"Försök att inte se så snygg ut"

Spar inte på komplimangerna

2012-01-29T21:09:00.001+01:00

"en kollega till mig sa att hon hört av någon vis man en gång på hennes alla exotiska utlandsresor, att en komplimang tillhör den det gäller, och att man därför är skyldig att säga den.
hon berättade det en gång när hon frågade mig om jag inte hade uppskattat hennes klänning dagen innan, för hon såg att jag tittat på den och sen inte sagt något.
och eftersom jag är den som alltid kommenterar folks kläder när jag gillar dem, så reagerade hon.
men det var bara för att jag just då hade börjat fundera på om folk tyckte att jag var ytlig som alltid kom med kommentarer som "fin tröja!" "vad bra den där koftan passar din frisyr" osv osv.

men jag har ju fattat nu.
det finns ingen som helst anledning att hålla inne med en komplimang", skriver kloka Joanna och jag bara amen på det!

Lyxproblem

2012-01-29T18:19:00.002+01:00

Jag får lust att bli minimalist när jag tittar på min garderob som inte längre går att stänga igen. Inte för att jag har mer kläder än tidigare utan för att jag har slängt in allt huller om buller i ett par månader nu.
"Hiva in dom", har jag sagt om min snubbe funderat på vart han ska lägga in de nytvättade kläderna. "Hiva in det bara."

Nu ångrar jag mig. Rejält.

Statusuppdatering

2012-01-29T14:24:00.004+01:00

Efter att betalat alla räkningar, lagat lunch, storhandlat och tankat bilen kryper jag ner i soffan mellan barnen och tittar på film resten av dagen! Just nu snurrar Spirit Hästen från Vildmarken i dvdspelaren och efter det ska vi titta på På andra sidan häcken. Det är en sån dag i dag.

Nästan som ett skämt

2012-01-29T09:23:00.004+01:00

Vi har inte sovit så bra i natt. För i det här hemmet kan vi visst aldrig få vara riktigt friska nuförtiden. Sjukdomarna avlöser varandra och det är en ny varje gång. Det som inte dödar, härdar, sägs det. Jo, jo... Men nu börjar jag bli, ursäkta franskan, jävligt less. Jag hann precis repa mig efter min sjukhusvistelse så våldgästar, vad vi tror är, influensan vårt hem.

Lyxproblem

2012-01-29T08:24:00.000+01:00

Sockertoppen och Lil'Bro gör sin egen frukost, hämtar in tidningen och kokar kaffe åt sin trötta morsa, men att plocka i och ur diskmaskinen och städa ena badrummet är tydligen för mycket begärt. Jaha, då får jag väl göra det själv då.

När hjärnspöken tar över

2012-01-29T08:06:00.007+01:00

Trots att jag är mest nöjd med min kropp har jag upptäckt att jag fortfarande har en något skev kroppsuppfattning. Det blev så tydligt på jobbet häromdagen. Av någon besynnerlig anledning tror jag att jag är mycket större än vad jag egentligen är och att jag har en dålig hållning.
"Men va, du har ju värsta Persbrandthållningen", sa min kollega och hävdade att jag alltid var så rakryggad.

Där satt jag som en fisk med gapande mun och förstod inte vad hon menade? Jag är ju böjd som en ostbåge, det vet jag ju. Hon fortsatte hävda att jag alltid är så rakryggad och jag förstod vad jag höll på med, ännu en gång hade jag snackat skit om min egen kropp. För när jag synar mig själv i helkroppsspegeln ser jag ju sanningen, att jag har en snygg kropp. Den är varken för lång, för stor eller för böjd.

Min skeva kroppsuppfattning är antagligen en rest från tonåren där den lilla söta tjejen var idealet (helst skulle man ha små fötter också). Jag var inget av det där. Det är jag fortfarande inte och det är jag helt okej med, men än i dag händer det dessvärre att jag låter hjärnspökena ta över till skönhetsindustrins stora glädje. Som tur var händer det inte lika ofta längre, tack och lov.

Dagens komplimang:

2012-01-28T15:50:00.001+01:00

Jag är fortfarande så himla glad över det världens bästa Joanna skrev till mig på Instagram i förmiddags:
"Det är någonting med dina bilder som alltid gör dem så tilldragande. Jag vill rama in samtliga och hänga på väggen."

Det är så fint med människor som inte spar på komplimangerna och berömmet!!

PS Jag kallar mig alexmose på Instagram DS

Suddiga vardagspixlar

2012-01-28T15:02:00.002+01:00

Vi hade en lugn och skön lördagsförmiddag.

När jag såg den här bilden, som jag knäppte av när vi var och fikade på Sockertoppens gamla stammishak, fick jag stora dåndimpen. Shit, vad stor han blivit!!

Blek och kall!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 229

2012-01-28T12:01:00.006+01:00

Lil'Bro's beskyddarinstinkt när det gäller hans storebror är inte nådig. I går hade han skällt ut en man som sträckte sig över honom i kön på hamburgerian.
"Hallå! Jag och min storebror ska faktiskt köpa hamburgare här!"

Eller som den där gången ett barn slog Sockertoppen i magen och Lil'Bro stegade fram till barnet och skällde ut honom. För att inte tala om den där gången en gubbe gick rakt in i Sockertoppen i matvaruaffären och Lil'Bro fick gubben att be om ursäkt inte bara en utan flera gånger i sann You don't mess with my brorsa-attityd.

Vanligtvis brukar det ju vara tvärtom, att barn hotar med sitt storasyskon i trängda situationer, men riktigt så är det inte i det här fallet. Ingen behöver ens hota, Lil'Bro är där på två sekunder för att skipa rättvisa.

Länkkärlek

2012-01-27T18:55:00.005+01:00

Margret har bloggat om "du ser ut som en tredjeklassens Ebba von Sydow"-kommentaren en chefredaktör fällde när de åt lunch. Inlägget handlar om klassförakt och jag tycker att du ska läsa det.

Utmanad

2012-01-27T18:17:00.010+01:00

Erika har skickat vidare utmaningen som cirkulerar i bloggvärlden just nu! Jag är förstås inte sen att anta den:

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag skulle fylla 18 år. Pluggade lagom, skolkade lite väl mycket i perioder, drack folköl på helgerna och var tillsammans med en hockeyspelare. Jag hade flyttat hemifrån och åt så sjukt dålig mat, var tunn som en sticka. Men det blev ju folk av mig också!

Vad gjorde du för ett år sedan?
Vi var nyss hemkomna från Florida där vi bott i kollektiv med 13 andra personer. Det var en fantastisk resa med många fina minnen, men jag minns att jag njöt av lugnet och tystnaden här hemma den första tiden. Vardagen fortsatte och jag jobbade på en tevekanal.

Fem snacks du gillar:
Chips.

Fem sånger du kan texten till:
Med tanke på att en del låtar snurrar rätt mycket i radion kan jag 5-10 stycken utantill just nu. Jag har nämligen samma "gåva" som Erika och hennes syskon. Får jag höra en låt ett par gånger kan jag texten.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
Betala av alla lån.
Bjuda med alla nära och kära på en lång och skön resa.
Öppnat plånboken för en välgörenhetsorganisation vars arbete jag verkligen tror på.
Köpt det här huset att ha som sommarstuga.
Som tack för att Sockertoppen började rida, vilket resulterade i att även jag började, skulle han få en häst. Vi skulle förstås behöva en schysst medryttare också, kanske blir det din uppgift?

Fem dåliga vanor:
Jag har börjat slarva med frukosten.
Glömmer att ta undan min tallrik.
Ser inte när det är stökig.
Svårt att släppa kontrollen.
Tvättar sällan av mig sminket när jag går och lägger mig.

Fem saker du gillar att göra:
Hänga med mitt gäng (min snubbe och barna)!
Äta!
Hångla!
Hänga i stallet!
Jobba!

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa:
Stringtrosor
Magtröja
En beige bomullströja
Nätstrumpbyxor
Tröjor med tryck

Fem favoritsaker:
Min dator
Min mobil
Bilen
Sängen
Min boksamling

Fem personer jag skulle vilja se göra den här utmaningen:
Written by Alex
Mina bestyr
Underbaraclara

Lyckoprickar

Therese E

PS Ser ni vad bloggarna som jag skickat utmaningen till har gemensamt? DS

#Umeå

2012-01-26T22:40:00.000+01:00

Som ett knytnävslag i magen

2012-01-26T18:42:00.010+01:00

Jag har inte riktigt repat mig sedan sjukhusvistelsen. Känner mig klen och tunnhudad. Då är det inte så lätt att värja sig mot kommentarer, mail och telefonsamtal från folk som inte tycker om mig eller det jag gör. I deras värld handlar det om att uttrycka sin åsikt. I min värld förvandlas det till, för att citera Underbaraclara, kommentarer som är som små små nålstick, till rena knivhugg. Så nu går jag och gräver ner mig ett tag. Vi hörs en annan dag!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 229

2012-01-26T16:11:00.004+01:00

"Finns det inga kvinnor eller", sa Sockertoppen när han hörde att Stefan Löfven mest troligt är den som tar över ordförandeskapet efter Håkan Juholt.

Vällackade naglar och rött läppstift

2012-01-26T06:05:00.003+01:00

Jag är inget kontrollfreak men jag har svårt att släppa kontrollen. Ungefär så sa jag till den urduktiga fotografen när jag stod framför hennes vurstingkamera häromveckan. Och resultatet? Det hittar du här. Leta efter snövit med kort hår.

Unga och oförstörda

2012-01-25T21:46:00.003+01:00

Nästa vecka ska jag föreläsa på min gamla gymnasieskola som har startat en medialinje. Jag blev förstås hedrad, särskilt då han som ringde hade blivit tipsad om mig från flera håll.

Jag nämnde inget om att jag sagt till min lillasyster att hon absolut inte ska söka till nån himla medialinje, att det inte är värt det. Gå hellre byggprogrammet, tror jag att jag sa. Jag tog tillbaka det ganska snabbt och sa att hon naturligtvis får läsa vad hon vill och i vår ska hon göra en kort praktik på min redaktion.

