ha hittat en stabil punkt där men behöver nog mer pepp :) Ska ta mig an boken snarast. Hälsningar från Helsingborg :)

      Radera
    5. Jag hoppas ni får lika mkt användning av tipsen som vi fick!!! Lycka till!

      Radera
  8. Fantastiskt att höra! Heja! (Alla mina tre är torsdagsbarn:)

    SvaraRadera
  9. Kristin (fortfarande med bebbo i magen, 40+5)22 juni 2013 16:15

    Det här kändes väldigt hoppfullt att läsa! Tack tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart har du din bebis hos dig! Heja, heja!

      Radera
  10. Vad härligt att läsa! Bra jobbat! Vad skönt att du fick en så bra upplevelse av det hela den här gången.

    Och tisdagsbarn är fint det! Både jag, min man och dottern är tisdagsbarn :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag låg med honom på bröstet efteråt tittade jag med förvånad min på min man och bara "hände det här?" He he!

      Radera
  11. Så jäkla gott att höra! Visst är det fantastiskt att få föda utan rädsla!! Lugn, tung och sjunk hade jag. Och så andningen förstås!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra ledord!

      Radera
  12. Emma med trean i magen (39+5)22 juni 2013 21:51

    Vilket fantastiskt inlägg! Det riktigt sprudlar av styrka och stolthet över insatsen, som sig bör! Härligt att junipojkens ankomst fick bli precis den upplevelsen för er!

    Ser fram emot att vår tredje flicka kommer till oss när som helst och dina ord är en fin påminnelse om hur häftig hela upplevelsen kan vara så tack för det och återigen; Stort grattis till hela familjen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tankenskraft kommer man långt!
      Är djupt tacksam över det bemötande vi fick av mödravården och sen på förlossningen. Det hade inte blivit lika bra om de inte förstått min oro och vad jag behövde för att föda barn utan att bli rädd. För mig var det avgörande för att kunna hantera smärtan, alltså att inte bli rädd och våga lita på att min kropp kan föda barn.

      Radera
  13. Vilken fantastiskt fin upplevelse du fått vara med om. Tack för att du delar med dig. Grattis igen!

    SvaraRadera
  14. Stort grattis till er fina pojke!

    SvaraRadera
  15. Vad härligt att höra!! Kram

    SvaraRadera
  16. Fantastiskt roligt att höra!!

    SvaraRadera
  17. Vilken fin text, tack för att du delar med dig!

    Kram från andra sidan havet;)

    SvaraRadera

Dela vidare?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...