Men det här med att bli journalist alltså (många på den där linjen drömmer nog om det) är rätt slitsamt till en början. Man hoppar mellan olika vikariat, får en längre anställning, hamnar i vikarieträsket igen och så rullar det på tills det finns en öppning. Förr eller senare kommer den, öppningen och man får mer trygghet, sin första betalda semester osv.

Fast nu var det ju inte nybakade journalisters villkor jag ska föreläsa om utan om sociala medier, men frågar tonåringarna så kommer jag inte försköna sanningen.

Suddiga vardagspixlar

2012-01-25T19:44:00.011+01:00

Tillbaka i stallet efter 1,5 månads sjukdom och rakt upp på hästryggen! Något ringrostig så morsan fick springa bredvid i travfart. Runt, runt i ridhuset. Bra träning!

Ridbyxorna han har på sig köpte jag till honom i slutet på november. Nu är de fem cm för korta och ligger tydligen fel under hans chaps och jodphursen har han snart växt ur. Ursäkta mig, men exakt hur mycket kan en unge växa? Va? Va? Va?

Sånt jag inte kan styra

2012-01-23T21:13:00.006+01:00

Jag har akut stallängt, har haft hela dagen, men eftersom jag måste vila min kropp ett tag till blev det ingen ridning i dag. Ridsporten är trots allt en hård sport. Som tur var kan jag trösta mig med att Sockertoppen har lektion på onsdag. Jag får åtminstone klappa lite på hästarna i veckan.

Länkkärlek

2012-01-23T19:57:00.006+01:00

Vad fan är det för fel på folk, har jag frågat mig när jag läst Underbaraclaras Till dem som det berör och House of Philias Ej feelgood & bara till er det berör.

Två personer, varav den ena kallar sig väninna, har anmält bloggaren bakom House of Philia till Skatteverket på, vad som verkar vara falska grunder, och Underbaraclara får förminskande och överdjävliga kommentarer som är som små små nålstick, till rena knivhugg.
"Det finns en bitterhet bland många som kommenterar som fullständigt dränerar mig på energi. Jag förstår mig inte på det", skriver hon.

Jag har tack och lov varit rätt skonad från näthatet. Ibland dyker det upp typer som tydligen bara måste kleta ner kommentarsfältet med glåpord och andra elakheter, men det är inte ens i närheten av det jag förstår att storbloggare tvingas stå ut med.
"Att vara framgångsrik inom detta medie är oftast helt fantastiskt kul men det har en baksida och den kan vara riktigt riktigt ful, det har jag verkligen fått erfara. Man blir ständigt påhoppad och ibland undrar man om det är värt det? Att vara så här utsatt", står det på House of Philia.

Jag kan inte låta bli och fundera på vad som driver bloggläsare till att näthata på det här sättet? Kanske växer deras självkänsla en centimeter eller två per förnedrande kommentar? Jag tycker att Underbaraclara gör helt rätt i att be bloggläsare som missbrukar förtroendet att:
"högaktningsfullt dra åt helvete."

Amen på det!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 228

2012-01-23T17:30:00.004+01:00

Våra barn hävdar att man måste äta middag, men alltså allvarligt talat vem är det som lär ut sånt? Mvh /Trött morsa

Är man desperat så är man

2012-01-22T20:41:00.001+01:00

Om jag precis har krossat fem aspirintabletter med ett par droppar vatten och blandat det med en tesked yoghurt och sedan smetat in ansiktet med det? Svar ja.

Suddiga vardagspixlar

2012-01-22T20:22:00.002+01:00

Ett reafynd som fick mig att pendla mellan frustration och hopplöshet innan jag till slut fick upp den i taket.

Varför bädda sängen när jag går och lägger mig det första jag gör efter jobbet?

En alkoholrelaterad fråga

2012-01-22T09:42:00.003+01:00

Säger du att du ska ta dig en grogg?

Enögd mediakritik

2012-01-22T09:33:00.003+01:00

Det finns folk som tycker att det är medias fel att sossarna står utan en riktig ordförande just nu. Drev! Hetsjakt! Nu fick ni som ni ville! Fräser kritikerna och pekar argt mot journalisterna. Men är det verkligen så enkelt?

Jag tänker på det Juholt sa i sitt hej då-tal hemma i Oskarshamn, att framtida forskning får avgöra hur stora hans misstag var under hans tio månader som ordförande. I så fall borde samma sak gälla det så kallade mediadrevet, tänker jag. Vi låter forskningen avgöra det där.

Då återstår bara frågan vad som är mest intressant att forska om?

Umeå levererade under snoppgalan

2012-01-21T22:56:00.000+01:00

Årets Pop

Årets band

Ingen kommentar och jag svarar inte på några frågor

2012-01-21T18:24:00.010+01:00

Allt jag vill blogga om känns så ovärdigt i dag när alla diskuterar sossarna, Juholts avgång och mediadrev. Då kan man liksom inte börja blogga om spetsgardiner, vin versus bubbel och rött nagellack som om man vore stans största våp. Så jag avstår från att blogga mer i dag. Jag svarar inte heller på några frågor, bara så att du vet.

Suddiga vardagspixlar

2012-01-20T19:25:00.009+01:00

Ganska precis ett år efter att vi kom hem från Florida har vi nu bokat en resa tillbaka till familjen på paradisön!
"Ajm gåing to Fjåjida!", som Lil'Bro hurrar.

På med sjaletten bara

2012-01-20T17:14:00.005+01:00

"Har du inget mindre", sa kassörskan vädjande när hon såg min femhundralapp.
"Nej, tyvärr... Men jag kan berätta att jag känner mig som tagen ur femtiotalet. Jag har tappat bort mitt betalkort och får handla middagsmat för kontanter jag fått av min man."
"Se så, ge mig pengarna och skynda dig hem och glöm inte sjaletten för håret."

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 227

2012-01-19T17:48:00.001+01:00

Tack vare Tankesmedjan i P3 har jag i dag fått förklara vad keso i trosan är, men det gör inget. Vill man att ens barn ska växa upp och bli trogna radiolyssnare är det smällar man får ta.

Upp och ner men alltid framåt

2012-01-19T16:26:00.003+01:00

Fullständigt dränerad på energi efter en tung höst kände jag att det höll på att vända där strax innan julhelgen. Det kändes som om vi var på väg att hitta ut ur den snåriga tillvaro vi fastnat i.

Jag menar, hur mycket skit ska man egentligen behöva stå ut med? Eländet var inte slut, det skulle komma mer. Först får ena barnet körtelfeber, vilket skulle ta minst sju veckor att bli helt frisk från, och sedan blir jag dålig och inlagd på sjukhus i ett par dagar. Det kändes nästan som ett hån, att vi skulle behöva slå i botten ordentligt innan det skulle vända uppåt.

När jag tänker på den senaste tiden kan jag inte låta bli att ifrågasätta tugget om solskenet efter regnet. Det är en klen tröst när man är mitt uppe i skiten och jag vill inte tänka så. Vänder man på det innebär det att toppen kommer att avslutas med en dipp för att sedan falla rakt ner i skiten igen. Varför inte bara vila i att livet är som det är? Ibland är det bra, ibland är det dåligt och då är det okej att tycka att det är skit.

Länkkärlek

2012-01-18T16:15:00.006+01:00

Apropå de senaste dagarnas diskussion om Jerringpriset, Rolf-Göran Bengtsson och ridsportens status fick jag tips om Lisas blogginlägg som handlar om varför tjejer egentligen rider och varför ingen vill lyfta på det locket:
"Den sociala sidan av stallvärlden är, som konstaterats, också den rätt speciell. Man befinner sig i en miljö där den absoluta majoriteten av befolkningen är tjejer och kvinnor och där vardagen jämfört med övriga livet är hårt, slitigt och smutsigt. Och farligt. Förr i tiden var stall manliga domäner; det var militärer och hästkarlar som visste att sköta de stora djuren. Nu har alltså kvinnorna tagit över en tidigare mansdominerad miljö, och de utför en massa sysslor som i resten av samhället anses hyfsat okvinnliga. Det är extremt mycket fysiskt arbete i stall, tungt sådant. Dessutom rör sig kvinnorna i en kontext nästan helt fri från den ordning mellan könen som råder i övriga samhället."

Läs!

Suddiga vardagspixlar

2012-01-17T20:04:00.003+01:00

Först ingenting och efter det ingenting sedan jättemycket!

Jag kunde inte låta bli.

På mitt nattduksbord just nu: lampa, böcker, post it-lappar, penna, en nässpray från himmelriket, värktabletter, sparbössa i form av en kamel och krya på dig-blommor.

Skönt eftermiddagshäng som passar när morsan är rysligt trött!

Statusuppdatering

2012-01-17T16:19:00.001+01:00

Om man är rysligt trött är det skönt att 3-åringen nöjer sig med att pillra med sitt favoritlego i sängen medan 7-åringen spelar tevespel. Då får man liksom lite lugn och ro. Man är alltså jag.

En självklar vinnare

2012-01-16T22:39:00.002+01:00

I morse konstaterade jag att det bara finns en riktig sport och att det är ridsporten! Så kvällens stora vinnare var given! Grattis R.G.B. och hela ridsporten för den delen, tack också för att jag får vara med på ett hörn!

Tacksamheten vet inga gränser

2012-01-16T06:04:00.004+01:00

En annan människas blod flyter i mina ådror. Jag trodde inte att det var sant när sjusköterskan sa att hon på order av läkaren hade beställt upp blod, men kort därpå var jag ihopkopplad med den där påsen.
"Få blod? Jag? Va?"

Min spontana reaktion var att resa mig ur sängen och springa därifrån. När hon sedan kom in med påsen fick jag kräkkänslor, men eftersom jag var så svag i kroppen hade jag inget val. Efter halva påsen försvann öronsuset, yrseln, hjärtklappningen och min ansiktsfärg letade sig tillbaka och när sjuksköterskan kom för att koppla bort påsen log hon.
"Nu är du inte likblek längre."

Med facit i hand var det inte så farligt att få blod och jag är förstås väldigt tacksam, men jag kan inte sluta tänka på att jag har främmande blod i mina ådror. Vems blod är det, är en fråga som har ekat i mig sedan i onsdags när sköterskan kom in med påsen på mitt rum. Det här handlar inte om att jag är misstänksam eller att jag tror att de gett mig sjukt blod. Jag är bara nyfiken av naturen och kan inte sluta tänka på den här personen som gått till en blodcentral, lämnat blodet och gått hem. Den personen förstår inte hur tacksam jag är! Jag kan ju inte ens skicka ett tackkort så nu gör jag det till alla människor som lämnar blod – tusen tack, du är fantastisk!

http://www.geblod.nu/

På "fel" ställe

2012-01-15T21:01:00.000+01:00

Om du tycker att det dröjer för länge mellan uppdateringarna här på "Försök att inte se så snygg ut" kan du alltid kolla in mitt Twitterkonto, som har uppdaterats hejvilt de senaste dagarna!

Statusuppdatering

2012-01-15T08:18:00.002+01:00

Mest av allt vill jag gå och lägga mig igen, men som vanligt på söndagar måste jag tvinga upp mig själv i ottan för att inte ligga sömnlös vid tiosnåret. Då vill jag somna för att orka upp när väckarklockans ljud skär genom tystnaden där vid klockan 05.00 i morgon bitti.

Gomorron

Mvh
/Grynings-A.M.O.

Jobbar hårt och lär av livet

2012-01-14T12:01:00.006+01:00

Två år på folkhögskola och några ynka akademiska poäng som jag samlade på mig under ett halvår. Det är allt. Jag gav universitetsvärlden en chans, men vantrivdes på grund av all skitnödighet, och så fort jag fick jobb drog jag från journalistlinjen på folkhögskolan. Jag fick min examen, tack och lov, men var inte där på avslutningsdagen. Då gjorde jag radio för P1.

I Skavlan pratade Louise Hoffsten om sitt bildningskomplex och en av de andra gästerna svarade:
"Utbildning är bara ett bevis på hur länge du kan sitta stilla."

Jag har inga problem att sitta still och lär mig snabbt, men efter att jag lämnade den fria montessorivärlden trivdes jag inte i skolbänken längre trots att jag alltid har varit sugen på att lära. Något hände med lusten när jag inte längre fick göra det på mitt sätt. Nu i vuxen ålder får jag göra det igen, på mitt sätt, och antagligen är jag mer bildad nu än jag skulle vara om jag satt mig i skolbänken för att få min examen 4-5 år senare. Inget ont om dig som gjort det, men det passar inte mig.

Suddiga vardagspixlar

2012-01-13T18:42:00.002+01:00

Jag kom hem från sjukan i onsdagskväll, men det känns som en hel evighet sedan! Hej 2012, ska vi bli kompisar nu?

Krya på mig-tulpaner!

Nu ryms inte mycket mer i den där bokhyllan.

Sagt i soffan

2012-01-12T20:48:00.003+01:00

Fullt upptagen av Antikrundan och reportaget om en glasprofessor som gör helt fantastisk glaskonst hörde jag mig plötsligt säga:
"Näe, man borde bli något intressant...", följt av en lång tystnad som avbröts av ett bubblande skratt. "Eh... Sa jag det där högt?"

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 226

2012-01-12T15:12:00.001+01:00

"Jag fattar inte att du har blivit så här stor", sa jag till Sockertoppen.
"Och jag fattar inte att du bara blir äldre och äldre. Snart är du jättegammal och gråhårig", suckade han och förklarade hur less han är på att folk säger att han blivit så stor.
"Förlåt då..."

Någonting är någonting

2012-01-12T13:46:00.003+01:00

Något som väckte mej: en väckarklocka som jag inte ställt själv.

Något jag ätit: en halvdan brunch.

Något någon sagt: "får jag spela?"

Något som jag sagt: "ja, det får du", som helt tappat det när det gäller tevespelandet, men i går kom vi fram till att de vanliga reglerna börjar gälla på måndag.

Något jag önskar mej: jag vill jobba!

Något jag saknar: en vardag utan sjukdomar, men efter den här veckan känns det som om vi har nått botten på riktigt. Dags att vända uppåt!

Något jag druckit: kaffe, vatten och apelsinjuice.

Något jag gjort: jag har slösat bort all vaken tid i dag på Internet. Känner mig rejält rastlös, men har lovat mig själv att vila kroppen och då gäller soff- eller sängläge.

Något jag hade på mej: en militärgrön klänning med morfarsknäppning, en galen och stormönstrad kofta och pyjamasbyxor med zebramönster.

Något jag tänkt: på den här viktiga filmen om ungdomar och mediakonsumtion!

Någon lukt/doft: jag duschade av mig sjukhuslukten i går så nu luktar jag som vanligt!

Listan hittade jag på bloggen Lyckoprickar.

#teknikskit

2012-01-12T11:47:00.006+01:00

Jag fattar inte varför jag inte kan få till en enkel share-knapp till Facebook och Twitter under blogginläggen här på "Försök att inte se så snygg ut". Måste man ha magiska fingrar alternativt ätit all sin spenat när man var liten? I så fall är det kört för mig.

Please help!

Att rida är som en pardans!

2012-01-12T09:14:00.003+01:00

Lyssna: En professor i hippologi med inriktning på ridkonst
Hästfrälst som jag blivit på senare dar blev jag förstås glad när jag fick en länk till Vetandes världs 20 minuter långa intervju med ridprofessorn Kyra Kyrklund, min nya idol!

"Din tur i kön... 345"

2012-01-12T08:04:00.005+01:00

Rödgråten, hulkandes och trött stöttades jag fram genom väntrummet där andra sjuklingar och anhöriga satt. En man stirrade rakt på mig och jag la märke till honom trots all skit för att jag kunde se frustrationen klättra upp ur strupen när han öppnade sin mun.
"Ja, här finns då fan ingen rättvisa. Akuten i ett nötskal."

Jag dömer honom inte, antagligen hade jag reagerat på samma sätt om jag väntat på min tur i flera timmar och någon "gled" förbi kön, men det fick mig att fundera på det här med tid och att behöva vänta. Varför blev mannen så arg när en sjuk människa skulle få hjälp? Och varför blir vi så förbannade på den långa telefonkön, försäljaren som stirrar fundersamt på sin datorskärm. Varför ska just jag ha hjälp först? Det finns förstås undantag, när det dröjer för länge men oftast får man hjälp inom rimlig tid.

På sjukhuset såg jag flera ursäkter och förklaringar till varför patienter ibland måste vänta längre än de förväntat sig, vilket kändes lite sorgligt. Vi gör det inte för att djävlas, var budskapet. Innerst inne förstår vi det, men ändå blir vi så frustrerade och tror att folk slösar bort vår tid. För vi har inte tid att vänta. Vi måste bli tillfredsställda direkt, räkna in mig i gänget, och då spelar det ingen roll om det handlar om ett läkarbesök, telefonkö, en försäljare på inredningsbutiken, ett uteblivet mejlsvar eller bussen som är sen.

Suddiga vardagspixlar

2012-01-11T20:44:00.014+01:00

Nu är jag hemma igen och den här gången behöver jag inte åka tillbaka, tack och lov. Jämfört med i måndags mår jag bra nu och det tack vare en fantastisk insats på sjukan. Är bara lite trött, men det kan jag ju sova bort.

Så mycket skit det skrivs om vården, och ibland med rätta, men efter min sjukhusvistelse tänker jag på hur omhändertagen och trygg dessa fina och ödmjuka människor fick mig att känna mig, läkarna och sköterskorna! Jag vill ge de en semla var och högre lön!

Jag vill också skicka ett stort tack till Steve Jobs (RIP) för att hans smarta telefon som har höll mig sällskap och hjälpte mig att skingra tankarna. Hej världen, sa jag från min sjukhussäng, och världen sa hej tillbaka! Tack för alla peppord ni skickat till mig de här dagarna! Via bloggen, mejlen, twitter, facebook och telefonen. Det känns fint att ha en hel armé av människor här på det stora www som tar sig tid att visa sin omtanke!

<3

Det är mest synd om alla andra

2012-01-10T18:22:00.006+01:00

Folk i kris beter sig märkligt. Först efter att jag hittat en ersättare till jobbet kunde jag slappna av och inse vart jag var. I ett rum på akuten med en nål i armen och framför mig sitter en läkare som säger att jag måste bli inlagd för observation.

Jag orkar inte gå in på detaljer, men jag blev alltså rejält sjuk i går och fick åka in till akuten. Mitt uppe i allt det där oroade jag mig mest för alla andra. För min kollega som var tvungen att jobba i mitt ställe, för min chef som fick merarbete, för barnen som såg att jag var så sjuk, för min man som ställde in sin resa till Tyskland, för grannen som fick sitta hos oss sent på kvällen. Jag oroade mig till och med för mannen i väntrummet som blev arg på mig när personalen på akuten tog mig direkt till ett undersökningsrum.
"Du är inte den enda som tänker sådär, men lämna det nu", sa läkaren som bestämde att jag skulle stanna kvar över natten och jag insåg att min oro var en skyddsmekanism.

Det är konstigt hur man reagerar när världen gungar till. Egentligen hade jag inte dåligt samvete, att oroa mig för andra var bara mitt sätt att hålla distans till det som hände.

PS jag mår bättre nu. Är hemma och ska vila i ett par dar. DS

Våga ta fler nej

2012-01-09T14:15:00.003+01:00

Det är klart man kan slänga sig med sådana citat när man har en vurstingutbildning och jobbat för t.ex. FN och Exportrådet i Asien, men jag tycker att Claudia Olsson har flera poänger i ovanstående budskap som jag hittat i tidningen Passion for business.

Själv fastnade jag för uppmaningen att våga ta fler nej! Jag har alltid varit rädd för att få ett nej, för att det i sig skulle vara ett misslyckande, men att tänka så är också väldigt begränsande. Hur många jobb lät jag inte bli att söka för att jag kände mig alldeles för ung och oerfaren? Det är förstås bra att känna sig själv, men genom att våga chansa får man också fler möjligheter.

Jag skulle nog inte haft mitt nuvarande jobb om det inte vore för att jag helt sonika stövlade in på min nuvarande chefs jobb och sa att jag var rätt kvinna för jobbet. Egentligen var jag på väg att hämta kaffe men råkade se att han satt på sitt rum. Då visste jag inte att det fanns en öppning och han hade ingen aning om att jag ville ha jobbet. Några dagar senare skakade vi hand och på den vägen är det!

Så snälla du, våga mer, chansa mer, våga ta fler nej och våga ta möjligheter! Minns också att ingen är expert på något från första stund!

PS Bor du i Västerbotten? Är du kvinna och gillar att berätta? I så fall kanske det här är något för dig DS

Så sjukt liggvänligt

2012-01-07T09:24:00.006+01:00

Sorgligt nog vet jag precis vad Miss i menar när hon skriver att det är svårt att "ge mer" när man redan känner sig som ett äppelskrutt. Så har jag känt större delen av hösten.

Känslan av att vara ett äppelskrutt utan något fruktkött kvar beskriver så bra hur det blir när vardagen sugit ur den sista energin som fanns kvar. Been there, done that.

Lyckligtvis är jag gift med en människa som fattat grejen. I julklapp fick jag ett presentkort på valfri ansiktsbehandling och massage, men mest glad blev jag nog över att han fixat barnvakt till i kväll. För även om man kan sitta bredvid varandra i soffan och luta sitt trötta huvud mot den andres axel behövs något mer ibland. Man måste fylla på energidepåerna rejält:
"Fixa barnvakt. Flyg mig till en paradis ö. Ge mig sömn, sol, fotmassage, god mat och dryck... så ska jag visa dig uppskattning. Jag lovar", som Miss I skriver.

Jag drar till den där paradis ön nu. Är tillbaka i morgon!

Fotoutmaningen dag ett: You

2012-01-06T18:32:00.003+01:00

Jag i hissen på väg upp till svärmor som ringde och frågade om vi ville hämta middagsmat, vilket ingen trött småbarnsfamilj tackar nej till. Lyxigt också att ha en svärmor som lagar tidernas godaste mat och som dessutom bloggar fint här!!

Länkkärlek

2012-01-06T17:00:00.001+01:00

Varför sluta uttrycka sig i sin stil för att man blir äldre, undrar Hanna Fridén som bloggar om en helt fantastisk blogg Advanced Style – streestyle med äldre kvinnor!

PS Hanna Fridén är för övrigt en fantastisk bloggare hon med DS

Gjorde det förbjudna

2012-01-06T15:22:00.013+01:00

Sanningen är den att jag har skrivit på ett manus till måndagens sändning. Jag skämdes lite efteråt, för man ska ju inte jobba på obetald tid, men jag fick en snilleblixt som jag inte ville skulle gå förlorad under de kommande dagarna.
"Men det är ju så ROLIGT", fick jag som svar på Twitter efter att hittat en annan som gjort det förbjudna.

Hon har rätt. Det var roligt. Jag kände mig så sjukt nöjd när jag satte sista punkten "där fick jag verkligen till det!" Så det var ingen uppoffring, eller något jag gjorde för att jobba i kapp, men jag kan inte låta bli att tänka på Underbaraclaras blogginlägg Sånt man intalar sig, som handlar om stressade människor och värdet i att vila.
"Är man så stressad att man inte kan njuta av sin ledighet utan att först anstränga sig än mer för att kompensera. Ja då kan man ju undra om det inte vore bättre att bara strunta i ledigheten helt? För att slippa besväret. Hur vet jag det här? Jo för att jag är precis likadan. Men jag jobbar på att åtgärda det. Hur jobbar jag med det? – Genom passivitet. Genom vila. Inte genom mer av samma aktivitet som gjorde mig stressad från första början. Det är svårt, men det funkar."

Så nu går jag och vilar! Det är jag bra på, brukar våra kids säga när vi gör "Du är bra på"-rundan som Lil'Bro har tagit initiativ till. Det går ut på att man säger något bra om den som sitter bredvid en vid köksbordet.
"Mamma du är bra på att ligga ner i soffan!"
"Mamma du är bra på att sova!"

Två av mina bästa egenskaper!

Fridens liljor
/Glad arbetare_84

Så ser mitt liv ut

2012-01-06T11:55:00.001+01:00

Jag har en populär kategori här på "Försök att inte se så snygg ut" som jag kallar Suddiga vardagspixlar. Sedan starten för två år sedan har jag publicerat uppåt 400 blogginlägg med bilder på min vardag i den kategorin!

Eftersom jag gillar att bildblogga, vilket du kanske förstår, blev jag råpeppad på utmaningen som bland annat Katta-Kvack har hakat på! Jag vill också vara med!

En bild och kanske en bildtext, mer än så behövs inte!

Kul!

Suddiga vardagspixlar

2012-01-05T10:17:00.003+01:00

Jag sitter här och tänker på avslitna band till naturen och längtar rejält mycket till stallet, till hästarna och lugnet.

Inga glittrande vänskapsbilder

2012-01-05T09:15:00.013+01:00

Leende kompisgäng som lutar sig mot varandra med vinglas i högsta hugg. Sådana glittrande bilder kommer ni inte få se här på "Försök att inte se så snygg ut".

Helt oproblematiskt är det inte att blogga, särskilt inte om man blandar in andra. Jag känner att jag inte kan ta förgivet att någon som själv inte bloggar, och det gäller de flesta av mina kompisar med något undantag, vill vara med på bild i en blogg med en relativt stor läsarskara. Ibland är det oundvikligt, men då försöker jag anonymisera den jag vill berätta om och blogga om det ur mitt perspektiv.

I går började jag skriva på ett blogginlägg om vänskap och hur livet ibland kommer emellan och om hur man ändå hittar tillbaka till varandra, men det kändes för utpekande. Så jag markerade och delitade. Jag var rädd att någon skulle känna sig träffad fast det handlade om vänskap i stort, inte direkt om någon av mina vänskapsrelationer. Så sällan bloggar jag alltså om andra att jag själv inte är helt bekväm med det.

På sätt och vis är det här rätt motsägelsefullt då jag bloggar om Sockertoppen och Lil'Bro, men då försöker jag vinkla blogginläggen så att de handlar om mitt föräldraskap. Dessutom har de smeknamn och jag publicerar väldigt sällan porträttbilder. Bloggar jag direkt om di där brorsorna är det rätt oskyldigt men jag skulle alltså inte kunna göra så när det gäller andra. Då vill jag fråga om lov innan och det förstör ju hela grejen med bloggandet som jag upplever som väldigt spontant.

Kanske är det är det jag som problematiserar något som inte är så stort ändå, men jag vill absolut inte att folk i min närhet ska känna att de kan bli stoff för mitt bloggande.

Ingen ledighet utan C-vitamin

2012-01-04T21:35:00.011+01:00

Nu vet jag varför jag blev sjuk. Efter en påfrestande höst fylld av oro och stress samtidigt som jag haft mina åtaganden på jobbet fick jag plötsligt en herrans massa lediga dagar efter varandra. Dagar som jag ägnat åt att göra så lite som möjligt, vilket gav förkylningen som velat fälla mig tidigare men inte tagit sig igenom försvaret en chans.

Pang!

Feber, muskelvärk och taggtrådar i halsen.

Men febernedsättande och 15 timmars sömn utan avbrott hjälpte. Jag känner mig okej nu, inte bra men okej. Whiskeyrösten är kvar, men febern och värken är borta.

Jag fick ett bra tips av Fransyskan apropå att jag alltid blir sjuk innan eller under ledighet:
"En klok dam sa till mig häromdagen när jag berättat hur jag (âter) tappat rösten precis när jag sâg slutet pâ en värsting-period, och hur maken igen lâg sjuk när han äntligen skulle vara tredagarsledig: Nuförtiden kör vi ALLTID c-vitamin och magnesiumkur 3veckor innan ledighet. Den som levt har lärt."

Att jag inte tänkt på det tidigare?!? Det fick mig att tänka på min smarta kompis som äter massa anti-förkylningspiller för att slippa bli sjuk. Jag ska genast bli mer som den gamla damen i Frankrike och min vän! Två kloka kvinnor!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 225

2012-01-04T12:23:00.003+01:00

Om den här morsan mutar sina barn med pepparkakor, bullar och annat gött samt fri tillgång till tevespel och dvdspelare i dag? Svar: ja, naturligtvis.

Besöksräknare närde bekräftelsejunkie

2012-01-04T10:14:00.009+01:00

Så fort jag fick veta att man kan hålla koll på sina bloggläsare skaffade jag en besöksräknare, ett virtuellt kvitto på att folk läser det jag skiver. Varje besök registrerades och jag kunde få detaljerade analyser av min besöksstatistik om jag ville.

För en tid sedan började jag fundera på vad bekräftelsen man får via sociala medier egentligen gör med oss? Med mig? Det är förstås inga konstigheter att man blir glad när folk gillar det man skriver, det tror jag att de flesta kan skriva under på, men jag insåg att jag har närt den lilla bekräftelsejunkien i mig med antal sidvisningar och började fundera på varför man får ett rus av att besöksräknaren pekar rakt uppåt?

Jag fick lust att göra som Therese E och undersöka hur min tillvaro skulle förändras av min frånvaro i sociala medier, men jag är inte riktigt där ännu. Så stort är inte "problemet". Däremot valde jag att plocka bort min besöksräknare för ett par veckor sedan och har aktivt valt att inte klicka Statistik, som mitt bloggverktyg erbjuder.

Om jag saknat besöksanalysen? Nej, inte alls. Det har snarare fått mig att känna mig mer bekväm med mitt bloggande! Pröva du med!

Orkeslös

2012-01-04T07:57:00.002+01:00

Det är nu du ska tycka riktigt synd om mig.

Suddiga vardagspixlar

2012-01-03T14:49:00.006+01:00

Snart ska Karins Konstgrepps konst upp på väggen!

Ett par pyjamasbyxor skulle jag haft, tänkte jag och hittade ett par zebrarandiga som är alldeles för stora men oj så sköna!

Så kom äntligen snön! Nu hoppas jag att snötäcket som lagt sig över stan får ligga kvar!

Feber, taggtråd i halsen och spruckna läppar. Lagom till långledighet blir jag sjuk. Perfekt tajming i vanlig ordning. Tack livet, tack så hemskt mycket...

Hästskit under naglarna

2012-01-02T15:11:00.008+01:00

Med lera långt upp på benen, hästhår överallt och fuktiga kläder. En påminnelse om att det finns mer än det låtsasliv vi lever framför datorerna. Precis så vill jag leva mitt liv.

Sist jag var i stallet lutade jag mig mot hästen som man måste hantera varsamt. Jag brukar sjunga för henne, nynna på någon låt jag snappat upp i bilen på väg ut till stallet. Det räcker för att hålla både henne och mig lugn. För jag är fortfarande rädd när jag går in till en häst. Jag känner mig liten och skör i deras närvaro, men hemma hos den över 600 kilo tunga hästen med brun päls känner jag mig ändå trygg. Hon lär mig hantera rädslan.

I dag var jag så våldsamt trött att jag övervägde att inte åka ut till stallet, men efter lite sömn och två koppar kaffe vaknade lusten till livoch man ska ju lyssna på magkänslan. Så jag drar på mig ridbyxorna och åker ut till stallet, mitt andra hem som får mig att börja förstå vad Kokvinnan Britt menade med:
"Människor utan djur i en lagård blir oärliga och feta och dör sedan muskelsvaga och deprimerade med avslitna band till naturen."

Mvh
/Hästtjej_84

23.49-02.00

2012-01-01T11:57:00.005+01:00

Under årets första timmar när svenska folket, som vanligtvis oroar sig rejält över den svajiga ekonomin, spränger upp sjukt mycket pengar låg jag vaken med Lil'Bro som vaknade skräckslagen strax innan tolvslaget. Han trodde att det var krig.

Jag förklarade att människorna utomhus smällde och skickade upp fyrverkerier för att de var glada, men det kändes ovärdigt.

Det fick mig att tänka på en tweet jag såg i går:
"Våga vägra fyrverkerier och smällare. Året är 2012, vi bor i Sverige och har lämnat grottorna."

Tips på nyårslöften

2011-12-31T14:47:00.004+01:00

Mycket snack om nyårslöften nu. Bli smalare, klokare och snällare. Själv har jag tre tips på nyårslöften som faktiskt går att genomföra:
1. Läs Liv Strömquist Ja till Liv! Hon är ett geni!
2. Kolla på Kokvinnorna som konstaterar att människor utan djur i en lagård blir oärliga och feta och dör sedan muskelsvaga och deprimerade med avslitna band till naturen.
3. Ät mindre kött.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 224

2011-12-31T13:39:00.001+01:00

Plötsligt händer det! Sockertoppen kommer in till mig, lägger sig på sängen och himlar med ögonen samtidigt som han säger att han är dödless på att spela tevespel.

Nu kan du bli din egen lyckas smed

2011-12-31T11:55:00.012+01:00

Alla dessa klyschiga nyårskrönikor som publiceras dagen till ära. För en liten stund sedan läste jag en text som handlade om hur ett oskrivet år väntar på dig. I morgon möts ni för första gången och det som har hänt har hänt, det kan du inte längre påverka.

Skribenten ville så väldigt gärna se det kommande året som ett oskrivet blad där varje person själv bestämmer över sitt eget innehåll. Så låt oss nu glömma bort den ekonomiska krisen, svälten, klimathotet, krigen, korruptionen och alla människor som far illa. Skit i den lilla skavanken som följer med till andra sidan över årsskiftet och fokusera på våra egna liv i stället! Det är du som bestämmer hur året ska bli, ingen annan.

Den fluffiga idéen om att nyåret kommer med en ny och bättre framtid för oss personligen känns förstås fräschare. Nu har du chansen att bli din egen lyckas smed! Din framtid väntar bakom hörnet. Samtidigt i världen: orättvisor, krig och svält.

Så gott nytt år då och lycka till med ditt nya liv!

Bokslut 2011

2011-12-30T14:13:00.006+01:00

Årets samarbete: man skulle kunna beskriva hösten som ett enda långt eldprov. Hur mycket skit står man egentligen ut med? Uppenbarligen fixar jag och min snubbe det mesta så jag skulle vilja säga att årets samarbete är det mellan oss två.

Årets frisyrchock:

Jag klippte av mig allt hår i somras!

Årets hä ä som hä ä: jag drog igång Tugga bark-kampanjen i våras men någon gång under skithösten försvann min lust. "Jag orkar helt enkelt inte, okej?"

Årets jubel/Årets det var väl på tiden: jag hittade hem i stallet!

Årets mediadrottning: Lina Thomsgård som gör världen mindre gubbig!

Årets "man ska aldrig säga aldrig": jag har jobbat med teve, vilket jag inte ens i min vildaste fantasi trodde skulle vara roligt men oj, vilka fina minnen jag har från den tiden! En stor utmaning, men också väldigt lärorikt och dessutom hade jag fina kollegor! Det var någon som undrade hur jag tänkte när jag gick tillbaka till radion och svaret på det? Ja, radiokärleken är evig!

Årets utropstecken: jag har i hela mitt liv trott att jag är en kvällsmänniska, men efter att jag började sända morgonradio har jag insett att min tankeverksamhet fungerar som bäst mellan klockan 06.00 och 11.00.

Årets frågetecken: jag mår så sjukt bra av att skita ner mig, ta i och samarbeta med hästar! Varför tog det så lång tid för mig att komma fram till det? Vore det inte för Sockertoppen skulle jag nog aldrig kommit till den insikten. Som tack borde han (jag) få en häst!

Årets svåraste men viktigaste beslut: vi bestämde oss för att flytta vår son får en usel friskola som ändå hade blivit hans trygghet till en helt annan främmande skola. Det var inget lätt beslut, men oj så viktigt och så bra det blev till slut!

Årets motion: det började bra med tre spinningpass i veckan, men sedan tog vardagen över och jag varken orkade eller hade lust att träna. Som tur var hittade jag hem i stallet och på hästryggen. Där får jag min träning!

Årets tidning:

Det gudlösa numret där Bang undersöker sekularism. Så sjukt bra!

Årets beroende: kaffe!

Årets (bok)besvikelse: det här året kommer gå till historien som det år då jag knappt öppnade en bok. Vanligtvis brukar jag läsa en bok i veckan, men i år kan jag räkna antal lästa böcker med fingrarna.

Årets sommar: vilken fantastisk sommar! Jag jobbade visserligen arslet av mig, men hann ändå med skönt familjehem ute vid havsviken där mina svärföräldrar har en stuga. Där åkte vi båt, åt god mat, fiskade, badade, solade, umgicks och hade det ruggigt bra tillsammans. Vi drog också till Köpenhamn en vecka och till den som säger att man inte kan ha barn i storstad - du har fel! Det har vi bevisat ännu en gång!

Årets resa:

Vi firade in år 2011 på ett bröllop i Florida och ett halvår senare åkte vi till Köpenhamn där vi bodde i en tvårumslägenhet!

Årets bloggkris: ja, en sådan har jag förstås också haft i år. Konstigt vore väl annat?

Årets rensning: det känns nästan som om det är förbjudet att säga att man är nöjd med att livet kretsar kring familjeliv och jobb, men precis så känns det just nu. Jag orkar inte hänga runt och socialisera utan åker helst bara mellan hemmet, fritids, förskolan och jobbet och det är helt okej.

Årets sommarpratare: Olof Wretling!

Årets släktchock: 1600-tals släkten är värst!

Årets klädesplagg: ett par stuprörsjeans! Passar till allt!

Årets förebild: hon är visserligen död sedan länge men i och med boken Annonsdrottningen, som jag läste från pärm till pärm efter jul, är Sofia Gumaelius med på min lista över kvinnor att se upp till! En dag ska jag publicera den listan i sin helhet. Så fort jag har tid, jag lovar!

Årets dummaste idé: en klädbutik i Umeå fick för sig att kombinera personlig shopping med dietråd under frukostträffar. Så här slutade det.

Årets tack:

Till Sockertoppens ridskolelärare som stärkt vårt barns självkänsla som fick sig en rejäl törn när han gick på en urusel friskola. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksamma vi är för det hon har gjort. Hon var sig själv och det räckte långt!

Årets yeah: min lista över grymma norrlänningar spred sig som en löpeld i olika sociala medier och gjorde många glada!

Årets "nämen, till mig? Så generöst": jag fick ett presentkort på två behandlingar av min snubbe! Jag har valt en helkroppsmassage och en ansiktsbehandling! Han har dessutom ordnat det så bra att kidsen sover hos sina farföräldrar så att vi kan gå ut och äta och förhoppningsvis dansa!

Årets kropp: min egen som jag för första gången sedan jag fick barn visade upp i bikini!

Årets fan ta dig cancer: jag tittade på hennes gamla kropp, den där cancern har växt och som nu ska genom gå en svår behandling. Samma kropp som finns på bild i mina fotoalbum och som kramade om mig hårt när pappa dog.

Årets lyxproblem: "Eftersom jag inte fick någon semla kan jag lika gärna gå och lägga mig nu."

Årets bloggläsare: jag kan stolt meddela att jag har tidernas bästa bloggläsare! Ni delar med er av era funderingar och tankar i kommentarsfälten och skickar peppande och uppmuntrande ord när det behövs. Stort tack till er allihopa!

--------------------------------------------------------
Bokslut:
2007
2008
2009
2010

Länkkärlek

2011-12-30T09:58:00.008+01:00

Att jobba är rena barnleken jämfört med att vara julledig, konstaterar Miss i på sin briljanta illustrationsblogg Vardagslinjer och jag bara amen på det!

Själv tog jag sovmorgon i dag för att orka vara hemma med en julledig och rastlös 3-åring och en 7-åring med körtelfeber. Det blir en del krockar då den äldre inte vill bli störd av den yngre och den yngre inte kan låta bli att våldgästa sin storebrors rum. Som tur var har Miss i ett par tröstande ord:
"Jag får vila upp mig när jag börjar jobba. Det är ju som sagt rena barnleken jämfört med en dag med barnen."

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 223

2011-12-30T09:31:00.009+01:00

Barn är inte bara kristdemokrater, som Liv Strömquist konstaterar i sin bok Ja till Liv, vissa är feminister som kritiserar företag som försöker lura flickor att köpa rosa leksaker. Ett bra exempel på det är Riley som är en av världens yngsta feminister!

Här hemma har vi snackat en hel del om reklam den senaste tiden. Vi har inte pratat så mycket om att reklamen tidigt formar barn till flick- och pojkkonsumenter utan mer om att budskapet kommer från ett företag som vill få oss att köpa. Allt började med att Sockertoppen pekade på en annons i en tidning varpå jag i stället för att säga vad företaget ville säga började med att konstatera att det var reklam.
"Vet du vad det är?"
"Ja", sa han frågande.

Efter en lång diskussion där vi tittade igenom en leksakskatalog sa han att jag var tjatig, att han ville gå och leka i stället, men det skulle visa sig vara ett lyckat samtal.
"Dom vill bara sälja massa konstiga saker till oss, fattaru," sa han krasst till sin lillebror under en reklampaus.

I'm hooked for life

2011-12-29T19:31:00.009+01:00

Är man som jag gift med en skejtboardåkare är det inte helt ovanligt att man sitter och tittar på skejtdokumentärer mitt i veckan. Så gör som mig och skit i kungaåret och titta på Hooked for life på SVT2 klockan åtta i kväll!!!

Som ett hån

2011-12-29T06:00:00.005+01:00

De senaste fyra månaderna har varit allt annat än roliga och precis när det kändes som om allt höll på att vända ja, då får vi veta att ena barnet har körtelfeber. En långdragen sjukdom som tydligen kan dra ner immunförsvaret rejält. Det känns nästan som ett hån. Kanske är det någon högre makt som vill att vår familj ska slå i botten innan det är dags att vända tillbaka uppåt?

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 222

2011-12-28T20:40:00.014+01:00

Till slut tröttnar även en 3-åring på teven. Vi har pusslat med arbetstiderna för att kidsen ska få vara lediga hela jullovet, men så fick vi ju en objuden gäst (läs körtelfeber) på besök.

Eftersom vi bara är en förälder hemma på dagarna blir det rätt trist för Lil'Bro som inte är ett dugg sjuk, inte ens lite. Som tröst har jag lovat att han och jag ska åka till isladan på fredag! Efter att vi har spelat hockey ska vi spela fotboll, som Zlatan, och köpa bullar från bensinmacken vilket våra ungar tycker är den ultimata lyxen. Det blir en fin en dag!

Själv försöker jag förstå hur det kommer sig att jag har fått en sportkid?!? Han inte bara pratar om fotboll och hockey utan har dessutom sjukt bra bollsinne. Han kan också hjula och göra handvolter (nej, jag skojar inte). Fast när jag väl tänker på det höll jag ju på med brottning, dans och simning när jag var barn och hans pappa idrottade rätt mycket han med. Så helt konstigt är det förstås inte. Jag är nog bara ovan och lite rädd för att sitta i isladan de kommande 15-20 åren.

Mia Skäringer om att vara i sitt Jag

2011-12-28T18:08:00.002+01:00

Sveriges Radio gör så mycket bra t.ex. Vinter i P1! Jag har precis lyssnat på Mia Skäringers vinterprat som handlar om hennes förhållande till sig själv och omvärlden och om att vara i sitt Jag, vilket kanske låter lite flummigt men lyssna så förstår du!

Lyssna!

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 221

2011-12-28T17:16:00.009+01:00

Under mina över sju år som förälder har jag lärt mig att sjukvården tar det säkra före det osäkra, och det är bra, men det innebär också att man oftast blir hemskickad igen när barnen är sjuka och känner att det var onödigt att åka in över huvudtaget.
"En helt vanlig barninfektion."

Man skulle kunna säga att vi har haft klippkort hos landstinget den här hösten. Det har varit så många läkarbesök, provtagningar och återbesök att jag kände mig som en hysterika när jag ringde vårdcentralen tidigare i dag.
"Det kanske bara är en vanlig förkylning, men samtidigt... Ja, han verkar inte må så bra."

Vi fick en läkartid en timme senare och inom några minuter hade doktorn konstaterat att det inte handlade om någon vanlig förkylning. Ungen har pingisbollar till körtlar i hela kroppen.
"Körtelfeber", konstaterade han när vi kom tillbaka från labbet.

Så gick det när vi försökte vara coola föräldrar som ger kuckelimuckmedicin och inte ringer vårdcentralen stup i kvarten. Internetråd aldrig igen.

"Hon den där bråkiga"

2011-12-28T06:00:00.005+01:00

Jag har varit så sjukt rädd för att bli hon den där bråkiga. Jag har försökt bita ihop, stå ut, men det slutade med att jag till slut kände mig totalt överkörd.
"En av dina meriter är ju att du törs säga ifrån Alexandra, att du törs vara bråkig. Det får du aldrig tappa."

Där satt jag och funderade på hur det blev så här? Att jag förnekat mig själv så mycket att jag hamnat i en helt ohållbar situation där jag tappat bort mig själv.

I mitten på december utsågs Sveriges bråkigaste kvinnor, en titel som inte går hem hos alla, ännu en gång i affärsmagasinet Passion for Business. Tidningen menade att den bråkiga kvinnan går före, står upp för sina värderingar, lägger ner engagemang i sitt arbete och vågar säga vad hon tycker. På listan finns namn som Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet, Birgitta Wistrand, ordförande Fredrika Bremerförbundet, Carolina Neurath, näringslivsjournalist SvD Näringsliv samt författare, Annie Lööf, näringsminister, Lina Thomsgård, skapare av Rättviseförmedlingen, popstjärnan Robyns pr-konsult och Karin Törnqvist, civilingenjör, egenföretagare med flera.

Jag vet att det är många som vänder sig mot att man kallar framgångsrika kvinnor för bråkiga, men efter den här hösten är det precis vad jag behövde höra. Man har mycket att vinna på att våga vara bråkig när det behövs!

Tillbaka till verkligheten

2011-12-27T05:56:00.005+01:00

Julhelgen avslutades med ett sjukt barn och en morsa som ställde två väckarklockor innan hon somnade bredvid en misstänksamt varm 3-åring. I en barnfamilj vänder vinden snabbt. Från julhäng med familj och släkt till röda äppelkinder på frustrerade barn med smygfeber.

Känslan av att vara tillbaka i verkligheten efter en helg som tog slut alldeles för fort är påtaglig. Jag sitter här i vårt nedsläckta hem, som vanligt den här tiden på dygnet, och tvingar i mig frukost. Det blåser argt utomhus men adventsstjärnan lyser varmt i fönstret och det är så jag skulle beskriva den här helgen. Värmen mitt ibland oss höll bort kylan.

Om en liten stund ska jag packa ihop mina grejer och dra till jobbet efter tre dagars ledighet. Det hade naturligtvis varit skönt med mer ledighet, men samtidigt har jag sällan tråkigt på jobbet så det är ingen kamp att stiga upp i slutet av vargtimmen när alla andra fortfarande ligger och sover.

Jag kan jaga älg med den

2011-12-26T10:06:00.001+01:00

Efter den traditionella julklappsutdelningen med tomte och allt hade vi en italiensk julklappsutdelning som går ut på att man slår tärning om klapparna.

Vi hade satt en gräns på hundra kronor per julklapp och på bordet låg en bok, en multi-tool för campingliv, en whiskey, ett spel, en dvd och en prydnadskamel. När man spelar om julklappar på det här sättet kommer ens sanna jag fram! En hetsig men rolig stämning la sig runt oss.

Whiskeyn var hårdvaluta men själv var jag ute efter verktyget och kamelen och efter 13 minuter hetsigt spelande var båda grejerna mina! Mest nöjd är jag så klart över min multi-tool som är en nötknäckare, såg, yxa, hammare, kniv, borr m.m. i ett!

En stridbar kvinna

2011-12-25T20:35:00.009+01:00

Det finns två personer som alltid lyckas pricka in precis rätt böcker att ge mig i julklapp, min mamma och min svärfar. I år fick jag Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut, som handlar om hennes sex år i fångenskap i den colombianska djungeln, av min svärfar och Ewonne Winblads Annonsdrottningen av morsan.

Jag har en svaghet för kvinnor i historien och något säger mig att jag kommer att älska att läsa om en av dåtidens mäktigaste inom tidningsvärlden, nämligen annonsdrottningen Sofia Gumaelius som vid 36 årsålder drog till Stockholm för att starta en annonsbyrå!

Sofia hade bara två saker med sig till storstan i slutet av 1870-talet – sitt självförtroende och sin affärsidé. Inom ett par år hade hon förvandlat sin lilla annonsbyrå till ett annonsimperium. Hon håvade in sjukt mycket cash, faktiskt mest av alla i hela tidningsbranschen, och hade en status som kvinnor på den tiden inte ens vågade drömma om. Dessutom anställde hon nästan bara kvinnor för att på så sätt bidra till att förbättra kvinnors ställning i samhället och var aktiv i den kvinnliga rösträttsrörelsen. Hon fick själv inte rösta i ett riksdagsval men hon såg till att vi får göra det!

Tack Sofia för allt du gjorde och för att du stred för oss! Det kan inte ha varit lätt alla gånger och det gör mig ont att tänka på att du är ännu en kvinna i historien som höll på att glömmas bort. Så tack också till Ewonne Winblad för att du skrivit en bok om Sofia!

Foto: SVT Bild.

Så kan det gå

2011-12-23T19:15:00.002+01:00

Den här hösten har jag sänt så mycket morgonradio att jag har fått en antenn på huvudet så nu tänkte jag ta lite julledigt och vila upp mig, men misströsta ej... Jag är snart tillbaka!

God jul!

Länkkärlek

2011-12-23T08:11:00.001+01:00

"Vem fasiken bestämmer vart gränsen mellan normal och tjock går? Och vem har bestämt att man inte kan känna sig som hon en dag, och som hen en annan dag? Nä, skit i etiketterna, och framför allt, skit i etiketternas värde", svarar Karin på frågan om man får vara tjock.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 220

2011-12-23T06:18:00.013+01:00

Alla dessa texter om julen, barnen, kommersen, fattigdomen och önskan om lite medmänsklighet. Den här familjen vågar till exempel inte ansöka om gåvor hos hjälporganisationer då det kan betyda att familjen får avdrag på sitt försörjningsstöd och pappan undrar vad en jul utan julklappar är för ett barn?

Sådana här reportage, artiklar, ledare och krönikor hör julen till men jag undrar fortfarande vad de här problematiserande texterna om julen egentligen bidrar med förutom att konstatera att allt är skit?!? Det sorgliga är att det är så mycket lättare att skriva en text om helvetet för fattiga familjer i juletider än att faktiskt jobba mot den förändring man önskar.

Pappan undrar vad en jul utan julklappar är för ett barn? Själv undrar jag hur det kommer sig att en jul tillsammans med familjen inte är lika betydelsefull längre? Man måste konsumera för att ha det riktigt bra.

Man säger att det handlar om barnen, att man inte ska offra deras jul men på vilket sätt blir julen bra om allt handlar om antal julklappar? Klart man vill ge sina barn julklappar, men vi ger förhållandevis väldigt lite julklappar till våra barn jämfört med andra familjer. Inte av ekonomiska skäl utan för att de faktiskt inte behöver mer prylar. Dessutom vill jag inte uppmuntra den där julklappshetsen.

Så länge ingen vuxen pratar med barnen om konsumtion kommer antal julklappar fortsätta vara viktigast för barnen (och föräldrarna?). Det kommer alltid finnas barn som har mer, men man kan hjälpa sina barn att förstå att det inte handlar om antal julklappar utan om den där sköna magkänslan man borde få av julen. Säg som det är till barnen, julen är kidnappad av kommersen och vi vill ta tillbaka julen. Det är inte lösningen men det är en bra början.

Bra tips från coachen!

2011-12-22T17:07:00.003+01:00

"Jag fick nog för ett par veckor sedan. Tog varje strid som jag innan låtit passera och sedan gått hem och känt klump i magen över. Någon gräns passerades och jag kände bara att nu är det nog.

Vilket resultat! Det har visat sig fungera väldigt bra, men det gäller att stå på sig hela vägen och inte förminska eller släta över i efterhand (vilket jag märkt att jag hade en tendens till).

Jag mår så mycket bättre! Och jag vet inte hur jag tänkte med beteendet att hålla inne tidigare. men det är svårt det där med vilka strider som ska tas", skriver Lina apropå de senaste två dagarnas diskussion om att bli lilla-gummad.

Augusti 2011

2011-12-22T16:42:00.000+01:00

I brist på annat tog jag en svart sopsäck för att slippa bli genomblöt när jag cyklade till jobbet en regnig augustimorgon.

Jag minns att jag kände mig suddig i kanten efter en intensiv sommar på jobbet.

Djurvännen!

Jag träffade genibebisen för första gången!

Vi var på Eric Saade-konserten!

Jag insåg hur bra jag trivdes på vår sida av den stora starka älven!

Länkkärlek

2011-12-22T16:25:00.025+01:00

Tydligen har ett butiksbiträde hängt ut Blondinbella på nätet för att hon inte var nöjd med inslagningen av hennes julklappar.
"Jag har själv jobbat i butik mycket och visst kan man bli förbannad på dumma kunder, men skriva det på nätet? Jag tycker det är starkt när en anställd vågar sätta sig upp mot orättvisa arbetsförhållanden till exempel. Lojaliteten ska inte komma först i alla lägen. Men att hänga ut en kund för att den inte varit så trevlig som det verkar på tv, vid ETT tillfälle (i julruschen, herregud), är ju inte klokt", skriver Mia på Bloggkommentatorerna i ett blogginlägg där hon efterlyser internet-vett och jag säger bara amen på det.
"Men hon förstör inte för Blondinbella, hon förstör för sig själv och möjligen för sin arbetsgivare."

Det får mig att tänka på en lång kommentar där ett butiksbiträde i Umeå förklarade hur otrevlig jag är och hur besviken hon är på mig. Jag hade inte sagt hej och hon hörde mig dessutom hålla med min snubbe om att butiken hon jobbade i har ett trist utbud just då. Hon var helt säker på att det var riktat mot henne personligen. Ett tag funderade jag på att skriva ut butikens namn i mitt svar, men jag lät bli och det gör jag nu också. För jag tror inte att hon var medveten om att hon faktiskt representerade sin arbetsgivare när hon lämnade den där kommentaren.

Inte för att jag tror att jag är Blondinbella, men det är ta mej tusan inte lätt att leva upp till andras förväntningar.

Det är nog nu

2011-12-22T07:45:00.006+01:00

I en infekterad konflikt skaffar man sig strategier för hur man ska möta den andra personen och kanske är det en skyddsmekanism för att överleva, men det får mig att vilja kräkas. Varför ska man ta ansvar för den som borde göra det själv?!?

Jag blir så himla ledsen när jag tänker på hur många gånger jag stått ut med all skit som har hällts över mig. Försökt stå stadigt och sedan åkt hem och gråtit. Det är en sak att lyssnare och läsare via mejl berättar hur dålig jag är, det hör till jobbet, men när folk gör det ansikte mot ansikte. Då blir det personligt.
"Nämen jag får skylla mig själv, nu är det för sent...", sa jag till och med efter att en man gjort en extremt opassande sak och min snubbe tyckte att jag borde anmäla honom.

Efter gårdagens blogginlägg Mej lilla-gummar du inte har jag fått kommentarer och mejl från kvinnor som är med om skiten dagligen. Det har gjort ont att läsa och jag önskar att jag hade något bra svar, men det enda jag kan säga är att du inte är ensam. Tyvärr blir man inte särskilt tröstad av det.

Det finns de som säger att man ska välja sina strider men ingen säger vilka strider man ska ta?!? Själv känner jag att det får vara nog nu. Det tråkiga är att jag vet att man riskerar att framstå som bråkig om man säger ifrån, men jag vill aldrig mer gråta på väg hem i bilen. Så hellre bråkig än att förneka mig själv.

"Egentligen är jag ganska trött på allt barnsnack, men...", del 219

2011-12-21T20:15:00.002+01:00

Barbackaridning och cirkuskonster på hästryggen var den perfekta avslutningen på en lika rolig som lärorik höst i stallet!

Mej lilla-gummar du inte

2011-12-21T18:30:00.009+01:00

Under dagen har jag gjort mitt bästa för att gåsa mig efter att ha blivit förminskad av en person som borde veta bättre, men ju mer jag tänker på det som hände blir jag bara mer och mer frustrerad.

Vanligtvis brukar jag vara bra på att låta skiten rinna av mig, men jag blir vansinnigt när jag tänker på hur förnedrad den här personen fick mig att känna mig i dag. Det var så tydligt att han ville tysta ner mig och enda sättet att göra det för en person som inte har några argument är tydligen att förlöjliga och trycka ner andra i skorna. Det var den metoden den här personen tog till i dag efter att jag fått nog och sagt ifrån.

Jag tänker på Ulf Lundells brev till Karolina Ramqvist där han med all sin gubbighet försöker trycka till Karolina Ramqvist ordentligt efter att hon recenserat hans bok på ett sätt han inte tyckte om.

"Lilla gumman!

Hur är det fatt?
Har du alldeles kissat på dej den här gången?
Vadan denna hysteriska överstyrning när det gäller min lilla
låtsamling Best Of?
Har sommaren inte riktigt börjat för dej eller vad är det?
Jag föreslår att du går ut och ger lite kärlek
så kanske du får en pyts du också.
Din blick rostar.
Varför denna outhärdliga tråkighet?
Vad är det som är så förskräckligt? Som skrämmer dej så?
Saknas pojkvän?

Du får ta och lugna ner dig."

Det här hände år 1999 och i dag, snart tretton år senare, blir jag förminskad av en man som hade fått slut på argument och vevade med det enda vapen han hade – ett förlöjligande och förminskande svar. Sådana här gånger är det skönt att ha ett forum där man kan skriva av sig och berätta vad som händer mitt ibland oss på en helt vanlig onsdag i december 2011.

Jag blir så trött.
Så trött.

Livet är inte rosenskimrande jämt

2011-12-20T06:16:00.002+01:00

Intensiv, mörk, pressande, jäktande och ändå väldigt givande. Så skulle jag beskriva hösten 2011. Inte en enda gång har jag hunnit stanna upp och djupandas, det har alltid funnits ett måste kvar på att göra-listan.

Förutom ridningen har sömnen varit min räddning. Den enda stunden då jag kunnat koppla bort allt och låta tankeverksamheten vila. Fast ibland har inte ens det hjälpt och där sprang jag runt i drömmen, runt runt i ekorrhjulet. För att göra en lång historia kort har det varit en hel del på jobbet men också på hemmafronten. En situation som känts ohållbar men av någon anledning har livet rullat på ändå, ungefär som om jag inte har haft något val.

När jag ser problem kan jag inte sluta förrän jag har löst dem och hela den här hösten har gått ut på att lösa, ordna, fixa. Först nu kan jag känna att det går åt rätt håll, men det har inte hänt av sig själv utan på grund av nytt tänk på jobbet och en hel del grovjobb hemma.

Jag är så grymt tacksam över att slippa vara själv, att jag har folk runt mig som drar åt samma håll. Det är skönt för sådana här perioder i livet kan få en att tvivla, men då är det skönt att komma ihåg att livet är inte rosenskimrande jämt.

Wow

2011-12-18T18:56:00.004+01:00

I år går pengarna som Musikhjälpen har samlat in till flickors rätt att gå i skola! Jag är så stolt att jag nästan spricker! Heja public service och heja svenska folket! Tillsammans gjorde vi det!

Juli 2011

2011-12-18T10:55:00.002+01:00

I juli fyndade jag tre favoriter som jag gått och suktat efter hela våren. En svart långklänning, ett par toksnygga skor och ett par träskor med vita remmar. Allt för 70 procent av utgångspriset.

Ett tjusigt bröllop i en tjusig kyrka!

Vi lämnade schtaan och flyttade ut till havsviken!

Vi drog till Köpenhamn med kidsen! En fin en resa!

Sockertoppen hängde i radiohuset en dag där han passade på att göra ett reportage om sin stora idol!

Min syrra var höggravid och sedan föddes hon, genibebisen som vi längtat och trängtat efter!

Men så fantastiskt snyggt

2011-12-18T10:03:00.003+01:00

Varje morgon den här veckan har jag skyndat mig in på Musikhjälpens sida på Sveriges Radios sajt. Den här morgonen fick jag större framtidstro än någonsin. Tillsammans har svenska folket gett över elva miljoner kronor, och mer kommer det att bli, till alla flickors rätt att gå i skola.

Över 70 miljoner av världens flickor har inte tillgång till grundläggande utbildning och kvinnor står för över 70 procent av världens fattiga. Du ser kopplingen va?

Ju längre en flicka får gå i skolan desto senare gifter hon sig, desto färre barn får hon och desto bättre kan hon ta hand om sina barn. Dessutom har man sett att spridningen av HIV avtar samtidigt som barndödligheten minskar i länder där flickor utbildas. Det är dessutom bevisat att en flicka som har en mamma med utbildning har större chans att få gå i skolan. Så man kan helt enkelt konstatera att investera i flickors utbildning är att skapa bättre livsvillkor för alla. Sedan får vi inte glömma bort vad kunskap kan göra med en människas självkänsla!

Efter att ha varit instängda i sex dagar släpps Ana Gina, Kodjo och Jason ur glasburen senare i dag, men du kan fortsätta stödja alla flickors rätt att gå i skolan genom någon av de stora hjälporganisationerna som har 90-konto!
--------------------------------------------------------------------------------------
Så stöttar du Musikhjälpen via SMS:

Skicka ett SMS till 72 999 med belopp 50, 100 eller 200 + din låtönskning (låt, artist och ev motivering).
Exempel: "50 Ängeln i rummet Laleh Bästa låten till min bästa vän Ida, kram Malin i Åmål"

Juni 2011

2011-12-17T18:02:00.000+01:00

Gräsmattan var grön!

Lil'Bro fick vattkoppor

I väntan på att vår pionbuske skulle växa till sig köpte jag hem pioner!

Jag träffade tre mäktiga bloggbrudar - Karin, Annika och Teres!

Karin gav mig ett par fina örhängen!

Vi var bjudna på en stor en bröllopsfest i storstan!

Midsommarafton firade vi ute vid havet! Det var ett fint gäng som samlades!

Och så åkte vi båt, bästa sommarsysslan!

Länkkärlek

2011-12-17T11:54:00.000+01:00

"Det ligger något så gammalt och mossigt över att råda människor att vara försiktiga med information om sitt privatliv", skriver JAE klokt om de så kallade riskerna med att exponera sig på nätet.

Bra tajming

2011-12-17T11:46:00.001+01:00

Det finns en del fördelar med att vara sjuk på helgen. Framför allt är det billigt eftersom man slipper karensdagen och inte orkar konsumera. Dessutom har ingen hjärta att säga nej till en ynklig person som knappt tar sig upp ur soffan.
"Kan du hämta vatten?"
"Absolut!"
"Kan du ge mig tevekontrollen?"
"Ja!"
"Kan jag få en kram?"
"Så klart!"
"Kan du göra en macka åt mig?"
"Det gör jag så gärna!"
"Jag är sugen på choklad.."
"Jag hämtar det åt dig!"

Om du nu ska dö, dö inte på julafton

2011-12-16T13:30:00.002+01:00

På julaftonsmorgon för fyra år sedan dog min pappa. Jag minns hur jag knäböjde vid min mobiltelefon och hörde den chockade rösten som gav mig mitt livs sämsta julklapp - en död farsa.

Precis som att man kan dö mitt i veckan kan man dö på julafton. Det är egentligen inget konstigt med det, men jag förstår på reaktionerna jag fått att man helst ska låta bli att dö på den heliga dagen när mandeln slängs ner i julgröten och barnen väntar ivrigt på tomten. Det är en fredad dag som inte ska svärtas ner av sorg och saknad.

Trots konsumtionshets och julstress tror jag att barnet i oss längtar efter julen. Kanske är det därför folk som hör berättelsen om min pappa oroar sig över att jag har förlorat julen, men för mig har julhelgen fått en ny innebörd. Jag har själv möjlighet att göra julen riktigt bra, om det är vad jag vill men jag måste inte. Jag hade kunnat låta sorgen svärta ner julafton för evigt, men i stället ser jag det som det perfekta tillfället att visa min uppskattning till de som finns kvar.

Lyft fram en kvinna, vettja

2011-12-16T06:30:00.008+01:00

Frustrationen över att bli efterklok, den släpper liksom aldrig. För ett par dagar sedan satt vi i lunchrummet och pratade om hur ruggigt viktigt det är att lyfta fram andra kvinnor.
"Ja, vem lyfte du fram senast", sa hon och tittade på mig.

Jag tänker på Underbaraclara som skrev att hon bara vill jobba med kvinnor nu. För hur långt man än kommer som kvinna sitter alltid en man där i toppen. Nu försöker Clara på sitt eget vis slå sig fri från det genom att samarbeta med kvinnor inom traditionellt manliga yrken. Det är ett sätt att lyfta fram alla coola, begåvade kvinnor som finns där ute.

Själv har jag förmånen att jobba nära en fantastisk producent som bland annat har producerat Husmorsskolan och Underbaraclaras sommarprat i P1. Hon hjälper en att plocka fram de där sidorna man själv inte riktigt kommer åt och det kan kännas läskigt, men hon får mig att känna mig trygg med det. Precis som hon lyfter fram mig vill jag lyfta fram henne!

Tillbaka till lunchrummet och samtalet om att ryggdunka varandra. Där satt jag och funderade och när mitt svar dröjde svarade en kollega på frågan. Hon berättade om alla de där kvinnorna som hon lyft fram och hur viktigt det är. Själv kände jag mig dum.
"Näe... Jag vet inte. Jag måste nog bli bättre på det."

Bara några timmar senare ramlade poletten ner, som man brukar säga. Jag gör det ju ständigt! När jag producerar, i det vardagliga samtalet och när jag länkar till andra bloggar från "Försök att inte se så snygg ut". Just länkkärleken förresten, vilket fantastiskt sätt att lyfta fram kvinnor och deras kompetens! Mer länkkärlek till folket! Samtidigt tror jag att jag kan bli ännu bättre, både på nätet och i det verkliga livet, men om vi hjälps åt så kanske fler kvinnor kan ta sig dit männen alltid varit självklara – högst upp på toppen.

Maj 2011

2011-12-15T19:33:00.000+01:00

Jag blev med smartphone.

Drog omkring hemma med mysbyxor och feber. No fun.

Men sen blev jag frisk och glad igen!

Jag planterade tidernas största syrénbuske. Ska bli intressant att se hur den klarar vintervilan.

Femtastic för flickors rätt att gå i skola

2011-12-14T22:37:00.002+01:00

Till musikhjälpen

9 h i storstan

2011-12-14T15:49:00.002+01:00

Efter en blixtvisit i radiohuset i Stockholm är jag nu på väg hem till Gammume. Promenerade runt på stan en stund efter jobbmötet, men fick nog av konsumtionshetsen och satte mig på tåget till Arlanda.

April 2011

2011-12-14T10:00:00.000+01:00

Drottning Maria Eleonora och drottning Christina bredvid varandra på mitt nattduksbord. Där syns också Ok, amen som jag tipsade om häromdagen.

Min snubbe var på vift, minns inte vart men vi skypade med honom som vanligt under hans arbetsresor.

Bamse var grejen!

Jag plockade fram mina träskor!

Jag var riktigt snygg i håret!

Min snubbe kom hem med en ny matta som matchade mina strumpor.

I löv Umä

2011-12-14T05:51:00.005+01:00

Hur många gånger har jag inte fått höra att min jobbsituation skulle lösa sig bara jag bodde i Stockholm?!? Där skulle jag få fast jobb direkt jag landade. Det tror jag inte ett dugg på.

Konkurrensen inom min bransch är mycket hårdare i Stockholm. Det finns alltid någon som är vassare eller åtminstone vill tro det och har bättre kontakter. Dessutom är jag helt övertygad om att det finns en hel uppsjö av personer med samma kvaliteter som mig medan det här i Umeå bara finns en Alexandra med allt vad det innebär, men det är inte den främsta anledningen till att jag inte vill flytta tillbaka till storstan.

När jag var 16 bast köpte jag en enkelbiljett från Stockholm till Umeå och här har jag blivit kvar så jag har redan gjort "den stora flytten". Det här är hemma för mig och här vill jag att våra barn ska växa upp, men det är också en intellektuell stad som sakta men säkert närmar sig resten av Europa. Här kryllar det av visionärer och kreativa själar som tror och är redo att satsa på ett liv i norr (titta bara på min lista Grymma norrlänningar!) och just nu är Umeå inne i en spännande och intensiv utvecklingsfas, vilket min svåger beskriver så bra.

Naturligtvis händer det att jag sneglar söderut när jag börjar tvivlar på mina möjligheter att utvecklas i Umeå. För även om det finns en del stora arbetsgivare är arbetsmarknaden snäv och en dag kanske jag står där och måste tänka om, men eftersom det har löst sig så bra för mig hittills är det inget jag oroar mig över.

Mvh
/Lokalpatrioten